Jorden runt på 90 dagar
Det är väl inte så att vi direkt följde Philias Foggs fotspår eller ens upplevde tillnärmelsevis samma äventyr han fick. Men för oss blev det bli ett storslaget äventyr. Att ta oss runt Jorden på 90 dagar med platser som Galapágos, Påskön, Fiji, Nya Zeeland och Bali på listan!
Nu är vi hemma igen!
Jorden runt på 90 dagar, eller 92 om man räknar från dörren hemma tills vi låser upp samma dörr på Rindö igen. Hur många gånger har vi inte pratat, längtat oss bort, drömt om och funderat på hur det skulle vara att åka på en längre resa och uppleva några av de platser vi drömt om sedan barnsben?
Sommaren 2022 satt vi en av de där ljusa varma kvällarna det inte var så gott om då och konstaterade att vi firar 30-årig bröllopsdag den 18 september 2023. När vi firade silverbröllop, dvs 25 år som gifta, var vi i Fáskrúðsfjörður på Island. Vad skulle vi hitta på när det är dags för Pärlbröllop? Vi hade länge velat åka till Sydamerika och gå upp till Machu Picchu. När vi ändå var i krokarna kanske också passa på att åka till en av de mest avlägsna öarna, Påskön med dess stora stenhuvuden. Under hösten kom sedan en dröm om att åka på långresa när vi ändå var iväg till andra sidan jorden. Och till vår stora glädje, och jag måste även säga förvåning, fick vi båda ok från våra arbetsgivare att ta tjänstledigt i tio, tolv veckor med start i början av september.
Planeringen kunde börja och resan infriade verkligen våra önskningar! Vi hoppas på en ny chans senare i livet men läs gärna om hur vi upplevde det här äventyret!
Vår jordenruntresa!
Häng med oss på vårt livs äventyr!
-
Lång flygresa, ett förlorat dygn och ett Söderhavsland
Vi lämnar Los Angeles och hamnar i Fiji. Förlorar ett dygn men kompenserar med paradisiskt klimat och azurblått hav.
Långflygning
Flyget var väl som långa flyg är mest tänker jag. Långa och enformiga. Detta var ett nattflyg så planen är vanligtvis att försöka sova så mycket det är möjligt. Dessutom är det fyra (eller 20 beroende på hur man väljer att räkna) timmars tidsskillnad att förhålla sig till Vi hade väl hyggligt hanterat klart de fem timmar det var senast på resan från Santiago men nu var det dags igen.
Jag får inte fullt in hur det funkar med datumzonen egentligen. Vad hände med vår onssdag som vi aldrig fick uppleva? Har vi levt en dag kortare nu? Borde min födelsedag ändras till dagen efter? Så många frågor men det är bara att acceptera att torsdagen försvann helt. Ett annat skoj faktum var att vi passerade datumgränsen inte mindre än fem gånger, trots att vi flög i en tät linje. Tittar man hur de ritat datumlinjen är det lätt att förstå hur det kan bli så.
Vi är i Fiji!!
Precis när det börjat ljusna gick planet in för landning och vår knappa 11 timmar långa flygresa var över. Vi hamnade sist i kön till passkontrollen såklart men trots att två plan landat nästan samtidigt gick det fortare än vad jag trodde. Jämfört med vår nyligen upplevda inresa till USA skedde snarare saker med ljusets hastighet här.
Soluppgång på Fiji och på väg in i terminalen.
Det såg värre ut än vad det visade sig vara.
Trodde att det kanske skulle ta lite tid med den biologiska säkerhetskontrollen (de vill inte ha in främmande saker i naturen här heller) men allt de gjorde var att samla in tulldeklarationen och scanna bagaget. Därefter var vi i Fiji!
Kaptenen hade med en lätt sarkastisk ton berättat att det var kallt, enbart 23 grader. Ännu hade inte solen fått full kraft så det stämde nog bra. Men det låg värme i luften kan man säga.
En lugn hotelldag
Vi blev mötta av en chaufför som skulle köra oss till vårt första hotel, Aquarius on the beach. Det är bara en kort bit bort snett över flygfältet kan man säga. Första intrycket när vi blev skjutsade dit var att det var rätt likt Thailand vad gäller natur och bebyggelse.
Vårt hotell är ett rätt litet hotell som Ligger intryckt mellan ett par större. Det är rätt slitet men charmigt på ett sätt som vi, som inte väljer de femstjärniga ställena, är lite vana vid på semesterställen. Hotellet ligger mitt på en vidsträckt sandstrand med enbart öppet hav rakt ut. Förvånansvärt lugnt, både vad gäller folk och vind. Fast sen kom jag på att klockan väl var vid sextiden på morgonen typ.
Morgonbild på stranden utanför hotellet
Rummet var såklart inte klart vid den tiden så vi bytte om och slog oss ner i varsin solstol. Spanade in området men ”vilade” mest (Maria påstod att jag snarkade vilket jag förnekar) i väntan på vårt rum.
Inget snarkande här inte!
Mitt framför oss visade fågeln hur den käkar sin mat.
Eftermiddagen
När vi fick vårt rum kastade vi in packningen och gick en sväng i området. Det var nu så varmt som jag misstänkte att det skulle bli när vi klev av i morse och solen sken från en klarblå himmel. Vi besökte en affär och handlade lite kalla godsaker och cassava-chips innan vi återvände till hotellet. Satt en stund på balkongen och drack kall fijiöl samt hade det bra i största allmänhet. Gick ner och provade havet. Det var i princip lika varmt som i luften men skönt ändå. Poolen var svalare.
Stranden. Flaggan vajar stolt idag.
Tillbringade sedan en stund med att försöka få koll på resten av vår Fiji-tid. Vouchern är minst sagt rörig och vi har nog inte läst den fullt ut och i detalj. Vi drog iväg ett mejl och hoppas på snabbt svar. Vi har valt, eftersom vi kommer hålla oss mest på olika hotell enligt planen, att inte köpa nåt internet dessa dagar. Hotellet internet är dock riktigt uselt och är det likadant på det andra stället kanske det var dumt att spara de småpengarna. Vi får se.
Kvällen
Klockan började närma sig matdags för nordbor så vi gick ner i den tomma matsalen för att äta lite middag på hotellet. Platsen ligger lite off och vi var trötta. Jag åt en god kycklingrätt och Maria fish and chips. Till det en hink fijiöl. Precis när vi satt där gick solen ner och vi fick uppleva en av de där minnesvärda solnedgångarna man brukar plocka fram ur minnet med ett leende. Det var ändå inte så synd om oss.
Solnedgång på vår första Fijidag.
Nu var klockan vid pass åtta och vi hade svårt att hålla ögonen öppna. Vet att man vill hålla sig vaken så länge som möjligt när man rest åt detta håll men det var bara att krypa till korset. Vi kunde skylla lite på att vi ska upp tidigt imorgon för att ta oss ut till en av de mindre öarna men mest var det tröttheten som vann över viljan.
Vi gick därför upp till rummet och somnade tämligen ovaggade. Imorgon är det nya äventyr. Vi hoppas allt funkar. Researrangören av vår fijidel av resan svarade aldrig men det brukar lösa sig.
-
Chinatown, värme och långa köer
En sista dag i Los Angeles innan resan går vidare mot Fuji i natt. Vi besöker Chinatown och cachar lite. Äntligen passerar vi de sista långa flygplatsköerna i USA för denna gång.
Los Angeles, en sista dag
En sista dag i Los Angeles, vad hittar man på då? Flyget går ungefär vid midnatt så vi har gott om tid att fördriva. Till en början tog vi det lugnt. Åt frukost på våra engångstallrikar och gjorde av med ytterligare plastresurser. Tog en ordentlig genomgång av vad som egentligen finns i ryggsäcken och hur mycket kläder som finns rena. Konstaterar åter igen att jag haft för mycket med mig. Det enda som börjar ta slut är underkläder. Men får väl tvätta lite innan vi strandar i solstolen på beachen om ett par dagar. Passar också på att stoppa ner badkläder i handbagaget. Det vore ju illa om det stora bagaget inte kommer som det ska och jag inte ens kan bada i väntan på packningen. Det vill jag verkligen inte riskera!
Tunnelbanan
Nåväl, efter utcheckningen så löste vi en femdollarsbiljett på tunnelbanan. Då kan vi åka vart vi vill under hela dagen och även till shuttlebussen till flygplatsen ikväll. Vi har tänkt oss ett besök i Chinatown. Det såg trevligt ut när vi åkte förbi med sightseeing bussen. Dessutom såg det ut att ligga lite fysiska cacheburkar i krokarna.
”Tunnelbanan” i Los Angeles går ganska mycket ovan mark mitt bland bilarna. Här är stationen LATTC.
Sagt och gjort. Tunnelbanan fungerar verkligen smidigt att ta sig runt med.
Chinatown
Inom kort klev vi av i Chinatown. Det fanns en ingång ungefär vid stationen. Det var en maffig ingång men måste säga att vi sen blev lite besvikna när vi kom in eftersom det var helt tomt. Några få souvenirbutiker men det var också allt. Hmmm, kan vi ha missat något? Vi gick ett varv runt men det blev inte mycket roligare för det! Jaha, vad gör vi då? Vi bestämde oss för att gå ner till portalen med draken eftersom vi båda bara fått en halv drake på kort under rundturen.
Ingången till Chinatown, ganska ståtlig trots allt.
Ett rätt öde Chinatown.
På vägen dit hittade vi en ingång i väggen där det såg ut att vara lite marknad. När vi väl kom in insåg vi att det inte var någon liten marknad direkt. Det var butik efter butik med framför allt kläder och skor men även parfymer, resväskor och en massa andra saker. Det var det här vi tyckte oss ha sett från bussen! Längs gatan satt människor som sålde bland annat frukt och grönsaker. En del hade massor och var något liknande stånden på Hötorget en del hade bara ett par kilo svara bananer och några övermogna avokado. Undrar hur de får tillvaron att gå ihop!
Många fina byggnader fanns till beskådan.
Kul torn
Välfärdssystem
Och apropå det så har vi sett många människor som är hemlösa i den här staden. En del slår upp ett tält direkt på trottoaren andra bygger ett litet bo bland träd och buskar och andra ligger helt enkelt direkt på trottoaren utan något skydd alls.Jag misstänker att det finns en hel del av dessa som lider av psykisk ohälsa. Många pratar och gapar för sig själva och viftar omkring sig. Hittills har vi dock inte sett en enda som varit otrevlig eller på annat sätt gjort att vi känt oss otrygga. Men jag påminns om varför vi betalar skatt så alla kan få sjukvård och annat nödvändigt. Tack och lov att vi har ett system som gör att alla ska få samma chans oavsett om du är rik eller fattig.
Los Angeles State Historic Park
Det är riktigt varmt idag, runt 30 grader. Det finns en park på andra sidan tunnelbanestationen. Där finns det även några cacher utspridda. Och förhoppningsvis en bänk i skuggan. Den första cachen hittade vi enkelt utanför parkingången och där fanns även en bänk i skuggan. När vi kom in i parken däremot så fanns inga bänkar och ingen skugga. Det var en ganska platt park med mycket gräsmatta. Kan tänka mig att den fungerar perfekt för olika evenemang. Nu var det så varmt att vi istället för att leta fler cacher bestämde oss för att leta rätt på en McDonald’s. Man måste ju nästan prova det när vi nu är i USA. Det fanns dock inte så värst många McDonald’s inom synhåll så vi tog tunnelbanan igen. Faktiskt tycker jag att hamburgaren här smakar bättre än de gör på McDonald’s hemma. Passade också på att ta en glass solen.
En ganska tråkig och platt park. Perfekt för att ha event i!
På väg
Nu hade klockan hunnit bli ganska sen eftermiddag så vi tog oss mot hotellet igen. Det börjar kännas som vi är på väg härifrån och bara går omkring och väntar på att klockan ska bli tillräckligt mycket för att vi ska kunna åka till flygplatsen. Efter att ha hämtat packningen och suttit i lobbyn en stund så bestämde vi oss för att vi lika gärna kunde sitta på flygplatsen och vänta. Det var nog tur att vi åkte för det var kolsvart när vi kom fram. Det mörknar fort efter att solen gått ner. Nu vidtog många och långa köer till incheckning , säkerhetskontroller och så vidare, innan vi var på plats vid gate 202. Nu väntar elva timmar på planet innan vi landar på Fiji för några lata dagar i solen.
Äntligen genom pass- säkerhets- och knarkhundskontroller. Det som köptes på Taxfree kom levererat direkt till gaten.
-
Cityrundtur, en känd pir och lite reflektioner
Idag åker vi på den rundtur i city vi missade igår. Besöker Santa Monica och dess välkända pir samt turistar i allmänhet.
Idag var det arbetsdag i Los Angeles. Det har känts så lugnt under de två helgdagar vi varit här jämfört med vad jag trodde det skulle vara i en av USA största städer. Tror väl att det är mina fördomar som spökar lite möjligen. Jag erkänner väl att jag har en del dylika när det gäller det här landet. Är man medveten om dem så går det väl, om än motvilligt, att ompröva.
Vi åt frukost och gav oss iväg mot platsen där cityrundturen vi missade igår skulle börja. Bussarna kör från Hollywood ner till downtown LA och precis där citydelen börjar finns ett stopp. Vi var nästan framme när bussen for iväg. Hade även jag sett den (Maria såg den…) tror jag vi kanske hade hunnit. Nu fick vi vänta en bra stund innan nästa buss dök upp.
Det gav oss en stund att fundera över staden dock. Visst var det mer liv idag men ändå inte så farligt. Jag kan tycka att en vardagsmorgon i Stockholm kan kännas stökigare. Kanske är det för att allt är större här. Betydligt bredare gator och trottoarer. Fler bussar som plockar upp folk osv. Jag vet inte riktigt men känslan var ändå att det var rätt lugnt.
På cityrundtur
Till slut kom det en buss. Chauffören tittade knappt på biljetten med den handskrivna noten från igår så vi kom ombord utan problem.
Stadshuset i LA. Känns igen från bl.a Independence day.
Vi blev upplockade i bankdistriktet där det är fullt med skyskrapor med olika bankers namn på fasaderna. Vi passerade sedan Central Library och Walt Disney Concert Hall innan vi styrde ner mot Chinatown. Jag tror nog vi helt hade missat detta ställe om vi inte tagit den här turen men det såg spännande ut. Vi får se om vi hinner hit igen innan vi far.
Det märktes att vi hamnat i Chinatown
Några av de äldsta husen i Chinatown. Ett är ett museum.
Turen gick sedan vidare till Little Tokyo. Det lär vara den största officiella japanska stadsdelen i USA om man får tro speakern.
Camping på gatorna ser man inte så ofta hemma.
Union station är också ett välkänt motiv i ett gäng filmer.
Sedan vände turen in mot staden igen. Vi passerade Grand Central Market som vi ju redan besökt och körde längs Broadway. Jag hade inte reflekterat över, när vi gick här själva, hur gammaldags allt var. Men faktum är tydligen att de flesta byggnader inte moderniserats allt på sistone vilket gör den här gatan till en populär inspelningsplats för filmer som speglar äldre tider.
Broadway street. Vi åker tillbaks i tiden.
Resten av stadsrundturen passerade genom platser vi varit på men som nu fick lite historia till sig också. Det är väl den stora behållningen med guidade turer. Man ser väldigt mycket på egen hand men missar också väldigt mycket sammanhang och bakgrund. En mix är nog bra tänker jag.
Återbesök i Hollywood
Vi bestämde oss för att hänga med bussen hela vägen till Hollywood. Det var klart mycket mer trafik idag på vägarna så jag började ompröva lite av mina tankar beträffande lugnet på vägen dit.
Väl framme parkerade vi på en lite annan plats än igår. Utanför Dolby Theater höll man på att rulla ut röda mattan och sätta upp nån typ av entré. Det känns som det alltid är nåt på gång i den här staden.
Utanför China Theatre fanns dessa som vi missade igår.
Jo, lite så här kan det väl kännas.
Vi hade nu tänkt ta tunnelbanan till Santa Monica men insåg att vi båda hade missat att få med en laddkabel. Min telefon var redan nere på 10% (vet inte om det är de dubbla SIM-korten, internetdelning eller värmen som äter batteri men nåt är det) så vi blev tvungna att ta en sväng förbi hotellet först.
Vi laddade tunnelbanekorten med 5 dollar. Det är max vad det kostar under ett dygn. Sedan åker man ”gratis” resten av tiden. Det motsvarar knappt tre enkelresor. Jag är milt förvånad över hur mycket billigare det är jämfört med hemmavid. Har inte forskat i om staden sponsrar kollektivtrafik eller inte här men spontant är ju första tanken; knappast. Standardkommentarerna bland amerikaner i sociala medier är ju oftast annars; ”varför ska jag betala för andra?”
Santa Monica
Tillbaks till hotellet, hämta kabeln och sedan iväg på tunnelbanan mot downtown Santa Monica där vi passerade med bussen igår. Det tog väl drygt 30 minuter att ta sig dit och sedan klev vi av och vandrade ner mot stranden.
Santa Monica Pier är väl ett ställe jag tänkt att det skulle vara skoj att besöka men liksom aldrig planerat för att det skulle bli så. Nu var vi här i vilket fall och nog kändes det lite som man varit här förut. Så mycket kändes bekant på nåt sätt. För hur många filmer har man inte sett där denna plats gestaltats i olika former? Vem har t.ex. inte sett Forrest Gump vända på piren och springa hela vägen tillbaks?
Kändes välbekant konstigt nog.
Det var måndag idag och antagligen färre människor än annars. Ändå var det gott om folk som flanerade och testade attraktionerna på det lilla nöjesfältet Vi vandrade runt ett slag och kikade på folk och miljö. En sak som jag inte hade full koll på var att detta också utgjorde ena änden av Route 66 men det borde jag nog vetat egentligen.
Selfiekungarna vid tivolit
Byggnaderna längst ut på piren
När vi kände oss mätta fortsatte vi upp i Santa Monica och gick en sväng längs tredje avenyn som består mest av en gågata med affärer och restauranger, samt en Adventure cache som loggades. Därefter hade vi fått nog av turistande för idag och vi bestämde oss för att återvända till hotellet.
Gåtatan i Santa Monica
Det är sånt här Maria ofta får syn på och som jag missar.
Kvällsaktiviteter
På vägen hem svängde vi förbi en affär och köpte med oss lite hämtmat i form av sallad och mackor. Det har ärligt talat inte varit så lockande att äta ute här. Varmrätter med liknande mat som hemma verkar starta kring 40 dollar och så tillkommer servitörernas löner som ju till stor del betalas av matgästerna i USA. Det är inte det att inte har råd men lusten saknas liksom.
Vi bloggade och tog det lugnt resten av kvällen. Har så smått landat i den här tidzonen men imorgon bär det väg igen och en ny tidsförskjutning på fyra timmar. Trots allt var det nog bra att ta det i två steg tänker jag.
-
Miljötänk, sightseeingbuss och solsken
Idag är vi på Hop-On Hop-Off sightseeing i Hollywood och Santa Monica. Vi hittar många likheter och skillnader mellan kändisar och oss vanliga.
Miljöfunderingar
Vaknade tidigt men låg och drog oss en god stund. Det är skönt att vara ledig! Frukosten här serveras på engångsmaterial, pappersmuggar, plastbestick , frigolit- och plasttallrikar och allt pålägg i portionsförpackningar i plast. Det märktes för övrigt redan på flyget hit att det är ett annat tänk avseende sånt i USA. På alla flygningar hittills har vi fått träbestick och pappersmuggar till all dryck. På American Airlines fick vi stora plastmuggar till drycken och plastbesticken låg i plastförpackning. Jag känner mig hemsk när jag ser på berget av engångsmaterial som jag lämnar efter mig!
Har använt mer engångsplast idag än på
hela tidigare resan tillsammans!Hop-On Hop-Off
Idag var det dags för en ny upplevelse. City sightseeing Hop-On Hop-Off, ni vet de där röda bussarna med öppet tak som åker runt i städerna. Det finns flera företag här som kör samma koncept. Vi valde Starline, det låter ju lite Hollywoodaktigt, eller hur! I biljetten vi köpte ingick Santa Monica, Hollywood och själva LA Down Town. Starten var vid Dolby Theatre i Hollywood och dit gick det enkelt att ta sig med tunnelbanan. Tunnelbaneuppgång var precis på Walk of Fame med alla stjärnor i gatan. Många namn vi kände igen men ännu fler var för oss okända.
Många konstiga filurer ute och söndagsflanerar!
Biljetterna hade vi köpt på nätet så det var bara att registrera dem på plats. Vi hann precis till en av de första bussarna för dagen. Det var fler som tänkt som oss, att vara ute i tid, så bussen var knökfull. Dessutom jättetrångt mellan sätena, inte ens jag kunde sitta utan att slå i knäna i sätet framför. Två av stoppen skulle de hoppa över för det var tydligen protester på gång i staden. Dessutom var Down Town- turen var inställd på grund av avspärrningar för något event. Hmm, börjar inte bra det här!
Folk protesterar högljutt och tutande men oklart mot vad.
Det närmar sig Halloween!
Hollywood och Beverly Hills
Den stora behållningen av den första turen som gick runt Hollywood och Beverly Hills var att allt såg så prydligt ut. Varje gata hade en allé av träd och det var olika alléträd på varje gata. Det gick små tvärgator in från ”allégatorna” där soptunnorna stod så de inte skulle synas från vägen. Till och med brandposterna var tillfixade. I vanliga fall är de gula men i Beverly Hills är de målade i silverfärg. Allt för att passa in.
Behövs det någon bildtext? Jaja, Beverly Hills.
När vi åkt runt i Beverly Hills i strålande solsken på en buss utan tak kan jag säga att det var skönt att få sträcka lite på benen och få lite luft kring kroppen. I väntan på den gula turbussen som skulle ta oss genom nästa stadsdel, Santa Monica, stod vi och tittade på Beverly Hills Brandstation med sina tjusiga bilar utanför. Till och med brandbilarna såg exklusiva ut! Vi åkte förresten förbi ett ställe som sålde bilar och det var inte Volvo eller Skoda direkt, Lamborghini och Aston Martin såldes det där minsann. Ja, jösses! Det är verkligen skillnad på det fina folket och oss vanliga dödliga.
Lite finare, lite bättre!
Santa Monica
Tack och lov var det betydligt mindre folk på nästa buss och bättre plats för benen så det blev riktigt trevligt! Det kändes som vänliga trevliga lugna områden vi åkte igenom. Vi blev visade på flera ställen där det brukade gå filmkändisar och äta och shoppa om man nu är intresserade av att kika på kändisar så var det ju perfekt. Själv har jag så dålig koll på kändisar att jag nog inte skulle känna igen många ens om jag snubblade på dem. Lasse har lite bättre koll men kollar inte så noga på folket omkring sig. Nä, vi är nog inget vidare att ha med på kändisspaning! Vi åkte förbi de kända piren och stranden i Santa Monica och båda ställena såg trevliga ut och får nog ett besök under morgondagen. Men då tar vi tunnelbanan!
Santa Monica Beach
Capitol Records huvudbyggnad, för den som vet vad det är. Capitol Records, alltså.
Selfiekungarna på nya äventyr!
Snyggt med kepsen bakochfram, förresten, men har man bränt nacken så har man. Solkräm är bra, bara man smetar dit den...Så var det då det där med rundturen i Down Town. Vi hade planerat så bra att den skulle ta oss in så vi kunde hoppa av ett kvarter från hotellet men så blev det ju inte. Vi fick en liten kråka på biljetten så vi kan åka i morgon istället.
Och här är den! Den förmodligen mest fotade skylten, om än på lite avstånd!
Mot hotellet igen
Trötta av solsken och lite vätskebrist (vi hade vatten med men man måste ju komma ihåg att dricka det också) strosade vi vidare längs trottoaren med alla kändisstjärnor bort mot tunnelbanan tillbaka. Måste säga att det fungerar ursmidigt med tunnelbanan även här. Känns tryggt och lugnt. Många tar med sina cyklar i lokaltrafiken och det finns platser avsedda för dem i tunnelbanevagnarna och även cykelställ längst fram på bussarna.
Tunnelbanekonst i Hollywood.
Så vi kommer ihåg tunnelbanan ordentligt.
Lite filmhybris ändå, va? Kolla in filmrullarna i taket på tunnelbanestationen!
Efter mycket velande, vi skulle nog behövt fylla på med energi lite tidigare, så käkade vi helt enkelt middag på Wendy´s. En hamburgerkedja som typ McDonald´s. Jag provade Rootbeer för första gången och det var ju riktigt gott, ju!
När vi kom tillbaka till hotellet så var det redan kväll och Lasse satte sig och skrev. Själv läste jag en bok. Har hunnit med att läsa ut sex böcker hittills så lite semester är det ju allt!
Ett svar till ”Miljötänk, sightseeingbuss och solsken”
-
Rootbeer är min storfavorit, en av de få sakerna jag verkligen saknar från Kanada. Njut!
-
-
En stressande resa, en stor stad och en annorlunda bokhandel
Vi tar oss ett kvarts varv runt jorden till Los Angeles. Upplever en stressande tid i Miami och gör lite sightseeing med ett besök i en annorlunda bokhandel.
Miami flygplats
När vi landade i Miami regnade det. Det spelar ju mindre roll eftersom tanken är att vi bara lätt, snabbt och smidigt ska passera flygplatsen och hoppa på flyget till Los Angeles. För min del var det runt 30 år sedan jag var i USA, då på en tvåveckors kurs i Boston, så jag hade nog på känn att saker inte var lika enkla idag kanske.
Den här mellanlandningen har legat och gnagt en hel del sedan man bokade om flyget några månader innan vi startade. Vi hade då fyra timmar på oss, nu var det bara knappa två timmar på att ta sig igenom passkontroll, hämta väskor, checka in dem igen samt ta sig igenom säkerhetskontrollen. Jag har väl förstått att allt inte går jättefort så…
Passkontroll
Vi hade fått platser rätt långt fram på flyget. Kanske var det med flit eftersom vi skulle vidare med ett annat American Airlines. Det gjorde att vi ändå var tidiga fram till passkontrollen. Men vad hjälpte det? Vi kom in i en lokal stor som en fotbollsplan ungefär och den var full med människor trots att klockan bara var halv sex eller så. Jag räknade till fyra eller fem öppna passtationer och insåg rätt fort att det här kommer ta tid. Modet sjönk en del. Men lite längre fram fanns en person som hjälpte folk som skulle med anslutningsflyg. Vi fick därför ställa oss i en betydligt kortare kö som åtminstone rörde lite på sig.
Till slut blev vi visade till en en kö framför en av passkontrollanterna. Symptomatiskt under den här resan tycks vara att vi alltid får fel kö, precis som hemma när man hamnar i fel kassakö. De övriga tycktes snabbt passera medans de framför oss tog superlång tid på sig för att få klartecken att passera.
Bagage- och säkerhetskontroll
Till slut var det ändå vår tur och vi tycktes ha gjort allt rätt för vi var rätt snabbt igenom. Vi skyndade ut till väskorna och plockade med oss dem vidare till transitincheckningen. Jag hade trott det skulle vara ännu en kö och tullkontroll men så var inte fallet idag i alla fall. Nu var det ca en timme kvar så det borde ju gå…
Nå ja, nu var det dags för ännu en snigelkö där vi skulle igenom en säkerhetskontroll till. Deras maskiner är säkert supersäkra vad vet jag. En sak vet jag dock, de är superlångsamma. Handbagaget stackades upp på bandet medans maskinen ”tänkte” på innehållet. Både min och Marias väska hamnade åt sidan och fick åka i ännu en maskin innan de var okej att ta med sig.
Till slut var vi igenom och kunde skynda bort mot planet. Vi hann fram med ganska god marginal. Incheckningen startade först två minuter senare så nån kvart eller så hade vi ju till godo i alla fall.
Los Angeles flygplats
Så vidtog ännu en seg flygning till Los Angeles. Även denna gång landade planet på tid straxt innan tio på förmiddagen. Vi hade inte riktigt planerat hur vi skulle ta oss härifrån in till hotellet. Tanken var väl att sätta oss på ett cafe och spana lite. Men när vi klev ut ur bagagehallen var vi direkt ute där bussar och annat går så det blev att bestämma sig lite snabbt.
Till hotellet
Vi valde tunnelbana. Vi hade inte bråttom och vi gillar att göra så om det känns rimligt. I Sydamerika kändes det onödigt komplicerat och kanske inte helt säkert men här kan vi åtminstone språket.
Från flygplatsen kör man en gratisbuss till närmsta tunnelbanestation. Vi knöade in oss i den och 10 minuter senare var vi vid tunnelbanan. Biljettsystemet var okomplicerat. Man köper ett kort i en automat och laddar den med pengar eller biljetter. En enkelbiljett som gäller i två timmar med fria byten kostar 1,75 USD vilket är halva priset mot hemma.
På väg in till centrum med tunnelbanan. Maria försöker fånga ett av de få tillfällen när jag har mobilen framme.
Den här linjen var inte så mycket till tunnelbana i egentlig mening. Den gick ovan mark mest hela tiden. En bit gick den tom på vägen, mer som en spårvagn vilket jag aldrig sett förut. Men fram kom vi och till hotellet var det bara ett drygt kvarter från tunnelbanestationen.
Första intrycket in till city var att detta kunde varit som vilken sydamerikansk stad som helst egentligen. Skräpigt och hus i rätt risiga stadium. Höga staket med taggtråd var man kom åt att sätta dem och ett allmänt rätt trist utsikt. Det var nog först när vi kom till den sista stationen innan vår som det började se bättre ut. Och där vi klev av såg det mer ut som jag förväntat mig. Någorlunda rent och med skyskrapor och bilar i hyggligt skick.
Lunch och eftermiddag i Los Angeles
Vi lämnade grejorna på hotellet och gick ut på stan för att käka något. Är man i Amerika får man väl prova nåt snabbmatställe så det blev ett pannkakshak från IHOP, en kedja som mig veterligen inte finns i Sverige. En spännande upplevelse men riktigt mätta blev vi.
Jamen då var vi väl i USA då.
Vi checkade in på hotellet och passade på att tvätta lite. Jag hoppas att kläderna nu räcker tills vi kommer till en camping i Nya Zeeland och kan köra allt i tvättmaskin istället.
På jakt efter en guidebok
Planen har varit att vi skulle köpa en ny guidebok till Nya Zeeland när vi är i USA. Vi gav oss därför ut på kombinerad bokjakt och sightseeing. Vårt hotell ligger rätt centralt nära åttonde gatan så vi tänkte passa på att se lite av de centrala delarna på samma gång.
Los Angeles är förvånansvärt stilla en sen lördag eftermiddag tyckte jag. Gott om plats på trottoarer och inte jättemycket bilar. Vi tog några omvägar och tittade på hus och annat som vi gick förbi. Passerade den lilla parken Pershing Square där man anordnat någon typ av musiktillställning.
Här ligger Pershing Square
De har muralmålningar även här
Sedan var vi framme vid bokaffären vi spanat in, The Last Bookstore. Det är egentligen en butik för begagnade böcker men vi tyckte den såg skoj ut och det var den. Jag tyckte man fick lite av Harry Potter-känsla när man gick runt och spanade. De hade inrett med allsköns olika saker och det fanns massor att bara se på. Och en hel del underliga böcker fanns det också. Har ni tid över när ni är i LA så åk hit!!
De hade rätt när de påstod att de hade tonvis med böcker
Var är Harry Potter nu då?
Vi kom ut med en hyggligt ny guidebok över Nya Zeeland också. Fem dollar var överkomligt och en ny hade väl gott på det fyrdubbla kanske.
En boktunnel kändes ju lite annorlunda
Bokkonst
Grand Central Market
Vi tog en annan väg tillbaks och hamnade väl av misstag vid Grand Central Market. Den påminde lite om matmarknaden vi kikade in på i Madrid för eoner av tid sedan. Men här sålde man även en massa andra saker även om det nog var mat det såldes mest av. Kul att ha sett den här platsen och fått känna lite av pulsen.
En reflektion jag gjorde är också vilka kontraster det är här. Trots att vi enbart rörde oss i down town Los Angeles så kunde en gata åt sidan kännas klart osäker medans gatan vi kom ifrån kändes helt som vilken gata som helst hemmavid. Jag tror att det är de skillnader i levnadsstandard man har här som blir så synliga och som gör mig obekväm. Om det är osäkert på riktigt vet jag ju inte.
På hemvägen passerade vi finansdistriktet
Vi var tillbaks på hotellet innan det mörknat och vi tillbringade resten av kvällen (den blev kort) med att bara ta det lugnt och blogga. Vid niotiden tyckte vi att vi hållit ut länge nog för att klara den fyra timmars tidsskillnad vi behövde komma ikapp med. Det hade dessutom varit en lång resa på 10 400 km så jag tyckte det var okej att vara lite trött, trots att det är semester.
2 svar till ”Chinatown, värme och långa köer”
Hm, ja jag hade liknande upplevelse med typ Starbucks och McDonalds i Kanada. Gissar att det tyvärr är för att de har tillgång till en hel massa färg- och smakämnen som är bannade i EU 😇
Haha, kanske man ska vara glad att det inte finns så mycket färgämnen och sånt då. Föredrar ju MAX hemma men såklart att McDonald´s måste provas där det hör hemma!
/Maria