Jorden runt på 90 dagar
Det är väl inte så att vi direkt följde Philias Foggs fotspår eller ens upplevde tillnärmelsevis samma äventyr han fick. Men för oss blev det bli ett storslaget äventyr. Att ta oss runt Jorden på 90 dagar med platser som Galapágos, Påskön, Fiji, Nya Zeeland och Bali på listan!
Nu är vi hemma igen!
Jorden runt på 90 dagar, eller 92 om man räknar från dörren hemma tills vi låser upp samma dörr på Rindö igen. Hur många gånger har vi inte pratat, längtat oss bort, drömt om och funderat på hur det skulle vara att åka på en längre resa och uppleva några av de platser vi drömt om sedan barnsben?
Sommaren 2022 satt vi en av de där ljusa varma kvällarna det inte var så gott om då och konstaterade att vi firar 30-årig bröllopsdag den 18 september 2023. När vi firade silverbröllop, dvs 25 år som gifta, var vi i Fáskrúðsfjörður på Island. Vad skulle vi hitta på när det är dags för Pärlbröllop? Vi hade länge velat åka till Sydamerika och gå upp till Machu Picchu. När vi ändå var i krokarna kanske också passa på att åka till en av de mest avlägsna öarna, Påskön med dess stora stenhuvuden. Under hösten kom sedan en dröm om att åka på långresa när vi ändå var iväg till andra sidan jorden. Och till vår stora glädje, och jag måste även säga förvåning, fick vi båda ok från våra arbetsgivare att ta tjänstledigt i tio, tolv veckor med start i början av september.
Planeringen kunde börja och resan infriade verkligen våra önskningar! Vi hoppas på en ny chans senare i livet men läs gärna om hur vi upplevde det här äventyret!
Vår jordenruntresa!
Häng med oss på vårt livs äventyr!
-
Metron, shoppingtur och middag
Återigen vaknade vi till ett soligt och varmt Madrid! Återigen en god frukost med allt vad man behöver. Det börjar kännas som vi kan det här nu.
Lasse efter shoppingtur, varmt och trött i benen (men det var nog mest jag som var trött i benen..)
Dagens planering
Idag är vi på jakt efter myggmedel och några vanliga tärningar. Det är därför vi valde att ta oss lite utanför värsta smeten till ett shoppingcenter som heter Plaza Rio 2. Det är som ett stort Täby Centrum i tre våningar och typ samma sorts affärer. Trots idogt letande i affärer med leksaker, brädspel och diverse annat så inte hittade vi några tärningar. Det måste helt enkelt vara ute med såna där enkla spel som Yatzy! Men vi lyckades hitta myggmedel och en korkskruv i alla fall.
Köpcentrum syns bortom parken.
Metrofunderingar
Tog metron, gröna linjen från La Latina, bytte till gula linjen vid Acacias/Emajadores och gick av vid Legazpi. Det kan inte vara lätt att ta sig fram i tunnelbanesystemet som funktionshindrad eller med barnvagn. Det finns inte hiss vid alla stationer till exempel. Inte ens såna där barnvagnsspår i trapporna har vi sett någonstans. Kanske tar de som har behov av hjul buss (fast det känns ju inte heller så lätt för den som sitter i rullstol) eller så finns det hemliga ingångar som Madridborna känner till men som inte visas för oss främlingar. Vi har dessutom lagt märke till att det går ganska långsamt i trapporna oavsett fysisk kondition vilket är klokt för trappstegen är både höga och många. Plus att värmen till och från är ganska påträngande.
Ständigt dessa konstverk där man minst anar
Taket på bron var gjord i mosaik. Vilket jobb!
Kul hus som såg liksom halvt ut.
Uteserveringsdags
Det var riktigt varmt idag, redan 29 grader innan kl 12. När vi strosade iväg från shoppingcentret gick vi via Centre Cultural Casa del Reloj och MAD Madrid Artes Digitales vilka vi bara studerade utifrån. Vi bestämde oss för att sakta ta oss mot hotellet för en siesta men på väg till metron dök en lockande uteservering upp. Vi stannade till för en liten dryckespaus, vi har ju trots allt ledigt! Det är så trevligt här i Madrid, varje gång man beställer en öl så får man lite oliver, chips eller nötter. Idag fick vi dessutom en tapas med potatis, ägg och gurka i en dressing med lite sting. Vi hade så trevligt att vi beställde en bira till och fick då ett par små bruchetta med lite chips. Det här borde vi ta efter i Sverige. Spanjorerna måste ju bli mäkta förvånade när de turistar i Sverige och får betala dyrt för ölen och dessutom en femtilapp extra för lite nötter till.
Paus på uteservering i värmen.
Efter en trevlig eftermiddag på Venta Matadero tog vi metron till hotellet för en paus innan vi åter gav oss ut i folkvimlet för att leta upp nån restaurang för middag. Kanske fungerar det bäst om vi bara bestämmer oss för den femte restaurangen till höger… Men vad räknas som restaurang? Kebabställena och där de serverar småsaker? Hmm….
Metron till La Latina
Middag
Vi gick en bit upp i backen till metrostationen La Latina ungefär och tog första bästa uteställe där det fanns sittplats. Det visade sig dock inte vara det bästa matstället, tyvärr. Beställde in kalvkött som kom i en seg, ”lövbifftunn” skiva med pommesfrites och ”Russian salad” som bestod av kokt potatis, kokt morot och majonnäs. Nja, bättre har jag ätit! Men mätta blev vi även om en del fick stanna kvar på tallriken. Nu är det dags att packa ihop väskorna för i morgon bär det av mot Quito direkt efter frukost. Passade förresten på, på vägen till hotellet, att kolla hur man gör med metrobiljett till flygplatsen. Det går tydligen inte att köpa i förväg utan endast samma dag. Men det gör man direkt i maskinen så det ska nog ordna sig.
-
En lång resa, lite reflektioner samt nya intryck
Vi reser till Quito! Det blir en lång dag på alla sätt med resande i överflöd. Jag gör reflektioner över vår tid i Madrid och vi känner att nu startar äventyret på riktigt!
Vi vaknade före klockan som vanligt, trots att den stod på straxt runt halv sju. Frukosten öppnar halv åtta på lördagar och vi ville vara färdigpackade för att kunna bege oss till flyget så snart vi ätit. Packade klart det sista, åt frukost och checkade ut. Tog oss till tunnelbanan och tankade förvånansvärt enkelt korten med varsin biljett för resa till flygplatsen och tillägget som krävs för att man ska få kliva av där. Det kostade lika mycket som flygbussen gjorde (fem Euro) och då slapp vi ju gå de de dryga 2 kilometrarna till bussen. Klart värt!
Tomt på tunnelbanan en lördagsmorgon som denna.
Köer och förvirring
Väl framme på flygplatsen började köandet som hör till på nåt vis. Först leta rätt på incheckningsdiskarna och köa en lång stund. Precis när vi stod som sista personer innan det var dags att kliva fram fick vi syn på en liten skylt med en QR-kod som påminde om att fylla i ett obligatoriskt reseintyg innan incheckning! Varför satt det här först? Vi började kika men insåg att allt skulle vi knappast hinna fylla i nu. Dessutom saknade vi ju uppgifter så som sittplats på planet etc. Vi chansade helt enkelt.
Det höll sedan på spåra ut ordentligt. När vi till sist kom fram sa incheckningspersonalen sa att vi köat i fel kö! Vi fick kliva ur men efter en koll så visade det sig att vi visst var rätt. Hon hade uppfattat att vi skulle till London av nån anledning. Hon blev förundrad över vår biljett och fick inte ihop var vi var på väg egentligen men det verkade som hon checkade in väskorna till Quito åtminstone. Vi höll tummarna för det.
Till flyget
Klockan var nu runt tio och vårt flyg skulle gå 12.05. Det stod redan ”Go to gate” så vi satte fart. Först kompletterade vi hälsoformuläret vi börjat fylla i, osäkra på var de skulle kolla detta. Fick en QR-kod som vi skärmdumpade för säkerhets skull.
Första kön var till en säkerhetskontroll som inte tog vansinnigt lång tid, den långa kön till trots. Därefter insåg vi att det var dags för en transport till en annan terminal där alla flyg ut ur EU avgår. Efter en vandring i rulltrappor (som går superlångsamt i Spanien har vi märkt) och korridorer var det ett tåg som körde oss till en ny terminal. Därefter nya korridorer och rulltrappor till nästa kö; passkontrollen.
Även detta gick rätt smidigt även om automatiken inte ville funka på mitt pass riktigt. Nåväl, ut i avgångshallen kom vi och nu var det bara en bit av nya korridorer och rullbanor innan vi var framme vid gaten. Fram till gaten från bagageincheckningen passerade ytterligare en dryg timme och vi var framme med hela 20 minuter tillgodo innan gaten öppnade. Gott om tid med andra ord.
Nu kunde vi pusta ute efter vårt flygplatsäventyr och sätta på oss kompressionsstrumporna inför långflygningen.
På väg till Quito
På planet hade vi en väldig tur (eller så tyckte incheckningstjejen synd om oss när hon kört iväg oss från början). Vi fick två platser vid fönstret på raden efter nödutgången. Fönsterplatsen hade utrymme framför så att jag kunde sträcka ut benen ordentligt och så att vi kunde ta oss upp att stå när vi ville. För att inte ha betalt extra för mer benutrymme kunde det knappast blivit bättre.
Reflektioner över Madridtiden
Så kom vi iväg på tid och därefter vidtog en flygresa på dryga 10 timmar. Jag hade gott om tid att fundera på näste del av äventyret och även tiden i Madrid. Mitt första intryck består; det är en plats jag skulle kunna trivas på tror jag och det finns verkligen massor att se. Vårt sätt att turista, vandra runt och se fina platser och känna ”pulsen”, gör Madrid till ett utmärkt val för en weekend.
Jag tycker nog flygresan till Madrid är onödigt lång, så förlänga antalet dagar med en eller helst två är bra. Dessutom missar man allt för mycket annars. Nu besökte vi inga av de ställen man kanske borde besökt men för oss är det inte superviktigt. Det enda smolket är väl att vi aldrig riktigt kom i fas med staden vad gäller matvanor och liknande. Det kan ha varit vi eller så krävs det längre tid här. Miriam Bryants låt ”Du med dig” om Stockholm beskriver på ett rätt bra sätt hur jag kände mot slutet 🙂 . En sak till som vi aldrig helt lärde oss var att pilarna pekar som hemma. I Madrid pekar pilar neråt för rakt fram, hemma uppåt. Det bidrog flera gånger till förvirring 🙂 .
Framme i Ecuador
Efter ett antal filmer, (hade en ambitiös plan att försöka klara av det sista jag lovat fixa på jobbet men..), serveringar av helt ok flygplansmat och snacks kunde vi landa i Quito straxt innan tidtabell. Klockan var nu straxt innan fyra men i våra huvuden, med sju timmars tidsförskjutning var det betydligt senare.
Vår första syn av Ecuador
Nu vandrades det i nya korridorer och ännu en passkontroll (som gick supersmidigt) innan vi med spänning stod och väntade på väskorna. Maria hade sett i hitta-appen att hennes väska var i Quito men min hade inte haft kontakt med Apples hitta-nät sedan den var i Madrid.. Efter en nervös väntan dök de dock upp efter varandra.
Vi tog oss till sist ut genom tullen och fick fatt i vår skjuts till hotellet. Resan tog runt 40 minuter och vi fick en första blick av landskapet. Bergigt och vackert är mitt första intryck. Quito är omringad av 23 vulkaner av vilka de flesta fortfarande är aktiva och spyr ut aska ibland. Flygplatsen ligger i en dal på drygt 2500 meters höjd om jag förstod chauffören rätt medans Quito ligger på runt 2800 meter. Och det märkes när vi kom närmre. Quito liksom tornade upp sig högt upp ovanför oss.
På väg mot Quito
Högt däruppe tornar Quito upp sig
Till sist
Väl framme var klocka straxt innan sex och vi var rätt trötta när vi checkade in. Vi funderade på vad vi skulle göra men trötta förstadagsturister ute på stan en lördagskväll i Quito kändes som att utmana ödet en aning för mycket. Det hade börjat mörkna lite redan dessutom. Vi pratade om att äta en bit på hotellet om en stund möjligen men det slutade som det inte bör göra; med att vi somnade vid åttatiden på kvällen. Nåja, i övermorgonen blir vi upplockade för resan till Galápagos vid 4.30 tydligen så det kanske är en viss fördel att vara morgonpigg fortfarande.
En kvällsbild över Quito från hotellfönstret
Men vad hände med hälsoformuläret undrar kanske vän av ordning. Vi har ärligt talat ingen aning. Kanske var det en rest från tiden med pandemin eller så såg passkontrollanten i Ecuador att formuläret var ifyllt. Vi fick i vilket fall aldrig några frågor om det.
4 svar till ”En lång resa, lite reflektioner samt nya intryck”
-
Har ni det bra? Tänker på er och er resa varje dag. Såg hur kulturella ni var i Madrid. Kram på er.
-
Åh, vi har det fantastisk! Är just nu på ön Isabela i Galápagos med massor av nya intryck och minnen. Vi håller på att posta ikapp så smått nu när vi även i huvudet lämnar europeisk tidszon. Bilderna får vänta tills vi är tillbaks på fastlandet dock. Internet är allt annat än bra. Men det kan vi överleva. Vi ses framåt december.
-
Härligt! Fortsätter att följa er resa. Vi ses i december.
-
-
-
Härligt! Fortsätter att följa er resa. Vi ses i december.
-
-
Jetlag, stadspromenad och välkomstmöte
Vi går en stadspromenad i Quito och ser att staden inte enbart bjuder på trevligheter. Träffar också vårt resesällskap för nästa spännande vecka.
Vaknade tidigt vid typ kl 03 Quitotid. Eftersom det var svårt att somna om låg vi mest och slöade och väntade på att frukosten skulle öppna. Framåt femtiden gav Lasse upp och satte sig och skrev gårdagens inlägg istället. Jag tog en dusch och lyckades somna en stund till.
Frukosten var alldeles utmärkt. Man kunde både få omelett, majsplättar, curryris och kycklinggryta. Kanon god apelsinjuice och en inte lika god juice på Guava, men nu har vi smakat i alla fall! En massa god frukt fanns också, Meloner, ananas, papaya och ännu lite fler sorter. Garanterat mätt blev man!
På promenad i Quito
Dagens plan var att ta oss ut på en egen rundtur på stan. Vi frågade på hotellet om det var några ställen vi skulle undvika men det verkade det inte vara direkt. Däremot sa de att vi inte skulle stanna och köpa saker från gatuförsäljarna och att hålla koll på våra saker för att undvika att bli bestulna. De kör tydligen med någon teknik att spilla kladd på en för att sedan komma med papper och hjälpa till att torka upp samtidigt som de tar ens tillhörigheter.
Utsikt från hotellrummet. Det är dit ut vi snart ska bege oss!
När vi kom ut såg vi mängder av cyklister och vägarna verkade vara avspärrade till stora gatan. Cyklisterna hade vi sett redan vid frukosten och funderat över. Dock hade ingen nummerlapp så vi kom fram till att det nog bara var för skojs skull de cyklade. Allt från familjer med mindre barn till träningsklädda snabbcyklister och även flera grupper som åkte inlines. Kan tycka att det var en otrolig bedrift att cykla runt i den här staden för den är sannerligen inte plan. Jösses, vilka backar det finns!
Såna här små försäljningskurer målade med fina grafittikonstverk fanns längs alla gator. Det såldes allt från kläder till juice och tobak.
Avspärrningarna ledde rakt igenom den närmaste Parque El Ejido. Där verkade det vara någon typ av helgmarknad på gång. Många stånd med mat och dryck, en hel del hantverk, målningar, flaskskepp och annat som hör marknader till. En orkester spelade trummor och sjöng. Det var ordentligt med liv och rörelse redan innan kl 10. Vi gick ett varv och konstaterade att det nog hade varit bra med kepsarna och lite solsmörja i nacken. Quito ligger ju precis på ekvatorn så solen står högt hela dagen. Så det blev att gå tillbaka och hämta dem vilket vi senare tyckte var ett smart drag. Det hade varit jobbigt utan nåt solskydd för ögonen.
Gissa parken…
Den här orkestern spelade för fullt och med stor inlevelse. Både på scen och som här i själva ingången till El Ejido parken.
Gamla stan
Vår vandring fortsatte förbi ytterligare en park, uppför flera långa backar till ett torg med en käck staty som såg ut att dra ut i strid. Det visade sig vara Simón Bolívar som befriade Ecuador från den spanska kolonialmakten. Han fick sedermera ett eget monument på i parken La Alameda på 1930-talet. Här kom även en hel grupp med småtjejer på inlines farande, kanske ännu mera än att cykla i de branta backarna!
Simón Bolivár i egen hög person.
Helt enkelt en gatuvy. Gammalt och nytt om vart annat.
Basílica del Voto Nacional är en av de största nygotiska ”templen” i Amerika. Det ligger in den gamla delen av Quito och jag måste säga att det var en riktigt storslagen historia! Nu gick vi aldrig in eftersom vi ska på en stadsrundtur när vi kommit tillbaka efter en avstickare till Galápagos och det känns ju som att basilikan borde vara en del av den.
Här är den, basilikan. Sedd ur ett lite annorlunda
och intressant perspektiv.
Det röda till höger är offentliga toaletter som inte kändes lockande även behovet pockade på…
På vägen tillbaka får vi plötsligt en massa ”fågelskit” på ryggarna och straxt kom ett par ”snälla” farbröder och ville hjälpa till att torka. Tur att vi varit förberedda på att det skulle kunna hända, annars hade vi kanske tagit emot deras hjälp. Dessvärre luktade det riktigt illa av det de sprutat på våra kläder så det blev till att tvätta. Hoppas de hinner torka tills vi ska åka i morgon bitti.
Välkomstmöte
Klockan 17 var det välkomstmöte för G Adventure´s Galapagos Hopping Tour. Där blev vi snabbt nedtagna på jorden och insåg att vi tillhör de minst beresta i gänget. Vi är 11 stycken av ganska blandad ålder och av olika nationaliteter. Den äldsta är en kvinna runt 65 som varit ute och rest runt under det senaste året. Men vi kommer ikapp, vi är ju bara i början av vår resa! Efter mötet tog några av oss en öl i hotellbaren och de övriga gick till sitt. Det blir en tidig morgon med frukost klockan 04…
På väg i natten mot Achiote för lite ecuadoriansk middag.
Vi fortsatte tillsammans med ett par andra till till Achiote, en ecuadoriansk restaurang, som låg 10 minuters promenad från hotellet. Där fick vi äntligen prova lite mat som vi testat hemma. Friterade empanadas med räkfyllning, jättegott! Jag testade även den där potatissoppan som Lasse lagat som första utmaningsförsök. Den smakade ungefär som jag minns den hemma. Förutom att de hade hackat ner koriander i tomattoppingen. Hur de tänkte där vet jag inte riktigt…
Trötta och nöjda återvände vi sedan till hotellet. I morgon blir det Galápagos!
Ett svar till ”Jetlag, stadspromenad och välkomstmöte”
-
Bra start iallafall (utöver kladdet ni blev nedstänkta av…) och ska bli spännande att se bilder på både Quito och Galapagos senare!
-
-
Sköldpaddor, Leguaner och Sjölejon
Vi upplever ännu en lång resdag men belönas med ett besök på en av världens mest unika platser. Det blir sköldpaddor, leguaner, hägrar, sjölejon och mycket annat redan första dagen på Galápagos.
Idag var det verkligen uppe med tuppen som gällde. Klockan ringde straxt efter tre men då var vi förstås redan vakna. Vi är fortfarande delvis kvar i Europatid. Både jag och Maria tycks ha extra svårt att resa västerut, trots att det vanliga är precis tvärtom.
Vi packade det sista och checkade ut straxt innan fyra då restaurangen öppnade enbart för oss. En halvtimme senare satt vi i bussen på väg till flygplatsen. Den här gången tog vi ”genvägen” nerför berget. Det var en väg som chauffören från flygplatsen ta men som då var avstängd. Det var en spännande nerfart som påminde mycket om våra äventyr i Madeira, Nya Zeeland, och Island.
Flygplatsen
Vi nådde smidigt fram till flygplatsen och började med att skanna allt bagage. De vill så långt det är möjligt se till att inget främmande biomaterial når Galápagos. Det var en smidig process och under tiden hade vår guide fixat incheckning och de inresekort vi behövde vid landningen. Det var bara att lägga väskorna på bandet och passera säkerhetskontrollen så var vi inne i avgångshallen.
Flyget gick i tid mer eller mindre och mellanlandade först i Guayaquil där många klev av. Efter tankning och byte av passagerare satte vi kurs mot Galápagos och knappt två timmar senare landade vi på ön Baltra, en liten ö som ligger precis norr om ön Santa Cruz, där den absoluta merparten av befolkningen på Galápagos bor.
Galápagos!!
Att ta sig igenom kontrollerna gick smidigt. Först en inrresekontroll där man kollade att vi hade inresetillstånd och dessutom fick betala parkavgiften på 100 USD. Sedan en extra kontroll av handbagaget så att man inte fått med sig frukt eller liknande. Hämta väskan som redan stod i ankomsthallen och sedan var vi på Galápagos!
Första synen av Galápagos
Den här bilden är vi nog först med att ta… eller inte
Utanför mötte vår turguide, Maurice upp och vi tog tillsammans en av bussarna ner till hamnen mot sundet mellan Baltra och Santa Cruz. Maurice berättade att de som väljer att åka kryssningsbåt mellan öarna kliver på dessa här.
Sundet mellan Baltra och Santa Cruz
Långt där nere fiskar en pelikan. Vi skulle se fler senare…
Vi fortsatte med en mindre båt tvärsöver och satte oss sedan i den buss som skulle ta oss de dryga fyra milen tvärs över ön.
Santa Cruz
Under hela den här tiden hade vi redan hunnit ser massor av djur och växter. Leguaner som slöade i solen, Pelikaner som fiskade och andra fåglar vi inte sett förut. Det som kändes udda var att de liksom befann sig mitt hos oss. En klart ovan känsla.
Där vi hittills varit såg det ut som öken mer eller mindre. Torrt och stenigt med till synes död vegetation. Maurice berättade dock att träden bara vilade till dess den ”varma årstiden” infanns sig. Då vaknade det till liv igen.
När vi kom till öns högland förändrade ön utseende. Här kommer det ofta lite regn även under den varma årstiden vilket gör att allt var grönt. Hör fick vi också se de första jättesköldpaddorna. De fanns överallt längs vägen och mitt i bland de som bor här.
Puerto Ayora
Till sist kom vi fram till Puerto Ayora som är huvudorten på Galápagos. Här bor runt 30 000 personer. Vi körde en kort sväng genom staden där Maurice pekade ut platser att känna till innan vi checkade in på vårt hotel, Isla Azul, ett helt ok litet trevligt hotell nära stadens huvudgata.
Vi gick sedan tillsammans och åt en dagens lunch på en av alla de restauranger som finns. Det var riktigt gott! Vi fick också se de första sjölejonen. De låg till synes helt oberörda mitt inne i stan och solade. En annan värld onekligen!
Första intrycket är verkligen ovant.
En pelikan på stadspromenad
Leguanerna fanns över allt vilade mest.
Krabbor fanns i alla slags färger
Charles Darwin Center
På eftermiddagen besökte vi forskningsstationen Charles Darwin Center. Maurice guidade oss först runt längs en utställning som visade hur man arbetar med att bevara Galápagos och bekämpa invasiva växter och djur och hur dessa påverkat fauna och djurliv. Men vi fick även lära oss om de djur och växter som omgav oss i överflöd var vi än såg.
Den här kaktusarten är endemisk för Galapagosöarna
Leguaner av ala de slag var man än såg
Vi fick även höra berättelsen om ”Lonesome George”, det sista levande exemplaret av Pinta Isand turtoise och den symbol han fick bli för arbetet med att bevara och återställa djur och växter på Galápagos. Lonesome George dog 2012 och finns bevarad på centret.
Många sköldpaddor är det.
De yngre sköldpaddorna har fortfarande ”ringar” på skalet.
Väl framme vid centret fick vi titta på de sköldpaddor de föder upp här. Det föder upp tre olika arter som är hotade idag och man inser vilket jätteprojekt det är när man betänker att de först ska kläckas och sedan hållas kvar i fem år innan de släpps ut i det fria.
Här är de fullvuxna sköldpaddorna.
De ser verkligen ut som urtidsdjur på nåt vis
Hela visningen avslutades med en utställning och ett besök hos Lonesome George där han står och övervakar hela detta jätteprojekt som återställningen av Galápagos innebär.
Lonesome George, den sista av sin sort.
Kvällsäventyr
Vi var riktigt möra efter alla intryck vid det här laget. Men vi tog oss tillbaks till hotellet, duschade och försökte skriva klart gårdagens händelser innan det var dags för middag. Vi åt tillsammans på ett av de ställen längs det gata Maurice kallar ”Food street”. Jag åt räkor o kokosnötsås och Maria åt stekt ris och räkor. Det smakade riktigt gott.
Kvällen avslutades sedan på en bar där vi testade varsin öl från det lokala bryggeriet. Även dessa var goda men nu var det dags att avsluta den här kvällen. Imorgon väntar nya fantastiska äventyr!
-
Födelsedag, bad och en ruff båtresa
Jag firar en klart annorlunda och häftig födelsedag på Galapagos. Vi klarar även en ruff båtresa till ön Floreana utan att bli sjösjuka och ser fantastiska djur på nära håll.
Vi skulle vara färdigpackade redan till frukost idag då vi direkt skulle iväg på en båttur till andra sidan bukten. Ingen rast ingen ro! 🙂 Där skulle det visst finnas en lång lagun med namnet Las Greitas, typ fem meter bred och trettio meter lång som var trevlig att snorkla i.
Las Greitas och ”German beach”
Från hamnen kan man åka taxibåtar över bukten då det annars skulle vara alltför långt och omständligt att ta sig dit. Det gick smidigt och blev en kort trevlig tur.
På vår väg mot lagunen gick vi förbi en liten, liten sjö. Mer typ en pöl faktiskt. I den fanns en otrolig mängd fåglar. Olika hägrar, pelikaner, oyster catcher och små finkar. Häftigt att se alla dessa fåglar i naturen och dessutom på samma ställe. Vi blev även visade på flera sorter av lavaödlor. Tyvärr var de väl inte lika praktfulla som vid parningen då de, framför allt hanarna, kan ha många olika färger för att locka till sig honorna. Dock har honorna fortfarande röda fläckar under hakan vilket skiljer dem från de grå hanarna.
Lavaödla. Att det är en hona ser man på de röda hakfläckarna.
Många fåglar samlade, hägrar, pelikaner, och flera vadarfåglar.
Lagunen var vacker med sina branta sidor och inte helt lätt att ta sig ner i på de hala lavastenarna. Men i kom vi och det var härligt svalt efter den ganska varma promenaden dit. Fiskarna höll sig nog undan alla människor för vi såg endast ett par stycken.
Lagunen med skönt svalt vatten men inte så många fiskar.
Efter någon timme gick vi tillbaka och pausade då på German beach. En härlig vit sandstrand där människor samsas med leguaner, pelikaner och mängder av andra fåglar. Nu har jag redan badat två gånger mer i dag än jag gjort på hela sommaren hemma i Sverige!
En häger som står vid poolkanten inne
på hotellområdet vid stranden.
En av Darwins många finkar?
På något sätt hade vår guide Maurice koll på att jag fyllde år och bjöd till kvällen in alla att fira min födelsedag tillsammans på Black Beach Bar på ön Floreana dit vi skulle ta oss efter lunch. Galet!
Lunchtider
Vi tog oss sedan tillbaka samma väg som vi kommit, promenad till kajen och taxibåt över bukten. Där splittrades gruppen för att äta lunch och ta något kallt att dricka. Vi hängde på Jen och Lloyd, ett syskonpar från Cardiff som var ute på en sexveckors resa i Sydamerika. Hittade både något kallt att dricka och en hyfsat god lunch. Här har de en lunchdeal som innebär någon form av soppa, en huvudrätt och ett glas god juice för ungefär 5 USD. Juicen smakar olika vart man än kommer och beror på vilken frukt man har till hands eftersom den pressas på plats. Men gott har det varit hittills!
Åter på väg till hotellet gick vi förbi kajen där fiskebåtarna kommer in. Den användes nu till att rensa och kränga fisk efter morgonens fisketurer. Konstaterade att alla har vi våra måsar! Bara det att här var måsarna pelikaner och sjölejon som tiggde bitar av nyfångad fisk ända fram under rensningsborden. I luften kretsade säkert femton stora Fregattfåglar. Och de ÄR stora, med ett vingspann på ungefär två meter!
Fregattfåglar som väntar på godsaker
De är stora, upp till 100 cm i vingbredd.
Även pelikanerna väntade på att nån skulle tappa en godbit.
En ruff båtresa
Klockan två avgick speedbåten till Floreana. Resan över var ganska guppig, lindrigt sagt. Med ett sjösjukepiller, trots att ingen av oss någonsin blivit sjösjuk, i kroppen mådde så vi toppen. Men det var andra som blev ordentligt sjuka och hade det tufft i den ruffa sjögången. Jag slumrade till och fick en skön tupplur och vaknade av att motorerna stängdes av. När vi gick i land väntade en välkomstkommité bestående av en hel mängd sjölejon samt ett gäng marina leguaner.
Välkomstkommitén på Floreana.
Alla var inte lika sugna på att vänta på oss i blåsten!
Vattenleguaner fanns i drivor!
Middag med födelsedagsfirande
Vi fick skjuts med lokalbussen till de olika gesthouse vi blivit tilldelade. Black Beach lodge skulle bli vårt hem för de kommande dagarna. Det ligger precis lagom bra till för kvällssamlingen vid Black Beach Bar. Och så gick det till även nu. Vi blev bjudna av företaget vi åker med, G Adventures, på valfri födelsedagsdrink i baren, vi valde varsin Mojito som smakade kanon idag!
Födelsedagsdrink på gång att ordnas av bartendern Ingrid.
De företag som anordnar liknande resor försöker sprida sina gracer och resurser över de lokala bolagen och restaurangerna för att underlätta för de familjer som bor här ekonomiskt. G Adventures gör detta genom att frukost intas på en restaurang, lunch på en annan och middag på en tredje osv. Olika restauranger men samma mat, fisk eller kyckling, lagad på samma sätt men presenterad lite olika.
Vår middag för kvällen blev alltså sedvanlig soppa, med Wahoo, ris och kokta grönsaker till huvudrätt. Fisken serveras stekt i tunna skivor och det är svårt att se vad som är fisk och vad som är kyckling! Ingen sås eller så till endast husets starka sås som det oftast räcker med ett par droppar av.
De andra vid bordet beställde även in en flaska lokalproducerat vin gjort på apelsiner 1939 och lagrat sedan dess. Det smakade som sött efterrättsvin, typ portvin eller nåt. Sedan kom ägarinnan själv med en födelsedagskaka med Happy Birhtday-ljus på. Man blir allt lite varm i själen ändå! Tack för hälsningar hemifrån också. Så här firad var det länge sedan jag blev.
Födelsedagsmiddag!
Godaste födelsedagskakan!
3 svar till ”Födelsedag, bad och en ruff båtresa”
-
Grattis ännu en gång! Låter som en riktigt häftig födelsedag! Dock skulle jag ändra vem som lagt in inlägget, då det ju inte är Lasse som fyller år 12e september och inlägget är skrivet i jag-form. 😇
Ser fram emot bilder som sagt! Och att få prata lite ett slag när ni är tillbaka i verkligheten!
-
Grattis i efterskott, Maria😃🥂🦭
-
Kul att läsa det ni lägger upp. Fyller Stockholms höst med mycket glädje för oss som är kvar. Plötsligt kommer en kollega och säger ”Nu är Maria i Galapagos”. Ja, vi är många som följer med spänning.
Kan inte föreställa mig hur stora fåglarna måste ha varit. Häftigt!
Stort grattis igen. Ta hand om er!
-
Ett svar till ”Metron, shoppingtur och middag”
Vilka härliga dagar ni verkar ha haft😃Hoppas att ni får en bra flygtur till nästa stopp. Familjen hälsar! Ser fram emot att fortsätta följa er resa! Må så gott!