Island 2018
Att med bil ta oss runt Island i maklig takt var något vi pratat om länge och det blev som vi hoppats, ett par veckor med maffiga naturupplevelser och vackra vyer. Vulkaner, glaciärer, norrsken och ödsliga landskap. Listan kan göras hur lång som helst.
På den här sidan berättar vi om våra upplevelser och intryck.
Vår resa runt Island (ca 240 mil)
Häng med oss på vår tur runt Island!
-
På väg till Island!!
Så, äntligen dags för vår biltur runt Island. Vi berättar kort om uppladdning och resan dit. Vi hoppas på ett par sköna och annorlunda veckor på vårt mest avlägsna nordiska grannland. Och att få se lunnefåglar och norrsken också förstås!
Island är ett av de länder vi funderat länge på att besöka och som är ett av de ställen vi vill kunna bocka av medan vi fortfarande är vid full vigör. Uppladdningen har inte varit fullt så bra som den brukar vara innan vi reser. Saker som tagit upp vår tid har varat in i det sista. Men vi fick en liten resboost på torsdagen av Christine som besökt Island flera gånger förut. Hon visade oss härliga bilder, bjöd på chokladlakritsen ”Draumur” och gav oss en riktig vision om vad vi har att vänta.
Resan till Island
En traditionell start på Arlanda av våra semestrar.
Resdagen började med 09 färjan för att ta oss vidare mot Arlanda och terminal 5 med flygbuss. På Arlanda intogs den obligatoriska semesterölen i lugn och ro innan det var dags att gå ombord på planet mot Reyjkavik. Ungefär tre timmar senare landar vi på Keflavik i småregn. Hämtar ut hyrbilen, kan säga att vi var ganska många som skulle hämta ut bilar (en god timmes väntan i typisk flygplatskö), och körde iväg mot Reyjkavik.
Landskapet är kargt och ser ut att bestå av mossa och lavasten som spruckit upp som asfalt där det trängt upp maskrosor. Vägen är flack och vi ser Reyjkavik långt, nästan en mil, innan vi kom fram.
Framme i Reykjavik. Vy från gatan utanför hotellet.
Namnet Reyjkavik sägs komma från att när Ingólfur Arnason upptäckte Island på sin resa från Norge år 870 kastade han sina dyra högsätespålar överbord och lovade sätta bo där gudarna lät dem driva i land. Så småningom hittade han dem i en bred, bördig och rykande vik på den sydöstra sidan av ön och Ingólfurkalade platsen Reykjavik (”Rökvinden”).
Hittade raka vägen till hotellet (gps:en hemifrån har varit med om en hel del vid det här laget). Vi fick ett fint rum med alla faciliteter man kan begära. I baren var det Happy hour och vi passade på att ta en lokalt producerad bira, Gull, och planera kvällen. Mat var det som stod högst på planeringslistan.
En promenad runt stan gjorde oss inte mycket klokare på vad vi ville äta. Det slutade helt enkelt på Subway med en god macka. Resten av kvällen ägnade vi åt att få ordning på bloggen.
-
Harpa, Hallgrím och helball kulle
Vi har en heldag i Reykjavik och vandrar om kring i staden och tittat på olika sevärdheter. Åt gått och planerar för morgondagens resa.
Vaknade, lokal tid, ungefär klockan 7 (Island ligger två timmar efter Sverige). Sov gott i natt med andra ord. Åt en redig frukost med äggröra, korvar, vita bönor, mackor och allt annat som finns att avnjuta på hotell. Men det gäller att stå sig ett tag, Island är dyrt!
Idag ska vi ta en lugn dag och avnjuta Reykjavik. Gamla stan och Hallgrímskirkja lär vara värda ett besök har vi hört. Tog oss så sakteliga ner mot hamnen och en fantastisk utsikt över härliga fjäll på andra sidan fjorden. Det är vackert!! Kyrkan låg närmast så vi startade där. Meen, det är ju söndag och vi borde ju räknat ut att det var gudstjänst vid elva-tiden… Nåja, vi bestämde oss för att ta vägen om kyrkan på hemvägen istället och gick istället ner mot hamnen via de äldre kvarteren.
Harpa – konserthuset i Reykjavik
Konserthus ska tydligen sticka ut.
I hamnen fick vi syn på Harpa, Reyjkaviks konserthus och konferenscenter helt byggt i glas. Otroligt häftigt och mäktigt med de urgamla fjällen som bakgrund! ”Hamnpromenaden” vi hamnade på var närmare bestämt ett stråk längs den stora hamnbassängen med bebyggelse likt fabriksområden med låga grå hus. Vi konstaterade att det måste vara ganska lågt vatten, spår av kelp och tång fanns ytterligare ett par tre meter upp längs väggarna på kajerna. Tur för oss med lågvatten för vi lyckades se ett tiotal sjöstärnor som låg på botten vid Harpa, det var lite otippat!
Kullen – Þúfa
Runt kanten av hamnbassängen till andra sidan var det ungefär 4,5 km konstaterade vi när vi tog oss upp för en kulle på motsvarande sida. Och lika lång väg tillbaka. Nåväl, på hemväg tittade vi in på en större mataffär, typ Coop. Detta för att kolla om det är en bra idé att handla matsäck till lunch, och det är det nog. Man blir inledningsvis lite lurad av alla nollor, en bit ost kostar runt 1000 ISK… det har varit en del inflation i det här landet genom åren.
Konst i kullig form.
Åter på väg mot Hallgrímskirkja gick vi förbi en annan kyrka, och en cache, märkligt nog på samma ställe! 🙂 Där var det fortfarande gudstjänst med knäböjande människor så vi höll oss utanför. Kyrkan var som många andra av husen är gjord i betong. De flesta hus, som inte är gjorda i betong, har ett yttre skikt av korrugerad plåt målad i allsköns färger. Plåten är till för att skydda mot väder och vind, som annars sliter hår på fasaden, men det är knappt man lägger märke till att det är plåt om man inte vet.
Pausade, med en välförtjänt bira, en stund på ett hak med fönster i fothöjd på människorna som gick på gatan utanför, intressant vinkel!
Hallgrím – kyrkan
Ger ett maffigt intryck.
Hallgríms kirkja var intressant. All liturgi saknades nämligen, allt var strama, rena linjer utan utsmyckning och utsidan var mäktig. Men nu är det check på den!
Klart minimalistiskt mot vad vi väntade oss.
När vi kom tillbaks till hotellet satte vi oss i foajén och planerade lite av morgondagen samtidigt som vi lyssnade på röster från Riksdagsvalet där hemma. Efter det tog vi oss ut på stan och åt en god middag på ”The Bastard”, ett trevligt hak med rimliga priser (med Islandsmått mätt) ett halvt kvarter upp i från huvudgatan. Tog oss sen tillbaks till hotellet och somnade gott.
-
Vattenfall, forsar och en varm källa
Vi ger oss ut på vägen, besöker ett riktigt högt vattenfall och balanserar på stockar över vattendrag.
Idag kändes det som första dagen på vår resa egentligen. Åt frukost och packade ihop prylarna. Checkade ut och styrde ut i Reykjaviks relativt lugna trafik. Hittade lätt fram till butiken vi kikade på igår för lunchinköp. Den var dock inte öppen ännu så det fick bli en närliggande istället. Handlade och styrde sedan norrut genom stan.
Efter en kort stund glesnade det mellan rondeller och bilar. Sedan var vi vips ute ur Reykjavik. Körde på vad vi misstänker kommer vara en standardvy de närmaste veckorna. En relativt smal men rak väg. På ena sidan höga berg (med svenska mått mätt) och på andra sidan ett platt landskap med havet inte långt borta.
Letar plastburk.
Straxt utanför Reykjavik stannade vi kort till för att leta upp en plastburk (geocaching). Det var första bekantskapen med Isländsk natur och det skulle komma fler tillfällen under dagen.
Ett av de vattenfall vi fann längs vägen.
Glymur – Islands näst högsta vattenfall
Vi fortsatte norrut och svängde österut innan tunneln under Hvalfjörður. Det är en omväg men enligt guideböckerna var det en vacker tur och dessutom ligger Islands näst högsta vattenfall längst in i fjorden. Det vill man ju inte missa. På vägen in längs sydsidan av fjorden stannade vi till vid två vattenfall till. De låg tillgängliga alldeles vid vägen och vi hoppade ut som vana turister, kikade, plåtade, njöt och hoppade sedan in i bilen för vidare färd.
Grotta på väg mot Glymur.
Korsar vattendraget.
Vägen mot Glymur, Islands näst högsta vattenfall (ansågs högst till 2011 när Morsárfoss blev synligt pga av nersmältningen av Vattnajökull) börjar längst in i fjorden. Man följer en tre kilometer risig grusväg upp mot parkeringen. Sedan vidtar en ungefär lika lång promenad i blandad terräng. Efter att man vadat över ett vattendrag blir det rätt brant upp mot själva fallet. Vi erkänner att vi inte skuttade fram den sista biten men det var en fantastisk vy som mötte oss. Dels över själva vattenfallet men också över omgivningarna.
Glymur.
Nöjda över att gjort det tog vi oss tillbaks till bilen och styrde mot Borgarnes. Vi gjorde där ett inköp av lite after-car-produkter och tog oss sedan vidare upp mot dagens hotellstopp i Reykholt.
Varmvattenkällan Deildartunguhver
Straxt innan Reykholt stannade vi till vid en varmvattenkälla vid det nära nog outtalbara namnet Deildartunguhver. Källan anses som den flödesrikaste i Europa och förser de närliggande städerna med värme och varmvatten. Det var en otroligt märklig känsla att gå längs källan och se hur vattnet kokande trängde fram ur berget. Man hade enbart ett staket mellan sig och vattnet. Ville man kunde man lätt sticka ner händerna och känna på det men vi trodde det var en rätt dålig idé och avstod därför.
Varm källa med namn som inte går att uttala.
Därefter var vi framme vid Reykholt, en gång hemvist för Snorre Sturlasson. Reykholt är ett litet ställe med endast en del hus, ett hotell och ett center med utställning för Snorre Sturlasson.
Hittades under prommis i Reykholt.
Resten av kvällen pysslade vi åt att gå en prommis i området och leta upp de två cacher som fanns, äta middag på hotellet (inte mycket annat att välja på gångavstånd) samt få igång bloggen. Det var några ganska trötta men nöjda Lundströmare som somnade gott idag.
-
En vulkan, ett pyttesamhälle och ett kyrkberg
Dagens mål är Stykkishólmur. Men på vägen dit klättrar vi på en vulkan, tittar på ett väldigt litet samhälle och stannar vid vid ett kyrkberg.
Startade dagen i maklig takt, hur vi än gör verkar det som om vi blir klara runt tio. Tog oss en titt på den fina gamla kyrkan, som låg precis bredvid hotellet, innan vi åkte mot Stykkishólmur.
Eldborg – vulkanen
Dit ska vi!
På väg!
Vårt första stopp för dagen var Eldborg. En gammal vulkankrater som haft utbrott ett par gånger straxt efter Kristi födelse. En väl upptrampad stig ledde till vulkanens topp men med ganska kuperad terräng gjorde det att den lilla strapatsen tog några timmar i anspråk (inklusive burkletande). Det var det dock värt, det är en härlig utsikt från toppen! Tillbaka där vi ställt bilen åt vi vår medhavda lunch, kaffe och macka.
Hygglig utsikt. Bäst att hålla sig på kanten.
På väg ner igen.
Vi hade tänkt stanna till vid en strand där sälarna gillar att hålla till men vi missade avtagsvägen och konstaterade då att sälar har vi ju sett förut.
Lavafält såg vi massor av. Man anar troll och älvor.
Búðir – pyttesamhället
Fortsatte istället till Búðir, en liten by som består av ett hotell och en av de äldsta träkyrkorna på Island. That’s it! Det påstås att det finns både älvor och troll i krokarna men det är lätt att förstå att folk i denna lilla del av världen är/var vidskepliga. Det känns som om stenarna på de karga slätterna lever och man kan i ögonvrårna se hur de flyttar sig. Men när man tittar dit så är allt såklart stilla och vanligt.
Kyrkan i Búðir.
Nedanför kyrkan fanns en strand som när vi närmade oss starkt fick oss att minnas vårt besök i Skånska Yngsjö för många år sedan. Väl framme var själva stranden helt annorlunda men kanten innan påminde starkt om Yngsjö med svajande höjd strandgräs i mjuk sand.
Lavastranden i Búðir.
Kirkjufell – kyrkberget
Två cacher fanns det dessutom längs vägen vi hade kvar till Stykkishólmur. Den ena låg högst upp på Kirkjufell och den andra nedanför Kirkjufell. Vi tog den nedanför eftersom vi inte hunnit med att skaffa klätterutrustning och guide…
Kirkjufjell.
Checkade in på hotellet och begav oss omgående ut på stan för middagsintag. Gick först förbi en riktigt härlig, modern kyrka och sedan ner mot hamnen. Hittade en restaurang som låg högt upp på Tripadvisor. Lasse åt av dagens fångst och jag tog en fiskgryta. Jättegott, Isländarna kan det där med fisk!
Stykkishólmurs kyrka.
Fick hjälp av receptionisten att boka första båten över sundet i morgon. När hon skrev ut biljetterna visade det sig att båten som skulle gå klockan 9 var full så vi hade blivit bokade till klockan 15. Eftersom kontoret är stängt så är det bara att gilla läget och komma på vad vi ska göra på den här sidan till klockan 15…
-
En överhoppad färja, kurviga grusvägar och bedövande tystnad
Vi tar bilen till Patreksfjörður istället för färjan och lär oss vad ”Malbek endar” betyder samt förstår på riktigt varför det kallas för bedövande tystnad.
Efter att funderat igår över bilfärjan och den sena avgången bestämde vi oss för att avboka den och istället ta oss bilvägen till Patreksfjörður på västfjordarna, längst upp i nordvästra hörnet av Island. Att vänta hela dagen i Stykkishólmur kändes inte så lockande eftersom vi inte hittade nåt jättespännande att göra i trakten.
Vi begav oss därför iväg straxt efter nio och styrde söderut och efter nån mil svängde vi österut längs kusten. Här övergick vägen i grusväg och det blev en spännande upplevelse att fara fram längs knappt sex mil grusväg. Lite skumpigt, kurvigt och backigt. Den glesa trafiken gjorde dock att det gick hyggligt.
Oj, är det dit ner vi ska.
När vi åter fick asfalt under hjulen var det dags att svänga norrut mot västfjordarna. När vi kört ett tag och passerat avtagsvägen mot väg 608 möttes vi åter av skylten ”Malbik Endar” som innebar att det var dags för grusväg igen. Detta skedde samtidigt som de verkligt branta partierna av resan började. Kombinationen av smala grusvägar i serpentinform och 10-15 graders lutningar gjorde det hela rätt intressant men vyerna var otroliga när vi for fram högt över vackra, stilla fjordar och längs med ännu högre berg.
Lunch med bedövande tystnad
Så småningom återgick vägen i asfalt och då klockan nu var runt ett kändes det lämpligt att stanna till för en lunch. Den intogs vid änden av en fjord i strålande solsken på en rastplats alldeles vid vägkanten.
Sämre lunchplats har vi haft.
Vet man inte vad som menas med bedövande tystnad bör man besöka Island i allmänhet och västfjordarna i synnerhet. En vindstilla solig dag som denna är det verkligen helt tyst sånär som på ett och annat naturljud ibland. Detta trots att man sitter jämte en av de ”stora” vägar som leder upp till den här delen av Island. Nån gång var tionde minut eller så avbryts tystnaden av ett passerande fordon men det är allt. Tystnaden blir då verkligen bedövande och slår emot en nästan som ett knytnävsslag. Vi brukar ofta säga att hemmavid är den tystaste plats vi vet (att flotta på Klarälven var en betydligt ljudligare upplevelse om man säger så) men här är det ännu tystare.
På kringlejakt
Efter lunchen for vi vidare. I våra guideböcker fanns inte mycket utmärkt längs den här rutten (folk tar väl färjan kanske) så när vi fick syn på en kringla svängde vi av för att få röra på benen åtminstone. Kringlan tog oss på en kort prommis genom närområdet och visade upp en liten grotta som hade betydelse i några lokala sagor samt en allmänt trevlig utsikt.
Saker man finner om man letar kringlor.
Därefter var det dags att tanka. Det var en historia i sig. I automaten skulle man nämligen i förväg bestämma hur mycket man skulle tanka för. Ok, vad kostar bensinen och hur mycket rymmer tanken i vår hyrbil? Vi gissade nog hyggligt rätt iaf för tanken blev full och hela summan vi angivit gick i. Vad som hänt om det blivit fullt innan förtäljer inte historien men kanske hade enbart det belopp som förbrukades dragits, vad vet vi.
Fem minuter tidigare var det strålande sol. Detta skifte skedde när vi kom upp i bergspasset.
Patreksfjörður
Sedan återstod blott en timmes körning innan vi nådde Patreksfjörður där vi har vårt hotell för de närmaste två nätterna. Patreksfjörður är en liten fiskeby i sydvästra delen av västfjordarna. Vi passerade ett gäng laxodlingar på väg in mot byn.
Patreksfjörður i skymning när vi mätta och belåtna vandrar mot hotellet.
Vi var rätt tidiga idag och tog det lugnt några timmar innan vi gick in till stan och åt supergod fisk på restaurang Stúkuhúsið som födelsedagsmiddag. Mätta och belåtna återstod sedan enbart natten. Vi höll utkik men såg ännu inget norrsken. Västfjordarna ska vara rätt ställe för det och det vill vi verkligen se!
Lämna ett svar