Vi har en lång och konstig flygresa mot Santiago och därefter visar sig staden från den bästa sidan och ger oss en mycket trevlig dag.

På väg mot nya vyer

De här resdagarna blir verkligen bara väntan. Vi är inte bra på att ta oss för något då. Idag skulle bilen hämta oss vid klockan ett för transport mot flygplatsen. Förmiddagen tillbringades med att packa, ta det lugnt och skriva klart. Nu är vi ikapp med alla inlägg! Hoppas på hyfsat internet framöver så det inte blir släpande mer. Det är så bra att tänka igenom dagen som gått, titta igenom bilderna och ta fram det som verkligen representerar vår dag.

Så vinkar vi hej då till Sockertoppen och undrar om vi ses igen.

Flygresan blev en seg historia denna gång. Vi åkte med Latam och de verkar inte vara så villiga att dela med sig av information på engelska utan kör enbart på portugisiska, spanska och några få ord på engelska. Vi blev sådär en tre kvart sena redan från start oklart varför.

Konstig mellanlandning

Rätt var det var började planet gå ner för landning i nästan rätt tid. Wow, har de kört in tiden trots ganska mycket turbulens, var min tanke. Sen började kapten prata och sa typ att vi landat men på flygplatsen i Antofogasta, en god bit norr om Santiago. Hmmm, vad är nu detta? Enligt flygvärdinnan skulle vi tanka och att vi skulle mellanlanda var inget de visste något om när de startade från Rio. Känns ju tryggt att de inte har tillräckligt med bränsle…

Nåja, ungefär två och en halvtimme försenade landade vi kl 00:30 i Santiago. Vi väntade på passkontrollen i mitten av kön någonstans men kom av någon oförklarlig anledning ut som en av de sista för natten. De schasades iväg oss genom tullen utan att ha fyllt i inresepappren som garanterar att vi bara har med oss sånt som är tillåtet.

Ute i ankomsthallen tittade vi efter vår transport men kunde inte hitta någon. Förmodligen hade hen väl tröttnat. Det fanns dock ett journummer på vouchern så efter ett samtal dit ringde de och pratade med föraren som var på plats inom tio minuter. Det hade visst varit lite svårt att ta sig fram på grund av polisavspärrningar runt flygplatsen. Kanske var det därför vi blev omdirigerade till den andra flygplatsen.

När vis så kom fram till hotellet en knapp timme senare så var det släckt och låst. Ingen svarade när vi ringde på dörren. Till slut ringde vår förare till hotellet och då kom det en man susande ner för trapporna, tack och lov! Det blev att krypa i säng på direkten så vi kan vakna i tid för att hinna med något i Santiago i morgon, eller senare idag. Hur man nu väljer att se det.

En dag i Santiago

Det här hotellet har ingen varm mat till frukost men vaniljyoughurt, flingor och rostbröd! En helt vanlig frukost alltså. Hur bra som helst! Om jag ska klaga på nåt så är det väl att de lagt små gröna fina skott på äggröremackan och de visade sig vara korianderskott. Innan jag kom på vad det var som smakade så underligt…

Det vi hittills har sett av Santiago är trevligt. Rent och snyggt. Trafiken är relativt lugn. Bussarna är hela och spyr varken ut svarta avgaser eller låter människor hoppa av i farten. Vi frågade efter lite tips på vad vi skulle gör om vi nu har en knapp dag på oss och fick tipset att ta oss några tunnelbanestationer in mot city där det skulle finnas fina hus och parker att promenera i. Sagt och gjort, mot tunnelbanan.

Skulpturparken

På vägen dit låg Parque de las Esculpturas, skulpturparken, som vi passade på att ta en titt i. En liten fin park med många olika, en del ganska oklara konstverk. På gräsmattorna satt folk och njöt av vårsolen. Det fanns en spöcache där vi skulle ta ett kort på oss med Gran torre Santiago bakgrunden från någonstans i Santiago. Och varför inte här där tornet syntes bra och nu när solen sken. Det blev också den första geocachen på kartan i Chile.

Tunnelbana och Completos

Tunnelbanan var lätt att hitta och vi (Lasse) hade läst på hur det fungerar med biljetter och så. Vi behövde ett Bip!-kort som laddas med pengar till resor. Säkert enkelt fixat om de som sålde korten hade pratat engelska… Ganska mycket billigare än kollektivtrafiken hemma kan man säga i alla fall, cirka tio kronor enkel resa.

Vi strosade runt i området och tittade på hus och människor. Mysigt! Mycket som hemma men också mycket som skiljer. En del gamla hus som det katolska universitetet med kolonner och stora portar jämsides med moderna hus med spegelfasader.

När vi kom in i en av de mindre gränderna så vi att det var kö in till ett litet matställe som sålde bland annat completos, sån där korv med bröd och god topping som avokado, tomat och majonnäs. Eftersom det ändå var lunchdags passade vi på att köpa med oss varsin. Det som förvånade mig mest var att korven var typ Denniskorv. Jag trodde nog att den skulle vara lite mer matig och smaka lite mer. Men med toppingen blev det en god lunch. Och kanske hittade vi inte det bästa completosstället, vad vet jag.

Santa Lucia

Parken Santa Lucia blev nästa mål. En park på en kulle mitt i staden. På toppen fanns en utsiktsplats där vi kunde titta ut över stor del av Santiago. Vägen dit bjöd på många trappor med olika höjd och stegbredd av ojämnt huggna stenblock. Det fanns räcken men de var inget som skulle godkänts med svenskt säkerhetstänk direkt. I fjärran bakom staden finns riktiga, höga, berg med snö på topparna. Av det vi kunde se så är staden mindre än fler av de andra vi hittills har besökt.

På väg mot hotellet igen hittade vi flera gator med marknadsstånd där de som vanligt sålde allt från begagnade kläder till mat och konstverk.

Tidig kväll

Trötta i fötterna slog vi oss ner på uteplatsen vid hotellet för att njuta av solen innan den gick ner. Vi hann med ungefär 20 000 steg trots att vi kom iväg först mitt på dagen. Ganska bra jobbat ändå tycker jag! 

Vi åt en god middag på hotellet och kom ganska tidigt i säng. Måste ju upp tidigt i morgon för då ska vi ut till Påskön. Jag kan knappt bärga mig!