Jorden runt på 90 dagar
Det är väl inte så att vi direkt följde Philias Foggs fotspår eller ens upplevde tillnärmelsevis samma äventyr han fick. Men för oss blev det bli ett storslaget äventyr. Att ta oss runt Jorden på 90 dagar med platser som Galapágos, Påskön, Fiji, Nya Zeeland och Bali på listan!
Nu är vi hemma igen!
Jorden runt på 90 dagar, eller 92 om man räknar från dörren hemma tills vi låser upp samma dörr på Rindö igen. Hur många gånger har vi inte pratat, längtat oss bort, drömt om och funderat på hur det skulle vara att åka på en längre resa och uppleva några av de platser vi drömt om sedan barnsben?
Sommaren 2022 satt vi en av de där ljusa varma kvällarna det inte var så gott om då och konstaterade att vi firar 30-årig bröllopsdag den 18 september 2023. När vi firade silverbröllop, dvs 25 år som gifta, var vi i Fáskrúðsfjörður på Island. Vad skulle vi hitta på när det är dags för Pärlbröllop? Vi hade länge velat åka till Sydamerika och gå upp till Machu Picchu. När vi ändå var i krokarna kanske också passa på att åka till en av de mest avlägsna öarna, Påskön med dess stora stenhuvuden. Under hösten kom sedan en dröm om att åka på långresa när vi ändå var iväg till andra sidan jorden. Och till vår stora glädje, och jag måste även säga förvåning, fick vi båda ok från våra arbetsgivare att ta tjänstledigt i tio, tolv veckor med start i början av september.
Planeringen kunde börja och resan infriade verkligen våra önskningar! Vi hoppas på en ny chans senare i livet men läs gärna om hur vi upplevde det här äventyret!
Vår jordenruntresa!
Häng med oss på vårt livs äventyr!
-
Konst, sevärdheter och magiskt vackra träd
Vi går på jakt för att se de vackra jakarandaträden i blom, tar oss igenom Botaniska trädgården, tittar på konst, operahuset och Sydney Harbour Bridge och slutar i Kirribilli.
Mot Sydney
Flyget med Qantas till Sydney var ett av de bekvämare måste jag säga. Bra säten med gott om plats för benen. När vi kom fram tog vi tåget in till city. Det tog typ en kvart från flygplatsen, smidigt som tusan, och sedan fem minuters promenad ner till Hotellet, Veriu Center. Eftersom Sidney ligger två timmar efter Nya Zeeland var vi ganska trötta redan vid klockan åtta lokal tid. Så det fick bli sängen ganska snart.
Jakarandajakt med start i den Botaniska trädgården
Vaknade tidigt som vanligt och bestämde oss för att dricka kaffe och sen dra oss ut på stan i jakt på de ställen där Jakarandaträden ska blomma. Det lär vara nåt helt fantastiskt. Och vart börjar man då, såklart i den botaniska trädgården. Tunnelbanan hade en station ganska nära entrén. Det är ett ganska smart system här att man bara blippar med betalkortet och när maxtaxan för dagen uppnås kan man åka gratis trots att man blippar. Just på söndagar är det dessutom lite drygt halva priset mot vardagarna så här ska det åkas kommunalt!
Tågstationen Museum
Tågen var i tvåplan, det kändes lite ovant.
Hungry Jack har en logga som ser likadan ut som Burger King och serverar samma saker. Kanske är lillebror eller nåt. Vi köpte med oss lite brunch och tänkte hitta en bänk i parken att inmundiga densamma. Men parkbänkar var det ganska ont om där vi gick. Och de som fanns var redan upptagna denna soliga och sköna söndagsförmiddag. Nåja, det fanns en liten stentrappa där vi satte oss så det redde upp sig. Vi hade hunnit gå genom halva botaniska trädgården men inte hittat några Jakarandaträd. Hmmm.
Operahuset
Däremot hade vi hittat Operahuset och det måste man ju såklart besöka när man nu är i Sydney. Det är en klart imponerande byggnad som vi tidigare bara sett genom flygplansfönstret vid en tidigare mellanlandning. Det vi inte såg då var att det faktiskt är tre byggnader och inte en stor som jag alltid trott. Det är ju lite kul att det är en dansk som är arkitekt och plattorna på fasaden är gjorda av Höganäs AB här i Sverige. Byggnaden invigdes i oktober 1973 och firar alltså i år femtioårsjubileum.
Självklart fanns det ett par cacher på plats också. Vi klurade ut dem bägge två och skickade iväg en hittatlogg.
Selfiekungarna i farten igen.
Tänk att det fanns en cache så lägligt att Operahuset
kunde vara med i bakgrunden!Sydney Harbour Bridge
Strax intill operahuset finns Sydney Harbour Bridge som även den är en maffig skapelse som är byggd av femtiotretusen ton stål. Näst efter operahuset är bron den största turistattraktionen i Australien. Kan ju även bero på att de är så nära att om man kikar på den ena kan man liksom inte missa den andra, kanske.
Sydney Harbour Bridge, ganska mäktig faktskt!
Vi klurade en bra stund innan vi fick koll på flaggan till vänster, det är aboriginernas flagga. kom vi fram till efter ett tag.
Det syns även några som är på vandring uppe på bron.Nåväl, jakarandaträd i blomning var ju vår mission för idag. Vi fortsatte därför promenaden av den andra halvan på botaniska trädgården. Fortfarande inga jakarandaträd men det fanns otroligt stor fikusar, enorma faktiskt! Så stora att jag kunde sitta på rötterna och dingla med benen.
Stooort träd! Lase sitter på en av rötterna och ser ganska liten ut tycker jag
Mrs Macquaries chair
Vi kom så småningom till Mrs Macquaries chair. En stenbänk som är urkarvad ur sandstensklipporna på beställning av stadens guvernör år 1810 eftersom hans fru älskade att sitta där och titta ut över havet. Det har också blivit en turistmagnet då utsikten över bukten inkluderar både operahuset och Harbour bridge på samma gång. Kan nog vara en av de vyer som är mest fotograferade i Australien tror jag.
Måste ju ha med både operahuset och bron på samma bild.
Här sitter vi i fruns soffa och dinglar med benen!
Cacher verkar vi vara ganska bra på att hitta för ytterligare en hann vi logga på vägen men inga jakarandaträd. Nu beslöt vi oss för att satsa på ett säkert kort och ta tåget över den berömda bron till Douglas street i Kirribilli. Där ska det finnas en hel gata med jakarandaträd.
Art Gallery of New South Wales
På vägen till tåget passerade vi ett galleri. Varför inte tänkte vi, det är ju fritt inträde. Det fanns som vanligt mycket konst av varierande underlighet. Den stora behållningen var trots allt de som gjorts på traditionellt aboriginskt sätt. Täta prickar målade med naturliga pigmentfärger i intrikata mönster på stora stycken bark.
Ett glatt konstverk, eller hur!
Och ett lite underligare…
Lite mer traditionell australiensisk konst
Kirribilli
Till slut satt vi på tåget och klev sedan av vid Kirribilli. En kort promenad, Och äntligen, där var de! Det stod människor överallt och poserade och fotade och förundrades över naturens skönhet. Och det var verkligen vackert med de ljust lila blomklockorna som blommar på nästan bara grenar.
Till slut hittade vi jakarandaträd i full blom. Magiskt vackert!
Bjuder på ett extra kort med Selfiekungarna idag!
Lite kväll
Trötta i fötter och kropp efter drygt tjugotusen steg och en sol som strålat hela dagen från en klarblå himmel kom vi tillbaka till hotellet igen.
Vi åt middag på den kinesiska restaurang som hänger ihop med hotellet och satt en god stund och smälte dagens alla intryck innan sängen lockade för mycket och vi kröp till kojs.
-
En rundtur, ett museum och några förberedelser
Vi åker på rundtur och besöker bland annat Bondi Beach. Går på ett lite rörigt museum och förbereder resan till Bali.
Idag hade vi ställt klockan för att se till att vi inte skulle missa dagens begivenhet. Det var dock helt onödigt då vi jämt har vaknat väldigt tidigt under den här resan.
En rundtur
Det vi ska göra idag bestämde vi och bokade redan första kvällen i Sydney. Vi tänkte att någon typ av stadsguidning kunde vara bra, gärna under första dagen. Den vi fastnade för var dock fullbokad eller gick inte på söndagar så vi fick ta den som idag istället. Tanken med att ta den tidigt under stadsbesöket är ju annars att man kan få inspiration till platser som man vill se mer av. Det var så vi gjorde i Los Angeles till exempel.
Till starten av guidningen vid Archibaldfontänen i Hyde Park var det gångavstånd. Vi vandrade upp och passerade Anzac Memorial och loggade några cacher medans vi väntade.
Anzac Memorial
Ibis. De syntes först i Sydney på slutet av 1900-talet, nu är de överallt
Straxt efter utsatt tid (företaget gjorde stor sak av att man skulle vara i tid och alltid började turerna på utsatt tid i bekräftelsen) dök guiden upp och började checka av folk. Det kändes väldigt rörigt och komplicerat men till sist befann vi oss på en buss och kunde sätta fart.
Archibald fountain, en rätt skaplig fontän
Ett återbesök
De första stoppet var ute på udden vi vandrade till igår men det var ändå intressant att få lite historia till platsen. Mrs Macquarie var hustru till den första guvernören över delstaten New south Wales och han hade en förkärlek till att döpa saker efter honom själv eller hans vänner. Guiden sa att vet man inte vad en gata eller plats heter ger en gissning innehållande hans namn den absolut största sannolikheten till ett korrekt svar.
Samma vy idag som igår, dock med mer moln.
Varv och Rose Bay
Därefter gick färden förbi Finger Wharf och marinens hamn med flera stora fartyg i hamn. Vi fick läras oss att krigsfartyg från Australien har en röd känguru målad på skorstenen medan fartyg från Nya Zeeland har en svart Kiwi. Annars är fartygen förvillande lika och vi såg fartyg från båda länderna här.
Vi for sedan vidare förbi Potts point och Kings Cross (de har snott en hel del Londonnamn märker man) innan vi gjorde ett stopp vid Rose Bay. Det fanns en och annan större båt här och Australiens dyraste bostadsområde (enligt guiden) syntes i fjärran.
Här är pengar inte en trång sektor för de flesta.
Rose Bay sett från ovan
The Gap och Bondi Beach
Färden fortsatte sedan ut mot den udde där Hornby lighthouse ligger. Det var också den plats där vårt australiensiska resesällskap under resan till Iguassufallen rekommenderade oss att besöka. Vi stannade till vid The Gap som bjöd på fin utsikt över havet och fick lite historia till livs.
Skaplig utsikt härifrån
Selfikingarna var visst här också.
Som guiden tidigare sa; Vet man inte så gissa på Macquarie Lighthouse. Helt rätt!
Därefter gick färden till Bondi Beach. Det var ett av de ställen jag tänkte att man rimligtvis inte får missa om man är i Sydney. Idag var det en lite molnig vardag och jag kan tänka mig att det påverkade antalet besökare. Det kändes rätt tomt och stranden var för övrigt betydligt mindre än jag tänkt mig. En del av de vågor som rullade in var dock rätt mäktiga men jag tror ändå det var små jämfört med hur de kan vara andra dagar.
Här är den berömda stranden.
Vi vandrade runt och kikade in i turistshoppen utan att komma ut med vare sig T-shirten eller kepsen. Vi är rätt bra på att undvika sånt.
Därefter var turen nästan slut. Vi fick en stunds guidning medans vi återvände in till Hyde Park för att bli avsläppta där vi började. Överlag var det en trevlig tur med delar av stan vi inte sett tidigare. Gillade att vi inte besökte de mer lättillgängliga platserna i citykärnan utan höll oss mer utanför.
St Andrew’s Cathedral, precis här blev vi avsläppta.
Julgran a’la Sydney. Man ser knappt nåt grönt.
Ett Museum
Klockan var nu tidigt eftermiddag så tanken var att något mer borde vi göra. Guiden hade nämnt att det Australiska museet som vi nyss passerat nog var Australiens bästa och dessutom nästan gratis. Det var bara vissa utställningar de tog betalt för. Vi bestämde oss för att ge det ett försök.
Vi kom aldrig helt in i hur det var tänkt att man skulle gå runt så det blev en hel del vandrande på samma platser som vi nyss varit på för att ta sig vidare. Det var en salig röra av saker som visades upp. En sal hade väggarna fulla av fåglar. Nån sal var fylld av mineraler och en annan med olika typer av samlingar (tändsticksaskar, insekter, frimärken etc) och nån sal med dinosaurier. Det var helt enkelt en salig röra av allt och lite till. Jag tyckte väl mest om mineralrummet. Det finns verkligen så många fina stenar och mineraler att titta på. Naturen är fantastisk!
Här är fågelrummet. Många fåglar såg ut som de hade några år på nacken.
Vi gick runt och kikade en god stund innan vi kände oss färdiga. Vi funderade ett slag på vad vi skulle äta men var lata och valde samma restaurang som igår. Ska man skylla på nåt så bor vi mitt i Chinatown-distriktet och det kändes som långt att gå för att få annan typ av mat.
Några förberedelser
Därefter återstod inte jättemycket mer av dagen. Vi tog oss till rummet och förberedde packningen inför morgondagen då vi far vidare mot vårt sista resmål innan hemresan. I Indonesien återstår 14 varma dagar på Bali och Gili Air som vi tänker utnyttja till max!
Nu var det dags att skaffa visum till Indonesien. Kruxet med visa dit är att man kan skaffa 90-dagarsvisum när som helst men då kostar det dryga tusenlappen per person. De har även ett trettiodagarsvisum som kostar en tredjedel och som även går att få vid ankomst. Men köa vid ankomst är ju inte superkul så jag kan tycka att det är bra att fixa det innan.
Det var minst sagt oklart när man kunde göra det dock. På vissa ställen nämndes det tre månader, på andra 14 dagar innan. Jag tänkte att under devisen ”better safe than sorry” så går vi på fjorton dagar och löser det i Sydney. Nu var det väl dags och med lite pyssel (datorn jag har med mig tyckte att just idag skulle den uppdateras till Windows 11. Det tog en stund….) så lyckades vi betala och få igenom två Visa. Nu ska vi bara få dem utskrivna också men det löser sig säkert.
-
Wi-Fi strul, Chinatown och ett nytt land
Vi kikar på Chinatown, cachar, löser utskriftsproblem och åker sedan vidare mot sista landet på vår jordenruntresa, Indonesien och närmare bestämt Bali.
Wi-Fi strul och Chinatown
Idag går flyget vidare till Bali. Vi åker med Qantas även den här resan så jag hoppas det blir lika bra som på vägen hit. Men innan dess har vi en förmiddag att spendera i Sydney och lite småpyssel vi måste lösa.
Vi gjorde visumansökan till Bali på nätet och Lasse ville ha dem utskrivna om det skulle trassla på nåt sätt. Just idag hade hotellet problem med internet. Det har varit ganska segt, vilket förklarar varför vi inte uppdaterat något. Idag fungerar det inte alls. Hmm, hur löser vi det här? Tjejen i receptionen pekade tvärs över gatan på en affär som hon trodde kunde hjälpa till men de bara skakade på huvudet. Lasse googlade men hittade inget direkt. Äsch jag går väl in och frågar på hotellet som låg strax bredvid och de hjälpte oss glatt så nu hade vi papperskopior på ansökningarna i handen.
Resten av förmiddagen gick vi omkring i närliggande Chinatown. Och tänk, det fanns geocacher även där!
Stationen där man kliver av om man vill ta tåget till Chinatown
Porten in till själva Chinatown. Men jag tycker allt att det såg ut att vara även utanför den här porten.
Den Kinesiska trädgården som vi valde att bara
spana på från utsidanMot flygplatsen
När vi tröttnat på att strosa runt bestämde vi oss för att hämta våra väskor och åka till flygplatsen. För första gången gjorde vi igår eftermiddag online-incheckning på flyget. Förutom att Wi-Fi inte riktigt fungerade som det skulle så verkar det som allt är okej. Förutom att Lasse måste förlita sig på att telefonen fungerar eftersom boardingkortet finns där och han inte har något papper att visa upp om det krånglar. 🤗
Tåget var lika smidigt som på vägen hit och eftersom vi var incheckade och klara kunde vi lämna bagaget på en gång trots att vi var tidiga. Efter att vi tagit oss igenom säkerhetskontroller och annat så gick vi för att käka lunch på McDonalds. Det var ett spännande ställe ! De hade köket bakom plexiglas på ovanvåningen. När beställningen var klar rasslade det till så kom den ner via någon hissanordning på väggen.
I väntan på att flyget ska gå får man roa sig bäst man kan!
Qantas levererade som sist. Smidig boarding, bra säten och trevlig personal som skojade och verkade tycka att det är roligt på jobbet. Härligt!
Bali
Framme på Bali gick det ganska smidigt att ta sig igenom passkontrollen men sedan visade det sig att man skulle fylla i nåt på nätet. Ni vet de där inresekorten som brukar delas ut på planet, det var typ det som plötsligt och oförberett skulle fyllas i. Nåja, det löste sig och vi letade upp vår transport. Kolsvart ute men den första anblicken av Bali visade massor av skotrar, ganska trånga gator och fortfarande livlig trafik med tutande och blinkningar hela tiden och sen vänstertrafik på det. Jag skulle inte våga köra vare sig bil eller skoter här!
Efter en dryg timme kom vi fram till hotellet checkade in och blev visade till vårt rum. Mannen som körde bagaget gick och gick och gick. Efter en smärre evighet var vi framme, lätt svettiga då det fortfarande är över trettio grader och ganska hög luftfuktighet. Rummet är trevligt med himmelssäng. Däremot blev tyvärr första intrycket att det kändes lite nergånget, slitet och som att rummet kanske inte använts på ett tag. Vi var dock ganska trötta så det fick bli en fråga för morgondagen.
-
Stadsliv, statyer och båtplanering
Vi undersöker Ubud och möts av trafik, tryckande värme och massor med statyer och figurer. Träffar en resefixare och pratar båtresa.
Idag vaknade vi tidigt . Det var fortfarande mörkt när jag insåg att det blir inte mer sova. Tidsskillnaden på tre timmar, i för mig fel riktning, ställer alltid till det i början.
Vi låg och slappade tills det var dag för frukost. Den var av det enklare slaget med Juice, frukt, mackor och kaffe samt tillagade ägg på valfritt vis. Helt ok dock.
Frukost på hotellet. En bra start på dagen.
Ett risfält mitt i hotellet. Vi bor i huset bakom huset i mitten och en trappa ner till vänster.
Dagens planer
Planen idag var mest att ta en titt på Ubud samt få ett grepp på hur vi skulle lösa transporten till Gili Air, dit vi ska efter Ubud. Först skulle vi reda ut småstrulet med rummet dock. De skulle fixa nya handdukar och städa det som såg illa ut. Vårt ständiga problembarn den här resan, kassaskåpet skulle de också kika på. När det gällde kassaskåpet fick de inte igång det men vi fick låna den fysiska nyckeln istället. Problemlösning helt enkelt.
Vi passade även på att pratade med Putu, som han som hjälpte oss hette, när det gällde båt till Gili Air och det skulle vara enkelt. Vi kunde få skjuts ner till hamnen och sen kunde man enkelt köpa biljett på plats. Som varande en som gillar kontroll kändes det inte helt säkert och enkelt så vi tänkte att vi funderar lite till på det. Däremot erbjöd sig Putu att ta oss runt på en privat rundtur runt ön i morgon vilket kändes som en trevlig idé.
På äventyr i Ubud
Vi tog oss från hotellet och ut i Ubud. Det första intrycket är att det är massor av bilar och scootrar på en alldeles för liten väg. Trångt och rörigt, faktiskt värre än till exempel på de ställen i Thailand vi besökt. Men också fascinerande att se alla dessa människor vara på väg någonstans mitt på dagen. Helt klart är att en god tid av arbetsdagen här går åt att resa.
Det andra intrycket är att det är varmt på Bali. Och fuktigt. Efter ett par hundra meters promenerande, nästan balanserande på de smala trottoarens, kryssande mellan människor och små utlagda gåvor till gudarna så var jag redan genomsvettig kändes det som.
Gott om folk som är ute och reser idag
Canang sari – gudagåvor
Just gåvorna till gudarna är viktiga att tänka på kan jag tycka. Varje dag lägger man ut speciella gåvor till gudarna, ofta på trottoaren utanför sin butik eller runt om på hotell och liknande. Dessa kallas canang sari och det anses ohövligt att kliva över eller på dessa gåvor. Men det är inte alltid lätt att undvika då de är precis överallt, inklusive trappstegen.
Dessa gåvor till gudarna ser man överallt.
Gatuliv och marknad
Det som erbjöds mest till oss när vi gick på gatan var taxi. Man kunde hitta någon med taxiskylt uppskattningsvis var trettionde meter eller så. Annars var det som bjöds ut typiskt sådant man ser på allehanda ställen som lever av turism. Små souvenirer, solfjädrar, dricka och frukt med mera.
Vi kom upp till en större korsning och passade på att svara på en fråga till en adventurecache som ligger i Ubud. Den handlade om figuren på gatlyktan som visade sig vara en Barong. Ja ja, kunskap är en lätt börda som man brukar säga.
En Barong. Jag kan tycka att den inte ser jättesnäll ut men den tillhör de goda sidan av mytiska väsen
Figurer och statyer
Det med figurer är väl det tredje starka intrycket jag fick. Figurer, statyer och utsmyckningar finns över allt, verkligen överallt. De ser oftast ut att föreställa ganska onda figurer med svärd, piskor eller vassa tänder och liknande. Men också fantasifulla blandningar av djur och liknande. Många av statyerna var också klädda med ett tyg som fick det att se ut som de bar sarong. Man pryder också tak och stolpar med ornament i trä, snidade i vackra mönster.
Överallt är husen detaljrikt ornamenterade.
Husen har verkligen så många detaljer.
Här fanns även en marknad lik den vi fann i Chinatown i Los Angeles. Faktum var att de också sålde typ samma saker, fast med anknytning från Bali då förstås.
Paus i turistandet
Vi gick vidare i trafiken och kaoset och svarade på nån fråga till cachen innan vi gick förbi en restaurang som gjorde reklam för hinkar med öl. Det kändes helt perfekt så vi klev in och fick oss en hink med iskall Indonesisk öl som vi njöt av medans vi tittade på gatulivet utanför.
En välbehövlig ölpaus
Styrkta och svalare gick vi vidare till en cache som låg i en av turistbutikerna som dessutom hade bra betyg på Tripadvisor. Geocache brukar inte vara placerade så men i turistländer är det inte ovanligt. Vi loggade cachen och passade på att fråga lite om båtar till Gili Air. Det skulle visa sig vara lite av en djungel med båtar av skiftande kvalitet, överbokningar och inställda turer. Beskrivningen stämde lite med mina egna efterforskningar så det kändes mer och mer som om vi skulle ta hjälp med båtfixandet.
Kväll i Ubud
Nu kändes det som vi var klara med turistandet för idag. Vi vandrade tillbaks mot hotellet och stannade bara till vid en Mini Mart för inköp av lite kall dryck. Precis utanför vårt hotell dök ett gäng apor upp, klängande i elledningarna över vägen. Man försökte jaga bort dem med hjälp av slangbella men jag tyckte det gick sisådär.
Ett gäng apor som tar sig över vägen via elledningarna.
Livliga krabater minst sagt.
Drog oss sedan tillbaks till rummet för en välbehövlig dusch och lite vila med bloggande innan det var dags för middag. Vi såg ytterligare ett gäng apor från uteplatsen vid rummet. Den här gången höll de sig i träden nedanför hotellet där djungeln börjar.
Ett helt gäng med apor, kanske på väg till Monkey Forrest
Med ett stort skutt över till det andra trädet.
Det blev en middag på hotellet, vi kände att vi fått nog av Ubuds stadsliv för idag. Och det är ju, sagt med ett visst mått av ironi, så himla jobbigt med semester också.
-
Mytiska väsen, vattenfall och gott kaffe
Privat rundtur på Bali med vattenfall, dansshow med mytiska väsen, provsmakning av Luwakkaffe och mycket mer än så.
Privat rundtur
Vid klockan halv nio var vi packade och klara inför en rundtur till några turistfällor. Ställen, turistställen ska det vara så klart! Vi har en egen guide som ska ta oss till, jaa, i alla fall ett vattenfall och ett stort tempel som man bara inte får missa när man är här. Guiden är en trevlig prick som heter Puta. Han hjälpte oss med vårt säkerhetsskåp, som inte fungerade, på hotellrummet.
Eftersom Putu var ledig erbjöd han oss en rundtur i egen bil för 500.000 IDR. Det är strax under 350 kronor. Antar att han tog i lite men vi var nöjda. Vi skulle ses i lobbyn kl 8:30 och det gjorde vi punktligt.
Måste erkänna att vi inte hade så bra koll på vart han tänkte köra oss. Men vi hängde på. Körtekniken i det här landet med hur många scootrar som helst och även ganska många bilar är imponerande. Alla hjälper till. Ser någon i bilen framför någon som går över gatan eller något annat som gör att man behöver stanna sträcker hen ut armen genom fönstret. På vägen hit undrade vi över varför föraren blinkade hela tiden. Det hörs ju liksom på tickande. Nu kom jag underfund med att varningsblinkers sattes på om bilen ska rakt fram i nån korsning eller om det är något hinder på vägen förstås.
Turistkartan över ställen att besöka
The Barong and Keris dance i Gianyar
Vid vårt första stopp för dagen vilket var i Gianyar, hade vi typ en halvtimme tillgodo innan nån slags dansshow skulle börja. Det var ett fint ställe som nästan såg ut som de tempel vi sett på nätet. När det blev dags betalade vi våra 300.000 IDR och gick in. Det visade sig vara en teater med balinesisk dans. Teatern, The Barong and Keris dance, berättade en legend om hur det goda, Barongen, besegrar det onda, Rangda med hjälp av sina vänner. Allt ackompanjerat av musiker med trummor och flöjter, ganska entonigt.
Musikerna spelade mest trummor och olika flöjter
Den goda Barongen gör entré på scenen
Det onda väsendet (säger man så?) Rangda
Slowdance
Tack och lov fick man ett papper med en kort beskrivning av varje akt så man kunde hänga med. Jag tycker tycker det påminner mycket om de kinesiska teatrarna med drakar och sånt. Ett vackert skådespel med långsamma dansrörelser. Efter en timme sittande på bambustolar med runda pinnar i både rygg och sits så var det dock ganska skönt att resa sig!
Vattenfall i Tegenungan Village
Vår guide väntade utanför själva teatern och tog oss sedan vidare till ett vattenfall i Tegenungan Village. Det var ett litet fint vattenfall med en hel turistindustri uppbyggd runtomkring. Det fanns både barer och restauranger i mängder. De hade byggt upp olika platser som exempelvis fågelbon där man kunde sitta och bli fotograferad med vattenfallet bakom. Mycket var ju gjort i metall och bara trappräckena var så varma att man knappt kunde ta i dem. Jag kan bara tänka på hur varmt det var för dem som försökte sätta sig och bli fotograferade i dessa fågelbon!
Selfiekungarna har nästan lyckats! Vattenfallet snyggt i bakgrunden. Nästa gång ska vi kolla åt samma håll också...
Ett litet vattenfall i våra ögon numera
Ja, här är det, vattenfallet…
Naturligtvis fanns det även turistshoppar med allehanda t-shirts, souvenirer och andra bra att ha saker. Vi tyckte det var hur mycket folk som helst men guiden som var luttrad bara ryckte på axlarna och berättade att under högsäsong kan det passera en miljon människor per dag. Hmm, låter mycket i mina öron men vad vet jag.
Pura Tirta Empul i Tampaksiring
Efter vattenfallet i Tegenungan Village åkte vi vidare mot Balis största vattentempel där det finns heliga vattenkällor. De är hinduer här och enligt Putu går det åt mycket tid till olika ceremonier och till att be. Varje morgon ställs gåvor ut till gudarna i form av små flätade korgar med blommor och ris. De lägger ut fina blommor på trappsteg och trottoarer. Alla statyer får kläder, typ saronger, och blommor bakom öronen eller på huvudet. Just nu är det tre dagar kvar till någon ceremoni som hålls vid fullmåne och alla förbereder sig extra inför denna. Guiden har till exempel en liten bit av ett risstrå bakom örat men många har istället små blommor, även detta för att förbereda inför fullmåneceremonin.
Staty med käcka gula kläder
Man undrar vilka mardrömmar som framkallar dessa
statyer för skulptörenTempelområdet
Innan vi klev in på tempelområdet fick vi hjälp att ta på varsin sarong för att täcka benen. Damernas knöts lite enkelt på sidan medans herrarnas skulle veckas framtill och sedan knytas.
Lasse med vår guide Putu som förövrigt har godkänt att bilden är upplagd.
Om någon ska till Bali och vill ha en trevlig guide så säg till. Vi har Putus nummer på WhatsApp.Putu berättade att det fanns speciella ställen att be på, dit fick vi inte gå. Det finns även ställen för att äta och sova en stund för att vila upp sig eftersom det tar flera timmar av bön under ceremonierna.
Här på tempelområdet fanns också Balis mest kända källor med heligt vatten. Man klär sig i speciella saronger, kliver i och låter vattnet skölja över huvudet samtidigt som man ber om att till exempel få bättre sömn. Det lär hjälpa mot en massa andra saker också. Det var en lång kö av människor som väntade på att kliva i vattnet. Det lär också vara extra verkningsfullt nu när det närmar sig fullmåne. Eftersom det var så lång kö lät vi bli att kliva i vattnet denna gång. Putu lovade dock att han kunde ta med oss en annan gång när det var mindre folk…
Dopp i heligt vatten
Del av tempelområdet vi fick kika på utifrån
Alla byggnader är otroligt rikt ornamenterade. Bitvis så behövs ett flertal träsnidare som arbetar i åratal för att få till alla detaljer. Överallt står det statyer med de mest fantasifulla utseenden. Statyer finns förövrigt precis överallt. Från små husvarianter på en halvmeter till stora statygrupper som säker är åtminstone fem meter höga. Tydligen har de flesta ingen speciell betydelse utan det handlar mest om att det ska vara vackert.
Vackert är det både på håll och nära!
Fina sniderier och målningar
Ännu mera sniderier, den förra bilden är en detalj från
pelaren i mitten, högst uppLunch och Luwakkaffe
Efter tempelbesöket stannade vi till för att äta lunch. De har väldigt god Nasi Goreng här. Det fungerar ungefär som vår pyttipanna. Det finns en bas men sedan kryddar man och lägger i lite av varje i det stekta riset. Gott och smakrikt är det hur som helst!
Nästa stopp låg endast en kort bit från lunchrestaurangen. Det var en kaffeodling som också hade flera inhemska trädsorter som vi kunde titta på. Det roligaste trädet var kakao. Jag hade ingen aning om att blomklasarna satt direkt på stammen eller på de tjocka grenarna. Det såg märkligt ut med den stora kakaofrukten som hänger direkt på stammen.
Kakaoblommor direkt på stammen
Ananas på tillväxt
På området finns många individer av Luwak. Det är ett djur som äter kaffebönsfrukterna. Själva kaffebönan går dock rakt igenom kroppen och kommer ut i andra änden. De kaffebönor som passerat hela systemet lär bli ett fantastiskt gott och exklusivt kaffe när bönorna tvättats och rostats. De visade oss också hur hela kaffetillverkningsprocessen ser ut
Luwak som sover. De är nattaktiva och sover därför större delen av dagen. Dessa Luwak hölls fångna i en vecka och
återfick därefter sin frihet.
Kaffebönor innan och efter tvätt. Det är olika enzymer som gör kaffet mindre bittert och mer smakrikt efter färden genom tarmarna på Luwak.
Det hela avslutades med en bricka där vi fick provsmaka ett antal teer och kaffesorter. Det exklusiva Luwakkaffet fick vi dock betala 50.000 IDR för om vi ville smaka. Det är ju bara typ trettiofem kronor så det gjorde vi såklart. Jag tyckte det smakade bittrare och surare än det kaffe vi är vana vid. Vet inte om jag tycker det var så fantastiskt gott direkt. Men kul att ha smakat!
Här provas det kaffe och te
Många sorter var det! Det märkliga var att fler av det smaksatta kaffesorterna faktiskt var goda.
Vi som alltid hävdat att det bara går att dricka kaffet svart…Risterasserna i Tegalialang
Nu var det bara risterasserna kvar att besöka. Och visst var det vackert och annorlunda men fasligt vilken turistindustri det blivit. Liksom vid vattenfallet fanns det olika platser där man kunde ta kort och betala en slant i donation. Det fanns också flera Balinesiska ”risfältsarbetare” i klassiska hattar och med riskorgar på en bambukäpp som låter sig fotograferas mot betalning. Inga stora pengar men ändå.
Risterasserna ligger i branta backar. Vilket jobb att så och skörda!
Det var många och höga trappsteg ner och dessvärre lika många och höga trappsteg upp igen. Det här lär kännas i morgon!
Risfältet är någonstans där bakom
Ris på lite närmare håll
Både rundturen och dagen började närma sig sitt slut och det som återstod var bara att ta sig tillbaka till hotellet i Balinesisk rusningstrafik.
Kvällshäng efter en händelserik dag
Väl tillbaka på hotellet beslöt vi oss för att ta ett långt dopp i poolen. Det har varit uppåt trettiofem grader i dag så det behövs nåt för att svalka av kroppen. Vi klunkade friskt i oss av vattnet i kylskåpet och tog även varsin Resorb, vätskeersättning. Det har gått åt lite vätska och salt i form av svett idag.
Vårt eget risfält på hotellet
Resten av kvällen satt vi och gjorde nästan ingenting, ja, mer än att prata och ha det ganska bra. Vi flyttade in utemöblerna från vår utanför eftersom det plötsligt kom en hel massa moskiter efter att mörkret föll. Det var första gången vi såg såg och kände av dem. Hoppas att inte hotellets personal saknar möblerna innan vi flyttat tillbaks dem igen!
2 svar till ”Stadsliv, statyer och båtplanering”
Vad härligt ni verkar ha.
Ja, det har vi! Kan bekräfta att det inte alls är synd om oss! Bali är fantastiskt på många sätt. Enda smolket i bägaren är väl att nerräkningen mot hemfärd obönhörligen tickar på. Men det är väl bara att börja spara till en ny resa! Reslusten har ju inte precis gått över efter dessa snart tre månader borta från Sverige.