Santa Monica

Cityrundtur, en känd pir och lite reflektioner

Hem»Resor»Jorden runt 2023»Cityrundtur, en känd pir och lite reflektioner

Idag åker vi på den rundtur i city vi missade igår. Besöker Santa Monica och dess välkända pir samt turistar i allmänhet.

Idag var det arbetsdag i Los Angeles. Det har känts så lugnt under de två helgdagar vi varit här jämfört med vad jag trodde det skulle vara i en av USA största städer. Tror väl att det är mina fördomar som spökar lite möjligen. Jag erkänner väl att jag har en del dylika när det gäller det här landet. Är man medveten om dem så går det väl, om än motvilligt, att ompröva.

Vi åt frukost och gav oss iväg mot platsen där cityrundturen vi missade igår skulle börja. Bussarna kör från Hollywood ner till downtown LA och precis där citydelen börjar finns ett stopp. Vi var nästan framme när bussen for iväg. Hade även jag sett den (Maria såg den…) tror jag vi kanske hade hunnit. Nu fick vi vänta en bra stund innan nästa buss dök upp.

Det gav oss en stund att fundera över staden dock. Visst var det mer liv idag men ändå inte så farligt. Jag kan tycka att en vardagsmorgon i Stockholm kan kännas stökigare. Kanske är det för att allt är större här. Betydligt bredare gator och trottoarer. Fler bussar som plockar upp folk osv. Jag vet inte riktigt men känslan var ändå att det var rätt lugnt.

På cityrundtur

Till slut kom det en buss. Chauffören tittade knappt på biljetten med den handskrivna noten från igår så vi kom ombord utan problem.

Los Angeles

Stadshuset i LA. Känns igen från bl.a Independence day.

Vi blev upplockade i bankdistriktet där det är fullt med skyskrapor med olika bankers namn på fasaderna. Vi passerade sedan Central Library och Walt Disney Concert Hall innan vi styrde ner mot Chinatown. Jag tror nog vi helt hade missat detta ställe om vi inte tagit den här turen men det såg spännande ut. Vi får se om vi hinner hit igen innan vi far.

Los Angeles Chinatown

Det märktes att vi hamnat i Chinatown

Los Angeles Chinatown

Några av de äldsta husen i Chinatown. Ett är ett museum.

Turen gick sedan vidare till Little Tokyo. Det lär vara den största officiella japanska stadsdelen i USA om man får tro speakern.

Los Angeles

Camping på gatorna ser man inte så ofta hemma.

Los Angeles

Union station är också ett välkänt motiv i ett gäng filmer.

Sedan vände turen in mot staden igen. Vi passerade Grand Central Market som vi ju redan besökt och körde längs Broadway. Jag hade inte reflekterat över, när vi gick här själva, hur gammaldags allt var. Men faktum är tydligen att de flesta byggnader inte moderniserats allt på sistone vilket gör den här gatan till en populär inspelningsplats för filmer som speglar äldre tider.

Los Angeles

Broadway street. Vi åker tillbaks i tiden.

Resten av stadsrundturen passerade genom platser vi varit på men som nu fick lite historia till sig också. Det är väl den stora behållningen med guidade turer. Man ser väldigt mycket på egen hand men missar också väldigt mycket sammanhang och bakgrund. En mix är nog bra tänker jag.

Återbesök i Hollywood

Vi bestämde oss för att hänga med bussen hela vägen till Hollywood. Det var klart mycket mer trafik idag på vägarna så jag började ompröva lite av mina tankar beträffande lugnet på vägen dit.

Väl framme parkerade vi på en lite annan plats än igår. Utanför Dolby Theater höll man på att rulla ut röda mattan och sätta upp nån typ av entré. Det känns som det alltid är nåt på gång i den här staden.

Los Angeles

Utanför China Theatre fanns dessa som vi missade igår.

Los Angeles

Jo, lite så här kan det väl kännas.

Vi hade nu tänkt ta tunnelbanan till Santa Monica men insåg att vi båda hade missat att få med en laddkabel. Min telefon var redan nere på 10% (vet inte om det är de dubbla SIM-korten, internetdelning eller värmen som äter batteri men nåt är det) så vi blev tvungna att ta en sväng förbi hotellet först.

Vi laddade tunnelbanekorten med 5 dollar. Det är max vad det kostar under ett dygn. Sedan åker man ”gratis” resten av tiden. Det motsvarar knappt tre enkelresor. Jag är milt förvånad över hur mycket billigare det är jämfört med hemmavid. Har inte forskat i om staden sponsrar kollektivtrafik eller inte här men spontant är ju första tanken; knappast. Standardkommentarerna bland amerikaner i sociala medier är ju oftast annars; ”varför ska jag betala för andra?”

Santa Monica

Tillbaks till hotellet, hämta kabeln och sedan iväg på tunnelbanan mot downtown Santa Monica där vi passerade med bussen igår. Det tog väl drygt 30 minuter att ta sig dit och sedan klev vi av och vandrade ner mot stranden.

Santa Monica Pier är väl ett ställe jag tänkt att det skulle vara skoj att besöka men liksom aldrig planerat för att det skulle bli så. Nu var vi här i vilket fall och nog kändes det lite som man varit här förut. Så mycket kändes bekant på nåt sätt. För hur många filmer har man inte sett där denna plats gestaltats i olika former? Vem har t.ex. inte sett Forrest Gump vända på piren och springa hela vägen tillbaks?

Santa Monica

Kändes välbekant konstigt nog.

Det var måndag idag och antagligen färre människor än annars. Ändå var det gott om folk som flanerade och testade attraktionerna på det lilla nöjesfältet Vi vandrade runt ett slag och kikade på folk och miljö. En sak som jag inte hade full koll på var att detta också utgjorde ena änden av Route 66 men det borde jag nog vetat egentligen.

Santa Monica Pier

Selfiekungarna vid tivolit

Santa Monica Pier

Byggnaderna längst ut på piren

När vi kände oss mätta fortsatte vi upp i Santa Monica och gick en sväng längs tredje avenyn som består mest av en gågata med affärer och restauranger, samt en Adventure cache som loggades. Därefter hade vi fått nog av turistande för idag och vi bestämde oss för att återvända till hotellet.

Santa Monica

Gåtatan i Santa Monica

Santa Monica

Det är sånt här Maria ofta får syn på och som jag missar.

Kvällsaktiviteter

På vägen hem svängde vi förbi en affär och köpte med oss lite hämtmat i form av sallad och mackor. Det har ärligt talat inte varit så lockande att äta ute här. Varmrätter med liknande mat som hemma verkar starta kring 40 dollar och så tillkommer servitörernas löner som ju till stor del betalas av matgästerna i USA. Det är inte det att inte har råd men lusten saknas liksom.

Vi bloggade och tog det lugnt resten av kvällen. Har så smått landat i den här tidzonen men imorgon bär det väg igen och en ny tidsförskjutning på fyra timmar. Trots allt var det nog bra att ta det i två steg tänker jag.