Idag är vi på Hop-On Hop-Off sightseeing i Hollywood och Santa Monica. Vi hittar många likheter och skillnader mellan kändisar och oss vanliga.

Miljöfunderingar

Vaknade tidigt men låg och drog oss en god stund. Det är skönt att vara ledig! Frukosten här serveras på engångsmaterial, pappersmuggar, plastbestick , frigolit- och plasttallrikar och allt pålägg i portionsförpackningar i plast. Det märktes för övrigt redan på flyget hit att det är ett annat tänk avseende sånt i USA. På alla flygningar hittills har vi fått träbestick och pappersmuggar till all dryck. På American Airlines fick vi stora plastmuggar till drycken och plastbesticken låg i plastförpackning. Jag känner mig hemsk när jag ser på berget av engångsmaterial som jag lämnar efter mig!

Hop-On Hop-Off

Idag var det dags för en ny upplevelse. City sightseeing Hop-On Hop-Off, ni vet de där röda bussarna med öppet tak som åker runt i städerna. Det finns flera företag här som kör samma koncept. Vi valde Starline, det låter ju lite Hollywoodaktigt, eller hur! I biljetten vi köpte ingick Santa Monica, Hollywood och själva LA Down Town. Starten var vid Dolby Theatre i Hollywood och dit gick det enkelt att ta sig med tunnelbanan. Tunnelbaneuppgång var precis på Walk of Fame med alla stjärnor i gatan. Många namn vi kände igen men ännu fler var för oss okända.

Biljetterna hade vi köpt på nätet så det var bara att registrera dem på plats. Vi hann precis till en av de första bussarna för dagen. Det var fler som tänkt som oss, att vara ute i tid, så bussen var knökfull. Dessutom jättetrångt mellan sätena, inte ens jag kunde sitta utan att slå i knäna i sätet framför. Två av stoppen skulle de hoppa över för det var tydligen protester på gång i staden. Dessutom var Down Town- turen var inställd på grund av avspärrningar för något event. Hmm, börjar inte bra det här!

Hollywood och Beverly Hills

Den stora behållningen av den första turen som gick runt Hollywood och Beverly Hills var att allt såg så prydligt ut. Varje gata hade en allé av träd och det var olika alléträd på varje gata. Det gick små tvärgator in från ”allégatorna” där soptunnorna stod så de inte skulle synas från vägen. Till och med brandposterna var tillfixade. I vanliga fall är de gula men i Beverly Hills är de målade i silverfärg. Allt för att passa in.

När vi åkt runt i Beverly Hills i strålande solsken på en buss utan tak kan jag säga att det var skönt att få sträcka lite på benen och få lite luft kring kroppen. I väntan på den gula turbussen som skulle ta oss genom nästa stadsdel, Santa Monica, stod vi och tittade på Beverly Hills Brandstation med sina tjusiga bilar utanför. Till och med brandbilarna såg exklusiva ut! Vi åkte förresten förbi ett ställe som sålde bilar och det var inte Volvo eller Skoda direkt, Lamborghini och Aston Martin såldes det där minsann. Ja, jösses! Det är verkligen skillnad på det fina folket och oss vanliga dödliga.

Lite finare, lite bättre!

Santa Monica

Tack och lov var det betydligt mindre folk på nästa buss och bättre plats för benen så det blev riktigt trevligt! Det kändes som vänliga trevliga lugna områden vi åkte igenom. Vi blev visade på flera ställen där det brukade gå filmkändisar och äta och shoppa om man nu är intresserade av att kika på kändisar så var det ju perfekt. Själv har jag så dålig koll på kändisar att jag nog inte skulle känna igen många ens om jag snubblade på dem. Lasse har lite bättre koll men kollar inte så noga på folket omkring sig. Nä, vi är nog inget vidare att ha med på kändisspaning! Vi åkte förbi de kända piren och stranden i Santa Monica och båda ställena såg trevliga ut och får nog ett besök under morgondagen. Men då tar vi tunnelbanan!

Selfiekungarna på nya äventyr!
Snyggt med kepsen bakochfram, förresten, men har man bränt nacken så har man. Solkräm är bra, bara man smetar dit den...

Så var det då det där med rundturen i Down Town. Vi hade planerat så bra att den skulle ta oss in så vi kunde hoppa av ett kvarter från hotellet men så blev det ju inte. Vi fick en liten kråka på biljetten så vi kan åka i morgon istället.

Och här är den! Den förmodligen mest fotade skylten, om än på lite avstånd!

Mot hotellet igen

Trötta av solsken och lite vätskebrist (vi hade vatten med men man måste ju komma ihåg att dricka det också) strosade vi vidare längs trottoaren med alla kändisstjärnor bort mot tunnelbanan tillbaka. Måste säga att det fungerar ursmidigt med tunnelbanan även här. Känns tryggt och lugnt. Många tar med sina cyklar i lokaltrafiken och det finns platser avsedda för dem i tunnelbanevagnarna och även cykelställ längst fram på bussarna.

Lite filmhybris ändå, va? Kolla in filmrullarna i taket på tunnelbanestationen!

Efter mycket velande, vi skulle nog behövt fylla på med energi lite tidigare, så käkade vi helt enkelt middag på Wendy´s. En hamburgerkedja som typ McDonald´s. Jag provade Rootbeer för första gången och det var ju riktigt gott, ju!

När vi kom tillbaka till hotellet så var det redan kväll och Lasse satte sig och skrev. Själv läste jag en bok. Har hunnit med att läsa ut sex böcker hittills så lite semester är det ju allt!