Vi reser till Quito! Det blir en lång dag på alla sätt med resande i överflöd. Jag gör reflektioner över vår tid i Madrid och vi känner att nu startar äventyret på riktigt!

Vi vaknade före klockan som vanligt, trots att den stod på straxt runt halv sju. Frukosten öppnar halv åtta på lördagar och vi ville vara färdigpackade för att kunna bege oss till flyget så snart vi ätit. Packade klart det sista, åt frukost och checkade ut. Tog oss till tunnelbanan och tankade förvånansvärt enkelt korten med varsin biljett för resa till flygplatsen och tillägget som krävs för att man ska få kliva av där. Det kostade lika mycket som flygbussen gjorde (fem Euro) och då slapp vi ju gå de de dryga 2 kilometrarna till bussen. Klart värt!

Tomt på tunnelbanan en lördagsmorgon som denna.

Köer och förvirring

Väl framme på flygplatsen började köandet som hör till på nåt vis. Först leta rätt på incheckningsdiskarna och köa en lång stund. Precis när vi stod som sista personer innan det var dags att kliva fram fick vi syn på en liten skylt med en QR-kod som påminde om att fylla i ett obligatoriskt reseintyg innan incheckning! Varför satt det här först? Vi började kika men insåg att allt skulle vi knappast hinna fylla i nu. Dessutom saknade vi ju uppgifter så som sittplats på planet etc. Vi chansade helt enkelt.

Det höll sedan på spåra ut ordentligt. När vi till sist kom fram sa incheckningspersonalen sa att vi köat i fel kö! Vi fick kliva ur men efter en koll så visade det sig att vi visst var rätt. Hon hade uppfattat att vi skulle till London av nån anledning. Hon blev förundrad över vår biljett och fick inte ihop var vi var på väg egentligen men det verkade som hon checkade in väskorna till Quito åtminstone. Vi höll tummarna för det.

Till flyget

Klockan var nu runt tio och vårt flyg skulle gå 12.05. Det stod redan ”Go to gate” så vi satte fart. Först kompletterade vi hälsoformuläret vi börjat fylla i, osäkra på var de skulle kolla detta. Fick en QR-kod som vi skärmdumpade för säkerhets skull.

Första kön var till en säkerhetskontroll som inte tog vansinnigt lång tid, den långa kön till trots. Därefter insåg vi att det var dags för en transport till en annan terminal där alla flyg ut ur EU avgår. Efter en vandring i rulltrappor (som går superlångsamt i Spanien har vi märkt) och korridorer var det ett tåg som körde oss till en ny terminal. Därefter nya korridorer och rulltrappor till nästa kö; passkontrollen.

Även detta gick rätt smidigt även om automatiken inte ville funka på mitt pass riktigt. Nåväl, ut i avgångshallen kom vi och nu var det bara en bit av nya korridorer och rullbanor innan vi var framme vid gaten. Fram till gaten från bagageincheckningen passerade ytterligare en dryg timme och vi var framme med hela 20 minuter tillgodo innan gaten öppnade. Gott om tid med andra ord.

Nu kunde vi pusta ute efter vårt flygplatsäventyr och sätta på oss kompressionsstrumporna inför långflygningen.

På väg till Quito

På planet hade vi en väldig tur (eller så tyckte incheckningstjejen synd om oss när hon kört iväg oss från början). Vi fick två platser vid fönstret på raden efter nödutgången. Fönsterplatsen hade utrymme framför så att jag kunde sträcka ut benen ordentligt och så att vi kunde ta oss upp att stå när vi ville. För att inte ha betalt extra för mer benutrymme kunde det knappast blivit bättre.

Reflektioner över Madridtiden

Så kom vi iväg på tid och därefter vidtog en flygresa på dryga 10 timmar. Jag hade gott om tid att fundera på näste del av äventyret och även tiden i Madrid. Mitt första intryck består; det är en plats jag skulle kunna trivas på tror jag och det finns verkligen massor att se. Vårt sätt att turista, vandra runt och se fina platser och känna ”pulsen”, gör Madrid till ett utmärkt val för en weekend.

Jag tycker nog flygresan till Madrid är onödigt lång, så förlänga antalet dagar med en eller helst två är bra. Dessutom missar man allt för mycket annars. Nu besökte vi inga av de ställen man kanske borde besökt men för oss är det inte superviktigt. Det enda smolket är väl att vi aldrig riktigt kom i fas med staden vad gäller matvanor och liknande. Det kan ha varit vi eller så krävs det längre tid här. Miriam Bryants låt ”Du med dig” om Stockholm beskriver på ett rätt bra sätt hur jag kände mot slutet 🙂 . En sak till som vi aldrig helt lärde oss var att pilarna pekar som hemma. I Madrid pekar pilar neråt för rakt fram, hemma uppåt. Det bidrog flera gånger till förvirring 🙂 .

Framme i Ecuador

Efter ett antal filmer, (hade en ambitiös plan att försöka klara av det sista jag lovat fixa på jobbet men..), serveringar av helt ok flygplansmat och snacks kunde vi landa i Quito straxt innan tidtabell. Klockan var nu straxt innan fyra men i våra huvuden, med sju timmars tidsförskjutning var det betydligt senare.

Vår första syn av Ecuador

Nu vandrades det i nya korridorer och ännu en passkontroll (som gick supersmidigt) innan vi med spänning stod och väntade på väskorna. Maria hade sett i hitta-appen att hennes väska var i Quito men min hade inte haft kontakt med Apples hitta-nät sedan den var i Madrid.. Efter en nervös väntan dök de dock upp efter varandra.

Vi tog oss till sist ut genom tullen och fick fatt i vår skjuts till hotellet. Resan tog runt 40 minuter och vi fick en första blick av landskapet. Bergigt och vackert är mitt första intryck. Quito är omringad av 23 vulkaner av vilka de flesta fortfarande är aktiva och spyr ut aska ibland. Flygplatsen ligger i en dal på drygt 2500 meters höjd om jag förstod chauffören rätt medans Quito ligger på runt 2800 meter. Och det märkes när vi kom närmre. Quito liksom tornade upp sig högt upp ovanför oss.

Till sist

Väl framme var klocka straxt innan sex och vi var rätt trötta när vi checkade in. Vi funderade på vad vi skulle göra men trötta förstadagsturister ute på stan en lördagskväll i Quito kändes som att utmana ödet en aning för mycket. Det hade börjat mörkna lite redan dessutom. Vi pratade om att äta en bit på hotellet om en stund möjligen men det slutade som det inte bör göra; med att vi somnade vid åttatiden på kvällen. Nåja, i övermorgonen blir vi upplockade för resan till Galápagos vid 4.30 tydligen så det kanske är en viss fördel att vara morgonpigg fortfarande.

En kvällsbild över Quito från hotellfönstret

Men vad hände med hälsoformuläret undrar kanske vän av ordning. Vi har ärligt talat ingen aning. Kanske var det en rest från tiden med pandemin eller så såg passkontrollanten i Ecuador att formuläret var ifyllt. Vi fick i vilket fall aldrig några frågor om det.