Vi undersöker Ubud och möts av trafik, tryckande värme och massor med statyer och figurer. Träffar en resefixare och pratar båtresa.

Idag vaknade vi tidigt . Det var fortfarande mörkt när jag insåg att det blir inte mer sova. Tidsskillnaden på tre timmar, i för mig fel riktning, ställer alltid till det i början.

Vi låg och slappade tills det var dag för frukost. Den var av det enklare slaget med Juice, frukt, mackor och kaffe samt tillagade ägg på valfritt vis. Helt ok dock.

Dagens planer

Planen idag var mest att ta en titt på Ubud samt få ett grepp på hur vi skulle lösa transporten till Gili Air, dit vi ska efter Ubud. Först skulle vi reda ut småstrulet med rummet dock. De skulle fixa nya handdukar och städa det som såg illa ut. Vårt ständiga problembarn den här resan, kassaskåpet skulle de också kika på. När det gällde kassaskåpet fick de inte igång det men vi fick låna den fysiska nyckeln istället. Problemlösning helt enkelt.

Vi passade även på att pratade med Putu, som han som hjälpte oss hette, när det gällde båt till Gili Air och det skulle vara enkelt. Vi kunde få skjuts ner till hamnen och sen kunde man enkelt köpa biljett på plats. Som varande en som gillar kontroll kändes det inte helt säkert och enkelt så vi tänkte att vi funderar lite till på det. Däremot erbjöd sig Putu att ta oss runt på en privat rundtur runt ön i morgon vilket kändes som en trevlig idé.

På äventyr i Ubud

Vi tog oss från hotellet och ut i Ubud. Det första intrycket är att det är massor av bilar och scootrar på en alldeles för liten väg. Trångt och rörigt, faktiskt värre än till exempel på de ställen i Thailand vi besökt. Men också fascinerande att se alla dessa människor vara på väg någonstans mitt på dagen. Helt klart är att en god tid av arbetsdagen här går åt att resa.

Det andra intrycket är att det är varmt på Bali. Och fuktigt. Efter ett par hundra meters promenerande, nästan balanserande på de smala trottoarens, kryssande mellan människor och små utlagda gåvor till gudarna så var jag redan genomsvettig kändes det som.

Gott om folk som är ute och reser idag

Canang sari – gudagåvor

Just gåvorna till gudarna är viktiga att tänka på kan jag tycka. Varje dag lägger man ut speciella gåvor till gudarna, ofta på trottoaren utanför sin butik eller runt om på hotell och liknande. Dessa kallas canang sari och det anses ohövligt att kliva över eller på dessa gåvor. Men det är inte alltid lätt att undvika då de är precis överallt, inklusive trappstegen.

Dessa gåvor till gudarna ser man överallt.

Gatuliv och marknad

Det som erbjöds mest till oss när vi gick på gatan var taxi. Man kunde hitta någon med taxiskylt uppskattningsvis var trettionde meter eller så. Annars var det som bjöds ut typiskt sådant man ser på allehanda ställen som lever av turism. Små souvenirer, solfjädrar, dricka och frukt med mera.

Vi kom upp till en större korsning och passade på att svara på en fråga till en adventurecache som ligger i Ubud. Den handlade om figuren på gatlyktan som visade sig vara en Barong. Ja ja, kunskap är en lätt börda som man brukar säga.

En Barong. Jag kan tycka att den inte ser jättesnäll ut men den tillhör de goda sidan av mytiska väsen

Figurer och statyer

Det med figurer är väl det tredje starka intrycket jag fick. Figurer, statyer och utsmyckningar finns över allt, verkligen överallt. De ser oftast ut att föreställa ganska onda figurer med svärd, piskor eller vassa tänder och liknande. Men också fantasifulla blandningar av djur och liknande. Många av statyerna var också klädda med ett tyg som fick det att se ut som de bar sarong. Man pryder också tak och stolpar med ornament i trä, snidade i vackra mönster.

Här fanns även en marknad lik den vi fann i Chinatown i Los Angeles. Faktum var att de också sålde typ samma saker, fast med anknytning från Bali då förstås.

Paus i turistandet

Vi gick vidare i trafiken och kaoset och svarade på nån fråga till cachen innan vi gick förbi en restaurang som gjorde reklam för hinkar med öl. Det kändes helt perfekt så vi klev in och fick oss en hink med iskall Indonesisk öl som vi njöt av medans vi tittade på gatulivet utanför.

En välbehövlig ölpaus

Styrkta och svalare gick vi vidare till en cache som låg i en av turistbutikerna som dessutom hade bra betyg på Tripadvisor. Geocache brukar inte vara placerade så men i turistländer är det inte ovanligt. Vi loggade cachen och passade på att fråga lite om båtar till Gili Air. Det skulle visa sig vara lite av en djungel med båtar av skiftande kvalitet, överbokningar och inställda turer. Beskrivningen stämde lite med mina egna efterforskningar så det kändes mer och mer som om vi skulle ta hjälp med båtfixandet.

Kväll i Ubud

Nu kändes det som vi var klara med turistandet för idag. Vi vandrade tillbaks mot hotellet och stannade bara till vid en Mini Mart för inköp av lite kall dryck. Precis utanför vårt hotell dök ett gäng apor upp, klängande i elledningarna över vägen. Man försökte jaga bort dem med hjälp av slangbella men jag tyckte det gick sisådär.

Drog oss sedan tillbaks till rummet för en välbehövlig dusch och lite vila med bloggande innan det var dags för middag. Vi såg ytterligare ett gäng apor från uteplatsen vid rummet. Den här gången höll de sig i träden nedanför hotellet där djungeln börjar.

Det blev en middag på hotellet, vi kände att vi fått nog av Ubuds stadsliv för idag. Och det är ju, sagt med ett visst mått av ironi, så himla jobbigt med semester också.