Privat rundtur på Bali med vattenfall, dansshow med mytiska väsen, provsmakning av Luwakkaffe och mycket mer än så.

Privat rundtur

Vid klockan halv nio var vi packade och klara inför en rundtur till några turistfällor. Ställen, turistställen ska det vara så klart! Vi har en egen guide som ska ta oss till, jaa, i alla fall ett vattenfall och ett stort tempel som man bara inte får missa när man är här. Guiden är en trevlig prick som heter Puta. Han hjälpte oss med vårt säkerhetsskåp, som inte fungerade, på hotellrummet.

Eftersom Putu var ledig erbjöd han oss en rundtur i egen bil för 500.000 IDR. Det är strax under 350 kronor. Antar att han tog i lite men vi var nöjda. Vi skulle ses i lobbyn kl 8:30 och det gjorde vi punktligt.

Måste erkänna att vi inte hade så bra koll på vart han tänkte köra oss. Men vi hängde på. Körtekniken i det här landet med hur många scootrar som helst och även ganska många bilar är imponerande. Alla hjälper till. Ser någon i bilen framför någon som går över gatan eller något annat som gör att man behöver stanna sträcker hen ut armen genom fönstret. På vägen hit undrade vi över varför föraren blinkade hela tiden. Det hörs ju liksom på tickande. Nu kom jag underfund med att varningsblinkers sattes på om bilen ska rakt fram i nån korsning eller om det är något hinder på vägen förstås.

The Barong and Keris dance i Gianyar

Vid vårt första stopp för dagen vilket var i Gianyar, hade vi typ en halvtimme tillgodo innan nån slags dansshow skulle börja. Det var ett fint ställe som nästan såg ut som de tempel vi sett på nätet. När det blev dags betalade vi våra 300.000 IDR och gick in. Det visade sig vara en teater med balinesisk dans. Teatern, The Barong and Keris dance, berättade en legend om hur det goda, Barongen, besegrar det onda, Rangda med hjälp av sina vänner. Allt ackompanjerat av musiker med trummor och flöjter, ganska entonigt.

Tack och lov fick man ett papper med en kort beskrivning av varje akt så man kunde hänga med. Jag tycker tycker det påminner mycket om de kinesiska teatrarna med drakar och sånt. Ett vackert skådespel med långsamma dansrörelser. Efter en timme sittande på bambustolar med runda pinnar i både rygg och sits så var det dock ganska skönt att resa sig!

Vattenfall i Tegenungan Village

Vår guide väntade utanför själva teatern och tog oss sedan vidare till ett vattenfall i Tegenungan Village. Det var ett litet fint vattenfall med en hel turistindustri uppbyggd runtomkring. Det fanns både barer och restauranger i mängder. De hade byggt upp olika platser som exempelvis fågelbon där man kunde sitta och bli fotograferad med vattenfallet bakom. Mycket var ju gjort i metall och bara trappräckena var så varma att man knappt kunde ta i dem. Jag kan bara tänka på hur varmt det var för dem som försökte sätta sig och bli fotograferade i dessa fågelbon!

Ja, här är det, vattenfallet…

Naturligtvis fanns det även turistshoppar med allehanda t-shirts, souvenirer och andra bra att ha saker. Vi tyckte det var hur mycket folk som helst men guiden som var luttrad bara ryckte på axlarna och berättade att under högsäsong kan det passera en miljon människor per dag. Hmm, låter mycket i mina öron men vad vet jag.

Pura Tirta Empul i Tampaksiring

Efter vattenfallet i Tegenungan Village åkte vi vidare mot Balis största vattentempel där det finns heliga vattenkällor. De är hinduer här och enligt Putu går det åt mycket tid till olika ceremonier och till att be. Varje morgon ställs gåvor ut till gudarna i form av små flätade korgar med blommor och ris. De lägger ut fina blommor på trappsteg och trottoarer. Alla statyer får kläder, typ saronger, och blommor bakom öronen eller på huvudet. Just nu är det tre dagar kvar till någon ceremoni som hålls vid fullmåne och alla förbereder sig extra inför denna. Guiden har till exempel en liten bit av ett risstrå bakom örat men många har istället små blommor, även detta för att förbereda inför fullmåneceremonin.

Tempelområdet

Innan vi klev in på tempelområdet fick vi hjälp att ta på varsin sarong för att täcka benen. Damernas knöts lite enkelt på sidan medans herrarnas skulle veckas framtill och sedan knytas.

Putu berättade att det fanns speciella ställen att be på, dit fick vi inte gå. Det finns även ställen för att äta och sova en stund för att vila upp sig eftersom det tar flera timmar av bön under ceremonierna.

Här på tempelområdet fanns också Balis mest kända källor med heligt vatten. Man klär sig i speciella saronger, kliver i och låter vattnet skölja över huvudet samtidigt som man ber om att till exempel få bättre sömn. Det lär hjälpa mot en massa andra saker också. Det var en lång kö av människor som väntade på att kliva i vattnet. Det lär också vara extra verkningsfullt nu när det närmar sig fullmåne. Eftersom det var så lång kö lät vi bli att kliva i vattnet denna gång. Putu lovade dock att han kunde ta med oss en annan gång när det var mindre folk…

Alla byggnader är otroligt rikt ornamenterade. Bitvis så behövs ett flertal träsnidare som arbetar i åratal för att få till alla detaljer. Överallt står det statyer med de mest fantasifulla utseenden. Statyer finns förövrigt precis överallt. Från små husvarianter på en halvmeter till stora statygrupper som säker är åtminstone fem meter höga. Tydligen har de flesta ingen speciell betydelse utan det handlar mest om att det ska vara vackert.

Lunch och Luwakkaffe

Efter tempelbesöket stannade vi till för att äta lunch. De har väldigt god Nasi Goreng här. Det fungerar ungefär som vår pyttipanna. Det finns en bas men sedan kryddar man och lägger i lite av varje i det stekta riset. Gott och smakrikt är det hur som helst!

Nästa stopp låg endast en kort bit från lunchrestaurangen. Det var en kaffeodling som också hade flera inhemska trädsorter som vi kunde titta på. Det roligaste trädet var kakao. Jag hade ingen aning om att blomklasarna satt direkt på stammen eller på de tjocka grenarna. Det såg märkligt ut med den stora kakaofrukten som hänger direkt på stammen.

På området finns många individer av Luwak. Det är ett djur som äter kaffebönsfrukterna. Själva kaffebönan går dock rakt igenom kroppen och kommer ut i andra änden. De kaffebönor som passerat hela systemet lär bli ett fantastiskt gott och exklusivt kaffe när bönorna tvättats och rostats. De visade oss också hur hela kaffetillverkningsprocessen ser ut

Det hela avslutades med en bricka där vi fick provsmaka ett antal teer och kaffesorter. Det exklusiva Luwakkaffet fick vi dock betala 50.000 IDR för om vi ville smaka. Det är ju bara typ trettiofem kronor så det gjorde vi såklart. Jag tyckte det smakade bittrare och surare än det kaffe vi är vana vid. Vet inte om jag tycker det var så fantastiskt gott direkt. Men kul att ha smakat!

Risterasserna i Tegalialang

Nu var det bara risterasserna kvar att besöka. Och visst var det vackert och annorlunda men fasligt vilken turistindustri det blivit. Liksom vid vattenfallet fanns det olika platser där man kunde ta kort och betala en slant i donation. Det fanns också flera Balinesiska ”risfältsarbetare” i klassiska hattar och med riskorgar på en bambukäpp som låter sig fotograferas mot betalning. Inga stora pengar men ändå.

Risterasserna ligger i branta backar. Vilket jobb att så och skörda!

Det var många och höga trappsteg ner och dessvärre lika många och höga trappsteg upp igen. Det här lär kännas i morgon!

Både rundturen och dagen började närma sig sitt slut och det som återstod var bara att ta sig tillbaka till hotellet i Balinesisk rusningstrafik.

Kvällshäng efter en händelserik dag

Väl tillbaka på hotellet beslöt vi oss för att ta ett långt dopp i poolen. Det har varit uppåt trettiofem grader i dag så det behövs nåt för att svalka av kroppen. Vi klunkade friskt i oss av vattnet i kylskåpet och tog även varsin Resorb, vätskeersättning. Det har gått åt lite vätska och salt i form av svett idag.

Vårt eget risfält på hotellet

Resten av kvällen satt vi och gjorde nästan ingenting, ja, mer än att prata och ha det ganska bra. Vi flyttade in utemöblerna från vår utanför eftersom det plötsligt kom en hel massa moskiter efter att mörkret föll. Det var första gången vi såg såg och kände av dem. Hoppas att inte hotellets personal saknar möblerna innan vi flyttat tillbaks dem igen!