En dag i Rio de Janeiro som bjöd på många mysiga naturmiljöer och ett par oväntade möten.
Reflektion kring det där med gruppresor
Idag vaknade vi till den först dagen på länge där det bara är vi själva som styr. Inga tider att passa. Inga bokade aktiviteter. Inga andra människor tätt inpå. Phu!
Det är kanontrevlig att vara på gruppresa. Alla vi har träffat hittills har varit trevliga. Alla har vi reslusten gemensamt. En del har varit på många resor i olika omgångar. Andra har varit ute på resa flera veckor. Och en del har som vi varit iväg för första gången på längre resa. I de gruppresor vi deltagit har alla deltagare varit över trettio vilket gjort att, för att uttrycka mig som Celina, att de värsta ”party animals”, inte varit med oss.
Celina berättade att hon vid något tillfälle med en yngre grupp, saknade en deltagare på morgonen. Han hade fortsatt kröka efter att de skilts för kvällen. Hon ringde runt till sjukhus och allt möjligt innan han kom till rätta. Han skyllde på att han glömt bort hotellets namn och vart det låg. Nästa morgon, samma sak. Det slutade med att Celina skrev namn och adress till hotellet med vattenfast tuschpenna på armen på honom. Skönt att jag inte är gruppreseledare… Det skulle göra mig galet hispig!
Men, även om det är trevligt så går allt i ett. Det är som att vara på kollo. Man blir vallad hit och dit. Även om man har en eftermiddag fri från aktiviteter så träffar man oftast någon eller några av de andra och gör något. Eller bara sitter och pratar över en drink. Jättetrevligt! Men också lite påfrestande om man är lite introvert. Man får liksom anstränga sig hela tiden och tänka på vad man gör och säger så man inte ”glömmer bort” att fråga tillbaka eller delta i samtalen. Jag som dessutom är ganska sopig på engelska får verkligen gå utanför min komfort zon! Men det är samtidigt lärorikt och väldigt roligt! Vi kommer garanterat göra om det igen.
Jardim Botânico
Valet av aktiviteter för dagen var enkelt. Vi ska till den botaniska trädgården, Jardim Botânico. Jag tror det är den mest välskötta, välorganiserade botaniska trädgård, jag varit i. Jardim Botânico öppnades för allmänheten redan 1822 men påbörjades 1808 av John VI av Portugal. Från början var trädgården tänkt som acklimatisering för kryddor typ muskot, peppar och kanel som importerats från Västindien. Brasilien delas in i olika zoner vad gäller naturen, typ atlantkust, Amazonasdjungel och öken.
La Dance , en grupp som stod utanför ingången till trädgården.
Vi kikade först i kaktusträdgården, ökenzonen. Det var liksom stora träd av kaktusar. Nog har jag sett en del stora kaktusar förr men att de är som träd… Det fanns även drivhus för småkaktusar. Därinne var de mer som man är van att se dem hemmavid.
Drivhus för småkaktusar.
Och kaktus i modell större!
En ananaskaktus?
En riktigt skruvad filur!
Vi tog en promenad genom Atlantskogen med vattenfall och små broar. Det fanns till och med en plats för meditation. Väldigt lugnt och fridfullt var det där. En trädgård med medicinalväxter fanns det också. Många arter av köksörter vi kände igen men fler som var, för oss, okända.
Orkidéehuset. Lika vackert som orkidéerna.
Plats för meditation.
Ja, bara en ganska härlig bild tycker jag.
Hemma bygger myrorna stackar av barr.
Här bygger de sina hus av sand.
Vanligtvis brukar folk stanna i en till två timmar stod det i broschyren. Celina tänkte att vi skulle hinna med en park till och dessutom något ytterligare som jag glömt vad det var men vi blev kvar hela dagen. Det fanns så mycket att titta på och så fina strövområden att vi inte alls hade kust att gå därifrån.
Ett av flera små fina vattenfall.
Ingången till medicinalväxternas trädgård.
Vi tog dock en paus för att fylla på lite energi i en serveringarna vid lunchtid, och då dyker ett par tjejer ur vår grupp upp. Lustigt ändå att vi lyckas vara på samma ställe vid samma tidpunkt när Rio är så stort!
Ingången till parkserveringen. Rätt ståtligt!
Som sagt, fina miljöer att ströva omkring i.
Under eftermiddagen fortsatte vi att utforska parken. Vi såg en Japansk trädgård, kanonkuleträd och träd som var så ofantligt stora att man lätt kunde gömma sig, en massa orkidéer, ormbunkar, köttätande växter och andra kul arter.
Syns jag? 🙂
En liten mysig damm.
Växthus för ormbunkar.
En detalj från den Japanska trädgården som faktiskt
restaurerades av den Japanska prinsessan 1995.
Ett kanonkuleträd och namnet är lätt att förstå när man tittar på frukterna.
Ett oväntat möte
Mitt när vi som bäst strosade runt i godan ro hör man ett hallårop och så står Jen, en tjej från Galapagosgruppen där. Hon åkte tillsammans med sin bror Lloyd till Machu Picchu tidigt direkt på morgonen efter vi kommit till Quito igen. Snacka om att världen ändå är ganska liten, eller i alla fall Sydamerika! Vi bytte några ord om hur och vad vi gjort sedan Galapagos. Machu Picchu är tydligen värt att uppleva, precis som vi trodde.
Fram emot slutet på eftermiddagen när vi gått alla vägar, sett alla växthus och kände oss klara tog vi oss mot hotellet igen. Nu har vi världsvant klarat det där med Uber flera gånger och det fungerar ju alldeles finfint.
När vi väl kommit in till till vårt rum och satt oss ner med en öl och lite snacks orkade vi inte ta oss ut igen, istället blev det en dusch och lite skrivande . Ny dag med nya tag i morgon!
