Island 2018
Att med bil ta oss runt Island i maklig takt var något vi pratat om länge och det blev som vi hoppats, ett par veckor med maffiga naturupplevelser och vackra vyer. Vulkaner, glaciärer, norrsken och ödsliga landskap. Listan kan göras hur lång som helst.
På den här sidan berättar vi om våra upplevelser och intryck.
Vår resa runt Island (ca 240 mil)
Häng med oss på vår tur runt Island!
-
Velodromkurvor, en räv men inga puffins 🙁
Vi besöker Látrabjarg i hopp om att få se Puffins, lunnefåglar. Far på spännande och branta vägar i otrolig natur.
Åh, Pannkakor till frukost! Det har vi längtat efter i flera dagar!! Passade även på att planera dagen när vi käkade frukost. Idag har vi tänkt se Lunnefåglar, Puffin på engelska, sälar och en kanelfärgad sandstrand. Vi förberedde dagens macklunch och gav oss iväg.
Mot Látrabjarg
Vägen till Látrabjarg åkte vi förbi på väg till Patreksfjörður igår, så vi var beredda på att det skulle vara grusvägar och ganska högt upp. Men om det var så igår var det ”värre” idag. Smalare vägar med sämre vägbeläggning, högre upp och brantare velodromliknande kurvor där serpentinen svängde 340 grader…
Strandad båt. Som av en händelse hade nån gömt en plastburk här.
På vägen stötte vi på en båt som hamnat på land nån gång för länge sedan. Där var det nu en rastplats och där det finns rastplatser finns det ofta plastburkar. Burken hittades och loggades och vi fortsatte sedan vår färd mot Látrabjarg ivriga att se Puffin på riktigt.
Upp mot toppen. Hoppas vi inte får möte.
På spaning efter puffins på Látrabjarg
Efter ytterligare velodromliknande och hissnande vyer kom vi så fram till den punkt av Europa som ligger längst västerut, Látrabjarg. Precis när vi stannade bilen kom nån sorts räv springande. Den hade nästan kroppsform som en björn men med rävsvans och väldigt mycket mindre. Vi googlade när vi kom tillbaks och gissar att det vi såg var en ”Icelandic artic fox”. Det här bådar ju gott, naturen levererar!
Icelandic Artic Fox tror vi att det är.
Höga, branta klippor stupar ner i det turkosblå havet. Den karga omgivningen utan träd så långt ögat kan nå, gör att det blir en slående dramatisk effekt tillsammans med tystnaden. Några måsar flyger omkring utanför klipporna. Men var är alla Puffin? Vi konstaterade att de nog redan flyttat ut på havet för vintersäsongen. Tydligen tillbringar de sin tid under vintern flygandes ute på havet.
Látrabjarg. Personerna på toppen ger lite perspektiv till storheten..
Sälstranden
Lite besvikna för att ha missat Lunnefåglarna, som vi verkligen vill se i deras naturliga miljö, tar vi oss mot dagens nästa stopp den kanelfärgade stranden där sälarna brukar hålla till. Lasse ville köra för det kändes läskigare att sitta bredvid…
Stannade till för lunch vid ruinerna av ett gammalt fiskeläge där fiskarna bodde mellan april och oktober fram till 1880 någon gång. När det ligger så otillgängligt till idag kan jag tänka mig hur hårt livet var för 140 år sedan! Tuffa tjejer och killar på den tiden.
På väg ner. Perspektivet och känslan är svårt att få på foto..
Vägen till Rauðasandur var ännu tuffare, brantare och smalare, jösses, vad har vi gett oss in på? Väl mera vid havet igen vid korsningen där vägen delade sig så fanns inte längre någon skylt till Rauðasandur. Ingen speciellt kanelfärgad strand eller några sälar heller… Vi tog trots allt en promenad mot vattnet igenom en hage med kossor. Lasse gick trots det modigt och utan minsta tvekan!
Ingen sand på stranden idag.
Efter dessa äventyr bestämde vi oss för att det var dags att åka hem till hotellet för en stunds paus. Ikväll blir det middag och bad i varmbassäng.
-
Ännu fler bergspass och vattenfall samt en tunnel
Dagens tur går till Ísafjörður. Vi kör genom många bergspass på grus och asfaltsvägar samt besöker ett av islands vackraste vattenfall.
Idag var det dags att lämna Patreksfjörður och bege sig norrut till den med västfjordsmått mätt jättelika staden Ísafjörður. Där bor runt 2 600 personer så den är betydligt större än Patreksfjörður i alla fall.
Vägvy. Först så går det upp och sen så går det ner.
På asfalt och grus genom bergspass
Vi begav oss iväg straxt efter nio och tog oss över första bergspasset utan problem. Här var det asfaltsväg men den låga temperaturen gjorde det ändå lite spännande eftersom man inte med säkerhet visste om det var halt eller ej. När vi tagit oss över första passet var vi i Bíldudalur. Här var det slut på asfalten och nu vidtog drygt 10 mil med grusväg längs fjordar, över hisnande bergspass och nära branta stup.
Ett kort stopp med en prommis för att insupa vyerna.
Vi rullade på i maklig takt och stannade här och var för att leta lite burk eller bara insupa vyerna. Man får aldrig riktigt nog av det även om vi inser att det nog går att bli blasé till och med på detta.
Det högsta passet vi tog oss över visade 510 meter på vår GPS och enligt vår guidebok är det bergspasset det högsta med väg på hela Island. Så nu har vi gjort det också. Det var för övrigt betydlig kallare däruppe, enbart tre grader idag.
Dynjandi – ett av Islands vackraste vattenfall
Dynjandi.
När vi kört runt två tredjedelar av grusvägen hade vi ett planerat stopp inlagt. Det var vattenfallet Dynjandi som av många anses vara det vackraste vattenfallet på Island. Och nog var det majestätiskt alltid. Fallet består egentligen av flera mindre fall varav det översta är Dynjandi. Med sina 99 meter är Dynjandi långt ifrån den högsta på Island men åsynen var minst sagt mäktig. Dessutom betydligt enklare att nå än Glymur som vi var vid för några dagar sedan. Här var det bara att parkera bilen och gå direkt upp till fallet längs de mindre, nedre fallen.
Utsikt från Dynjandi. Nedanför parkeringen och till höger vägen vi ska åka sedan.
Vi turistade ett slag, tog våra bilder, insöp anblicken och käkade medhavd lunch. Sedan fortsatte vi vidare längs fjordarna och över ett större bergspass innan vi kom till Þingeyri. Här blev det plötsligt asfalt igen, hurra!
På väg ner för berget. Man hinner förbereda sig på möten åtminstone.
Med asfalt under däcken susade vi åter fram. Fortfarande ett par bergspass kvar men nu var vägarna dessutom breda och fina med staket och annat bjäfs som mest är för fegisar egentligen.
Flateyri – hur man skyddar sig mot snöskred
Någon dryg mil innan Ísafjörður stannade vi till vid Flateyri för att kika på hur man löst problemet med laviner. 1995 slog en lavin till och begravde 29 hem och dödade 20 personer. Sedan dess har man byggt en stor jordvall som skyddar byn och styr bort eventuella snöskred.
Lavinskydd. Bilden har svårt att göra höjden på vallen rättvisa.
Nu återstod enbart ett bergspass innan Ísafjörður. Här hade man dock grävt en tunnel igenom berget istället. Det gjorde resan betydligt enklare. 6 km spikrak tunnel istället för den väg vi kunde se spår av upp längst bergskanten. Första delen av tunneln var enfilig med en massa ”parkeringsfickor” åt den mötande trafiken. Det var bara att se till att vi möttes på dessa ställen så gick det fint.
När vi kom ut ur tunneln såg vi målet för dagens etapp en bit ner för berget. Straxt var vi framme och kunde leta upp hotellet. Idag gjorde vi det enkelt för oss och åt en enkel men god middag på Thai-haket vi såg från hotellrums fönstret. Man ska inte alltid krångla till det :).
-
Sälar, häxor och en helig källa
Vi åker vidare till Blönduós. På vägen ser vi sälar och besöker vi ett museum om häxor och trolldom. Tar dessutom en omväg till en helig källa
Tidig morgon igen. Kort, kall promenad till grannhotellet ett par hundra meter bort för frukost och utcheckning. Därefter tankning, alltid lika spännande. Tur vi gjort det förut för den här gången var det dessutom bara en instruktion på isländska.
Rastplats med utsikt.
Bättre vägar idag. Grusvägarna var inte lika gropiga och smala. Och ibland kom det till och med asfalt en snutt innan grusvägen fortsatte. Inte helt logiskt och självklart hur de tänkt där!
På spaning efter sälar
Sälar!!
Plötsligt fick vi syn på en skylt som visade att det kunde finnas säl. Vi stannade såklart till och kunde se flera sälar som gottade sig i solen och även att par som lekte och dök upp och ner. Känns lite bättre nu än sist när vi hade stora förväntningar på att se sälar och inte såg en enda…
Besök på Hòlmaviks häxmuseum
Trollkarlsruna
Fortsatte vår resa med siktet inställt på Hòlmavik för att få kläm på lite gammal häxkunskap. Det finns ett litet museum där nämligen som handlar om häxmystik. När häxjakten pågick som värst brändes ett 20-tal häxor här på Island, varav en var kvinna. Det var ett litet men intressant museum. Spännande med trollformler som kan få en bli rik för generationer framåt, tyvärr var det inte bara trollformler som behövdes utan även ritualerna kring med blod och död… Hua, tur vi har så vi klarar oss utan såna trolldomsbesvärjelser!
Förtrollade ”byxor” av människoskinn som ska göra bäraren rik…
Sorcerers cottage och en helig källa
Det fanns en fortsättning några mil norrut som hette The Sorcerers cottage. Nyfikna på det åkte vi dit. Längs stränderna här fanns fullt av drivved i form av stockar som strandat. En del kommer tydligen ända från Sibirien. Denna drivved var mycket eftertraktad då det inte finns så mycket träd på Island.
Drivved längs kusten.
Trollkarlsstugan var byggd enligt gamla principer med gamla verktyg och byggmaterial, typ drivveden då, för att visa hur livet på en liten gård kunde se ut på 1600-talet.
Trollkarlens stuga. Tyvärr fick man inte gå in p.g.a. rasrisk men man kunde kika in på utställningen genom fönster och dörrar.
Straxt intill låg även en varm helig källa, Gvenderlaug. Namnet har den fått från Guðmundur góði eller Guðmundur den gode, en biskop från Hólar som sagts välsignat källan. Den tros ha läkande egenskaper för den som badar, det finns till och med sittplatser uthuggna runt kanten. Idag är källan skyddad men man använder det välsignade vattnet i en pool i närheten som idag höll på att fyllas med vatten.
Gvenderlaugs källa. Klart badbar.
På väg mot Blönduós
Efter detta hade klockan hunnit bli sent på eftermiddagen och vi tog oss snabbaste vägen mot Blönduós. Det tog ett par timmar att kuska längs kusten in och ut runt fjordarna. Vi roade oss med att lösa Melodikrysset på vägen. Nån gång ska brickan bli vår! Konstaterade också att alla får som gått omkring i bergssluttningarna och vid vägkanten har minskat i antal. Förmodligen är det dags att driva hem dem för vintern. Vi såg människor som drev flockar av får framför sig och även några stollar som körde cross uppe på bergssluttningarna och drev får. Alla i bygden verkar hjälpas åt. Till slut kom så vi ut på ettan den stora vägen som går runt hela ön, då gick det undan.
Fåren börjar samlas i hagarna.
Incheckade och klara tog vi middag på hotellet och sen en kvällspromenad där vi fick se ett litet norrsken, det var inte så starkt och höll inte i sig så länge men det var där!! Läste att om man är minst tre dagar på norra Island mellan september och april så är det nästan garanterat att man får se norrsken. Hoppas att det blir ett riktigt, ordentligt norrsken medan vi är här, det har vi alltid velat se.
-
Regnväder, en stor stad och historiska vingslag
Vi åker till Húsavík. På vägen passerar vi Islands näst största stad, Akureyri och går på upptäcktsfärd. Besöker historiska platser och kör i många tunnlar.
Idag hade vi ännu en längre sträcka att avverka enligt schemat. I natt ska vi sova i Húsavík är det tänkt. Efter att ha lyssnat med receptionisten bestämde vi oss för att följa hans råd och ta en omväg via udden med byn Siglufjörður längst i norr. Vi blev utlovande en vacker tur med fina naturupplevelser.
Vi började med att tanka bilen. Den här pumpen pratade engelska och då hittade vi lite nya funktioner som gjorde att vi kunde tanka fullt på samma sätt som vi gör hemmavid, nice! Styrde sedan ut på 1:an och svängde rätt snart av mot Hofós.
Hólar
Torvhus
På vägen mot Hofós gjorde vi en avstickare inåt landet för att kika på Hólar. Det var här biskopen som välsignat källan vi besökte häromdagen hade bott. Ett litet samhälle i en dal med höga berg runt om var det. Fanns en del kul att titta på. Dels ett ”torvhus” som gav en bild hur man kunde bo då det begav sig. Dels en vacker kyrka som vi hade lite tur att få komma in i eftersom nån med nyckel var där och lämnade grejor just då. Att man fortfarande drev ett universitet här in den med våra mått mätt lilla byn imponerade också på oss. Till sist fanns det en replika av den biskopsgård som hyst biskopar i flera hundra år på platsen. Tyvärr var den stängd för säsongen men vi fick se den utifrån åtminstone (och logga den burk nån gömt där).
Biskopsgården
På väg mot Akureyri
Vägen skötte sig fint idag för övrigt. Asfalt och raka vägar. Rätt enformig natur och ”Sala-rakorna” avlöste varandra. Börjar vi bli blasé kanske? När vi närmade oss udden började det stiga uppåt lite och med det kom även regnet. Det var som att köra rätt in i molnen och regnet hällde ner för första gången. Tillsammans med rätt kraftig blåst blev det en ny Islandsupplevelse för oss.
Straxt innan vi kom fram till Siglufjörður körde vi igenom en enfilig tunnel och när vi kom ut hade vi vatten på vänstersidan. Där fick vi se ett märkligt fenomen som såg ut som ett gäng små tromber med vattenvirvlar på kanske upp till fem meters höjd över vattnet.
När vi kom fram till Siglufjörður var det inte jättelockande att kliva ur bilen. Vi fortsatte därför vidare mot Ólafsjörður. För att ta sig dig var det bara att ta sig genom en 4 + 7 km lång tunnel. Smidigt som sjutton och sedan var vi där. Kom dock fram till att vi skulle fortsätta ner mot Islands näst största stad, Akureyri istället. Det var en enkel körning som innehöll någon enfilig tunnel till men i övrigt rakt och fint.
Akureyri – Islands näst största stad
Stannade till vid ännu en kyrka på vägen ner mot Akureyri mest för att käka lunch. En fin plats var det dock. Fortsatte ner mot Akureyri och enligt vår turistkarta var det läge att spana efter valar här! Spännande.. men nån val såg vi inte. Däremot ett mindre (gissar vi) isberg som såg ut att blåsa med vinden in i fjorden. En annorlunda syn för oss svenskar.
Akureyri kyrka.
När vi kom ner mot stan hade det slutat regna igen och vi beslöt oss att gå en tur. Tog oss upp till det mest uppenbara landmärket, kyrkan och beskådade utsikten.
Botaniska trädgården i Akureyri. Vi önskade att det varit juli månad istället.
Gick sedan en promenad i den vackra botaniska trädgården innan vi körde vidare. Den här trädgården hade vi gärna sett på sommaren istället även om förvånansvärt många blommor fortfarande blommar.
Full julstämning trots att det är 99 dagar kvar.
En turistfälla och vägen mot Húsavik
Efter att besökt Akureyri hade vi en turistfälla inplanerad. Detta i form av en butik med jultema som ligger tio minuters väg söderut från city. Det var en rolig och annorlunda plats på många vis. Otroligt mycket julprydnader och annat med mysig inramning. Det enda som saknades var väl lite snö. Det enda som var lite underligt var väl att högtalarna vrålade ut sommarvalser från Bohuslän på bästa Göteborgsdialekt. En rätt bisarr upplevelse på många sätt.
Vädret växlar på Island. Från regn till detta.
Nu började det bli eftermiddag och vi fortsatte närmaste vägen den sista biten mot Húsavik. Vi hade egentligen ett vattenfall till inplanerat som sista stopp men vi bestämde oss för att spara det till imorgon istället. Kom fram till hotellet i lagom tid för att hinna med en (eller två) öl under Happy Hour. Avslutade sedan kvällen med en enkel middag i form av fish and chips i det snabbköpsliknande plejset nere i hamnen nedanför hotellet. 240 spänn inklusive en öl… Billigt för mat med Isländska mått :).
Húsaviks kyrka på väg till hotellet efter middagen.
-
Geotermiska äventyr runt Mývatn
Idag stod det mytomspunna Mývatn på agendan. Det är ett stort naturskyddsområde med massor av intressanta saker att se. Efter att ha ätit frukost, köpt batterier och lite vatten så drog vi iväg.
Lavafältet Dimmuborgir
Första stoppet för dagen var Dimmuborgir. Det är ett stort fält där lavan skapat stora formationer, nästan som raukar. Här var det turistanpassat med stora, till viss del asfalterade, stigar och tydligt utmärkta leder. Naturen runt omkring har redan tagit mycket stryk innan lederna kom till så turistanpassningen är nödvändig om det ska gå att njuta av naturen även framöver. I lavafälten växer all vegetation mycket långsamt och den tar lång tid på sig att återhämta sig efter horder av stöveltramp. Vi gick en av lederna som tog ungefär en timme och höjdpunkten var den formation som heter kirkju, kyrkan. Varför den heter så framgick direkt vi såg den. En stor kyrkport som gick tvärs igenom berget mötte oss nämligen.
Man kallar formationen för ”Kyrkan”. Vi förstår varför.
Påminner om asfalt som slitits upp på nåt vis.
Pseudokratrarna vid Skútustaðagígar
Nästa stopp blev vid pseudokratrarna, Skútustaðagígar (hopplöst att ens försöka uttala…). Kratrarna har uppkommit då varm lava kommit i kontakt med kallt grundvatten som då förångats och bildat ett gasklot som kastats upp genom jordytan och så blev det en krater. Det finns massor av dem, även i sjön. Det ser fridfullt ut idag där fåren ligger på de gräsbevuxna kullarna. Ingenting som kan vittna om det inferno som naturen uppvisade när kratrarna bildades. Det måste sett ut som jorden kokade när det hände. Vackert är det i alla fall så här flera tusen år senare.
Pseudokratrar
Fåren stortrivdes
Námaskarðär
Námaskarð blev vårt nästa mål i Mývatn. Där kokade jorden fortfarande! Námaskarðär ett geotermiskt fält med många märkliga saker naturen visar upp. Kokande blålera, ”sulfitpooler” som är mellan 80 och 100 grader varma, stenrösen som spyr ut ånga och mycket mer. Och över allt ligger en härlig svaveldoft. Det gällde att hålla sig till de ställen som var markerade som säkra…
Sånt här ser vi inte mycket av hemma.
Röken från detta röse luktade inte mumma…
Måste också berätta att vi hittills har haft väldigt tur med vädret! Det har regnat men bara när vi åkt bil. I morse såg det dystert ut då det hällregnade utanför fönstret men det slutade tills vi ätit frukosten klart. Däremot har det blåst kallt och med knappa 8 grader mitt på dagen blir det rätt svalt.
Det varma utomhusbadet Jarðböðin
För att bli av med svaveldoft och värma upp oss igen åkte vi till Jarðböðin, ett utomhusbad med mineralriket geotermiskt uppvärmt vatten. Vattnet var alldeles ljusblått och varierade mellan 31 och 40 grader beroende på vart i poolerna vi var. Sikten i vattnet var inte så mycket att hurra för däremot, ca 20 cm under ytan försvann handen.
Jarðböðin, svårt att fånga vattenfärgen på rätt sätt.
Vattenfallet Goðafoss
Varma, rena och goa bestämde vi oss för att kika på Goðafoss som sista stopp för dagen. Ett mäktigt vattenfall, inte det högsta men med mest vatten som forsar. Enligt legenden har fallet fått sitt namn efter att nån mäktig man på den tiden Island skulle kristnas och fördriva de gamla asarna slängde i avbilder av asagudarna i fallet och såg dem föras bort av vattnet varpå den kristna guden blev kvar. En cache fanns det så klart också på denna gudalika plats!
Goðafoss
Hann hem till hotellet med en kvarts marginal kvar på Happy hour så vi hann få en Gull till vettigt pris. Passade på att käka en väldigt god hamburgare, gjord på ren, med blåbärssås och perfekta, krispiga sötpotatis fries.Vi var supernöjda med turen runt Mývatn idag!
Lämna ett svar