Vi besöker hotellets närområde, tittar på en solig klippa och surfare. Vandrar längs Ipanema och upplever en riktigt avslappnande semesterdag i Rio de Janeiro.
Idag är det vår sista hela dag i Rio de Janeiro. Vi hade funderingar kring framför allt två olika saker att göra. Antingen besökte vi det framtidsmuseum som vår reseguide Celine tipsade om. I närheten av muséet finns också ett antal målningar av kända graffitikonstnärer att beskåda. Det andra alternativet var att helt enkelt stanna kvar i närområdet och gå längs Ipanema samt titta på den klippa längs i söder som lär vara en populär plats att se solnedgången ifrån. Vi valde efter lite funderande det sistnämnda.
Geocaching
Sagt och gjort. Efter frukosten vandrade vi ut på stan. Vädret var molnigt men inget regn i sikte. Lagom varmt, dryga 20 grader uppskattningsvis. Ju längre dagen fortskred, ju varmare och soligare blev det dock så vi var glada att vi burit med oss en massa vatten.
Den här fågeln ser ut att levt ett hårt liv. Ett uteliggardjur antagligen.
En unik bild som ingen tänkt på att fota tidigare.
Till en början återvände vi till änden av Copacabana. Där ligger en adventurecache som vi startade upp. Vi fick då en tillhörande historia till de två statyer vi noterat längs promenaden första dagen vi var här. Sån är alltid intressant. Vandringen tog oss sedan till Ipanema och en sista staty.
Detta var ett sätt att komma nära så vi kunde svara på frågan som ställdes i cachingappen, inget annat…
Pedra do Arpoador
Vi stod nu där man kommer ut vid Ipanemas strand om man kommer från Copacabana. Framåt, åt vänster breder hela Ipanemas drygt tre kilometer långa strand ut sig. I slutet av stranden ligger stadsdelen Leblon och cirka en tredjedel av stranden är således inte Ipanema om man ska vara petig.
Först så ser man till vänster.. och där ligger Ipanema.
Tittar man istället åt höger finns det en kortare remsa stand kvar och längst åt höger slutar stranden vid Pedra do Arpoador. Det är en klippa som sträcker sig ut i havet. I vattnet utanför lär det vara bästa stället för surfing i Rio och vågorna som slog i närheten gjorde det enkelt att förstå att så nog var fallet. Att se solen gå ner i havet är svårt här i Rio eftersom det västerut är land. Men en tid runt sommarsolståndet går solen ner i havet från den här klippan och då samlas folk för att titta på det. Och tydligen jublas det och klappas i händerna när solen når under horisonten.
På väg upp på Pedra do Arpoador
På platsen låg också en Earthcache så vi passade på att lära oss lite om geologin på platsen innan vi påbörjade vår promenad. Det var förövrigt en hel del folk som besökte klippan. De fotade och njöt i solskenet som vid det här laget var ganska påtagligt.
Utsikten behövde inte skämma för sig här precis.
Det var lätt att fastna här på nåt vis.
På spaning efter surfare
Längst ut på klipporna slog vi oss ner och njöt i solskenet samt kikade på alla surfare som låg och väntade på den där perfekta vågen. Det såg skönt och avslappnat ut på nåt vis. Mest låg de och guppade och spanade. Men så fick de syn på den våg de väntat på, satte fart och surfade in mot stranden mellan alla andra surfare som låg och väntade. Från där vi satt kändes det som ett under att ingen blev påkörd.
Fullt med surfare som väntade på den perfekta vågen.
Och där ger han sig iväg!
Längs Ipanemas strand
Vi satt och tittade en god stund innan vi vandrade vidare. Vi tog oss ner från klippan och följde stranden västerut mot Leblon. Jag kan förstå vad både Celine och guiden på stadsrundturen sa; Ipanema är trevligare och bättre än Cobacabana. Så upplevde jag det också. Lite renare, lite mindre folk och lite mindre kommers. Folk verkade mer avslappnade när de satt på stranden helt enkelt. Vi vandrade vidare och njöt av semestern.
När vi gått en stund slog vi oss ner vid ett gatustånd och tog en kall i solen. Vi småpratade och tittade på människor och hade det utmärkt. Framåt tre började åter molnen dyka upp och vi vandrade tillbaks mot hotellet.
En kall vid en strandbar sitter ju aldrig fel.
Badkläder känns som en udda sak att sälja men det är kanske många som glömmer att ta med sina här.
Eftermiddag och kväll
Resten av eftermiddagen tog vi det lugnt och slutförde lite av det bloggande som vi halkat efter med under den senaste gruppreseveckan. Det är superkul att titta på bilder och återuppliva minnen som redan börjat falna, eller snarare drunkna i allt annat vi upplever hela tiden här. Att fästa ner händelserna på detta vis är ett jättebra sätt att bevara minnena i min värld. Långt bättre än vilka slags souvenirer som helst!
Att välja bilder tar tid. Notera också de snygga ölglasen vi hade.
När kvällen kom gav vi oss ut för att äta lite. Vi kom väl ungefär tio meter ut från hotelldörren till den närmaste restaurangen innan vi bestämde oss för att det såg bra ut. Varför krångla? Menyn fanns dock enbart på portugisiska och servitören gjorde klart med en ganska avmätt min att varken hjälp eller engelsk meny fanns att tillgå. Vi hittade då en utmärkt app i form av google translate som jag inte fattade varför ingen tipsat om förut. Det var bara att hålla upp telefonen framför menyn så översatte den direkt och la den översatt texten rätt bilden så att meny plötsligt såg svensk ut. Detta kommer bli en av mina nya favoritappar framöver!
Vi åt varsin riktigt god pasta och drack hantverksöl till. Eftersom det varit en så pass tuff dag (anar ni en aning ironi här så är det helt rätt uppfattat) drog vi oss sedan hela vägen tillbaks till hotellet och bloggade lite till innan det blev natt på riktigt. Imorgon far vi vidare mot Santiago. Det ska bli spännande!
