Jorden runt på 90 dagar

Vi firar pärlbröllopsdag och åker på stadsrundtur i Quito, tittar på krympta människohuvuden och balanserar ägg.

Idag firar vi Pärlbröllop, trettio år som gifta. Det är inte klokt vad tiden går! När vi firade tjugofemårig bröllopsdag, silverbröllop, satt vi på Island i en liten by som heter Fáskrúðsfjörður. Undrar vart vi är när det är dags för Korallbröllop.

Stadsrundtur

Vi hade idag bokat en stadsrundtur och skulle bli upplockade vid en av ingångarna till Hotel Hilton Colón. Guiden Stephanie som hjälpt oss med turen sa att vi skulle ta den stora ingången till hotellet eftersom det är mest folk på den gatan. Den andra ingången där vi egentligen skulle mötas ligger på en gata där det brukar vara mindre folk och därför osäkrare att gå. Quito känns generellt inte som en trygg stad att gå omkring i. Efter solnedgången kl 18 säger alla att taxi är det alternativ som gäller om vi ska ut och käka. Likaså om man vet vart man ska i staden under dagtid så är det säkrare med taxi. Därför känns det ju lite bra att i alla fall ha den här rundturen planerad!

Pululahua

Det visade sig bara vara fem personer med oss inkluderade så vi fick alla plats i en lite större personbil. Vårt första stopp var uppe på en vulkantopp. Det skulle ta ungefär fyrtio minuter dit men det blev allt en god stund till eftersom vi fastnade i morgontrafiken. Vulkanen heter Pululahua och har en fantastisk utsikt över kratern i vilken det faktiskt bor ungefär hundra människor. Hur de tänkte där kan man ju undra eftersom alla vulkaner häromkring fortfarande är aktiva. Modigt eller dumt? Välj själv!

En av de andra, Tace som även var med på Galapagosturen, köpte en fin sjal i alpacka för 8 dollar i en av souvenirbutikerna. Hon hade köpt en likadan i Chikago förra året men där hade den kostat 50 dollar. Hade också gärna köpt en men eftersom Argentina bara tillåter 15 kg bagage på flygen så blir det till att shoppa när vi åkt därifrån.

Mitado del Mundo

Quito ligger ju precis på ekvatorn och de har naturligtvis ett monument över detta. Och ett museum, Intiñan Museo, som ligger precis där det står N 0 0.000 på GPS:en. Muséet visades av en mycket entusiastisk och kunnig guide. Vi fick en kort introduktion över Ecuadors djurliv men även lite historia och gamla kulturer. Stammarna häromkring har haft som tradition att ta sina fienders huvuden och krympa dessa för att sedan bära som utsmyckning i halsband. Genom detta trodde de att de skulle få sina fienders styrka och mod. Att krympa människohuvuden är såklart förbjudet idag men de hade faktiskt ett riktigt förkrympt människohuvud i en monter. Fortfarande används dock samma teknik för att krympa djurhuvuden.

Vi fick också experimentera lite över skillnaden på norra och södra halvklotet. Tillexempel balansera ett ägg på en spik (som nån visst lyckades bli mästare i, nämner inte vem…), och balansera på ekvatorlinjen vilket visst inte var så lätt.

Lyckades även få se en liten blå kolibri, det har jag aldrig sett förr. I Ecuador finns tydligen många kolibriarter som inte finns någon annanstans, likaså med orkidéer faktiskt.

Själva monumentet Mitad del Mundo ligger straxt utanför museet och vi tittade bara på håll eftersom det skulle bli ytterligare dollar för att se det på närmare håll.

Ni får en av de berömda bilderna på Selfiekungarna också 🙂

Basilikan

Sedan gick färden vidare mot Basílica del Voto Nacional, den stora katolska kyrkan som vi tidigare bara varit utanför. Den här gången köpte vi oss varsin biljett och gick in med vår guide. Vi gick hela vägen upp i ett av tornen och fick där en otrolig utsikt över hela Quito. Det är en gigantisk stad med ungefär tre miljoner invånare. Inne i kyrkan fanns flera fantastiskt fina mosaikfönster och det pågår ett ständigt arbete för att hålla dem intakta och hela. Vi gick förbi arbetsplatsen där det arbetade fyra, fem stycken med att löda ihop bitar och vad de nu gjorde mer.

Virgen del Panecillo

Om Mitad del Mundo ligger mitt på ekvatorn så ligger monumentet Virgen del Panecillo mitt i Quito. Statyn inklusive basen är fyrtioen meter, två meter högre än kristusstayn i Rio de Janeiro, vilket Quitoborna är mycket stolta över. Faktiskt är det även den högsta aluminium statyn i världen.

Lunch med firande

Därefter blev det så dags för lunch. Vi passade på att prova potatissoppan som Lasse lagade hemma som den första utmaningsmaten. Soppan hade klart finare gulare färg av achiote som vi då inte hade köpt men smakade ganska likt faktiskt! Eftersom vi hade bröllopsdag passade jag på att fråga vår guide vart man kan köpa en flaska bubbelvin att ta med sig. Hon visade mig ner i vinkällaren och sa att det gick utmärkt att köpa med sig direkt från restaurangen. Dock hade de ju inget bubbel så det fick vänta. När vi skulle betala kom personalen in med en tårtbit på en tallrik där de skrivit Happy anniversary och dessutom spelade en kvinna Frank Sinatras ”I did it my way” på tvärflöjt. Haha, ett litet annorlunda val om man firar trettioårig bröllopsdag kan man tycka men tanken var ju god!

We did it our way, and still are!

Quitos äldre kvarter

Efter lunchen tog vi en tur i Quitos äldre kvarter. Här kändes det lite mer omhuldat och husen var mer välvårdade. Det var världens kommers på gator och torg, stånd med hantverk, t-shirts, mat av alla möjliga och omöjliga slag, människor som gick omkring och sålde cigaretter, juice eller empanadas. Tydligen är det lite extra firande just i dagarna när de bland annat firar turismen. Inne på stora torget där vi var en av de första dagarna, innan Galapagos, var lika fullt av folk.

Nu fick vi lite mer presentation av de byggnader som omringade torget. På ena sidan var kyrkans centrum där administrationen sitter, andra sidan var Presidentpalatset och på tredje sidan var typ rådhuset där stadens ledning satt . På den sista sidan var det ett museum. Vi hade dessutom turen att se Arupoträden blomma med stora klasar av rosa blommor. De blommar tydligen bara en gång om året. Jag förundras över hur naturen vet att den ska ta vilopaus eftersom vädret här är likadant året om, inga årstider eller direkta regnperioder. Ändå verkar träd och blommor ha koll på när de ska blomma och bilda frön. Naturen är förunderlig!

Kvällsfirande

Klockan hade redan hunnit bli runt 16 innan vi var tillbaka på hotellet igen. Vi hade tänkt åka till en restaurang och äta finmiddag för att fira men båda var fortfarande otroligt mätta efter den sena lunchen. Vi tog en promenad på stan och köpte en flaska rödvin att skåla i då det verkar svårt att få tag i något bubbel. Senare på kvällen gick vi till hotellbaren och spetsade in oss på varsin drink för att skåla i någonting lite roligare än rödvin. Men, det gick åt pipsvängen för just idag var bartendern borta så det blev en flaska av husets vita från Argentina istället vilket var riktigt gott faktiskt. Vi hade en trevlig bröllopsdag och firade precis så det kändes som oss. Nu ser vi fram emot ytterligare trettio gemensamma år, minst!

Här kommer en sammanfattning av två dagar då vi inte gjort så mycket. Efter vår stadsvandringsdag hade vi en helt oplanerad dag kvar innan vi skulle fara vidare.

Tisdagen

Vi började dagen men en sedvanlig frukost och gav oss sedan ut på stan. Planen var väl att ta ut lite fler dollar vilket såklart känns enklast att göra här där det ändå är den valutan de använder. På vägen dit spanade Maria in ett nagelfixarställe som hon bestämde sig för att testa. Jag gick vidare och lyckades få ut pengar ur en maskin som vägrade prata annat än spanska. På vägen tillbaks fick jag även fatt i en ersättare till en av våra iPhonesladdar som redan givit upp. Det är för övrigt sjukt hur sårbar man känner nu för tiden sig när sånt händer. Utan telefon blir allt plötsligt jättejobbigt och en enda laddsladd är stressande.

Maria dök upp med fixade fötter och händer och vi tog en sväng i närområdet, mest för att vi inte ville sitta inne hela dagen. Det blev ett besök i en typisk marknad full med stånd som alla sålde i princip samma saker. Turistminnen, kläder, hantverk mm. Vi har ännu mycket resa kvar så det var lätt att motivera sig till att inget köpa. Vem vill släpa en massa extra börda runt hela jorden typ. Och dessutom har vi vår mest bagagebegränsade resa framför oss. 15 kg klarar vi ännu med något kilo i marginal.

Jobba

Det blev även ett besök i parken vi besökte första dagen innan vi drog oss tillbaks till hotellet. Det var nu dags att bli klar med det sista jobbrelaterade som hängt över mig sedan vi for. Den sista veckan på jobbet blev minst sagt hektisk och sedan har det varit fullt upp av upplevelser och inte minst; dåligt internet. Finns alltså massor att skylla på :). Nåväl, efter ett antal timmars intensivt arbetande, varav en del åtgick till att återvända till ”jobbmood” så såg allt klart ut. Skönt för alla tänker jag.

Parken i närheten av hotellet är riktigt trevlig.

Vi försatte sedan under eftermiddagen och kvällen med att bara ta det lugnt och slutföra en del inlägg samt börja sortera och titta på bilder från Galápagos och förbereda inlägg av dem i våra redan publicerade inlägg. Många bilder var det och kul att återuppleva sådant som redan börjat försvinna in i glömskan.

Onsdagen

Idag är det resdag. Det brukar vara en väntans dag mest. Eftersom vi åker vidare med ett sent kvällsplan blir det en extra lång resdag. Hur som helst; vi vaknade, åt frukost samt packade ihop alla saker. Maria började skriva ett inlägg om stadsvandringsdagen och sedan var det dags att checka ut. Vi gick sedan en promenad runt området för att få lite luft. Vi hittade en affär där Maria fann ett par örhängen som hon fastnade för innan vi återvände till receptionen.

Hittade i en butik nära hotellet. De får följa med hem.

Eftermiddagen tillbringade vi väntande på transporten mot flyget men Maria hann göra klart sitt inlägg och jag hann få in bilder i ett av inläggen för Galápagos. Saker tyckts ta lite tid men vi närmar oss.

Vi käkade en lunch på hotellet och fortsatte skrivandet. En knapp timme innan utsatt tid dök transporten upp med en lätt stressad tjej som tyckte vi skulle åka nu. Trafiken är minst ragt rörig i Quito och det är svårt att säga hur långt det tar att komma ut i stan. Vi var helt nöjda med det och trots att det var lite trögt i början gick utresan till flygplatsen riktigt snabbt, bitvis för snabbt i min mening. Här kör alla som de stulit bilen typ. Tutan är fordonets viktigaste beståndsdel.

Vi kom fram drygt tre timmar innan avgång men det var skönt att vara på plats. Vi väntade en stund innan planet dök upp på tavlan och vi kunde påbörja incheckningen. Saker gick relativt smidigt och vi kom ut i en riktigt öde terminal. Därmed var vår tid i Quito och Ecuador mer eller mindre över.

Sammanfattningsvis om Quito

Spontant är känslan att vi nog inte återvänder hit igen. Jag skulle inte vilja ha det ogjort men är samtidigt väldigt glad att vi följde det råd som vår resebokare Lizzie gav oss och bokade om till fem dagar i Madrid som start istället. Quito var nog lite för spännande för oss som gillar att ströva runt och titta på saker. Det avråddes vi definitivt från att göra vilket också vårt första försök att göra precis det visade. En plats där man inte bör gå ut utan ta sig runt med taxi mellan platserna är nog inget för oss.

Men att spendera ett par dagar här kan och bör man absolut göra! Quito är vackert på många sätt och det finns tillräckligt mycket att se och göra för den tiden. Hyggliga priser på mat och liknande. Om man planerar sin Galápagosresa tycker jag absolut att man ska se till att ha åtminstone två eller helst tre hela dagar här också. Annars går man verkligen miste om något känns det som.

Kan väl kort nämna också hut höjden påverkade oss- Quito ligger på knappa 3 000 meters höjd över havet och fösta dagen jag anlände hit hade jag en lätt huvudvärk som gick över till morgonen därpå. Det var dock en riktigt lång dag med obefintlig sömn så vad som är vad är svårt att veta. I övrigt kände vi väl inte mycket mer än möjligt känslan av att man ibland ville dra ett extra andetag och att backarna i staden kändes omotiverat sega.