Island 2018

Idag går turen vidare söder och öster ut mot Fosshtell i Nupar. Vi ser ett stenmusum, konstver och isberg längs vägen.

Startade dagen till ljudet av regn. Men, det regnar aldrig så mycket som det låter lärde vi oss i tidiga scoutår när vi var på läger. Intog vår sedvanliga frukost till en utmärkt vy över vattnet och bergen bakom, regnet till trots!

Slutmålet för dagen var Fosshotellet Núpar på Islands nedre östkust. Väg #1 går hela vägen dit så egentligen inga småvägar alls idag.

Petras Stensamling i Stöðvarfjördur

I guideboken läste vi om Petra som skulle ha en stensamling som hon visade för allmänheten i Stöðvarfjördur. Det lät ju spännande! Och, jisses, vilken samling sedan!! Hela trädgården var full av sten av alla möjliga sorter, färger och former. En del stora Zeoliter med glänsande innehåll. Jaspis i grönt, rött brunt och allt däremellan.

Damen Petra var väl nästan hundra vid dags datum men hittade fortfarande för några år sedan fantastiska stenar. När hennes make dog på 70-talet, alldeles på tok för ung, bestämde hon sig för att visa upp sin samling för allmänheten. Och nu har det blivit en året runt verksamhet för hela familjen.

Eggin i Gleðivik

Utanför Djúpivogur tittade vi på Eggin i Gleðivik. En konstnär har gjort stenägg i samma form, dock bara liiite större, som äggen hos alla de 38 fågelarterna som brukar häcka vid fjorden. Några namn vi klarade av att läsa på isländska eller latin men några vi behöver kolla upp.

Ett av äggen som stod längs vägen här.

Vidderna runt vägarna är bra ödsliga! Man kan se flera kilometer. Rätt vad det är kommer en liten gård sen är det tomt igen. Vi tror nog att vi skulle få lappsjuka av att bo så här trots att vi inte själva bor i stan direkt! Förresten finns det massor av svanar i klungor här och var. Det som är lite kul är att det är sångsvan, som är lite ovanligare hemma. Har ännu inte sett en enda knölsvan här. Och en hel massa korpar finns det också. Stora, häftiga, dystra fåglar som passar utmärkt till landskapet.

En av dagens vyer.

Passade på att ta en cache i Höfn men höll på att blåsa bort. Jisses, vad det har blåst upp!

Del av ett konstverk som låg med strålande utsikt utanför Höfn.

Isbergen i Jökulsárlón

Jökulsárlón är en liten lagun med isberg som den närliggande glaciären kalvat. Riktigt mäktigt! Isflaken åkte fram och tillbaka i lagunen i takt med tidvattnet. Det är dock bara en tiondel av isbergen som är ovanför ytan, resten är under vattnet. När botten av isbergen slipats tillräckligt glider bergen med tidvattnet ut på vidare äventyr i havet. Sälarna gillade att leka bland isflaken och vi såg ett par stycken som simmade runt.

På informationstavlan som berättade om lagunen hängde en påklistrad lapp som berättade att det var kraftiga vindar och eventuellt sandstormar på väg i det område vi är i nu. På Westfjordarna har vägarna i bergen blivit avstängda på grund av vind och snö… Tur vi hann undan, vi var ju där för bara ett par dagar sedan.

Jökulsárlón, en mäktig syn med isberg som sakta flyter ut mot havet.

Nu var det läge att hitta hotell Njupar innan blåsten blev värre och bensinen tog slut! Hotellet ligger straxt bredvid vägen mitt ute i ingenstans. Har nu ätit en god middag och sitter på rummet och skriver och lyssnar till blåsten som viner runt taket. Får se hur långt vi kommer i morgon. Det är kanske tur att ytterligare en natt är bokad här…

Varning för resenärer. Vi hoppas det löser sig.

Vi beger oss på en tur i trakten. Upplever naturupplevelser i alla dess former men ser även torvkyrkor och hittar geocacher.

Vaknade till strålande solsken för första gången under hela Islandsvistelsen. Mindre vind (men blåsigt alltjämt) än igår och 12 grader varmt. Såg ut att bli en toppendag med andra ord.

Åt frukost och slutförde gårdagens blogg innan vi gav oss iväg. Först på agendan stod definitivt tankning. Lite slarv hade gjort att tanken nu var nere på rött och varnade för att räckvidden var nere på 65 km. Med 23 km till närmsta bensinstation var det ju ändå rejäla marginaler egentligen.

Naturskapat kyrkgolv i Kirkjubæjarklaustur

Vi for således till Kirkjubæjarklaustur (uttala det om ni kan!) som ligger vidare mot Reykjavik längs ettan. Tankade numer som vana islänningar (nåja). Vi hade till och med insett att den lilla brickan på nyckelringen kunde ge en rabatt på bensinen om man läste av den i automaten innan man tankade. Varför berättade man inte det när vi hämtade ut bilen? Vi insåg även att sist vi tankade var på andra sidan ön i Húsavik så med en full tank kommer man trots allt en bit på den här ön.

Med full tank vare vi redo för dagens äventyr. Började med att köra typ 200 meter ifrån bensinstationen för att kika på ett naturfenomen man kallade för Kirkjugólf eller ”Kyrkgolvet”. Det bestod av mestadels sexkantiga basaltkolumner som bildats i samband med lavaströmmar och bildat en platt yta som såg ut som ett slätt, mänskligt tillverkat golv. Tänk vad naturen kan åstadkomma.

Kyrkgolv. Såg verkligen mer ut som något mänskligt skapat.

Systrafoss

I Kirkjubæjarklaustur fanns även en geocache. Det skulle visa sig (som så ofta) att den sammanföll med en plats som var beskriven i våra guideböcker. Vi styrde mot den och hamnade nedanför ett rätt spektakulärt vattenfall, Systrafoss. Det föll ner för ett tämligen brant berg och uppe på toppen utlovades fin utsikt över trakten. Vi bestämde oss för att ta stigen upp och kolla om det stämde.

Att påstå att vi skuttade upp som bergsgetter är väl att överdriva men upp kom vi och utsikt var det. Ovanför fallet fanns det en sjö som heter Systravatn. Sägnerna säger att traktens nunnor ofta badade här och en gång när två systrar badade såg de en hand hållande en guldkam i vattnet. De jagade efter den och sjönk ner under vattnet för att aldrig återses igen.

På väg ner igen.

Foss á Síðu och Dverghammar

Efter att tagit oss ner till bilen styrde vi åter tillbaks mot hotellet. Vi stannade då till vid ett vattenfall som vi sett tidigare i morse. Det heter Foss á Síðu och faller fritt från berget 30 meter rakt ner.

Ett spektakulärt vattenfall som syntes på håll från vägen

Ett kort stycke därifrån ligger Dverghamrar. Det är ett naturfenomen skapat på samma sätt som Kirkjugólf men här kan man se pelarna av basalt som var helt övertäckta på den första platsen. Dessa var dessutom större, diametern var uppåt metern här. Det såg verkligen underligt ut när vi stirrade på bergväggar av sexkantiga, tjocka stenpelare.

Därefter åkte vi vidare tillbaks till hotellet. Vi skulle egentligen vidare, förbi en dryga fem mil eller så men stannade till där och fixade lunch eftersom det kändes enklast.

På vägen tillbaks längs ettan som vi åkte igår stannade vi till vid vad vi trodde var nåt märkligt konstverk. Det skulle visa sig helt fel. Det var i själva verket en del av en bro som slets sönder av is och vatten som plötsligt släpptes iväg av en glaciär ovanför. Man inser vilka krafter det handlar om när man betraktar den gamla balken. För att böja till den på detta vis krävs det lite styrka.

Konstverk? Möjligen i sånt fall då av naturen skapat sådant.

Nästa stopp var Hof. Där har man en av de sex i landet bevarade ”torvkyrkorna”. Det var en klart välbevarad byggnad som var kul att se.

Hofs torvkyrka.

Naturupplevelser vid Kotárjökull

Dagens sista stopp gjorde vi vid Kotárjökull glaciären (tror vi). Det stod inte alls det namnet på kringla-skylten vi svängde av vid men avståndet stämde och en glaciär såg vi in mot bergsryggen.

Det skulle komma att bli en av dagens absolutas naturupplevelser. Vi parkerade och traskade dryga kilometern över stenig mark som, där den var orörd, var helt täckt av lava och långsamt växande låga växter. Vi följde det sår i naturen som gjorts upp av fyrhjulsdrivna fordon (gissade vi) som dragit fram över slätten.

När vi kom fram till bergkammen övergick såret i en smal stig och naturljud var allt som återstod. Lite lätt bris och en lätt forsande större bäck med smältvatten från glaciären. Vi gick en stund vidare i bergspasset mot glaciären innan vi vände tillbaks mot bilen. Vi kände oss då väldigt privilegierade. Ödsligheten och ensamheten är verkligen påtaglig och om man betänker att i den här delen av Island bor det enbart 2 människor per kvadratkilometer så förstår man var känslan kommer ifrån.

Smältvatten från glaciären med havet i horisonten.

Tillbaks till hotellet

Efter detta kände vi oss helt nöjda med dagen och styrde tillbaks till hotellet. Hann tillbaks i god tid för happy hour. Planerade där morgondagen och spelade Yatzy. Reglerna var jätteskumma i protokollet så vi fick fixa till det med egna rutor och stryka andra.

Intog sedan en middag rätt lik den i går. Fick då lära oss ytterligare exempel på hur knepigt Isländska är. Den öl vi druckit mest av stavas Gull och när vi idag kollade hur det borde sägas fick vi reda på att det korrekta uttalet är något i stil med ’gutl’. Det borde man ju förstått.

Rik av nya intryck, naturupplevelser och kunskaper drog vi oss sen tillbaks till rummet och somnade nöjda efter ännu en fin dag på Island.

Vi närmar oss slutet av resan. Ser en gejser, vattenfall och massa andra turister som bara kanske gör den korta Islandsturen.

Fredag morgon då. Två nätter kvar så är det dags att åka hem och jobba igen. Igår kändes det som vi kom närmare det lättillgängliga Island. Mycket turister på utstakade vägar. Och idag blev det ännu mer turistande.

Vi startade dagen rätt sent, frukosten var stängd när vi äntligen checkade ut. Svängde därefter ut på #1 igen. Disigt idag. Såg de närmaste bergen men inte längre.

Laufskálavarða

Vi stannade till vid en rastplats, Laufskálavarða, där det för länge sedan fanns en gård som brann ner. Sedan dess har människor tagit med sig en sten och lagt i rösen första gången de farit förbi. Detta för att få tur och lycka på färden.

Laufskálavarða. Många stenar har här lämnats.

Dyrhólæy och trollen vid Mýrdalssandur

Nästa cache låg precis vid infarten till Dyrhólæy och bestämde oss för att fortsätta dit. En stor parkeringsplats med plats för mängder av bilar och bussar väntade i slutet av vägen. Det var en fantastisk utsikt åt alla fyra väderstreck därifrån så kan förstå att platsen är välbesökt. Västerut kunde trollen vid Mýrdalssandur i närheten av V’ik, ses de som förstenats i strandkanten när de träffades av solens strålar efter nattens fisketur.

Vi stannade även till vid Skógafoss, ännu ett mäktigt vattenfall. Även där var det fullt av folk, bilar och bussar. Det blåste så in i vassen och var inte det minsta skönt ute så vi bestämde oss för att strunta i mer turistande och åka till nattens hotell, Hekla. Kom dock dit ganska tidigt och efter att ha käkat en macka bestämde vi oss för att klämma de närmaste turistattraktionerna, tillika ett par som ingår i ”Den gyllene triangeln”.

Skógafoss. Vi var inte ensamma

Geysir och Gullfoss

Sagt och gjort. Iväg till Geysir, den gejser vi väntat hela veckan på att få se när den sprutar vatten upp i luften. Första kaskaden gjorde oss lite besvikna och vi gick för att titta på de andra geotermiska källorna i väntan på nästa kaskad med förhoppning om att den blev lite större. Och det blev den, nu blev det som vår föreställning av en isländsk gejser! Coolt!

Geysir.

Nån mil därifrån låg Gullfoss, nästa stora turiststopp. Och visst var det ett riktigt mäktigt vattenfall alltid. Men i ärlighetens namn börjar vi bli lite mätta på vattenfall och människor. Vi trivdes dock bättre i norr där det inte var lika turistanläggningar och betydligt färre människor. Här är det bara att följa John.

Gullfoss. Mäktigt vattenfall får vi erkänna.

Mätta på intryck för idag tog vi oss åter mot hotellet för en bärs i baren och middag. Idag blev det lamm, jättegott! Konstaterar att här servers inte potatis till maten som hemma. Men här kan man få två potatisklyftor, och rotfrukter, eller tre pyttesmå stekta potatisar, och rotfrukter. För det mesta är det bara lax, röding eller torsk. Med rotfrukter då. Hur som helst så verkar de kunna både fisk och lamm för gott är det!