Jorden runt på 90 dagar

Vi latar oss och har några sköna dagar på stranden. Funderar även på framtida resor och om det skulle passa oss att ha en plåtis.

Frukosttrassel

Hade ju beställt frukost till klockan åtta så då satt vi utanför på vår lilla altan och väntade. Sömnen är sådär. Jag vaknar vid tvåtiden och har svårt att somna om. Slumrar till en stund igen framåt morgonkvisten. När jag vid kvart över åtta ville få bekräftat att frukosten var på väg såg de ut som frågetecken och hänvisade till restaurangen på andra sidan gatan. Men efter att ha visat vouchern ännu en gång och chefen tillfrågats så kom en liten frukost. Jättegoda bananpannkakor, lite äggröra och en rostad macka. Fungerar fint! Hoppas att det inte blir mer trassel nu.

Vad ska vi hitta på i Sanur

Vi har lite svårt att komma på något att göra här i Sanur. När vi var i Ubud så åkte vi ju på rundtur så det behöver vi ju inte göra en gång till direkt, åka båt och snorkla någonstans, hmmm känns som vi har gjort det med. När jag frågade en av dem som jobbar här vad man kan göra i Sanur tänkte han en stund och svarade sedan ”ingenting, nä, det finns inget att göra här”. Hahaha, jodå det tror jag nog att det finns egentligen. Han föreslog visserligen ett par heldagsutflykter med soluppgång, snorkling och tempel men det lockade som sagt inte. Nu tror jag mest att det handlar om oss och att vi mentalt håller på att ställa om till att hoppa in i ekorrhjulet igen. Det lockar inte heller direkt!

Vi bestämde oss helt enkelt för att försöka ta oss ner mot stranden och gå åt andra hållet mot igår kväll. Det är varmt som tusan och riktigt fuktigt vilket om möjligt gör att man svettas ännu mer.

Fasta priser för samma saker

På vägen hittade vi ett litet köpcentrum där de sålde samma saker som finns i alla stånd på gatorna, klockspel, saronger, bikinis, souvenirer av allehanda slag, men till fasta priser. Känns bra för såna som oss som har svårt för prutningen. Här kanske det blir några inköp sedan. Vi gick in i den lite större mataffären också. Vi brukar fastna i de där affärerna som har vardagssaker. Det är kul att kolla på kryddor och köksredskap och sånt. Faktum är att vi hittade några dricksglas som är precis det vi letat efter hemma men inte hittat. Och det till en kostnad av det facila priset tjugofem kronor för fyra stycken. Nu återstår att hålla tummarna för att det kommer hem hela!

Efter våra inköp gick vi vidare mot stranden. Det finns små smala gator här och där med ”beach access”. Idag tog vi en annan av dessa vägar ner. Ända från huvudvägen och hela vägen ner till stranden, det vill säga ungefär trehundra meter, stod det scootrar parkerade på båda sidor. När vi kom närmare insåg vi att det måste vara nån ceremoni på gång. Alla var finklädda med saronger och fina blusar.  Däremot kom vi aldrig på vad för ceremoni det rörde sig om.

Många scootrar är det

En trevlig plats på stranden

Längst bort i ena änden av stranden hittade vi ett litet lagom avslappnat ställe med några få solstolar och lite låga enkla fåtöljer och soffor. Vi slog oss ner och blev sittande där till sena eftermiddagen och det var dags att gå tillbaka. Lagom avslappnat, lagom vind som gjorde värmen hanterbar, lagom mycket folk för att man inte ska känna sig malplacerad, lite musik i bakgrunden, ja, ni förstår. God mat hade de också insåg vi när det blev en sen lunch. Lasse tog husets kycklingwrap och jag en sallad med oliver och grillad tonfisk.

Kvällsfunderingar

Vi gick tillbaka till hotellet med en intention att duscha och sedan gå och käka middag men vi fastnade på vår altan med en bira. Sjutton vad det kan vara skönt att inte göra något alls! Vi har som sagt mentalt börjat förbereda oss för hemfärd och det innebär även att summera intrycken och tänka framåt. Som vi skrev tidigare har inte reslusten minskat direkt. Snarare tvärtom. Det finns så många ställen att se kvar.

Efter resan med campervan så väcktes åter våra tankar på en egen liten campervan, eller plåtis som de kallas i Sverige. Vi har bestämt oss för att börja med att gå på mässa i mars så får vi se om det känns lika lockande då. Vi gillar konceptet. Att man har huset med sig med sig och kan laga egen mat om man vill. Vi kände aldrig att bilen var för liten trots att vi då varit på resande fot i mer än sex veckor hänvisade till varandra. Det känns också som ett bekvämt sätt när vi ska ta oss runt i Europa istället för att hyra bil och ta in på hotell. Men vi får se. Vi måste låta det svalna lite och sen om det känns aktuellt så tar vi tag i plåtisfrågan. Det är inte bråttom.

Frukosttrassel igen

Nästa morgon vaknade vi åter tidigt. Den här gången kom de med frukost i tid men med en kopp kaffe och ett glas juice. Igår beställde jag för två… Nu var chefen tvungen att tillfrågas igen för att vi ville ha varsin kopp kaffe och varsin juice. Till slut kom ett glas juice till men kaffe var tur att jag sparat sedan Nya Zeeland. Man vet ju aldrig om det behövs någon gång och kaffe vill man ju inte vara utan. Nu skrev vi ett mail till Happy trails som bokat Balidelen och frågade om det blivit något missförstånd med frukosten. Nåja, mätta blev vi och en god fruktskål fick vi också idag.

Samma strandställe som igår

Vi bestämde redan igår att. Vi skulle hyra ett par solstolar på det stället vi satt igår och tillbringa dagen på stranden. Sagt och gjort. Vi packade ihop oss och gick sedan ner mot stranden. Den lilla vägen med alla scootrar låg idag öde. I alla fall på scootrar. Det måste ha varit något stort som hände igår.

När vi satt oss i solstolarna och började rota i väskorna insåg vi att glömt solkrämen på hotellet. Så det var tur att solen gömt sig bakom moln idag! Hela dagen satt vi i skuggan under parasollet och läste, softade och bara tog det lugnt. Till lunch blev det klassikern Nasi Goreng. Alltid lika gott! Tur att ingen av oss tröttnar så lätt när det gäller mat. Vi kan äta samma sak flera dagar i rad utan att det gör något.

Här nere finns ingen täckning för internet så hade ingen tillgång till mobilerna och sociala medier, ganska skönt faktiskt. Men man märker att vanan finns där. Handen sträckte sig automatiskt efter mobilen för något man skulle kolla upp och det ganska ofta!

Tillbaka på hotellet

Så fort vi satte fötterna innanför dörren till gården på hotellet kom en av de anställda farande och bad om nyckeln så han kunde städa rummet. De hade fått samtal från Happy trials och ville rätta till alla missförstånd. När vi åter fick internet såg vi även svar från dem angående morgonens mail. Skönt att saker går att lösa så enkelt. Ibland blir det missar men det är ju okej så länge de kan rättas till! De hade glömt att säga till om att nyckeln skulle lämnas in på morgonen när man går ut  för att de skulle kunna städa. Igår hade ingen städat så jag var och frågade om det inte ingick men det skulle det absolut och de bad om ursäkt för att det inte blivit gjort. Men de glömde visst att säga till om nyckeln… Nåja, vi provbadade i poolen så länge.

Poolen, och Lasse, inbäddad i grönskan

Framåt kvällen var vi fortfarande mätta så vi fastnade på altanen idag också. Salta kex och bira är inget att förakta till middag! 🤗

När vi skulle krypa i säng konstaterade vi att solen tar ordentligt även om det är molnigt! Vi har klarat oss från solsveda i tre månader men så här de sista dagarna så slår det till! Hoppas att aftersun med aloe vera som vi fick på köpet när vi köpte solkräm med faktor femtio i Quito fungerar!

Vi sammanfattar de två sista semesterdagarna. Solar och äter favoritmat samt inser att resan är över för denna gång. Återvänder till ett vintersverige med massor av minnen.

En sista dag på Bali

Morgonen efter att Happy Trails hört av sig till hotellet fick vi en fin frukost utan bekymmer. Det kom tre personer bärande på brickor med frukost bort till vårat rum. Jag tror att de beställer och hämtar maten på den lilla restaurangen tvärs över gatan.

Den här sista dagen på Bali använde vi till en ny stranddag. Idag med lite mer solskydd i form av både kläder, kepsar och solkräm. Våra kroppar har bitvis blivit sådär härligt julskinkerosa lagom till hemfärd. Vi fick hur som helst en återigen härlig dag vid slutet av stranden. God mat, deras Nasi Goreng är riktigt, riktigt god.

Samma fiskare såg vi varje dag. Hög- eller låg-vatten spelade ingen roll.

Så här sista dagen bestämde vi oss för att även äta middag på väg till hotellet så vi packade ihop oss så vi lagom skulle hinna hem innan mörkret föll.

Turistinköp

Det fanns ett par saker vi skulle hinna med på vägen till hotellet. Något måste vi ju köpa med hem. Hittills har det bara blivit varsin t-shirt och mössa från Nya Zeeland och ett par örhängen från Quito. Vi är inte mycket av shoppingälskare direkt och den här gången hade vi ju dessutom lite platsbrist att skylla på. Nu blev det några mobiler vi ska försöka få ner i ryggsäckarna utan att de går sönder. En med Frangipani, eller tempelblommor som de också heter, de finns överallt här omkring. I mobilen är de lite hållbarare variant i trä. De andra är såna där med bamburör som klingeliklongar i vinden och de kan nog reta gallfeber på en och annan i omgivningen med sitt klongande i sommar.

När de var inhandlade satte vi oss på en av restaurangerna vi gått förbi varje dag här i Sanur. Och gissa maten… Haha, rätt gissat, Nasi goreng, såklart! På restaurangen blev vi kvar till det blivit mörkt, tittade på folkvimlet på gatan utanför och försökte dröja oss kvar så länge som möjligt i nuet nu när verkligheten kommer närmare.

Dags att fara hemåt

Utcheckningen var mitt på dagen och vi hade bokat transport till klockan tretton. Förmiddagen gick åt till att packa allt för långflygningen hem och skriva lite på bloggen.

Packade och klara så slutför vi några inlägg till bloggen innan vi ska lämna ifrån oss rummet.

När klockan var vid halv tolvtiden gick vi ut för att äta lunch, det kommer ju bli lite stökigt med maten ett tag framåt. Det fick lov att bli en sista Nasi Goreng på en av de små närliggande restaurangerna. Garanterat att vi kommer sakna matpriserna på Bali. Nasi Goreng och varsin öl kostade nämligen 80 kronor för oss båda. Får man ens en hamburgare på McDonalds för det?

Väntan på taxin. En av de sista bilderna från Bali, åtminstone denna gång.

Hejdå Bali!

Vi kom tidigt till flygplatsen men vi tyckte det gick lika bra att vänta där. Man är ju liksom redan på väg på något sätt. Incheckningsbagaget gick raka vägen till Arlanda och behövde inte hämtas i Doha för ny incheckning, skönt! Flygningen gick bra, maten var helt okej och mellanlandningen i Doha gick smidigt. Doha var för övrigt en förvånansvärt stor flygplats med massor av plan som startade och landade hela tiden, trots att det var mitt i natten.

När vi började inflygningen mot Arlanda och kaptenen talade om att det för närvarande var minus sjutton grader på Arlanda dök funderingar på att köpa en sista minuten flygning iväg igen. Usch, det suger att komma till ett vintrigt, iskallt Sverige! Det var tur att vi köpte mössor i Nya Zeeland för det var rejält kallt de korta väntetiderna på flygbuss och mellan bussarna vidare mot Vaxholm. På Rindö väntade sonen med bilskjuts hem.

Medan vi tog i tu med tre månaders posthögar, duschade och försökte sova någon timme lagade Johan lunch. Nu gäller det att landa i verkligheten igen. Imorgon börjar vi jobba igen!

Direkt in på vardagsbestyr i form av postsortering.