Jorden runt på 90 dagar
Det är väl inte så att vi direkt följde Philias Foggs fotspår eller ens upplevde tillnärmelsevis samma äventyr han fick. Men för oss blev det bli ett storslaget äventyr. Att ta oss runt Jorden på 90 dagar med platser som Galapágos, Påskön, Fiji, Nya Zeeland och Bali på listan!
Nu är vi hemma igen!
Jorden runt på 90 dagar, eller 92 om man räknar från dörren hemma tills vi låser upp samma dörr på Rindö igen. Hur många gånger har vi inte pratat, längtat oss bort, drömt om och funderat på hur det skulle vara att åka på en längre resa och uppleva några av de platser vi drömt om sedan barnsben?
Sommaren 2022 satt vi en av de där ljusa varma kvällarna det inte var så gott om då och konstaterade att vi firar 30-årig bröllopsdag den 18 september 2023. När vi firade silverbröllop, dvs 25 år som gifta, var vi i Fáskrúðsfjörður på Island. Vad skulle vi hitta på när det är dags för Pärlbröllop? Vi hade länge velat åka till Sydamerika och gå upp till Machu Picchu. När vi ändå var i krokarna kanske också passa på att åka till en av de mest avlägsna öarna, Påskön med dess stora stenhuvuden. Under hösten kom sedan en dröm om att åka på långresa när vi ändå var iväg till andra sidan jorden. Och till vår stora glädje, och jag måste även säga förvåning, fick vi båda ok från våra arbetsgivare att ta tjänstledigt i tio, tolv veckor med start i början av september.
Planeringen kunde börja och resan infriade verkligen våra önskningar! Vi hoppas på en ny chans senare i livet men läs gärna om hur vi upplevde det här äventyret!
Vår jordenruntresa!
Häng med oss på vårt livs äventyr!
-
Muralmålningar, en oväntad upptäckt och ett avsked
Vi tittar på många fina graffitimålningar och gör en oväntad upptäckt i tunnelbanan. Vi sammanfattar också vår upplevelse av Sydamerika.
Planer för sista Santiagodagen
Vaknade idag till vår sista dag i Santiago, Chile och faktiskt hela Sydamerika. Flyget vidare mot Los Angeles går i kväll vid 22-tiden så vi har hela dagen på att utforska staden en sista gång.
Ren och fin stad. Notera bergen i bakgrunden! Nära till skidåkning för den som så önskar.
Mer gatuvy.
Igår hittade vi ju inte det där utemuseumet med muralmålningar så det fick bli vår mission för idag. Dessutom får vi ju användning av våra Bip!-kort som vi laddade redan den första dagen i Santiago. Tunnelbanan här fungerar utmärkt! Rent och snyggt, kommer tåg ofta och man känner sig alltid trygg. Och billigt, ungefär 10:- resan lite beroende på vilken tid på dagen man reser.
Med tunnelbanan ut mot dagens äventyr.
Tunnelbanekonst.
Museo a Cielo Abierto en San Miguel
Så, efter en ordentlig frukost, packning av våra pinaler och utcheckning gav vi oss iväg. Vi tog oss tillbaka till samma ställe där vi klev av igår men inte hittade någon park. Vis av misstagen har vi nu rekat lite och konstaterat att det inte är en park utan ett bostadsområde som ligger ungefär 500 meter från stationen som vi söker. Museo a Cielo Abierto en San Miguel. Museumet startade som en del i att rusta upp bostadsområdetfrån sextiotalet och stärka grannkänslan för området.
Det är både internationellt och nationellt erkända grafittikonstnärer som målat verken i samråd med de som bor i husen. Konstnärerna lämnar en skiss som de boende får godkänna och konstnärerna målar ideellt under de sju till tio dagar det tar att måla en gavel på sextio till åttiofem kvadratmeter. Färg och annat material doneras av olika företag som samordnas av Mixart. De första målningarna gjordes 2016-2017 och idag finns runt sextio färdigställa målningar men än så länge finns det gavlar kvar som är tomma och behöver få lite färg. Det finns även ett antal mosaikkonstverk som är integrerade i utemiljön till exempel på parkbänkarna.
En av de första vi såg. Den gav klart mersmak!
Olika färguttryck.
En vänlig gest
Precis i början av vår vandring längs gatan träffade vi på en skolklass som vi gick om efter ett tag. Då kom en kvinna efter oss och ville ge oss ett fint informationsblad. Svensk som man är blir man ju lite skeptisk när någon sträcker fram saker till en. Det brukar sluta med att de vill ha betalt. Men det visade sig att hon var lärare och arbetade med Mixart och ville dela med sig av en karta och information om stället. Det tackar vi för för annars hade vi nog missat en hel del av målningarna. Hon sa också att det var tryggt och säkert att gå i området vilket kändes bra att höra. Om ni kommer till Santiago kan jag verkligen rekommendera detta. Ett trevligt område och det var många fantastiska målningar. Vi skulle behöva lite mer sånt här i gråtråkiga Sverige!
Så många fina!
Här finns även mosaik.
En till, det är svårt att välja vilka målningar som ska vara med. 🙂
Lasses favorit. Visst är det svårt att tänka sig att den är
målad på gaveln till ett tvåvånings hyreshus?
Detalj ur en av målningarna.
Vi gör en oväntad upptäckt
När vi sett oss mätta på graffiti var det dags att äta innan transporten till flygplatsen skulle dyka upp. Därför gick vi till närmaste tunnelbanestation. Vi bytte till Röd linje 1, som var närmast hotellet, vid Los Leones. Där väntade en liten överraskning. När vi nästan gått hela förbindelsegången så hajade vi till. Men hallå, de där filurerna på väggen känner jag igen, det är ju Anna Lind, och Olof Palme. Men vänta nu det där ser ju ut som Cornelis Wreswijk! Vad var nu detta mitt i Santiagos tunnelbana?
Det visade sig att gången heter Via Suecia och gjordes för att uppmärksamma det samarbete Sverige och Chile har haft genom nästan två århundrade. Gången är delvis skapad med donationer från svensk industri. Men det kändes lite konstigt att se Dalkullor, svenska uppfinningar, Greta Thunberg, ABBA och alla andra mitt i tunnelbanan så långt hemifrån!
Via Suecia, Anna Lind och Olof Palme.
Via Suecia med ABBA.
Hela Stockholm fanns med!
Vår sista eftermiddag i Sydamerika och Chile
När vi kunde slita oss från denna oväntade upptäckt tog vi tunnelbanan och åkte och käkade. Vi satte oss på en pizzeria ganska nära hotellet och njöt av sommarvärmen och delade på en god pizza.
Nöjd med dagen och en god pizza.
Jag har i flera dagar känt mig lite stressade över den kommande mellanlandningen i Miami. Det känns som om det är lite kort om tid för USA´s krångel. Men det får vi väl se i morgon bitti hur det går.
Transporten kom lite tidigare än förväntat men det var bara bra för det verkar vara en del trafik. Det tog en halvtimme innan det började släppa. Det visade sig vara en buss som stannat och behövde bärgning på den flerfiliga vägen.
Fint område har vi bott i , nu tackar vi Santiago för ett trevligt besök och far mot flygplatsen.
Lite intryck av Sydamerika
Transporterna
Och hur är det nu med Sydamerika och Chile, lite utvärdering? Alla våra förbokade transporter till och från flygplatserna har fungerat perfekt. De har kommit i tid, ofta lite tidigare än utlovat. Bara några få har kunnat engelska. Kan konstatera att det är skönt att Lasse hänger med på kartan så vi vet vart vi är på väg. På väg till Påskön höll vi på att hamna på utrikesterminalen på grund av språkförbistring. Tur att man hänger med!
Känn det tryggt?
Santiago känns över lag som en trygg plats. Visst finns hemlösa som byggt små hus av filtar och kartonger och på en del gator känns det lite osäkrare. Till exempel skulle vi efter alla muralmålningar åka till en park. Redan när vi klev upp ur tunnelbanan blev vi lite på vår vakt då det stod militärer utanför ingången.
Men vi tog en promenad och stötte på lite kufiska typer som gjorde att det kändes lite obekvämt. Parken kom vi inte in i eftersom de höll på att rigga för nåt event. En av vakterna dit vinkade på Lasse som hade sin telefon i handen. Han visade tydligt att det skulle han inte ha. Den skulle stoppas ner i väskan då det var lätt att någon kom och snodde telefonen ur handen annars. Hur som helst gav vi upp parken och kom helskinnade därifrån. Men det var också endast då vi känt oss lite osäkra.
Det samma kan vi säga när det gäller övriga platser. Quito var väl den plats som det kändes lättast och hamna fel kanske. Dessutom var lokalguiderna väldigt tydliga om att man inte skulle gå utan ta taxi mellan platserna. Vi var generellt sätt ute mest dagtid ska väl också sägas. Kvällstid är nog känslan att taxi eller Uber är att föredra.
Maten
Vi har ätit god mat och alla portioner är jättestora. Ibland har vi delat på en portion (uno para dos…) och det har varit alldeles lagom. Det är inga problem att få två tallrikar och bestick till det. Ingen av oss har heller varit det minsta magsjuk vilket jag trott skulle vara oundvikligt. I Argentina var maten löjligt billig, etthundrafemtio kronor för en trerätters med ett glas vin och kaffe. Vartefter har maten ökat i pris och i Chile så har det varit endast något billigare än hemma.
Slutkläm
Summa summarum så har Sydamerika givit mersmak. Vi kommer åka tillbaka! Tills dess ska vi båda öva lite mer på spanskan för det underlättar så mycket om man kan lite av språket. Generellt kan personalen som står i receptionen på hotellen engelska med väldigt blandad kvalitet, säger till och med jag som inte direkt är någon hejare på engelska själv. På restauranger och i affärer är det inte alls säkert att någon kan engelska ens lite grand. Men det mesta går att lösa genom några ord och teckenspråk.
-
Turistande i Santiago, en del misstag och ett skräckfyllt köpcentrumbesök
Vi återvänder till Santiago och rör till planeringen lite. Turistar i stadens centrala delar och upplever ett skräckfyllt köpcentrumbesök.
Hejdå Valparaiso!
Så var det dags att ta farväl av Valparaiso. Vi vaknade hyggligt tidigt och tog det lugnt innan vi gick ner och åt den rätt torftiga frukosten man bjöd på här. En av de sämre vi käkat under denna resa skulle jag säga. Sedan packade vi ihop vår minipackning. Jag gjorde dock misstaget att acceptera den schemalagda uppdateringen på datorn och fick som tack för det en långsam halvtimmes extra väntan med en snurrande ikon och texten ”uppdaterar, stäng inte av datorn”. Att man aldrig lär sig! Detta var dagens första misstag.
Vi kom iväg till slut och vandrade längs vattnet bort mot busstationen. Korsade så lite av marknaden vi kunde innan vi nådde busstationen. Fixade utan problem biljetter (man är väl proffs numer) till Santiago och tog plats. Fem minuter senare var vi på väg och 90 minuter efter det klev vi av vid busstationen Alameda längre in mot centrum. Bussen stannade vid Pajarito också men vi ville komma närmre centrum idag.
Riktigt fint väder när vi börjar gå mot busstationen.
En av de sista bilderna från Valparaiso. Den här typen av försäljning ser man även i Santiago.
I Santiagos centrala delar
Klockan var nu straxt efter tolv och vi hade bestämt oss för att kika lite på staden innan vi åkte ut till hotellet. Vi hade kollat och förberett lite och tog därför tunnelbanan söderut till vad vi trodde skulle vara en park. När vi klev ut fanns ingen park i närheten och vi googlade lite förvirrat utan att hitta något. Tänk så bra det varit om vi noterat vad det var vi skulle se. Där var misstag nummer två.
Tunnelbaneproffsen testar en ny linje
Plaza de Armas
Till slut gav vi upp och for tillbaks in mot staden för vårt andra alternativ. Tanken var väl att göra det besöket imorgon egentligen men nu fick det bli idag istället. Vi tog oss därför till Plaza de Armas (lätt att hitta när tunnelbanestationen heter likadant) och började med ett besök på det torget. Vid det här torget började Santiago byggas så nu kan vi säga att vi varit mitt i staden. Längs torgets kanter låg massor av fina byggnader.
Många fina byggnader runt Plaza de Armas
I ena hörnan ligger en ståtlig katedral
Känslan var att det var omotiverat många människor i rörelse. Vi insåg efter lite Googlande att man firade Columbusdagen idag vilket ju förklarar en del.
En av byggnaderna runt torget är Catedral Metropolitana de Santiago och här gick vi in och tittade. En riktigt maffig kyrka men vi stannade inte jättelänge. Det är en konstig känsla att kliva in och fota och kika på ställen där folk samtidigt utövar sin religion.
Det var en minst sagt pampig insida i den här katedralen.
Fullt med fina fönster var man än såg.
Palacio del ex Congreso Nacional de Chile
Istället vandrade vi vidare, med ett mellanstopp i en butik där Maria köpte lite nya kläder, mot Palacio del ex Congreso Nacional de Chile. Här höll kongressen till fram till militärkuppen 1973.
Här höll kongressen till fram till militärkuppen 1973.
Plaza de la Constitución
Härifrån var det bara några kvarter till vad som kändes stadens och landets maktcentrum, nämligen Plaza de la Constitución. Här ligger presidentpalatset, centralbanken och många andra viktiga regeringsbyggnader. Det var en vacker plats väl värd ett besök.
Presidentpalatset. Idag hade man en kulturutställning framför.
På baksidan såg det ut så här.
De gillar stora flaggor i Sydamerika
Mot hotellet
Nu började vi bli lite trötta på turistandet och beslöt oss för att fara till hotellet. Vi tog tunnelbanan till Manquehue och gick bort till Novotel LasCondes. All vår packning fanns kvar och vi fick ett nytt rum.
Innan vi helt tog kväll tänkte vi ta oss till närmsta supermercado för lite inköp. Enligt google fanns ett drygt en halv kilometer bort. Lät ju som en lagom utmaning. Vi vandrade bort bland de fina husen i området. Känslan är väl att här bor folk med lite mer på bankkontot än gemene man. Allt är nytt och prydligt och tom grässträngarna har inbyggd bevattning så att de ska hålla sig gröna och fina.
Ett skräckfyllt köpcentrumbesök
Våra misstankar besannades när vi kom fram till vad som skulle visa sig vara ett gigantiskt köpcentrum. Här fanns nog alla fina modehus och varumärkesbutiker man kan tänka sig och lite till. Vi vandrade runt letande efter en matbutik (även folk med pengar äter väl). Utan att hitta någon. Längre och längre gick vi i labyrinten av gångar mellan butikerna. Kom upp en våning och det var minst lika många butiker till. Ovanför skymtade en våning till men dit orkade vi aldrig gå. Vi insåg att här fanns nog ingen matbutik så det var dags att ta sig ut. Men hur gör man det? Inga skyltar och bara butik efter butik.
De som känner mig vet vad jag tycker om köpcentrum som dessa. Så när jag säger att jag började få lite Stephen King-känsla vid det här laget är det föga förvånande. Tanken på att vara fast i ett stort köpcentrum med massor av butiker med onödiga lyxvaror fick håren att resa sig på kroppen. Och tvingas att lyssna på stressande ”hissmusik” från köpcentrets högtalare under resten av livet var heller ingen trevlig och upplyftande tanke precis. Kanske låser de in folk här som planlöst får vandra kring utan hopp om att återvända till världen utan att kanske först krypa till korset och spendera en rejäl slant?
Men var är utgången??
Matpaus
Tiden gick och vi bestämde oss för att käka lite snabbmat i den jättelika foodcourten (alla inlåsta måste väl ha nånstans att äta antagligen) innan vi fortsatte att irra runt.
Till slut!
Till slut kom Maria på att man kunde använda en av infoboxarna för att få en bild av en karta med ett streck till utgången. Här hade man nämligen gjort ett stort misstag genom att programmera in var utgångarna låg. Att de fanns med som ett sökbegrepp i listan bekräftade dock mina misstankar. Så vi snirklade oss fram till en speciell butik som man skulle gå tvärs igenom. På andra sidan låg en liten oansenlig utgång via parkeringsgaraget som ledde oss ut i friheten.
Äntligen ute ur köpcentrumet och inne i parken.
Kväll på hotellet
Väl ute bestämde vi oss för att nu fick det räcka med äventyr idag. Vi vandrade igenom den fina parken och bort mot hotellet. Tog en kvällsdrink. Gin och tonic, särskilt när man får tonicen bredvid, måste vara en av världens mest komplicerade drinkar att blanda. Vi fick nog vänta 30-40 minuter den här gången. Lite längre än vanligt den här semestern men det tar förvånansvärt lång tid att få till en GT med Tonicen vid sidan i Sydamerika.
-
Färg, form och skaparglädje
En dag fylld av backar, trappor, färg, form och skaparglädje. I Valparaiso hittar man nya saker på varje husvägg och runt varje gathörn!
Morgonens utsikt
Idag kom vi till frukost just när alla andra gick så det var ganska tomt på all mat. Men det fylldes raskt på igen. Det fanns faktiskt riktigt gott kaffe idag! Det blir alltid en mycket bättre start på dagen då. Under frukosten funderade vi på hur vi ska tillbringa dagen i Valparaiso. Vi bor precis vid hamnen vilken är en av Chiles viktigaste hamnar. I natt var det ett himla pipande och hojtande utanför eftersom de höll på att lasta en jättetanker som låg precis utanför vårt fönster. Igår när vi kom blev mannen i receptionen, han som bott i Aspudden, så glad när han hörde att vi var svenskar. När vi dessutom bor utanför Stockholm så fixade han ett rum med utsikt! Just idag var väl utsikten mest den stora båten men det är ju ändå tanken som räknas.
Utsikten från fönstret gjorde sig bättre i spegelfönstren på sidan av hotellbyggnaden. Rakt ut såg vi bara en stor båt.
Valparaiso i solsken
Valparaisos gamla kvarter blev 2003 upptaget på UNESCOs världsarvslista. Hamnen och de gamla området ligger ju precis utanför hotellet så vad fanns att fundera på? Vi tittade på kartan och konstaterade att vi redan igår sett en bra bit av stadens historiska kvarter. Men vad gör väl det. Vi gav oss iväg i strålande solsken och klarblå himmel. Valparaiso är en ganska kullig stad minst sagt. Branta backar och många trappor. Men tar man det lugnt så går det bra.
Många trappor blev det idag.
Utsikt över UNESCO´s världsarv.
Jag tyckte väl att det kliade mellan skulderbladen igår kväll!
Kan man bli annat än glad när man ser en fasad med ballonger?
Det finns hela tiden något att titta på och tog vi många kort på fina väggmålningar igår så blev det än fler idag. Bilderna behöver nog ingen närmare presentation, titta och njut av de fantasifulla och färgfyllda målningarna!
En rejäl macka
Det blev många steg och många höjdmeter innan vi började känna oss hungriga framåt sen eftermiddag . Jag, Maria, hade fått tips av min kollega vars respektive kommer från Valparaiso, om ett ställe där de serverar bra Completos och mackor, churrascos. Det är ju kul att få tips från någon som vet vad han pratar om så vi tog oss till El Guaton som ligger strax bredvid Plaza Anibal Pinto. Vi beställde in den rekommenderade Churrasco con carne mechada. Och den macka som kom in var bland det största jag sett! Supergod med nötkött som långkokats, tomat, avocado, surkål och majonnäs. Fantastiskt god! Vi fegade ur tipset om Fanshop vilket är öl med typ tjugofem procent Fanta i. Det vill jag nog prova i liten mängd först, låter urskumt!
Churrasco con carne mechada, av den större sorten.
Som jämförelse är ölen i pintglas…Alldeles för mätta började vi promenera tillbaka till hotellet i sakta mak. Det blir ingen middag ikväll kan jag lova! På vägen konstaterade vi att det nog inte är lätt att vara rullstolsburen i den här staden trots att de gjort ramper upp för trottoarkanterna.
Rullstolsrampen. Notera mellanrummet mellan
vägg och lyktstolpe…
Happies, vilket bra ord!
Bättre utsikt!
När vi kommit in i rummet hade den stora tankern precis lättat ankar och stävade ut ur bukten. Så nu har vi fått den där fina utsikten som vi blev lovade. Resten av kvällen tillbringade vi med att skriva ikapp det sista till hemsidan och smälta maten.
Bättre utsikt än i morse!
Ett svar till ”Färg, form och skaparglädje”
-
Hej!
Här nu i Dalarna! T-shirt väder, trots oktober. Allt ser bra ut.Åker till lägenheten i morgon.
Må så gott!
Med vänlig hälsning,
Malin
-
-
Smala gränder, konstverk och massor av färg
Vi tar oss till Valparaiso och bekantar oss med staden på vårt vis. Äter en riktigt god middag och njuter av semestern.
Idag var det dags att bege sig ut på ett äventyr på helt egen hand. Nåja, äventyr och äventyr men vi skulle ta oss till Valparaiso på egen hand. Vi hade läst på och det skulle vara ganska okomplicerat. Ta tunnelbanan till busstationen, köp en biljett hos lämpligt bussbolag och åk de knappa två timmar de skulle ta.
Internet via eSim
Vårt internet till telefonen var slut så först var det dags att köpa ett nytt eSim. Den första månaden hade vi klarat oss fint med Marias vanliga abonnemang som gjorde att hon kunde surfa som hemma i samtliga länder vi besökt. Det gäller dock bara trettio dagar, sedan måste man använda telefonen hemma.
Det var här jag snubblade på det där med eSim. Istället för att springa runt och leta lokala Simkort som gör att man dessutom måste plocka ur och hålla reda på sitt riktiga kort kan man med en app köpa ett eSim som laddas in i telefonen som ett andra abonnemang. Helt nytt för mig men supersmidigt. Säkert lite dyrare än lokala simkort men 11 USD för fem dagar i Chile kan jag leva med. Funkar direkt när man landar (bra när vi behövde få fatt i chauffören som skulle hämta oss) och man slipper ägna dyrbar semestertid på att leta simkort. Dessutom funkar det ordinarie numret som vanligt. Jag är iaf fast!
Mot Valparaiso
Det var en liten utvikning men vi checkade ut efter frukosten och gav oss iväg mot närmaste tunnelbanestation. Maria hade kläckt den briljanta idéen om att vi kunde kolla om vi kunde lämna en del bagage på hotellet eftersom vi skulle komma tillbaks på torsdag. Det gick fint så vi reste riktigt lätt med de små ryggsäckarna.
På väg mot tunnelbanan
Tunnelbanan tog oss över nästa hela Santiago och busstationen låg alldeles vid utgången av stationen Pajaritos. När jag googlat lite kring resan till Valparaiso så hade jag råkat hamna på hemsidan för Pullman så det var det bussbolaget vi valde. De hade avgångar var 15:e minut när vi kom dit vid elvatiden så det var inte lång väntetid. Vår basala spanska räckte också fint för att få biljetter. 10 000 pesos för två personer (ca 120 kr) var väl överkomligt kan jag tycka.
Väntan på busstationen
Resan gick smidigt. Man satt superbekvämt i breda säten. Bussen var väl lika stor som hemma och hade tre säten i bredd per rad, vilket väl säger något om hur stora de var.
Selfiekingarna har det bra i väntan på att bussen ska gå
På väg. Se hur molnen rullar ner över bergen.
Framme i Valparaiso
Knappt två timmar senare klev vi av i Valparaiso. Första intrycket var att det var rejält mycket mer slitet här än i Santiago. Riktigt smutsigt och husen liknade mer de vi sett i Quito. Vi började vandra bort mot hotellet några kilometer bort. Passerade en marknad där folk sålde allt från gamla använda husgeråd, tvättmedel, fisk och frukt. Detta tillsammans med folk som sov på gatan gav ett lätt stökigt och oroande intryck tyckte jag.
Lite slitet intryck. Vi hade passerat det mesta av marknaden här.
Vi kom ner till stranden och vandrade den sista biten mot hotellet. Här såg det bättre ut, även om husen fortfarande var mer slitna än de vi sett i Santiago.
Längs bort ligger i slutet vårt hotell.
Vi var lite tidiga för att få ett rum men lämnade bagaget och gav oss ut på stan utrustade med en karta och tips från personen på hotellet (som hade bott i Aspudden i några år, världen är liten). Hotellet ligger precis vid hamnen och rakt ovanför ligger de delar av staden som turister som oss besöker. Så bra!
Vandring i Valparaiso
Valparaiso ligger i en vidsträckt bukt med rätt rejäla berg runt hela bukten. Det gör att staden klättrar sig upp längs sidorna. Var man än vänder sig är det således hus av alla typer man kan tänka sig. Höga, låga, gamla och nya i allsköns alla färger. Det är svårt att ta in allt.
Vi började att följa den utritade guideturen på kartan vi fått. Slutet låg vid vårt hotell så det var bara att följa vägen baklänges. Vi passerade ett torg med Monument a los Héroes de Iquique och gick vidare mot marinens högkvarter. Minns jag rätt var det väl härifrån militärkuppen startade på sjuttiotalet.
Monument a los Héroes de Iquique
Här håller chefen för Chiles marin till
Vi vandrade vidare och tittade på en av de hissar som finns mellan gatunivåerna i stan. Det gick en brant trappa bredvid men den gjorde väl bara hissen mer lockande. Vi fortsatte dock vidare efter strecket på kartan och började ta oss uppåt i staden.
En av alla hissar som tar folk mellan gatunivåerna. Vill man finns trappan.
Smala gränder, färg och utsikt
En bit upp fick vi syn på en guide som ledde sin grupp uppför en smal trappa. Vi hade nog inte kommit på idén att ta oss upp för den själva men nu följde vi efter. Det var bra att vi gjorde det. Uppe var en mysig smal gränd som gick mellan de utsmyckade husen.
Ska vi gå upp här verkligen?
Vi började förstå varför folk kommer hit. Visst är det slitet men folk har målat husen i alla färger man kan tänka sig samt dekorerat väggarna med massor av konstverk. Var man än vände sig fanns något nytt att upptäcka.
Så här såg det ut när vi kommit upp.
Vi vandrade längs gränderna och fotade allt vi kom åt. På några ställen bjöds vi på strålande utsikt över staden. Mycket fotograferande blev det.
Svårt att välja något av allt vi såg idag
Väggarna var fulla av olika konstverk
En av gatorna vi passerade
Ännu en utsiktsplats. Trevligt hus i bakgrunden
Vi kom så småningom ut ur gränden och gick runt ett tag till innan vi återvände ner mot hotellet. Svängde förbi en affär för lite inköp och checkade in på hotellet.
Bloggande och Peruansk mat
Bloggade lite innan det var dags för middag. Vi hade fått lite förslag från hotellet och valde en Peruansk restaurang som dels låg närmast och dels hade fått bra betyg.
Som vanligt ligger våra middagstider långt före alla andras i Sydamerika men vi blev ändå visade till ett bord i den i övrigt tomma restaurangen. Vi testade Pisco och åt varsin utmärkt maträtt med Peruanskt tema. Vi blev väl ännu mer övertygade om att vi måste återvända till Sydamerika och då besöka Peru också.
Maträtten hette Saltado Nazca. Gott!
Efter maten var det inte mycket mer dag kvar. Vi vandrade tillbaks till hotellet och bloggade lite till innan det blev läggdags. Somnade ovaggade även denna gång.
-
Sorterade intryck, moderna statyer och ett sista farväl
Sista dagen på Påskön går vi tillbaka till Ahu Tahai och säger farväl till Moaierna en sista gång. Och Maria reflekterar lite kring vardagslivet på Påskön.
Intryck och reflektion
Jahaja, så är det dags att åka ifrån den här härliga ön igen. Och jag tror att vi inte kommer ses igen, Moaierna och jag. Vår transport till den lilla flygplatsen kommer klockan ett så vi har fortfarande förmiddagen på oss att se oss omkring en sista gång. Hela den här platsen andas lugn. Man får dock inte flytta hit hur som helst utan måste ha en nära relation med någon som redan bor här eller också om något yrke typ läkare behövs så är det också okej. Läkare tjänar så mycket bättre på fastlandet och vill därför oftast inte stanna. Man måste även älska livsstilen som råder samt njuta av lugnet och turismen här, sa vår guide. Så jag antar att vi får åka hem och plugga till läkare.
Djurliv på ön
En helt annan sak som var lite kul och kanske förvånande är de vilda djuren. Jag frågade vilka djur som ingick i den naturliga faunan och svaret blev katter, hundar, hästar, höns, kor, några får och en och annan gris men det är nog det. Ja, några fåglar också men inte speciellt många. Efter en stunds tänkande kom hon även fram till att det fanns lite insekter men ingenting farligt. Men vi såg allt några ganska stora havssköldpaddor också mitt inne bland badande människor i den lilla båthamnen. I övrigt finns inte speciellt många djur.
Ett av de typisk vilda djuren på ön…
Och här är några andra. Just dessa strövade fritt omkring i närheten av Hanga Roa.
Fler av de vilda djuren. Och här skulle nog Lasse hålla med!
I min värld är det mer djur av den här typen jag tänkte på
när jag pratade med vår guide!Elförsörjningen
Något vi gått och funderat på de dagar vi varit här är hur de löst elförsörjningen. Det är ju många turister som kommer och det kräver ju en hel del el. Kabel från fastlandet måste ju gå bort för det skulle bli en alldeles ofantligt lång kabel att lägga ner i vattnet, vindkraftverk har vi inte sett inte solpaneler heller. Enligt guiden är det tyvärr dieselgeneratorer som används. En del solpaneler installeras nuförtiden men fortfarande mest diesel. I högsäsong räcker det inte till ändå utan det blir frekventa elavbrott. Det måste ju gå att lösa lite smidigare med all dagens teknik tycker man.
Gatuskyltar
Gatuskyltarna här är smarta, det står helt enkelt gatans namn på sidan av gatustenen när man viker in på en ny gata. Eller så har de fina statyer som på vår gata, Ava Reipua, där hotellet ligger.
Det fanns en av dessa gatuskyltsstatyer i varsin ände av gatan.
Ett sista farväl till Moaierna
Vi bestämde oss för att använda förmiddagen till att ta en promenad till Ahu Tahai och de närmaste Moaierna tillika de första riktiga vi såg samma kväll som vi kom. Nu när vi hade gott om tid och kunde se oss omkring såg vi även massa skulpturer på vägen dit. Många konstnärer som smyckat kustlinjen med traditionsenliga stenskulpturer och petroglyfer.
Tillverkade av lokala konstnärer som håller
sig till traditionerna.
Notera att det syns två gubbar i samma bild!
Ännu en av de fina stenkonstverken.
Det fanns konst även på andra ställen än stenarna längs strandkanten. Jag älskar det, så mycket färg och form!
Petroglyfer på baksidan av en modern Moai som vi såg på vägen tillbaka till Hanga Roa.
I de naturliga ”vikarna” har det byggts som små laguner med stenar runt inloppet för att hindra de större vågorna så det går att bada. Vattnet byts ut naturligt genom tidvattnet som ändå kommer in mellan stenarna.
En av de vikar som fixats till laguner för att man ska kunna bada säkert i lugnt vatten.
Vi gick förbi begravningsplatsen som nog är en av de finaste jag sett. Och kanske den gladaste. Kors, av sten och trä, andra gravmonument som träplattor och skulpturer, blommor, lampor och färger! Så fin plats att hedra sina bortgångna.
Ärkeänglarna som fanns precis utanför begravningsplatsen.
Ett tydligt och sant budskap!
När jag nu ser de stora Moaierna dyka upp på sin plattform kan jag fortfarande inte få nog. Man känner historiens vingslag och får nypa sig i armen ännu en gång för att förstå att det är på riktigt. Jag är glad över att vi hade möjlighet att förverkliga en av mina, och allt eftersom blev det även en av Lasses, stora drömmar!
Ahu Tahai, ett sista farväl.
Den lilla flygplatsen
Den här flygplatsen är nog en av de minsta som finns för ordinarie flyg. Det går ett plan om dagen i vardera riktning, ett in och samma ut. Jag frågade om det fanns någon möjlighet att sitta bredvid varandra på flyget, det har varit dåligt med det tidigare. Tyvärr var det fullt men han i incheckningen skulle hålla utkik. När vi precis skulle kliva in till planet så hade han två nya boarding kort åt oss. Han hade åtminstone kunnat fixa så vi satt på var sida om mittgången. Det är service!
Väntetiden på flygplatsen användes till lite nyttigt skrivande
samt att dricka en ohemult dyr liten kaffe.
Talar för sig själv, eller hur?
Flygresan gick mycket fortare än vägen dit. På flygplatsen väntade transporten och allt flöt på fint även till hotellet. Klockan börjar närma sig midnatt men eftersom det skiljer två timmar mellan Påskön och Santiago så är vi inte jättetrötta. Kommer väl vara lite annat i morgon bitti när vi ska upp i tid då vi tänkte komma iväg till Valparaiso i hyfsat tidigt.
Ett svar till ”Turistande i Santiago, en del misstag och ett skräckfyllt köpcentrumbesök”
Ha! Ja, alla dagar blir inte som man tänkt sig! Men de lär man sig oftast mest av ändå. Bättre lycka nästa gång!