Syd- och Central-Amerika 2025
Vår resa jorden runt gav oss verkligen blodad tand! Allt sedan dess har vi längtat till nästa äventyr. Nu är det äntligen dags! Häng med oss när vi åter beger oss över Atlanten för en månads spännande upplevelser!
Nu är det nära!!
Det var i slutet av förra året vi inte kunde hålla oss längre. Längtan hade varit stor och minnena från vår jordenrunt resa hängde fortfarande i. Vi ville ut igen!
Vi kontaktade samma researrangör som hjälpte förra gången utan att kolla med flera. Det hade funkat så bra så varför ändra ett vinnande koncept liksom? Det blev en hel del bollande fram och tillbaks innan vi mejslat ut en, i vårt tycke, fantasktisk resa!
Så; häng med oss till Peru, Guatemala, Belize och Mexiko!
Kartan är påfylld med en vit rutt vår nya resa!
Häng med oss på ett nytt äventyr!
-
En guide, färgade garner och en massa kameldjur
Vi reser mot Machu Picchu och upplever en intensiv och upplevelserik dag med egen guide genom Sacred valley.
Idag startar vårt Macchu Picchuäventyr på riktigt! Igår meddelades vi via Whatsup att guiden kommer förbi vårt hotell kl 08 på morgonen för att hämta upp oss istället för att vi skulle gå till ett annat hotell för att samlas med resterande grupp. Vi var klara i god tid, checkade ut och tänkte ställa oss utanför i solen i väntan på guiden. När vi klev ut genom dörren kom en man ropandes efter oss.
Det var vår guide Adelqui som redan var på plats. Vi pratade en stund och han frågade hur stor grupp vi trodde att det blir, vi hade så klart ingen aning. Det visade sig att det bara är vi. Adelqui berättade att han till vardags arbetar som professor i Inkahistoria på universitetet i Cusco men även åtar sig att guida små grupper på upp till sex personer när andan faller på. Han är i sjuttioårsåldern och verkar vara en legend inom G Adventures, det var flera andra guider som kom fram och hälsade under dagen och de informerade oss om att vi fått den bästa. Rätt coolt ändå, vi kommer ha en egen guide i tre dagar!
Pukamoqo
Vårt första stopp för dagen stod inte med på beskrivningena av resan men var väl värt ett stopp. The White Christ är 8 meter hög och kritvit. The White Christ lär vara en exakt kopia av Cristo Redentor på Corcovadoberget i Rio de Janeiro som vi besökte för två år sedan. Cuscos staty är dock endast 8 meter hög istället för 38. Statyn fick Cusco 1944 av palestinska krigsflyktingar och den ska nu värna om Cuscos alla innevånare och dess besökare.
Man ser en stor bit av Cusco från Kristusstatyn.
Förutom den magnifika statyn, som är belägen på toppen av Pukamoqo, är det en otrolig utsikt över större delen av Cusco. Det ska tydligen vara helt fantastiska soluppgångar här. Men, som man säger i Peru när man inte har någon lust göra något men inte heller vara oartig – ”Inte idag, men kanske i morgon”.
Inkavävar
Efter lite fotande fortsatte vi vår färd uppåt mot Texteleria Tesoros del Inca som visade inkainspirerade vävar och bonader. Detta stopp, Huayllarcocha, fanns inte med på den ursprungliga planen men vår guide Adelqui tyckte det var bättre att hitta på något istället för att vänta i flera timmar på tåget i Ollantaytumbo och vi höll med.
En kvinna tog emot oss och berättade att föreningen var en del i bevarandet av inkakulturens mönster och vävtekniker. Efter en kort informationsfilm visade hon oss de olika djurens ull. Och vilken skillnad på fårull och ull från kameldjuren. Mjukast var förstås den från babyalpacka. Vi blev visade runt och fick se olika vävar i fantastiska färger och mönster som är typiska för inkakulturen. Var och en av vävarna hade tagit månader att göra och de större ända upp mot ett år. Vilket tålamod!
På baksidan av gården var det en stor inhägnad där deras djur gick och betade. Det fanns alpackor, llamas och guanacos. De klipps en gång om året och ullen bereds till fina garner. När garnet är klart görs allehanda alster av den, bonader, kläder och nyckelringar till exempel som de säljer till turister i sin butik.
Alla djur kom springande när det vankades godsaker
Fina utsmyckningar med tofsar och pompom
Nästan alla djur hade utsmyckning om halsen eller i öronen i form av pompombollar, eller tofsar i starka färger. Tydligen var det mest praktiskt för att veta vilken individ det var men ett plus så klart även för att det var vackert. Inkafolkets fantastiska mönster och vackra färger syns överallt här i Cusco. Jag köpte med mig en liten nyckelring med tofsar som är gjord av ull från djuren på gården.
Ccaccaccollo
Vår nästa anhalt var byn Ccaccaccollo. Det är ett av G Adventures projekt för att skapa hållbar turism, Planeterra, för människorna som lever på de platser vi turistar på. Denna gång har de hjälpt till att bygga upp en liten fattig by på bergssluttningen som arbetar på åkrarna utan hjälp av maskiner, utan el eller rinnande vatten till en välnärd, välmående by som kan leva av turistnäringen. Numera finns både rinnande vatten, el och ett internet som faktiskt är det bästa vi träffat på i Peru. Lima inkluderat! Nu finns det även ett femstjärnigt hotell i byn om någon känner sig sugen på att utforska den närmare.
En liten affär med livets nödtorft
Livet i Ccaccaccollo
Garner i alla färger
Vi blev mottagna som fina vipgäster av ett par kvinnor med traditionella kläder. Den ena blåste i en stor snäcka och den andra hade en trumma för att annonsera vår ankomst. Vi fick först en liten föreläsning om hur de behandlar ullen innan den har blivit till ett färgglatt garnnystan. För oss som själva växtfärgat flera gånger var det väldigt intressant. Här finns ju andra växter vilket gör att färgerna kan bli så mycket klarare än våra garner hemma där vi använder lökskal, björkblad och annat som ger mer bruna, gula och gröna toner.
Mottagningskommittén
Lektion om ull och växtfärgning pågår
Otroliga färger går det att få med naturens hjälp
Några av alla alster kvinnorna tillverkat
Här blir färger vackert blå och röda, knallgult och riktigt grönt och allt däremellan. Av de garner de framställer stickas, virkas, broderas och vävs det med. Detta sitter de och gör inför turisterna som kommer och säljer sedan sina alster. Pengarna går direkt in i deras lilla samhälle. Så istället för att enstaka personer dra nytta av och tjänar pengar på turisterna så hjälps kvinnorna åt för byns bästa på sitt sätt medan männen arbetar på åkrarna vilket också kommer alla till del. Lite kul var det när jag visade en bild för en av kvinnorna på de garner vi växtfärgat hemma och berättade lite om vad vi använde oss av då, lökskal och kochenill. Kvinnan tyckte det var intressant och vinkade till sig fler som skulle titta på mina bilder.
En av de llamas som bidrar med ull
Några av de grödor som odlas, allt för hand, quinoa, majs och bönor
Mot Sacred Valley
Längs vår fortsatta väg fick vi se både kondorer och vicuña. Vikuña är ytterligare ett djur i kamelfamiljen. Den håller till högre upp i bergen och har en av de dyraste och finaste ullsorterna. På sjuttiotalet rödmärktes vicuñan som utrotningshotad då det endast fanns ca 6000 individer kvar. Väl fungerande åtgärder sattes in och 2018 beräknades det finnas ca 470 000 individer.
Sacred Valley,en av de vackra platser vi åkte förbi.
Under pandemin köpte flera amerikaner sommarhus här och arbetade hemifrån
Selfiekungarna slår till igen! Sacred Valley i bakgrunden
Inkakulturen har tre djur som återkommer i allt vår guide berättar. De återfinns även i mönstret på vävar och som statyer där vi har varit. Det är kondoren som symboliserar himlen och var en budbärare mellan jorden och gudarna. Kondoren står för styrka och frihet. Puman symboliserar jorden och det levande. Den står för styrka, uthållighet och visdom. Det tredje djuret är ormen som symboliserar underjorden och dödsriket. För inkafolket står detta för livets kretslopp och ormen står även för visdom.
Kondoren, Puman, Ormen och korset, alla i samma staty på gården vid bageriet
Lite fjantigt blir det när jag tänker på min fina rosmarinbuske hemma i krukan.
Den här var nog över två meter hög…Empanadas och marsvin
Vi stannade till vid ett litet bageri där de bakade olika empanadas, både matiga och söta, på egenodlade produkter i stenugn. Det första vi såg när vi kom in på gården var just en staty med alla djuren på. Det fanns även det där speciella korset, chakana, som symboliserar stjärnbilden södra korset och väderstrecken enligt vår guide. Spännande med historia!
På gården födde de även upp marsvin som skulle bli till mat. Här har de aldrig marsvin som husdjur utan föder endast upp dem för att bli mat. Här såg de ut att ha det ganska bra under sitt korta liv ändå.
Marsvinsuppfödning
Vi köpte var sin empanadas som mellanmål och njöt av det lugn och harmoni gården gav. Klockan var inte ens tolv och vi hade redan hunnit massor!
Goda empanadas som bakat i stenugnen som syns vid väggen
Lunch på restaurang Parwa
I nästa by, Huchy qusco, där G Adventures har sitt finger med i spelet för hållbar turism ska vi äta lunch på restaurang Parwa. Huchy qusco är en by med sextiofem familjer och på Parwa får de unga utbildning i att laga mat och servera deras egenodlade produkter till oss som kommer på besök. Vi blev serverade en en fantastisk måltid med alla sorters rätter, fint nybakat bröd, förättssallad med ost och avokado, grönsakssoppa samt en huvudrätt med kött och fylld paprika. Dessutom en efterrätt. All mat var presenterat som på en riktig finrestaurang. Efterrätten var en kaka och ett par kulor med hemmagjord hallonglass.
Så lugnt och fridfullt här
En fantastiskt välskött trädgård som andades ro och stillhet
Såklart var menyn på spanska och jag mr Google om hjälp att översätta efterrätten. Men man ska nog inte alltid lita på internet, nej, för enligt Mr Google skulle vi äta passionsfruktsbajs till efterrätt.
Förrättssallad, mycket mat och vackert upplagd!
Passionfruktsbajs enligt mr Google
Med tåget mot Macchu Picchu
När vi mätta, nöjda och redo för en siesta satte oss i bilen igen var målet Ollantaytambo där tågstationen ligger för sista ressnutten med tåg upp till Macchu Picchu. På vägen åkte vi förbi en liten by som verkar ha specialiserat sig på att sälja marsvin. De satt uppträdda på en grillpinne och grillades hela över glöd. Tydligen lagas marsvin till alla högtider och är självklara även på fest. Däremot kanske inte till vardags. Men enligt guiden så köper de gärna från såna här gatustånd om andan faller på innan nästa fest eller högtid.
Tågstationen i Ollantaytombo
I Ollantaytombo var det riktigt rörigt med alla turister som var på väg till och från Macchu Picchu. Det går ett tåg, åt båda håll, i timmen ungefär. Varje dag besöker, under högsäsong, ungefär 5 600 personer dettstora inkamonumentet. Det är en rackarns ruljangs på allt. Precis hur många bussar och bilar som skulle samsas på de trånga kullerstensbelagda gatorna vet jag inte men många var det!
Rätt trångt! Glad att vi hade en lugn och
sansad förare bland alla tokstollar!
Rätt nöjd make på väg upp på tåget
Tågresan
Tåget var modern och bekvämt och vi spanade nyfikna ut genom fönstren längs vägen. Adelqui pekade här och var ut inkaspots. Platser där man kan se deras typiska terrasser eller byggnader i naturen omkring. Inkastaden Macchu Picchu har fått sitt namn av berget det ligger på. Man vet egentligen inte om staden hette Macchu Picchu eller något annat som Kontiki eller så.
Staden och berget ligger i en nationalpark som är jättestor, 32 592 hektar, och är nu upptagen på UNESCOs världsarvslista. Jag blev förvånad över den rika flora och fauna som finns här. Hade liksom missat att staden ligger mitt i regnskogen. Det ska bland annat finnas trettiofem arter av orkidéer här, vi såg tre av dem.
Agua Calientes
Tåget tog oss till staden som i folkmun kallades Agua Calientes. Den har växt upp allt eftersom turismen utvidgats. Runt 2000 byggdes en ny stor tågstation och berget kunde ta emot ännu fler turister. Det finns nästan inga bofasta här utan alla kommer hit för att arbeta inom turistnäringen på olika sätt. De bor ofta tillsammans i övernattningsrum.
Många turister är det. Och mycket bjäfs finns det att köpa.
Vi stötte på Paddington som åt på sin marmeladsmörgås när vi gick mot hotellet. Paddington kommer tydligen från Peru och statyn är en gåva från England.
Vi blev inkvarterade på hotellet och tog en paus efter dagens intryck. Var det verkligen sedan i morse vi har hunnit med så mycket! Det känns redan som det var länge
sedan vi matade alpackorna i Huayllarcocha.Middag med firande
När klockan närmade sig nitton började regnet ösa ner. Och vi som skulle ta en liten titt på staden och sedan äta middag. Jaja, ännu mera flytande solsken, eller snarare flytande månsken för nu var det var alldeles mörkt ute.
I det här ansiktet av skaparguden, Viracocha, lär det gå att utläsa alla känslor som finns, sorg, glädje, hunger, kärlek…
Ja, vad säger man?
Jag hade pratat lite med Adelqui tidigare om att Lasse har födelsedag i morgon och frågat om han har några idéer på firande. Han föreslog middag idag eftersom vi lär vara ganska trötta i morgon. Sagt och gjort. En flaska bubbel från Peru startade middagen tillsammans med den lilla Pisco Sour med passionsfrukt vi fick som välkomstdrink. Vinet var riktigt gott. Peru har en egen vinproduktion med druvor som växer från kusten nedåt Chile till. Däremot har de inte lyckats ta sig in på världsmarknaden.
Födelsebarnet Lark Eric!
God mat med vacker uppläggning även här. Peruanerna kan det det här med mat! När vi ätit klart kommer personalen in och sjunger grattis-sånger för Lasse och han får en bit chokladtårta med ljus. På tallriken har de skrivit med snirkliga bokstäver i chokladsås ”Feliz compleanos, Lark Eric”. Vilken start på födelsedagsfirandet!
-
Höga berg, kullerstensgränder och grillade marsvin
Vi far vidare mot Cusco och utforskar den gamla staden med dess historia och fina kullerstensgränder. Vi hittar även ett många marknadsstånd med diverse ätbara och i vårt tycke även en del mindre ätbara godsaker.
Mot Cusco
Idag ska vi vidare mot Cusco. En sedvanlig resdag som startar med god frukost fortsätter med flygplatshäng och slutar med en ny plats. Denna gång Cusco. Värt att notera var att när vi skulle gå igenom säkerhetskontrollen så visade de oss in i snabbspåret istället för att stå i den vanliga, långa kön, tillsammans med de som hade små barn och funktionsnedsättningar (som bara ett ben och sånt). Beror det på att jag ser gammal ut med mitt vita hår eller är det Lasses ålder som börjar ge sig tillkänna, han blir ju 60 om bara ett par dagar. Det är nämligen andra gången vi blir visade till snabbspåret vid här i Peru…
Vid inflygningen syntes bara berg och nog funderade vi på vart landningsbanan fanns bland alla berg. Cusco ligger högt, 3400 meter över havet. Vi har som närmast varit i Quito som ligger 2850 meter över havet. Då kände jag av höjden lite direkt när vi kom och det var ibland som kroppen behövde ett extra andetag. Annars gick det bra. Denna gång känner jag inte av höjden alls. Lasse var lite yr till och från under kvällen men det rättade till sig.
Framme vid hotellet
Vårt hotell Munay Wasi Inn är fint med en härlig inomhusgård där det finns vanligt te eller cocate för den som önskar. Efter en stund vila gick vi ut en sväng på stan. Lasse var fortfarande lite yr och vi gick bara en kort promenad för att sedan käka en god middag på hotellet.
Redan mörkt när vi tar oss ut på stan. Det blev en kort promenad till en liten affär.
Lasse tog ytterligare en Peruansk rätt som heter Lomo Saltado, gott kött med både ris och pommes med influenser från Kina. Själv tog jag en god fisk, Trucha en Salsa Antichuchera som är stekt forell med grönsaker samt ris och nudelblandning med russin. Sedan tog vi helt enkelt kväll och tittade på dagens bilder. Lasse skrev inlägget klart från igår. Och jag, jag slumrade till på sängen.
Förmiddag i ett regnigt Cusco
Vaknade som vanligt tidigt och hade svårt att somna om. Så det blev frukost vid klockan 07. Det här hotellet ser lite fint ut på ytan men saknar lite finess. Har inget att klaga på sådär direkt men småsaker som att det saknas tvål i duschen och det endast fanns en liten, liten hård tvål. Frukosten var det lite likadant. Det fanns allt och var helt okej men kaffet kändes som pulver kaffe, brödet var lite torrt och den varma maten var inte riktigt varm. Nåja, mätta och nöjda blev vi trots allt. Toaletten i foajén hade ingen tvål och tur var väl det eftersom vattnet i handfatet inte fungerade. I väskan fanns dock en flaska handsprit så det gick bra ändå.
Idag är det söndag och det märktes när vi gick ut på stan. Ganska mycket folk trots att den förhållandevis tidiga timmen. Det var en salig blandning av lokalbor och turister från alla världens hörn. På vår väg mot Plaza de Armas, där det enligt hotellet skulle vara musikparad på gång, gick vi bland annat förbi Corichancha, soltemplet. Det var ett av inkafolkets mest storslagna byggnader, täckt av guldplattor. Inne i templet och i tempelträdgården fanns ornament och statyer i guld. Statyerna föreställde både tama och vilda djur i naturlig storlek. Efter de spanska conquistadorernas intagande av Cusco revs det mesta av templet och stenarna användes till uppbyggnad av conquistadorernas hus. Idag återstår endast bitvis av grundmuren. Numera är det ett museum som vi nöjde oss med att titta på utifrån.
Plaza de Armas
Framme på Plaza de Armas stod det människor och tryckte under alla tak som gick, det regnade. Ingen idé att undanhålla det eftersom det syns på bilderna, trots att solen egentligen alltid lyser när man har semester (så det så!). Flera uniformerade musikanter stod uppställda till parad, det verkade vara allt från skolorkestrar till polisens musikkår. Alla marscherade med armar och ben svängande när det var deras tur. Den stora behållningen av paraden var nog när det kom ett tjugotal kostym klädda män marscherande med utsträckta armar och ben, så där som man ser militärer i Korea göra. Det såg för tokigt ut, i kostym med slips och allt!
Militärerna hjälpte till att hålla ordning men deltog även i paraden vapen och allt. I bakgrunden är det poliskårens musiker som spelar.
Ett flertal skoorkestrar paraderade också. Riktigt duktiga. Både på marscherandet och musiken!
Mercado Central de San Pedro
Vi vandrade vidare i sakta mak mot Mercado Central de San Pedro som tänkt oss härnäst med ett litet stopp vid Plaza San Fransisco. På båda ställena ska det finnas någon typ av matmarknad. Plaza San Fransisco var litet med flera matstånd som höll på att förbereda sig för lunch. Det fanns soppor och grytor av allehanda slag. Vi hittade även grillade, eller kanske var de friterade, marsvin. Marsvin, eller cuy som det heter här, är en maträtt som äts över hela Peru och lär smaka som en blandning mellan kyckling och kanin. Kan inte säga att jag blev sugen på att prova direkt.
Här vare godsaker på hög, oklart vad. De stående sakerna är i alla fall marsvin.
Grillade eller friterade marsvin, tänker inte prova..
Inomhusmarknaden
Den större marknaden var som en stor saluhall med fasta stånd. Hur man kan välja bland till exempel juicestånden som hette likadant med olika förnamn, typ Jugeria Carmen #94, Jugeria Laila #95. Alla skyltar såg likadana ut och alla frukter såg lika ut. När man kommit förbi juicekvarteren kom brödkvarteren och därefter ostkvarteren som följdes av kyckling och hönskvarteren och som följdes av många andra kvarter.
Jugeríor så långt man kan se!
Bönor, fröer och kryddor
Torkade frukter i en färgglad mix
Här är brödkvarteret…
… och här är ostkvarteret!
Det här får nog räknas som det konstiga
(möjligen ekivoka) kvarteretPå gatorna utanför satt äldre kvinnor och virkade kläder som såldes på en duk på marken. Många av människorna här klär sig fortfarande som de gjort i alla tider. Färgglada korta kjolar i lager på lager, koftor och hattar. På ryggen bärs det som ska med i färgglada filtar, oavsett om det är små barn, djur eller saker att sälja.
Det fanns de som sålde nypressad juice, små kokta vaktelägg som åts som snacks med tandpetare eller gigantiska sniglar att ta med hem och göra något smarrigt av.
Utanför satt framförallt äldre och sålde sina alster
Något gott till middag?
Alldeles färska, fina och stora,
upp mot 15 cm!
En hejare på att skala apelsin!
Klockan hade ännu inte passerat tolv men vi tog oss ändå mot hotellet för en paus. Det blir många intryck på kort tid! Vi satte oss i lobbyn och drack var sin kopp cocate, det smakade som vanligt örtte för den som är intresserad.
Soltemplet från nedan
När vi åter gav oss ut på Cuscos kullerstensgator hade vi två mål. Hämta ut lite cash och ta oss upp mot San Blas. San Blas är känt för sina muralmålningar och alla små gallerier med olika typer av konstverk. Vi började med att leta upp den bankomat som inte skinnar en på massa extra pengar i form av avgifter. Vi testade en i Lima som ville ta ut en avgift på 25 sol (ca 75 kr) för att vi skulle få ta ut 100. Det blev inget. Men den här var trasig och ville inte lämna ut pengar alls. Vi hittade en från samma bank som skulle ligga tio minuter bort och tog oss dit istället.
Många gånger är det just de där små malörerna som gör att man får en extra upplevelse. På vägen hittade vi soltemplet sett från nedan där kan man även se den bit av grundmuren som finns kvar från inkatiden. Vi fick även se en fantastisk muralmålning som vi missat om inte bankomaten varit trasig!
Soltemplet sett från nedan
En av de större muralmålningar vi sett idag
Geocaching och San Blas
Det finns en Geo Adventure Lab cache här som vi gick förbi på förmiddagen. Nu när vi hade vägarna förbi igen lyckades vi även förstå vad vi skulle göra på första steget som vi provade redan på förmiddagen men inte klurade ut då. Nu gick det bra och vi bestämde oss för att ta ett par till när de ändå låg på vägen till San Blas. I många små kullerstensgränder och uppför backar och trappor gick vi. En riktigt mysig eftermiddag som bjöd på uppehåll i regnet och flera fantastiska utsikter.
I en av San Blas många kullerstensgränder
Ordentligt säkrad och skyddad transport av gasolflaskor i de trånga gränderna
som trots allt har en hel del trafik.
Även i gränderna sitter försäljare
För dagens bild av selfiekungarna får vi backa lite.
I bakgrunder ses nämligen soltemplet.
En helt vanlig syn en söndag i Cusco. Några flickor i traditionella kläder som bär sina alpackor
i bärsjalar, när de inte tar en paus som här förstås.På väg hem stannade vi till på Mardu en liten restaurang som fått betyg fem på Tripadvisor både 2023 och 2024. Vi fick varsin god hamburgare och en god Cesqueña, en öl som tillverkas här i Peru. Det satt fint efter dagens hittills 13500 steg! Mätta i magen satte vi kurs mot hotellet i regnet som nu börjat strila igen. Men det är väl flytande solsken, för som sagt, egentligen regnar det ju aldrig på semestern!
-
Parker, Inkatempel och galen trafik
Vi upplever en heldag på fots i Lima. Ser Muralmålningar, Inkatempel och en riktigt hektisk biltrafik. Äter gott och har det toppen!
Vi vaknade tidigt, precis som vi brukar efter en lång resa i västerut. Tog det lugnt och gick sedan ner och åt en jättegod frukost som hade det mesta man kunde begära.
Sightseeing
Efter maten var det dags att ge sig ut och upptäcka Lima. Vi hade letat lite tips på sevärdheter innan men kollade också med receptionen vad de kunde rekommendera. Med den nya kunskapen i bagaget började vi gå ner mot havet.
Precis som i de andra sydamerikanska länder vi besökt vimlar det av byster på kända personer.
Vårt hotell ligger mitt i stadsdelen Miraflores. Det är en turistvänlig del av staden som ligger i närheten av havet. Hotellet låg bekvämt nära till de saker vi bestämt oss för att kika på i Miraflores vilket också var praktiskt.
Det första som slog oss var att det var relativt grönt runt om kring oss. Träd och blommor som frodades och mådde bra. Massor med, för oss, exotiska fåglar med ovan sång. Det kändes riktigt trevligt.
Parker och strandpromenad
När vi närmade oss havet och ”strandpromenaden” insåg vi att det inte riktigt var frågan om en strandpromenad i ordets rätta bemärkelse. Lima är placerad på en platå en god bit upp från havet men det var en ganska tunn remsa nedanför platån innan havet tog vid. Det var med andra en storslagen utsikt som mötte oss när vi kom fram.
Lite av det första vi möttes av när vi kom fram till strandpromenaden.
Utsikten här var det inget fel på.
Längs kanten av platån har man anlagt olika parker och promenadvägar. Det syntes att det var en uppskattad plats, inte bara av turister som oss utan de som såg ut att bo här var ute med sina hundar, motionerade eller bara satt och njöt på en av alla bänkar som stod överallt.
Parque Del Amor
Många love locks var det…
Den första parken vi nådde var Parque Alberto Andrade Carmona eller Parque Del Amor som den också kallas. I mitten stod en staty av ett omslingrande par och mot havet fanns ett staket fullt av love locks. Vi strosade vidare fram mellan parkerna, fotade och myste i största allmänhet.
Selfiekingarna slår till igen
Därefter styrdes kosan söderut mot den närliggande stadsdelen Barranco. Den beskrivs som Limas mer Bohemiska stadsdel där muralmålningar, färgade hus och konstutställningar har sin hemvist. Det är en lagom promenad på dryga tre kilometer längs stranden vilket kändes helt rätt.
Julen kommer tidigt i Lima
En lite annorlunda staty
Medans vi vandrade framåt kunde vi se spår av det undantagstillstånd som rådde. Det var många synliga poliser och andra slags vakter ute och vi fick i alla fall känslan att de normalt inte brukar vara fullt så många. Men allt var lugnt och stilla överlag på de platser vi besökte.
Barranco
Vi passerade över en bro och var plötsligt i Barranco. Parkerna fortsatte ett tag till längs platåkanten innan de ersattes av högre hus.
På väg mot Barranco
Det är en bit ner till vattnet.
Efter ytterligare någon kilometer var vi framme i den del av Barranco både våra egna efterforskningar och hotellreceptionen rekommenderat. Det som mötte oss var lite lägre, färgglada hus och muralmålningar i stil med de husen i Valparaíso var fulla av. Man har inte gått lika mycket all-in som i Valparaíso men det var ändå kul. Vi Stannade till vid La Ermita de Barranco, en kyrka i stort behov av lite omsorg. I närheten ligger även Malla Del Amor, ett staket fullt med love locks samt Puente de los Suspiros, Suckarnas bro. Bron har fått sitt namn efter att varit in traditionell mötesplats för romantiska möten och träffar.
En kyrka i behov av lite kärlek
Suckarnas bro. Under går Bajada de los Baños
I närheten fanns också massor med fina muralmålningar och konstateljéer att kika på. Ner mot havet löper även gångvägen Bajada de los Baños som var ett mysigt stråk att gå.
En av många muralmålningar
En av många muralmålningar
Familjens ängel
En av många muralmålningar
Efter att utforskat området en god stund vandrade vi vidare mot huvudtorget i stadsdelen, Parque Municipal de Barranco. Ännu ett trevligt ställe där man kan känna historiens vingslag.
Det är de små detaljerna man minns.
Parque Municipal de Barranco
Tillbaks mot Miraflores
Efter stannat till en stund här började vi vandra tillbaks mot Miraflores. Vi tog nu gatorna längre in mot staden och blev åter påminda om den helt galna trafikrytm som den här staden har. Folk kör som tokar, tutar och hetsar sig fram. Ska man över en gata så gäller det att vara snabb minst sagt. Det känns verkligen som de inte har några som helst planer på att stanna i vilket fall. Vi hann se två helt galna upptåg där folk stannade mitt i korsningarna och stod och skällde på varandra medans alla bilar runt omkring stod och tutade för fullt. Inte bara någon kort minut, utan de höll på så länge vi såg och hörde medans vi fortsatte promenaden.
När vi var framme i Miraflores tog oss mot hotellet för att ladda batterierna inför eftermiddagen. Sedan gick vi en kort promenad i närområdet och kikade in i en butik som sålde galna mängder med julsaker innan vi hittade en Supermercado och köpte lite kallt till rummet.
Allt du kan tänka dig ock lite till
Vill man ha jul ska det kosta lite.
Vi återvände sedan till hotellet för en god drink och planering av resterande dag.
Energiladdning på hotellet.
Inkatempel
Efter omladdningen var vi redo att ta oss an mer av Miraflores. Vi vandrade först upp mot Museo de Sitio Pucllana, en utgrävningsplats av ett gammalt inkatempel. Det var ett riktigt intressant besök, att få vandra runt och lära sig mer om Inkafolket och deras tid genom historien. Det var också en märklig känsla att stå mitt på en byggnad med så gammal historia med all modern byggnation runt omkring. Detta i kombination av allt biltutande som från alla håll gjorde att man verkligen visste att det var i Peru vi var.
Den är verkligen stor.
Kontrasterna i bilden är minst sagt stora.
En annan sak vi lärde oss här var att det aldrig regnar i Lima. Enligt guiden regnade det sist 1974. Vi vet inte om det stämmer men vi läste sen att Lima endast får ca 10 mm regn per år. Det är förvånande med tanke på hur grön staden är. Dock är luften fuktig och det kommer nederbörd, men mer i form av Garúa, en slags tjock dimma eller mycket lätt duggregn. Förklaringen har med med den kalla havsströmmen att göra samt att regn från andra sidan av Anderna faller ur molnen innan de når Lima.
Centrala Miraflores
Guidningen tog ca en timme. Vi begav oss sedan mot Miraflores centrala park, Parque Central de Miraflores. Parken består egentligen av två parker som hänger ihop. Runt om i hela parken var det massor av katter. Man hade gjort bekvämt för dem med många vattenskålar utställda samt katthus där de kunde sova. Runt 1990 plågades parken av råttor varför folk började lämna sina katter i parken. Idag har katterna tagit över och blivit en turistattraktion istället.
Bara några få av de katter som bodde här.
En Torito de Pucará. Påminner lite om våra Dalahästar.
Slutet av vår promenad och sightseeing började närma sig. Därefter tog vi oss tillbaks ner mot havet och parken vi såg först i morse. Vi hade missat att den hade en geocache som skrek efter att bli loggad. Så gjordes och vi följde sedan promenaden längs platån åt andra hållet till vi nådde fyren Faro de la Marina. Där tyckte vi det fick räcka med turistande för en dag. Vi vände därför tillbaks mot hotellet.
På ett ställe i parken utövades paragliding.
En av Perus mest sedda fyrar.
Avslutning av dagen
Väl tillbaks konstaterade vi att dagens traskande var dryga två mil eller 31 000 steg beroende på hur man räknar. Det gjorde att vi ansåg oss vara värda en kall. Vi satte oss på rummet och Maria passade på att göra ett blogginlägg.
Dagens promenerande hade tagit ut sin rätt. Vi bestämde oss därför att äta på hotellet helt enkelt. En Pisco Sour måste man prova när man är här också, det är nationaldrinken nummer ett. Så en sån blev det i väntan på maten.
Idag blev det också till att prova lite Peruanska förrätter och deras Aij de Gallina för att se hur väl vi lyckats med vår egen matlagning. Allt smakade jättegott men vi tycker nästan att vår egna matlagning var snäppet godare. Jag hade gärna sett lite mer smak på den Aji de Gallina som serverades på den här restaurangen i alla fall.
Aij de Gallina gjord av en Peruansk kock.
Efter att ätit och druckit gott drog vi oss tillbaks till rummet och slutförde blogginlägget. Sedan var vi båda så trötta att vi stöp i säng. Dagen och tidsomställningen hade tagit ut sin rätt.
-
Flygplatshotell, en lång flygresa och ett fint hotell
Vi börjar resan med att sova en natt på Arlanda innan vi tillbringar nästan hela nästa dag på väg till Lima.
Sista arbetsdagen
Det här kommer bli ett långt dygn! Vi startade långt innan gryningen med att stänga väskorna och fixa frukost att ta med till jobbet. I och för sig startar vi ganska tidigt i vanliga fall också men i natt gav sig resnerverna till känna och efter klockan tre gick det inte att sova mer. Vi hade en full arbetsdag framför oss innan vi skulle ta flygbussen till Arlanda för incheckning på Radisson Blue som ligger inne på terminalen. Flyget till Amsterdam, som är den enda mellanlandningen, går redan vid klockan 06:30 och till dess är det nästan omöjligt att ta sig från Rindö i tid. Dessutom blir det ju som att smygstarta resan redan då eftersom man liksom är på väg redan.
Vid tretiden lämnade vi arbetena från varsitt håll och lyckades ändå mötas upp på samma flygbuss ut mot Arlanda. Just där och då kändes det som att semestern verkligen börjat!
En räddad besvikelse
Väl incheckade och klara på hotellet gick vi en promenad bort till Terminal 2 för att se hur lång tid det tar. Vi tänkte också passa på att checka in på flyget när vi ändå håller på. Det gjorde vi i en sån där självincheckningsautomat. Enligt boardingkorten skulle vi sitta på helt skilda ställen på långflygningen, det kändes som en riktig besvikelse. Det kändes ganska långt att sitta för sig själv de där tolv och en halv timme som flyget tar! Jag chansade och gick till en tom incheckningsdisk och frågade om det gick att ordna platser bredvid varandra istället. Absolut, sa mannen vid disken och fixade det. Men egentligen var det visst betalningsbara platser han ändrade till. Men vi fick dem utan att betala efter att han konsulterat någon kollega. Stort tack till denna fantastiska människa som gjorde vår långflygning så mycket bättre!
Efter en riktigt god middag med helstekt röding med potatisstomp och goda betor var det dags att ta lite kväll. Vi sov sådär även denna natt, så där som man gärna gör innan resor. Man vill ju inte missa flyget!
I väntan på Smörstekt röding och något gott att dricka.
Klockan 04:30 stod vi och ett flertal andra och hängde på låset till frukosten. Den var perfekt så jag hade gärna haft lite mer gott om tid där.
Första stopp, Amsterdam
Resan till Amsterdam gick smidigt och i tid. På Schiphol hade vi gott om tid att hinna med en flygplatsöl, trots att det bara var förmiddag. Men den hör ju till!
Dags för flygplatsölen på riktigt på Schiphol.
Vårt flygplan på inrullning.
Flyget till Lima startade typ en halvtimme sent men det gjorde ju inget. KLM är ett bra flygbolag som tar hand om sina passagerare på bästa sätt under resan. I alla fall har vi alltid haft det bra. Vi blev matade med både lunch och middag, fika med paj och dessutom en extra smörgås nånstans i mitten så vi höll oss mätta och belåtna hela resan. Ett flertal bra filmer vi inte hade sett fanns i underhållningsmenyn så även det var till belåtenhet.
Äntligen i Lima
När vi landat tog vi oss snabbt igenom passkontroller och tull och letade reda på vår transfer. Riktigt skönt att ha den fixad från början för jag kan inte påstå att jag var pigg och alert direkt. Konstaterar också att det är lätt att glömma den hetsiga, galna trafikrytmen som råder i Sydamerika när man kommer hem till Sverige igen. Jag skulle aldrig kunna köra bil här i storstan. Galet mycket bilar som är precis överallt och kommer från alla håll i korsningarna, och fort gick det när föraren gasade och svischade fram mellan bilarna. Nåja, vi överlevde även bilfärden och kom fram till hotellet Antigua Miraflores. Vi fick ett fint rum och installerade oss för ett par nätter i Lima.
Äntligen framme efter en lång dag på resande fot!
Mätta var vi men insåg att det kan vara bra att vara vakna en stund till. Vi satte oss utanför hotellet och tog lite dricka i baren. Snart har vi landat även i att det faktiskt är semester och hela fyra veckor tills det är dags att jobba igen, äventyret har börjat!
Ett svar till ”Flygplatshotell, en lång flygresa och ett fint hotell”
-
Härligt att ni är på väg😃Ser fram emot fortsättningen ❤️
-
-
Packning, Pappersjobb och Matlagning
Vi förbereder oss för resan genom att gräva ner oss i pappersjobb, testa hur mycket grejor man kan få med sig när man reser lätt och lagar smarrig peruansk mat. Nerräkningen pågår för fullt!
Resfeber
Nu är det inte många dagar kvar. På onsdag far vi ut till Arlanda efter en sista arbetsdag. Vid det här laget borde kanske resfebern ha infunnit sig men allt känns väldigt lugnt än så länge. Vi ser helt enkelt fram emot att onsdagen ska infinna sig så att vi äntligen kan komma iväg. Det vi möjligen känner är väl att det börjar bli dags att ta tag i lite av det praktiska åtminstone. Det är också vad vi gjorde idag.
Pappersjobb
Jag började med att kika igenom och skriva ut alla väsentliga papper vi fått under året. Att försöka sortera igenom alla mejl och hitta de senaste versionerna av flygbiljetter, hotellbokningar etc var lite spännande och tog sin lilla tid. Men till slut så kände jag att jag hade någorlunda koll.
Jag är lite gammaldags i att jag gillar att ha papperskopior av alla dokument. Det är ju väldigt sällan de behövs egentligen. Förra gången vi reste var det max en handfull av de papper vi skrev ut som kom till nytta. Trots det vill jag ha dem i pappersform, om något strular. Vi har dem även digitalt, ordnade i datumordning på telefonerna men ändå..
Det vi saknar nu är bara uppdaterade vouchers för alla transfers till och från flygplatserna. Det har varit så många ändringar att vi bestämde att vi får nya uppdaterade precis innan avresa istället. Flygplatstransfer är en lyx vi valde även denna gång. Att inte behöva fundera när man kommer fram på udda tider är värt den extra kostnaden i vår värld. Vi hörde allt för många berättelser förra gången vi reste om folk som blev lurade just vid dessa tillfällen och det är bara surt. I Europa tar vi nästa alltid flygbuss eller tåg från flygplatserna men här känns det lite stökigt och onödigt snålt mest.
Extra förberedelser
Vi passade även på att göra två ytterligare saker när vi ändå höll på med papper. Dels måste man betala en turistskatt när man besöker området runt Cancún i Mexico och dels ska man fylla i en speciell inresedeklaration när man anländer i Guatemala. Att redan ha sånt ifyllt gör livet så mycket enklare märkte vi förra gången när vi bara kunde glida förbi alla som stod och slet vid dataskärmar i ankomsthallarna. När det gäller turistskatten i Mexico ska betalningen göras på nätet och ett intyg visas upp innan man får gå ombord på utreseflyget. Mindre pappersjobb på själva semestern att göra det redan nu tänker vi.
Även om pappersarbete är trist så är det ändå lite spännande att gå igenom allt och titta på de hotell och utflykter vi ska ut på. Det ger en ökad längtan onekligen. Snart är vi där!
Packning
Det är väl inte så att vi tänkte packa idag precis. Men vi kände att vi ville få koll på hur mycket man kan få med sig i en väska som man inte checkar in. Vi insåg direkt att vi tjänat 2 kg i och med att det tänkta flygen med Avianca mellan Lima och Guatemala City blev inställt. Istället åker vi med Copa och det gör att vi nu kan få med 12 kg istället för 10 kg. Så bra!
Vi tog fram det vi tänkte oss som minimum och stoppade i väskan. När vi sedan vägde den kom vi båda upp i 4,5 kg. Hmm, då kände vi att här fanns det inget att oroa sig för, Men det väcker också så många frågor; vad sjutton har vi släpat med oss förut? På jorden runtresan som tog oss tre månader kom vi upp i 15 kg ungefär men vi har ju också åkt två veckor på charter och har då haft varsin väska märkt med ”heavy” av flygbolaget. Vad bar vi med oss då kan man undra? Jag är idag ärligt förbryllad över vad väskorna innehöll på den tiden.
Vi behöver inte oroa oss för vikten åtminstone.
Hur som helst kändes det så lugnt att vi bara plockade fram lite mer grejor och såg till att allt är tvättat. Packa lär vi göra på tisdag kväll.
Peruansk matlagning
Att laga mat från de platser vi ska besöka är en tradition vi började med inför jordenruntresan. Tyvärr har det inte blivit av den här gången. Det finns ingen egentlig förklaring mer än att hösten varit lite stressig med husrenovering och kastning av skräp mm. Men ett land ville vi åtminstone besöka. Vi valde då Peru.
Peru verkar ha en salig blandning av matinfluenser som gör att det finns massor att välja på. Vi åt en väldigt god måltid på en peruansk restaurang i Valparaíso så vi vet att det är gott. Maria har dessutom en arbetskamrat som kommer från Peru. Hon gav både tips om mat och var man kan få fatt i nödvändiga råvaror för rätterna man vill tillaga. Hennes familj har en fin liten butik med matvaror från det Peruanska köket. Den heter Tienda Rocoto och ligger i Stockholm. Vi fick tips från kollegans bror, som dessutom är kock, på en enkel god kycklingrätt; Aji de gallina.
Perus nationalrätt är Ceviche men rå fisk är något Maria inte riktigt uppskattar. Vi åt det dock på Påskön men Maria tyckte ändå att Aij de Gallina lät betydligt trevligare.
Den enda ingrediens som kan vara lite knepigare att få tag hemmavid är väl Aji Amarillo pasta. Det är en slags chilipasta med en hel del drag i och den fanns ju att få tag på i butiken Tienda Rocoto så det löste sig ändå rätt lätt.
Att tillaga den här rätten (om vi nu gjort riktigt) kändes ganska enkelt. Saker som kändes lite annorlunda var väl brödbitarna som mixades till en sås samt det faktum att den serverades med både potatis och ris. Det är en mix som kändes lite ovanlig för mig men så är det tydligen i Peru. Och det var inte osmakligt på något sätt, snarare tvärtom. Jag är inte van vid det bara.
Inte dumt alls!
Rätten var jättegod för övrigt och gav verkligen mersmak. Vi misstänker dock att vi kryddade lite i underkant så det blir spännande att se hur den smakar i Peru.
Till sist
Allt som allt har detta varit en riktigt bra förberedelsedag. Vi känner att vi har mer koll, har förstått att det kommer bli toppen och att vi får plats i packningen med det vi vill ha med oss. Snart är vi på väg!
Ett svar till ”Packning, Pappersjobb och Matlagning”
-
Så spännande att följa!! 😊
-
2 svar till ”Höga berg, kullerstensgränder och grillade marsvin”
Grattis på födelsedagen från oss. Hoppas att ni har det bra!
Sent svar men tack! Jag håller på att försöka göra klart inlägget för den 11:e och hoppas bli klar under dagen. Men det var magiskt, så mycket kan jag avslöja 🙂