Jorden runt på 90 dagar

Vi köper båtbiljetter för vår resa till Gili Air, besöker till Monkey Forest och ser massor med apor. Tar farväl av Ubud med en god middag på stan.

Detta är vår sista hela dag i Ubud. Vi hade en dag full av intryck med oss i bagaget från igår så idag ville vi ta det lite lugnare. Men två saker ville vi få klara. Dels var det att få klart med biljetter och transport till och ifrån Gili Air och dels var det att besöka Monkey Forest som ligger alldeles i närheten av hotellet. Vi har ju redan sett massor av apor runt hotellet men det är i Monkey Forest de bor.

Båtbiljetter till Gili Air

Vi åt frukost och gav oss först iväg mot den turistbyrå vi besökte under vår första dag här. Efter lite vånda valde vi den båt som de normalt rekommenderar men som just nu, då det är lågsäsong, många gånger ställt in turerna pga av ”tekniskt fel”. Den gick på morgonen, vilket vi ville, och när de ställde in brukar de boka om till en annan bra får som dessutom vår resebokare hemifrån hade goda erfarenheter av. Vi chansade på att de skulle bli bra. I deras pris ingick dessutom skjuts till och från båda våra hotell vilket kändes skönt. Bära ryggsäckar i den här värmen från en central avlastningsplats i Sanur på tillbakaresan lockade inte precis.

Monkey Forest

Nöjda med det vandrade vi tillbaks till hotellet och förberedde oss för besök i Monkey Forest. Man ska ju inte läsa för mycket men jag brukar ha svårt för att låta bli. I recensionerna över Monkey Forest står det mycket om apor som snodde allt de kom åt och att man kunde bli biten och allt möjligt. Vi packade lätt utan extra pengar och onödiga saker och jag tänkte nog att biten blir man om man klantar sig i sånt fall.

Promenaden gick åt andra hållet när vi kom ut på gatan från hotellet och är lite kortare än upp till centrum. Vi betalade inträdet (knappt 50 kr per person) och klev in.

Man undrar lite ibland när man betraktar motiven på statyerna.

Det var apor överallt. De sprang på gångvägarna och satt på statyer och hängde uppe i träden i närheten av gångstråken. Stora och små. Kort sagt fanns det massor att titta på. De apor som lever här är Makaker och det fanns 1260 st vid senast räkningen för några år sedan. Det trivs nog rätt bra här kändes det som. Gott om mat som nog gör att det hela är en rätt bekväm tillvaro kan jag tänka mig.

I parken fanns även tre tempel. Man fick såklart inte komma in eftersom de är heliga och är öppna enbart för de som vill be. Men se dem utifrån gick ju bra.

Här fanns även en begravningsplats. Här begravs människor först tillfälligt under en tid. Sedan grävs de upp och man genomför en ceremoniell masskremering av alla kroppar. På den här platsen var det var femte år som kremeringen gjordes om jag förstod informationen rätt.

Ombokade

Under tiden vi kikade på aporna fick vi bokningsbekräftelsen från båtfirman och även info att det hade ställt in avgången pga ”Emergency service” (eller hur…) men att vi skulle få åka med Golden Queen istället. Inga överraskningar där och den båten skulle var okej som vi förstod det.

Eftermiddag och kväll

Det var varmt även idag så när vi var klara med besöket här bestämde vi att det var nog med turistande. Trots att det bara var tidig eftermiddag drog vi oss tillbaka till hotellet och tog det lugnt med bad , bloggande och uteplatshäng på rummet. Jag har upplevt jobbigare eftermiddagar.

Den här gången gick vi ut och letade restaurang för middagen. Vi gick inte långt men känslan är att många restauranger ändå serverar liknande mat. När vi brukar äta är klockan vanligtvis någonstans mellan fem och sex och då är det tomt på de flesta ställen. De flesta tror jag tänker som oss och tenderar att i första hand välja ställen där det redan finns folk. När vi normalt kommer funkar inte den taktiken så vi valde ett på måfå.

I väntan på middagen.

Det var helt ok mat och när vi suttit ett tag fylldes det på mer och mer här medans närliggande restauranger var rätt tomma. Antingen hade vi tur med vårt val eller så var det faktum att vi satt där som gjorde att folk droppade in. I sånt fall är den första kunden man lockar in den absolut viktigaste om konkurrensen är tuff. Men det gissar jag att man redan vet i den där branschen.

Efter middagen drog vi oss tillbaks och njöt av den sista kvällen i Ubud. Innan vi gick och la oss packade vi det mesta inför morgondagens resa. Vi ska ändå upp tidigt imorgon och det är skönt att vara förberedd.

Vårt hotell i kvällsskrud. Vid poolbaren spelas det musik och dricks drinkar.

Hur var det med aporna då? Snodde de alla saker och var allmänt farliga? Nej, inte alls! De var verkligen nära men höll sig på sin kant. Jag såg inget som liknade det som recensioner skrivit om, trots att allt som står på internet som bekant är helt sant, eller hur?

Kanske är inte allt som står på internet sant då?

Vi åker båt till barfotaön Gili Air där vi får ett fantastiskt välkomnande på hotell Pinkcoco – for cool adults only. Njuter av en eftermiddag med lugn och varm atmosfär.

Utcheckning och en stark frukostbox

I dag blev det en riktigt tidig morgon. Vi ska iväg mot Gili Air en av de små öarna ligger ovanför själva ön Bali dit vi bokade speedboat till igår. Det mesta var packat redan igår kväll så det var bara det sista som skulle ner. Klockan halv sju stod vi utcheckade och klara i receptionen.

Vi hade bett om ett par frukostboxar eftersom vi skulle åka innan frukosten har öppnat.  Helt okej frukost ändå måste man ju säga. En liten låda med trekantsbröd och ananasmarmelad, två kokta ägg, ketchup och starka chilisåsen, och en liten låda med skuren frukt. Det enda jag undrar är om starka såsen och ketchupen var tänkta till det kokta ägget eller marmeladsmörgåsen.

Båttur med Golden Queen

Precis klockan sju rullar bilen in som ska köra oss till hamnen. Vi bokade ju en kombobiljett med transport och båtresa. Det blev en annan båt än vi beställt men vi var förvarnade så det var okej. De tog väl hand om oss och vi fick boardingkort att hänga om halsen och föstes vidare ner mot piren.

Det blev en kort väntan innan en guldmålad båt kom glidande. Det var Golden Queen, den vi ska åka med. Förutom att det luktade bensin blev det en helt okej båttur. Det var ganska gott om plats till första stoppet vid Gili Trawangan. Det kom ombord fler personer än vad som klev av. Det kändes som om det var samma sak på Gili Air färre som klev av än som klev på. Vi hoppas att det blir bättre på vägen tillbaka och att den båt vi bokat går som det är planerat.

Hästtaxi

Innan vi klev om bord fick vi betala nån sorts hamnavgift på 10 000 IDR och det skulle vi visst göra även när vi kom i land. När allt sånt var avklarat så stod kom föraren till en hästtaxi och frågade om vi skulle ha skjuts. Vi velade en stund eftersom vi tänk att vi skulle gå men det var enormt varmt så vi tog hästtaxin. Kan säga att det var ett bra val! Kärran efter den lilla starka hästen studsade fram i sanden. Vi insåg att det skulle ha varit en bra bit att gå och tyckte åter att det vi gjort ett bra val som tog hästtaxin.

Hästtaxi!

Pinkcoco-for cool adults only

Framme vid Pinkcoco som vårt hotell heter så fick vi varsin välkomstdrink. Iste har väl aldrig smakat så gott. De kom även och duschade rosenvatten i ansiktet och gav oss varsin kyld handduk att fräsch upp oss med. Så skönt i värmen! Vi fick även varsitt litet rosa armband med pärlor. Trots att vi var tidiga var rummet klart med en liten personlig hälsning och allt. Rummet är fint och de flesta detaljer går i olika nyanser av rosa, eller nästan skärt. Paraplyet, vattenflaskan, handdukarna, överkast och kuddar…

Vi bytte snabbt om och tog oss till poolen. Även här var det mesta i rosa, solstolar och dekorationer i trädgården. Till och med en palmstam är målad i rosa med vita prickar. Vid poolen finns en Honesty Bar med dricka och snacks. Bara att förse sig själv och skriva upp på en lista. Det här livet verkar enkelt och gemytligt, vi kommer nog att trivas fint!

Gemytligt avslut på dagen

Eftermiddagen tillbringade vi med poolhäng, läste, badade och mös! Mot slutet av eftermiddagen mullrade det i fjärran och vi flyttade till vår soffa under taket på vår utanför. Det kom ett riktigt åskväder och även en ordentlig regnskur så där som det kan göra i varma länder. Den gick dock snabbt över.

Framåt kvällningen när vi började bli hungriga gick vi till hotellets restaurang. De kom fram med en bricka med olika bröd och ett par röror som start. Sedan valde vi varsin Nasi Goreng, det är alltid gott!

Redan hälsar de flesta av personalen oss med namn och alla är så otroligt vänliga och vill hjälpa till så vi får en fantastisk vistelse här på Pincoco. Så här långt är jag säker på att detta kommer bli minnesvärda dagar på Gili Air!

Kväll utanför rummet

Vi har vår första lata dag på hotellet och funderar över svårigheten att bara ta det lugnt. Ser en vacker solnedgång och äter god middag.

Idag vaknade vi återigen tidigt. Det har varit svårt att anpassa sig till den ändå ynka tidsskillnaden på tre timmar. Men är det vårt största problem så kan jag inte tycka synd om oss heller om jag ska vara ärlig.

Frukost och förmiddag

Vi gjorde oss iordning för en dag vid poolen. Det är en lagom komplicerad uppgift som handlar om att samla ihop några handdukar och klä sig lämpligt för den värme, pool och sol som man kan drabbas av. Sedan letade vi upp en skön poolsäng och slog oss ner. Maria tog ett morgondopp innan vi gick och åt frukost.

Morgonbild av poolen. En lång och härlig dag väntar på oss.

Frukosten var inkluderad i priset och vi hade lite huvudbry innan vi kom fram till vad som egentligen ingick men i princip var det samma upplägg som på Fiji där man valde en lagad rätt och sedan kompletterade med tillbehör. Här beställde man tillbehören, på Fiji stod de framme.

Frukosten var toppen och mätta och nöjda vandrade vi tillbaks till vårt påfrestande poolhäng.

Selfiekingarna har precis käkat frukost och ser fram emot en lat dag i solen.

Att bara ta det lugnt, går det?

Att bara sitta still och inte göra något är faktiskt lite av en konst för oss. Jag tror att lite kan det bero på att vi varit i farten med ovanligheter så länge nu att det känns märkligt att inte göra någonting alls.

Poolvy från badperspektiv. Är vi i paradiset?

Det var nog den känsla vi hade även på Fiji men efter några dagar gick det över. Man behöver dock den här tiden också och jag är glad att vi har med den ibland upplevelserna.  Men faktum är att det inte är helt lätt att bara sitta still. Maria var tvungen att gå och göra små ”ärenden” regelbundet och jag hämtade datorn för att komma ikapp med bloggandet.

Vi brukar säga att vi alltid finner de unika bildperspektiven som ingen tagit förr. Vi har nog sällan rätt dock.

Hotellmys

En annan mysig sak med det här hotellet är att personalen ständigt kommer runt med små ”treats”. Det kan vara en frusen bit vattenmelon, en uppiggande shot, en smoothie eller kanske en bit friterad banan. Samtidigt passar de på att på att byta några ord och kolla att allt är bra. En verklig stämningshöjare.

Fotmassage och vacker solnedgång

Maria bokade en fotmassage under eftermiddagen och jag fortsatte skriva och sortera bilder. Hon kom tillbaks från massagen utvilad och med pirrande fötter. Vi badade och tog det lugnt.

Huset i änden såg ut att vara det pampigaste rummet man kunde bo i här.

Idag såg det ut som det skulle kunna bli en vacker solnedgång så straxt efter fem packade vi ihop oss och gjorde oss i ordning för bar och middags-häng vid stranden. Vi satte oss på terrassen och tog varsin drink medans solen sakta sjönk mot horisonten. Tyvärr skymdes den av ett moln precis på slutet men det var ändå så vackert.

Att en av dagens största besvikelser var solen försvann i molnen istället för att gå ner i horisonten säger väl något om hur illa vi har det just nu. Läste för övrigt om snökanoner hemmavid men såg samtidigt otroligt vackra bilder av norrsken i Hedemora som gjorde mig avundsjuk på att jag inte var där. Det finns alltid fler sidor av mynten. Det viktigaste är att bejaka det man har för stunden tänker jag. Då blir det bäst!

Blir det så här är det ändå inte mycket att förfasas över.

Middag och avslut på dagen

Vi åt middag i form av en god soppa och fortsatte mysa ett tag innan det var dags att dra sig tillbaks mot rummet. Poolen var mysigt iordningställd för kvällsdopp med levande ljus som enda ljuskälla. Det får vi kanske testa en annan kväll.

Poolen såg inbjudande ut med levande ljus och mysbelysning.

Vi satt en stund utanför rummet men rätt snart gick ögonen i kors och vi gick och la oss istället. Klockan var väl vid niotiden typ men det är ju ett ansträngande liv vi har just nu så det är väl inte så konstigt. Det blir nya tag imorgon.

En riktigt varm tur längs sandiga vägar runt hela Gili Air, en eftermiddags poolhäng och en magisk middag på Aladdins matta.

Värme och poolhäng

Vilka dagar vi har här! Galet varmt, mysigt poolområde och en skön atmosfär. All personal som arbetar på hotellet är så vänlig och vill verkligen att gästerna ska ha en magisk semester. Kan liksom inte bli annat än bra då.

Nervarvning

Gårdagen är inte mycket att skriva om egentligen. Vi försöker varva ner och smälta alla intryck från de sista månaderna. Lasse har lättare för att sitta still än jag. Jag blir liksom lite stressad av att bara sitta still. Måste upp och göra något med jämna mellanrum. Konstigt egentligen för i Dalarna har jag inget problem att bara sitta och läsa hela dagen. Kanske för att det är lugnt där och jag vet det redan från början och går in i något sorts ”helgmood”. Här har jag såklart mer att titta på och det är saker som händer runt om varför det kanske inte blir lika lugnt i huvudet, kanske, jag vet inte.

Bra start på dagen

Starten på dagen här är härlig. Jag brukar vakna tidigare än Lasse, oftast innan klockan sex, och gå ut och sätta mig vid poolen. Lasse ligger gärna och dra sig länge, i alla fall till klockan åtta eller så, men jag blir oftast rastlös av att ligga kvar i sängen. På hotellområdet håller de på att städa och fixa i ordning inför dagen i maklig takt medans gästerna så sakta vaknar. Det är på något sätt så rofyllt innan alla är på gång, även om det är lugnt då också. Ibland kommer någon gäst och simmar ett par varv i poolen eller sätter sig en stund.

När Lasse vaknat och är sugen på frukost så tar vi oss till restaurangen. Det är ingen bufféfrukost utan man får beställa från en meny med alla möjliga godsaker, både varmt och kallt och allt som en valig frukostbuffé innehåller. De kommer med kaffe och färskpressad juice efter smak tillsammans med en bricka marmelad, några småbröd och en energishot med ananas och ingefära så det går ju ingen nöd på en medan man väntar på den frukost man beställt. Allt är upplagt vackert och med omsorg.

De flesta sitter länge och njuter av frukosten tillsammans med utsikten över vattnet. Att alla blir serverade vid bordet skapar lugn och ro även här. Ingen stress för att springa fram och tillbaka och hämta saker på buffébordet. Sätta sig och komma på ”ja, just det, salt ska jag ha också” och när man satt sig måste man ha lite mera juice och så vidare. Sådan är i alla fall jag.

Så fridfullt och vackert

Gili Air runt

Hur som helst så bestämde vi idag att det var dags att gå ett varv runt denna lilla ö. Den är ungefär fem kilometer i omkrets så det är som en vanlig promenad. Efter den som vanligt fantastiska frukosten fyllde vi så vattenflaskorna, satte på oss kepsarna och gick iväg. Det var ganska varmt redan trots att klockan bara var runt tio på förmiddagen.

Hotellvariationer

Hotellen runt ön verkar vara av väldigt olika kvalitet och skick. Undrar om pandemitiden gjorde så många hotell gick omkull här. Flera byggnader såg bara övergivna ut med flagnande färg och växter som håller på att ta över. Men det var också många som höll på att nybyggas så kanske att allt håller på att återhämta sig.

Största delen av vägen runt var av ganska lös sand så det var som att gå på stranden. Faktiskt ganska tröttande för fötter och knän som använder massa små muskler att parera och hålla balansen med, muskler som annars inte används så ofta. Det var otroligt varmt och vi gick sakta. Har tänkt på att i alla länder där det är så här varmt så går människorna sakta. Det går inte att stressa och springa i denna värme för då får man rent fysiskt värmeslag.

Halvvägs

Halvvägs runt ön började vi närma oss piren där vi kom med båten för några dagar sedan. Där tätnade även bebyggelsen och det blev fler turistbutiker som sålde saronger, pärlhalsband och små träsniderier. Vi passade på att ta en paus och något att dricka. Kan säga att det går att vrida ur kläderna och det droppar om håret. Allt vatten vi satt i oss och lite till har nog läckt ut genom alla porer på huden. Tror aldrig att jag svettats så här mycket!

Aladdins flygande matta

Vid femtiden på kvällen gick vi ner på stranden där Aladddins magiska flygande matta landat. En, givetvis, rosavit matta var utlagd i sanden med levande ljus och blommor runt omkring. Två små bord på mitten av mattan var dukade för middag och ett par kuddar att vila ryggen mot låg också där. Till arrangemanget ingår en flaska bubbel med tilltugg, romantiska dekorationer på stranden och fantastisk personal som hela tiden håller koll så en har det bra.

Sånt här borde man, vi i alla fall, göra oftare. Bryta vardagen och lyxa till det. Det behöver ju inte vara på stranden just på Gili Air utan tror att det går att fixa lite romantisk lyx även därhemma med enkla medel. Vi satt länge och såg solen gå ner och tidvattnet sakta dras in mot stranden. När vattnet var en sådär femtio centimeter från mattan kände vi oss färdiga.

Vi tog ett kvällsdopp i poolen som de ställt ut levande ljus runt om. Det gör de ju varje kväll och den som vill får bada hela natten bara man visar respekt mot övrigt gäster.

Jag sammanfattar två dagar i ett inlägg. Vi tillbringar våra sista dagar på Gili Air och återvänder till Bali. Åker till Sanur och checkar in på vårt sista hotell för denna resa.

Sista hela dagen på Gili Air

Vi har fortfarande svårt att semestersova. Normalt är vi numera båda klarvakna vid sextiden och ligger och drar oss till åttatiden då det är dags att äta frukost. Maria blir lite rastlös och går gärna ut till poolen och läser samt kikar på medans hotellet sakta vaknar ur sin nattslummer.

Godmorgon!!

Om konsten att ta det lugnt

Det här var vår sista hela dag på Gili Air och planen var att bara ta det lugnt och njuta av semestern. Så efter en utmärkt god frukost parkerade vi oss vid poolen och vilade endast med avbrott från en simtur och kanske ett släpande bort till baren för en kall dryck. Vi jobbade inte ihjäl oss helt enkelt och så här emot slutet av den här tiden på Gili Air började vi nog faktiskt hitta förmågan att bara ta de lugnt. Vi låg mest still och läste eller bara njöt av stunden helt enkelt. Det tar en stund att komma dit men till sist så.

Eftermiddagshäng

Framemot sen eftermiddag drog vi oss tillbaka till rummet för en sista eftermiddagsdrink på vår lilla uteplats. Lyssnade på musik och pratade innan det var dags för middag. Det märks så smått att vi börjar närma oss vägs ände för den här fantastiska resan, åtminstone i huvudet. Samtalen rör sig mer i riktningen om snö hemma, arbete och funderingar om vad som varit bäst, mest spännande upplevelserna och kanske var vi åker nästa gång.

Middag med solnedgång

Vi åt en långsam middag som började med att vi delade på en flaska bubbel i väntan på solnedgången. Även idag var det molnigt i horisonten men likväl ett fantastiskt skådespel.  Middagen var lika god som vanligt och vi fick extra uppmärksamhet från personalen som beklagade att det var vår sista kväll. Det här hotellet är verkligen något extra!

Sedan återstod inte mycket mer än att dra oss tillbaks till rummet och uteplatsen för en sista kvällssamvaro. Vår sista dag på Gili Air var nu slut.

Försökte fånga blixtarna i molnet men det var ju svårt. Häftigt skådespel i vilket fall.

Resdag till Sanur

Vi vaknade ungefär som vanligt och packade ihop sakerna innan det var dags för frukost. Sista frukosten innebar att vi valde det som varit godast vid de tidigare frukostarna. Vi fick lika mycket uppmärksamhet idag och Maria fick en kram av den servitris som mest serverat oss under dessa dagar. Hon har varit här typ lika länge som oss. Hon berättade att de flesta som arbetar här bor på Lombok och att de hyr en gemensam bostad på ön under den tid de arbetar här på Gili Air. Man arbetar normalt sex dagar per vecka och är ledig en dag. Idag skulle hon tillbaks hem.

Ett avsked

Efter frukosten återstod inte mycket mer än att checka ut och tacka för fantastisk service. Det har helt klart varit det bästa hotellet vi stannat på hittills utav de 25 vi besökt så långt under den här resan. Jämförelsen är kanske lite orättvis i det avseendet att här hade vi bara tänkt att ta det lugnt och vila men det slog tex vårt hotell på paradisön på Fiji, trots att rum och läge egentligen var bättre där. Men service och bemötande vinner alltid i mina ögon och här har de verkligen förstått det.

Vi förstod också att vi kanske hade lite tur med vädret. Varje dag har riktigt mörka moln legat över Lombok och i fjärran mot Bali. Men vi har inte fått något regn mer än en kort skur första dagen vi anlände. Vi visste innan att regnsäsongen normalt har börjat vid den här tiden och att kraftiga men kortare regnskurar var att vänta. Men vi har haft tur. Personalen berättade att på Lombok regnar det varje dag nu, något som pågår till runt jul innan det vänder. Lombok är inte alls långt bort, enbart någon mil eller så…

Båtresan till Bali

Till hamnen tog vi en hästtaxi. Att gå dryga kilometern med två ryggsäckar var kändes inte det minsta lockande. Vi checkade in och satte oss att vänta. Liksom förra gången hade deras egna båt ”tekniska problem” och vi blev ombokade till samma bolag vi åkte med förra gången.

Den här chauffören tog en annan väg och vi passade på att lära os mer om Gili Air.

Det var en annan guldig båt än den vi åkte ut med men det funkade helt ok. Dock verkade inte luftkonditioneringen fungera så när det var för mycket vågor och de därför stängde förluckan blev det varmt, riktigt varmt!

Dryga två timmar senare klev vi dock iland på Bali och fick tröska oss igenom en kompakt massa av hugade chaufförer som mer än gärna körde oss vart vi ville. Vi tog oss istället till båtbolagets kontor och hoppade in i den transport som ingick i biljetten.

När den här statyn dök upp var det inte långt kvar.

Vårt sista hotell

Efter en knapp timme i den Balinesiska trafiken var vi framme vid vårt nya hotell i Sanur. Detta blir vårt tjugosjätte hotell denna resa och även vårat sista. Känns lite konstigt att nästa gång vi checkar ut återstår bara en resa till flygplatsen och därefter en långflygning innan vi kliver av på ett snöigt Arlanda och en verklighet ingen av oss direkt längtar till. Men allt har ju ett slut och det är bara att börja planera för något nytt helt enkelt!

Vi checkade in och försökte sedan förklara att frukost visst ingick i vår bokning. Han kollade med sin chef och det skulle lösa sig. Vi beställde frukost till kl åtta. Den skulle serveras på rummet som vi förstod det.

Själva hotellet ligger på ett relativt lugnt ställe i Sanur. Små smala gator och några hundra meter, fågelvägen, ner till stranden. Helt ok rum med kyl vilket alltid är bra och en uteplats men känslan är att det kan bli en del mygg här. Vi får se.

Sanur

Vi gjorde oss hemmastadda innan vi gav oss ut på tur i Sanur. Vi vandrade de små gatorna innan vi kom ut på en större huvudgata. Känslan är att det är lite lugnare än i Ubud vilket var tvärtemot vad jag hade gissat. Med tanke på att detta ligger närmre flygplatsen trodde jag att det skulle vara mer liv här men så var det inte. Däremot känns det som att Sanur är lite modernare på något sätt.

Priserna är också lägre, mindre än halva priset för mat och runt hälften för dricka. Ännu en sak som förvånar. Vi vandrade vidare ner mot stranden och då steg såklart priserna lite. Man får ju betala för miljön också såklart. Dessutom pryddes strandpromenaden av lyxigare hotell och det brukar innebära att allt runt omkring slinker med i prisökningen.

Strandpromenaden längs stranden i Sanur

Stranden såg dock rätt trist ut. Det var lågvatten och man såg att det var grunt riktigt långt ut och fullt med koraller. Faktiskt rätt likt stranden vi nyss kom ifrån.

När vi gått en stund gjorde sig mat- och öl-tarmen hörd. Vi slog oss ner vid en strandservering för en kall bärs och en god Nasi Goreng (varför ändra ett vinnande koncept?)

Mat och öl är aldrig fel. Lägg till utsikt och världens bästa fru så har du en riktig vinnare!

På vägen hem slank vi in i en butik för att fylla upp kylskåpet innan vi tog oss tillbaks till hotellet. Som vi misstänkt var det en del mygg men vi satt ute ett tag innan kvällen avslutades inomhus istället. Nu återstår, vad vi tror, ett par lugna dagar i Sanur innan hemresan är ofrånkomlig.