Vi avslutar gruppresan med en häftig stadsrundtur och bockar av en massa ”måsten” samt påbörjar nästa del av vårt äventyr.

Idag var det dags att ta farväl av vårt resesällskap den senaste dryga veckan. Tyvärr missade vi ju avslutningsmiddagen igår. Men dansshowen igår var verkligen fantastisk. Det gjorde dock att vi inte riktigt fick chans att säga farväl till alla. På morgonen träffade vi bara de som skulle på samma stadsrundtur som oss. Vi sa dock farväl till Celine och tackade för en trevlig resa.

Stadsrundtur i Rio De Janeiro

På dagens agenda står en stadsrundtur som sagt var. Rio har ju massor av ”måsten” och en del av dem stod på listan över det vi ska se under rundturen, det visste vi.

Det regnar idag och guiden berättade att det är mycket ovanligt. Ser man det positivt får vi därför uppleva något extra ovanligt. Men när jag tittade upp mot Kristusstatyn som inte ens syntes i diset som låg över berget var det klart blandade känslor får jag erkänna. Hur som helst bestämde guiden att vi började med de platser som inte krävde superväder så håller vi tummarna för bättre väder senare under dagen.

Ipanema

Vi började att fara ner mot Ipanema och baren Veloso där inspirationen till den internationella hitlåten 1962 ”The girl from Ipanema” uppstod. Detta var en helt obekant historia för min del men nog har jag hört sången tidigare märkte jag när jag lyssnade på den i efterhand…

De centrala delarna

Sedan for vi vidare in mot de centrala delarna av staden. Först ett snabbstopp vid Sambadrome Marquês de Sapucaí där karnevalen i Rio har sin stora uppvisning. Här skulle man verkligen vilja vara någon gång under karnevalsdagarna. Vem vet, någon gång kanske det blir verklighet.

Spontant känner jag att den här platsen sett bättre dagar än just idag.

Nästa stopp var ännu en okänd plats för min del. Det skulle dock visa sig att jag var i klar minoritet. De flesta, även Maria, verkade känna till Escadaria Selarón eller ”the Lapa steps”. En trappa vars steg och väggar pryds med tusentals kakelplattor från i stort sett världens alla länder. Vi stannade en stund och letade bland plattorna och försökte identifiera länderna. En riktigt spännande, och för mig okänd plats. Och visst hittade fler med svensk text och motiv.

Vi deltog i turistfotograferandet med liv och lust.

Den moderna katedralen Catedral Metropolitana de São Sebastião utgjorde nästa stopp. Det var verkligen en märklig känsla att se en katedral utformad i modern och klart annorlunda stil. I huvudet förväntar man sig ett klassiskt byggnadsverk från typ 1700-tal eller så och därför blev det en krock i huvudet. Jag gillade verkligen utformningen och kanske bidrog det faktum att det var söndag med mässan i full gång till hela upplevelsen.

Det småregnade lite fortfarande men luften var klarare när vi nu satte kurs upp mot Kristusstatyn. Först gjorde vi dock ett snabbstopp vid Carioca Aqueduct. En akvedukt som numer är ombyggd till en spårväg för tågen upp mot Santa Teresa.

Byggd som en akvedukt, används nu som spårvägsbro.

Uppför berget

Efter att ha knäppt ett par snabba turistbilder styrde vi uppåt. Smala gränder och vägar som påminde om våra äventyr i framför allt Madeira kanske. Oj, var GPS:en lurade bort oss där. Chauffören här verkade dock ha koll. Halvvägs upp stannade vi till och fick en minst sagt slående vy över Rio de Janeiro med flera favelor. Intressant att höra guidens berättelser över hur man ser på myndigheter, favelor och livet i Brasilien. Att påstå att förtroendet är stort för politikerna i allmänhet och regeringen i synnerhet vore nog att dra en av världens största lögner. Den skepsis vi svenskar många gånger uttrycker hemmavid, vare sig det handlar om sociala medier eller i lunchsamtal är som en västanfläkt.

På väg upp mot Kristusstatyn. Utsikten funkar!

Cristo Redentor

Vi for vidare uppför berget och nådde fram till kristusstatyn, Cristo Redentor på Corcovadobergets topp. Ja, eller snarare souvenirbutiken och där de sålde biljetterna vidare upp till själva Kristus. Guiden fixade biljetterna och vi tog därefter en av bussarna mot toppen. Jag tror, utan att googlat, att det gått nån typ av tåg upp till toppen tidigare. Det fanns åtminstone spår längs vägen upp.

Väl uppe var det regnfritt och sikten var riktigt bra. Utsikten är svår att förmedla men att vara här är en speciell känsla. Hur många gånger har man inte sett bilder härifrån och tänkt; dit vill jag! Nu var vi här. Jag fick nästan nypa mig i armen. Men det är en återkommande känsla under den här resan. Så många platser jag bara drömt om!

Vi fotade och njöt av utsikten och känslan innan vi tog oss ner med bussarna igen. Kan också avslöja att det inte blev några inköp i butikerna den här gången heller.

En klassisk vy tänker jag. Men lika häftigt för mig då jag varit där nu!

Santa Teresa

Det var nog svårt att toppa detta men på vägen ner gjorde guiden ett försök. Kanske minns ni spårvagnen och akvedukten? Spårvagnen går till Santa Teresa, en välbevarad stadsdel med välbevarad Europeisk kolonialstil. Vi stannade till och kikade på omgivningarna, jag tror jag hade trivts här. Hade jag bott nere i staden hade jag nog ofta tagit spårvagnen uppför berget och besökt någon av gatuserveringarna.

Sockertoppen

Nu återstod bara ett stopp. Den som kan något om Rio de Janeiro förstår att det måste handla om Sockertoppen. Tyvärr hade det börjat regna igen så guiden erbjöd biljetter som gällde i en vecka om vi ville ta det en annan dag istället. Vi kände dock att vi ville bocka av alla ”måsten” nu och göra resten av dagarna i Rio efter eget tycke och därför for vi upp nu.

För att nå upp till Sockertoppen tar man två linbanor. Vi var fascinerade över att de krävde att man skulle skanna biljetten på båda linbanorna, både på upp och nervägen. Jag vick inte ihop i huvudet varför det var så. Kunde man köpa enkelbiljetter? Hur gör man då? Hoppar man ner? Så många frågor som lämnades obesvarade. Men vi skannade biljetterna överallt och kom både upp och ner.

Utsikten då? Jo, hade jag varit i Rio utan att besöka sockertoppen hade det ju känts helt galet. Utsikten var minst sagt slående och en häftig sak var att se stora flygplan på inflygning mot inrikesflygplatsen en bra bit under oss. Men jag tror att hade vi besökt sockertoppen innan vi besökte Kristusstatyn hade upplevelsen varit större. Sockerttoppen är lägre och bjuder inte riktigt på samma storslagna vyer är min blygsamma åsikt.

På egen hand

Nu var rundturen slut och vi for tillbaks till hotellet. Där sa vi farväl till de som varit med på rundturen och plötsligt var vi åter på egen hand! Första uppgiften var nu att byta hotell. Vi skulle bo i närheten av Ipanema och den dryga kilometern, 1,6 km för att vara mer exakt, kändes inte speciellt lockande i regnet. Därför blev det vår första egna Uberresa. Nervöst men det gick enkelt och galant. Fortfarande förstår jag inte hur 25 kronor för en resa på 10 minuter kan gå ihop.

Det hade varit en fullmatad dag och nu ville vi bara ta det lugnt. Därför gjorde vi det riktigt enkelt för oss och besökte en affär och köpte lite mackor med tilltugg som fick utgöra middagen ikväll. Det var mycket att smälta och det kändes riktigt skönt att bara göra ingenting.