Vi firar pärlbröllopsdag och åker på stadsrundtur i Quito, tittar på krympta människohuvuden och balanserar ägg.

Idag firar vi Pärlbröllop, trettio år som gifta. Det är inte klokt vad tiden går! När vi firade tjugofemårig bröllopsdag, silverbröllop, satt vi på Island i en liten by som heter Fáskrúðsfjörður. Undrar vart vi är när det är dags för Korallbröllop.

Stadsrundtur

Vi hade idag bokat en stadsrundtur och skulle bli upplockade vid en av ingångarna till Hotel Hilton Colón. Guiden Stephanie som hjälpt oss med turen sa att vi skulle ta den stora ingången till hotellet eftersom det är mest folk på den gatan. Den andra ingången där vi egentligen skulle mötas ligger på en gata där det brukar vara mindre folk och därför osäkrare att gå. Quito känns generellt inte som en trygg stad att gå omkring i. Efter solnedgången kl 18 säger alla att taxi är det alternativ som gäller om vi ska ut och käka. Likaså om man vet vart man ska i staden under dagtid så är det säkrare med taxi. Därför känns det ju lite bra att i alla fall ha den här rundturen planerad!

Pululahua

Det visade sig bara vara fem personer med oss inkluderade så vi fick alla plats i en lite större personbil. Vårt första stopp var uppe på en vulkantopp. Det skulle ta ungefär fyrtio minuter dit men det blev allt en god stund till eftersom vi fastnade i morgontrafiken. Vulkanen heter Pululahua och har en fantastisk utsikt över kratern i vilken det faktiskt bor ungefär hundra människor. Hur de tänkte där kan man ju undra eftersom alla vulkaner häromkring fortfarande är aktiva. Modigt eller dumt? Välj själv!

En av de andra, Tace som även var med på Galapagosturen, köpte en fin sjal i alpacka för 8 dollar i en av souvenirbutikerna. Hon hade köpt en likadan i Chikago förra året men där hade den kostat 50 dollar. Hade också gärna köpt en men eftersom Argentina bara tillåter 15 kg bagage på flygen så blir det till att shoppa när vi åkt därifrån.

Mitado del Mundo

Quito ligger ju precis på ekvatorn och de har naturligtvis ett monument över detta. Och ett museum, Intiñan Museo, som ligger precis där det står N 0 0.000 på GPS:en. Muséet visades av en mycket entusiastisk och kunnig guide. Vi fick en kort introduktion över Ecuadors djurliv men även lite historia och gamla kulturer. Stammarna häromkring har haft som tradition att ta sina fienders huvuden och krympa dessa för att sedan bära som utsmyckning i halsband. Genom detta trodde de att de skulle få sina fienders styrka och mod. Att krympa människohuvuden är såklart förbjudet idag men de hade faktiskt ett riktigt förkrympt människohuvud i en monter. Fortfarande används dock samma teknik för att krympa djurhuvuden.

Vi fick också experimentera lite över skillnaden på norra och södra halvklotet. Tillexempel balansera ett ägg på en spik (som nån visst lyckades bli mästare i, nämner inte vem…), och balansera på ekvatorlinjen vilket visst inte var så lätt.

Lyckades även få se en liten blå kolibri, det har jag aldrig sett förr. I Ecuador finns tydligen många kolibriarter som inte finns någon annanstans, likaså med orkidéer faktiskt.

Själva monumentet Mitad del Mundo ligger straxt utanför museet och vi tittade bara på håll eftersom det skulle bli ytterligare dollar för att se det på närmare håll.

Ni får en av de berömda bilderna på Selfiekungarna också 🙂

Basilikan

Sedan gick färden vidare mot Basílica del Voto Nacional, den stora katolska kyrkan som vi tidigare bara varit utanför. Den här gången köpte vi oss varsin biljett och gick in med vår guide. Vi gick hela vägen upp i ett av tornen och fick där en otrolig utsikt över hela Quito. Det är en gigantisk stad med ungefär tre miljoner invånare. Inne i kyrkan fanns flera fantastiskt fina mosaikfönster och det pågår ett ständigt arbete för att hålla dem intakta och hela. Vi gick förbi arbetsplatsen där det arbetade fyra, fem stycken med att löda ihop bitar och vad de nu gjorde mer.

Virgen del Panecillo

Om Mitad del Mundo ligger mitt på ekvatorn så ligger monumentet Virgen del Panecillo mitt i Quito. Statyn inklusive basen är fyrtioen meter, två meter högre än kristusstayn i Rio de Janeiro, vilket Quitoborna är mycket stolta över. Faktiskt är det även den högsta aluminium statyn i världen.

Lunch med firande

Därefter blev det så dags för lunch. Vi passade på att prova potatissoppan som Lasse lagade hemma som den första utmaningsmaten. Soppan hade klart finare gulare färg av achiote som vi då inte hade köpt men smakade ganska likt faktiskt! Eftersom vi hade bröllopsdag passade jag på att fråga vår guide vart man kan köpa en flaska bubbelvin att ta med sig. Hon visade mig ner i vinkällaren och sa att det gick utmärkt att köpa med sig direkt från restaurangen. Dock hade de ju inget bubbel så det fick vänta. När vi skulle betala kom personalen in med en tårtbit på en tallrik där de skrivit Happy anniversary och dessutom spelade en kvinna Frank Sinatras ”I did it my way” på tvärflöjt. Haha, ett litet annorlunda val om man firar trettioårig bröllopsdag kan man tycka men tanken var ju god!

We did it our way, and still are!

Quitos äldre kvarter

Efter lunchen tog vi en tur i Quitos äldre kvarter. Här kändes det lite mer omhuldat och husen var mer välvårdade. Det var världens kommers på gator och torg, stånd med hantverk, t-shirts, mat av alla möjliga och omöjliga slag, människor som gick omkring och sålde cigaretter, juice eller empanadas. Tydligen är det lite extra firande just i dagarna när de bland annat firar turismen. Inne på stora torget där vi var en av de första dagarna, innan Galapagos, var lika fullt av folk.

Nu fick vi lite mer presentation av de byggnader som omringade torget. På ena sidan var kyrkans centrum där administrationen sitter, andra sidan var Presidentpalatset och på tredje sidan var typ rådhuset där stadens ledning satt . På den sista sidan var det ett museum. Vi hade dessutom turen att se Arupoträden blomma med stora klasar av rosa blommor. De blommar tydligen bara en gång om året. Jag förundras över hur naturen vet att den ska ta vilopaus eftersom vädret här är likadant året om, inga årstider eller direkta regnperioder. Ändå verkar träd och blommor ha koll på när de ska blomma och bilda frön. Naturen är förunderlig!

Kvällsfirande

Klockan hade redan hunnit bli runt 16 innan vi var tillbaka på hotellet igen. Vi hade tänkt åka till en restaurang och äta finmiddag för att fira men båda var fortfarande otroligt mätta efter den sena lunchen. Vi tog en promenad på stan och köpte en flaska rödvin att skåla i då det verkar svårt att få tag i något bubbel. Senare på kvällen gick vi till hotellbaren och spetsade in oss på varsin drink för att skåla i någonting lite roligare än rödvin. Men, det gick åt pipsvängen för just idag var bartendern borta så det blev en flaska av husets vita från Argentina istället vilket var riktigt gott faktiskt. Vi hade en trevlig bröllopsdag och firade precis så det kändes som oss. Nu ser vi fram emot ytterligare trettio gemensamma år, minst!