Jorden runt på 90 dagar

Vi lyssnar på Googles förslag och stannar till både här och där längs South scenic route på vår väg mot Te Anau. Några ställen är kära återseenden och andra nya bekantskaper!

Go´frukost

I morse blev det go´ frukost med pannkakor och lönnsirap. Vi skaffade det som behövdes redan första gången vi handlade men har liksom inväntat rätt tillfälle (och ett ställe som har stekpannor som är plana i botten…). Pigga och alerta efter den sockerkicken drog vi iväg på South scenic route. Vädret är lite svalt och blåsigt men soligt. Solen är det viktigaste!

South scenic route, förhållandevis raka och släta vägar idag!

Den här campingplatsen hade en skönt avslappnad atmosfär. Det verkar bo många som jobbar tillfälligt i närheten och flera ”bofasta” som kanske hamnat lite på avigan. Alla är dock mycket trevliga och det var alltid folk i köket eller vid borden utanför som satt och pratade.

Googleturistande

Cozy Nook

Vägarna var förhållandevis raka och platta. Vi kikade på Google maps för att se om det fanns något kul att titta på längs vägen. Katedralstenen vid Cozy Nook var det första som dök upp. Vi körde så in på en liten grusväg och hoppades att vi slapp möta någon. Strax innan en brant backe tyckte vi det räckte, parkerade och gick resten av vägen. Själva stenen låg på en ö i den lilla bukten. Den såg inte mycket ut för världen men omgivningen… Så vackert!

Även om katedralklippan inte såg mycket ut för världen så var omgivningen pittoresk och fantastisk, som vanligt!

Gemstone Beach

Nästa stopp blev ett återbesök på Gemstone Beach. Man kan, om man har väldig tur och kanske lite bättre koll än mig på stenar, hitta safirer här. Folk brukar gå omkring och leta längs stranden då tidvattnet för med sig nya stenar in till stranden. Hur vi än letade idag dök det inte upp några safirer men dock en handfull fina stenar som inte kunde lämnas på plats. De får allt följa med hem till andra sidan jorden! I strandbanken, som är privat, syntes en riktig håla och i hålan ett fönster… Undrar om någon bor där eller bara har det som sitt ”hemliga” tillhåll.

McCracken´s Rest

McCracken´s Rest kände vi inte igen sedan förut trots att vi åkt denna väg tidigare. Det fick straxt sin förklaring i och med att platsen gjordes iordning först några år efter vi passerat. Man har en milsvid vidunderlig utsikt över Te Weawea bay. Har man riktig tur kan man få se både delfiner och valar här. Förr fungerade platsen som en utkiksplats för att se när valarna återvänder från haven. Valarna har vi ju skrivit om tidigare men de har verkligen varit en viktig del för försörjningen här.

Dagens Selfiekungar! 🙂

Clifden Suspension Bridge

Något vi inte heller kände igen vilket vi kanske borde var den gamla träbron över Waiau river, Clifden Suspension Bridge, där vi tydligen gjort ett besök tidigare. Det syns ju ganska tydligt eftersom det finns en glad gubbe på cachingkartan just här. Nåja, bron var väldigt vacker och blev klar att tas i bruk 1899. Floden kunde på den tiden periodvis ha högt flöde och vara svår att ta sig över. Numera regleras den noga. Bron användes faktiskt ända fram till 1978 innan den nya bron, etthundratrettio meter neråt floden, togs i bruk.

Färdigturistat

Nä, nu ansåg vi det vara färdigt med turistandet för idag och åkte vidare mot Te Anau. Den lilla staden som ligger så vackert vid Lake Te Anau och har alper med snötäckta toppar som fondvägg bakom. Sist var vi här ett par nätter och åkte då på resa både till Milford Sound och till The Glow Worm Cave. Vi hann även med en rejäl cachingrunda då. Vädret var varmt och soligt och vi hade precis lämnat alla geocachingvänner efter Lasses möte med världens reviewer i Queenstown. Sammantaget gjorde det att vi minns Te Anau som en av de bästa platserna vi besökte i Nya Zeeland 2012.

God mat och promenad

Vi bokade in oss på en Top 10 Holiday camping som ligger bra till mitt i stan. Vi fick en bra plats med gräs lite på slutet från de andra stora husbilarna. Det fanns tillräckligt med plats bakom bilen för att fälla upp campingstolarna för att njuta av utsikten över fjälltopparna en stund. När vi blev tillräckligt hungriga tog vi oss över gatan till The Fat Duck där vi avnjöt en riktigt god fish´n chips gjord på dagens fiskfångst. Vi satt ute i solens sista strålar trots att det började bli ganska svalt. Tur att det fanns filtar att låna.

Middag avnöts på The Fat Duck. Mätt och nöjd som synes.

En promenad i stan hann vi också med samt att ta ett par geocacher som kommit till sedan sist. Därefter satt vi i bilens till värmeljusens sken och försökte komma ikapp med skrivandet. Det har varit en skön dag där vi turistat genom att stanna till på de platser som dykt upp utan att vi planerat i förväg. Det är nästan det som är roligast tycker jag. Att ta det som det kommer liksom, det är då man hittar de där små guldkornen man inte visste att man sökt efter.

Kvällens sista ryck innan det blir helt mörkt och dags att sova.

Det kan nog bli en kall natt eftersom det är stjärnklart och redan så svalt att det är skönt med mössan på inne i bilen.

Idag ska vi lyxa till det med en hotellnatt. Vi far på branta vägar och besöker en gammal guldgrävarstad. Avslutar med god middag på ett charmigt hotell.

Oj, idag var det riktigt svalt när vi vaknade. Den klara natten hade gjort sitt och vi andades rök i bilen. Under täcket var det skönt dock. Men med solen kom värmen tillbaks. Innan vi var klara med morgonbestyren och åter satt i bilen insåg vi att det nog skulle bli en fantastiskt fin dag idag också. Det krävdes dock några mil med värmen på i bilen innan vi var helt varma i kroppen. Det kan vara kallt om vårarna.

Man ser nästan hur svalt det är. Notera de låga molnen.

Queenstown, nåja

Idag var planen att avsluta Southern scenic route. Den slutar i Queenstown, en stad vi besökt tidigare utan att riktigt ha bekantat oss med. Vi hade fullt med aktiviteter när vi var där så det blev inte mycket turistande vid det tillfället.

Bilen styrdes norrut de dryga tio milen på relativt trafikerade och vackra vägar. Allt känns så stort när man kör i Nya Zeeland. Bergen tornar upp sig runt omkring.

Vi stannade till vid ett par tillfällen för att spana och åt sedan även lunch med magisk utsikt över Lake Wakatipu.

När vi kom fram till Queenstown var det dock fullt med bilar och vägarbeten överallt. Vi försökte leta oss fram till det utgångsläge vi spanat ut för en promenad men det var vägarbeten överallt kändes det som. Efter att tillbringat onödigt lång tids kryssande i stans alla bilköer kände vi oss helt enkelt färdiga med Queenstown och styrde ut på vägarna igen. Det är säkert en fin stad för de som gillar bilar, vägarbeten och människor i massor. Kanske kom vi hit vid fel tid, vad vet jag.

Fast i bilkön in mot Queenstown. Längre fram en likadan bil som vår.

Vidare norrut

Nu återstod inte allt för lång resa till vårt redan bokade mål i Cardrona. Cardrona ligger längs den närmaste vägen mellan Queenstown och Wannaka och där ligger ett omtalat hotell vi bokat ett rum på. Känns nästan lite konstigt att vi ska lämna campinglivet för en natt.

Vi styrde ut från Queenstown på stora vägar men efter en kort stund svängde vi av åt vänster in på vägen mot Cardrona. Den började med en av de brantaste vägarna jag tror vi åkt på. Men det var åtminstone asfalt till skillnad mot till exempel många av vägarna på Island. Men vår stackars bil fick verkligen kämpa. Sakta gick det och de mer pigga bilarna samlades bakom oss. Efter varje serpentinsväng fanns det dock en liten stoppzon där man kunde släppa förbi dem till deras stora glädje. Gör man det får man alltid glada hälsningar och tutanden. På Nya Zeeland ska de långsamma fordonen lämna väg åt de snabbare.

Uppe på planare mark igen.

De första milen gick i princip bara uppåt. Efter den första backen var det mindre brant men fortfarande gick det segt uppåt. Till slut verkade vi dock vara uppe och då blev det istället tvärbrant neråt istället. Med automatväxlat blir jag alltid lite nervöst att bromsarna ska bli för varma men det är nog mest noja kanske.

Arrowtown

Mellan Wannaka och Cardrona ligger Arrowtown. Det är bara en kort avstickare så dit styrde vi först. Arrowtown är en gammal guldgrävarstad där man bevarat husen och stilen. Arrowtown sägs ha grundats då Jack Tewa fann en massa guld här i mitten av artonhundratalet någon gång. Sedan var rushen igång innan stället var tömt och man drog vidare. De flesta av dessa städer har antingen helt moderniserats till oigenkännlighet eller har helt övergivits. Dock ska Arrowtown ska ha bevarats istället

Det var verkligen en charmig liten stad. Kändes som tiden stannat lite och blundar man och manar fram en vilda västern stad i huvudet så kan man se Arrowtown framför sig. Bara att man gjort det lite mer gulligt kanske. Jag tror inte man spenderade lika mycket tid på blommor, pynt och färg när det begav sig.

Vi gick runt och kikade på alla hus i centrum. Till vår hjälp tog vi en adventurecache som lärde ut lite om de byggnader vi tittade på. Vi avslutade besöket med ett besök på ett charmigt litet café för eftermiddagsfika.

Cardrona

Nu återstod bara några mils svag nerförsbacke innan vi var framme i Cardrona. Det var ett trevligt vägavsnitt med en del hissnande vyer.

Var man än vänder sig blir man rejält häpen.

Det var verkligen ett charmigt hotell som mötte oss. Precis ett sånt vi hade valt hemma för en weekend. Enkelt men charmigt med massor av inredning som minner om gamla dar och som gör att man känner att de som driver stället älskar vad de gör.

Ett supermysigt litet hotell mitt i princip ingenting.

Vi fick ett litet rum med livets nödtorft och det kändes verkligen lite konstigt att packa ihop en väska från bilen och inta ett hotellrum. Det var så länge sedan på nåt vis.

Det här blev vårt sovrum för natten

Hotellet hade en mysig pub där vi tog varsin öl innan vi åt middag i restaurangen. Det blev varsin supergod lax. Riktigt gott!

Mätta och nöjda drog vi oss tillbaks till rummet och somnade utan större problem. Imorgon är det dags att välja väg för de återstående dagarna på Sydön. Nu delar sig vägarna åt olika håll. Vi får se var vi hamnar.

Vi tittar besöker en udda turistattraktion och en gård där det odlas lavendel. Myser i solen samtidigt som kläderna blir rena.

Idag är ingen vanlig dag för idag är Lasses födelsedag, Hurra, hurra, hurra!

Sovmorgon

Vi låg och drog oss nästan till det var dags att checka ut klockan tio. Det är så sällan det ingår frukost på hotell utomlands. I Sverige har jag aldrig varit med om att frukosten inte är inbakad i priset. Hur som helst beslöt vi oss för att käka det vi hade i kylskåpet någonstans längs vägen och istället utnyttja morgonen till att sova länge. Och kanske ta en extra dusch i lugn och ro innan vi åker vidare.

Sånär vi checkat ut på förmiddagen tittade vi lite på omgivningarna utanför Hotellet också. Det fanns inte så mycket mer att se än det charmiga hotellet och deras lilla butik. När vi tittat in i den lilla butiken som var lokaliserad i den gamla skolan och skulle gå till bilen passade vi på att kolla geocachingappen så att vi inte skulle missa någon geocache innan vi drog vidare. Och det var tur för det skulle finnas en inne på hotellet. Den var dock lätt att hitta när man vet vad man letar efter och loggades kvickt innan vi hoppade in i bilen.

Cardrona Bra Fence

Det enda vi egentligen planerat idag var att besöka Cardrona Bra Fence som bara ligger några kilometer från hotellet. En märklig turistattraktion kan man tycka. Det började typ 1999 då flera bh:ar hängdes upp av några kvinnor i Wanaka. Det plockades ner ganska snart då de kunde väcka anstöt. Men se det gick inte. De kom tillbaka i ökad mängd. Till slut bestämdes att de fick vara kvar och det blev en turistattraktion av det hela. Nu hänger flera hundra bh:ar på staketet och fler och fler blir det allt eftersom kvinnor donerar dem. Numera finns en bössa som samlar in donationer till bröstcancerforskningen också.

Wanaka

Nu var det nära till Wanaka och mestadels nedåt. Inne i stan kom vi direkt ner till den vackra sjön. Vart man än åker i det här landet har man otrolig utsikt. Det är nästan så orden blir uttjatade men det går liksom inte att beskriva det på något annat sätt! Däremot verkar inte stadslivet vara något för oss längre. Båda två blir bara stressade och vet inte vart vi ska parkera eller vad vi ska titta på. Den här gången slutade det med att vi fortsatte direkt efter att vi varit vid sjön.

Utsikt över Lake Wanaka

Wanaka Lavender Farm

Jag hade spanat på en lavendelgård som såg ut att vara värd ett besök så vi fortsatte direkt dit istället. Wanaka Lavender Farm har gjort sina lavendelfält till något som alla kan njuta av, både barn och vuxna. Direkt när vi klev utanför dörren lade sig lugnet och nästan det enda som hördes var massor av bin som surrade i några lavendelbuskar.

Lavendelblom och bisurr!

Det fanns inte bara lavendel att titta på utan även flera spel att roa sig med. Själv är jag stolt vinnare av Pétanque, men det är ju ett ganska enkelt spel! 🤗 Tyvärr hade själva fälten en bra stund kvar till blomning. De var av olika sorters lavendel och den bästa tiden för att se det hela i ordentlig blom är under december till och med mars.

På farmen fanns även en del djur som höns, grisar av någon lurvig sort, får med svarta mular, ett par åsnor och ett gäng med alpackor till exempel.

På par ställen stod ett par gamla traktorer målade i tjusig lavendelfärg. De verkade vara väldigt uppskattade av barnen för de var ständigt upptagna!

Köksträdgård och honungstest

I ”Mom´s Herb Garden” var det en riktigt fröjd för den som gillar örter. Stora välskötta land med alla möjliga sorters örter till matlagning. Det fanns medicinalväxter och örter som används till teer och ingredienser i deras tvålar som de har i butiken. Ja, bara den gjorde det värt ett besök.

Vi avslutade besöket med att provsmaka honung inne i butiken. Alla smakade mycket olika beroende på vilka blommor bina hämtat sin pollen ifrån. En smak kändes som vanlig honung och det visade sig vara rödklöver, antar att det är den vanligaste sorten på vår svenska honung också.

Vi köpte sedan varsin lavendelglass som vi satte oss att äta i solskenet ute på gården. Smakade härligt till binas surr och solens värmande strålar på kinderna!

Efter avslutad lavendelglass ser maken ganska nöjd ut, eller?

Trivialiteter

Vi bestämde oss sedan för att boka plats på The Camp Lake Hawea och därmed göra tidig eftermiddag från turistandet. Lagren av de rena kläderna börjar sina och vi behöver tvätta. Bilen ställde vi på en plats där vi såg Lake Haweas knallblå vatten och just i dag även en hel del gäss ute på vattnet eftersom det blåser ganska ordentligt. Vi satt länge i solen och njöt av vårvädret innan det började bli alltför svalt av blåsten.

Summa sumarum blev detta en trevlig lagom ansträngande dag med härlig sol och numera rena kläder igen. Tror att Lasse kände sig nöjd med sin födelsedag som vi började fira redan igår med middag på hotellet!

Vi passerar bergen och hamnar på västkusten. Ser på vattenfall, börjar avverka Glacier Highway och hamnar på en mysig camping.

När vi vaknade idag var det molnigt och det blåste en hel del från sjön. Långt ifrån orkanvindarna på Nordön men i de värsta byarna skakade bilen till en del. Inget regn dock

Vi käkade frukost och gjorde iordning oss för resa norrut mot starten av vägsträckan Glacier Highway som går längs västkusten från Haast och nästan hela vägen upp till Greymouth. Idag var klockan straxt innan tio när vi kom iväg. De flesta campingar vi bott på vill att man är iväg senast tio så det var eoner av tid till godo.

På väg mot Glacier Highway

Vägen gick först längs Lake Hawea. Det blåste motvind och var rätt kurvigt när vägen slingrade sig runt den branta sjökanten. Det hade nu börjat småregna så vi var rätt osugna på att stanna och turista kan man säga.

På väg norrut längs Lake Hawea

Vi lämnade sjön och styrde sedan rakt västerut mot Lake Wanaka istället och samtidigt klarnade det upp lite. Sedan rundade vi sjön och körde upp mot Haast pass. Vägen dit var riktigt brant men kändes ändå inte så illa. Kanske börjar man vänja sig. Det kanske också hjälpte att det var rätt lite trafik, vad vet jag. Vi mötte en del bilar på väg ner dock.

Till slut var vi uppe vid bron ”Gateway to Haast” allra högst upp. Det är svårt att skildra omgivningen på bild men har ni vägarna förbi, glöm inte att stanna till här!

Efter bron var det nerför igen. Vi stannade till vid vattenfallet Thunder Creeks falls för en titt. Visst var det fint men vi har nog blivit lite blasé vid det här laget. Så är det kanske när man varit vid Iguassufallen till exempel.

Och här var ju selfiekingarna bara tvungna att slå till såklart.

Färden gick vidare och till slut var vi nere vid Haast i närheten av västkusten och det var dags att tanka innan vi for vidare norrut. Här börjar också Glacier Highway.

Glacier Highway

När vi kört en kort sträcka efter kusten stannade vi till vid en rastplats man döpt till Ship Creek Walks. Den låg alldeles vid stranden och där fanns en kort promenadslinga på ungefär en kilometer till en närliggande liten sjö. Vi åt lunch och gick slingan genom tät Nya Zeelandsskog och kom fram till den lilla sjön.

Loggade en geocache som låg där och tog oss sedan tillbaks via stranden. Naturen bjuder verkligen på mysiga upplevelser i det här landet.

Färden gick vidare norrut och vi gjorde ett kort stopp till vid Knights point innan vi lämnade kusten för ett parti med mer kurvor och backar tills vi var framme i Fox Glacier. Där stannade vi på vår förra resa men jag kände bara vagt igen mig måste jag säga. Det är ett väldigt litet ställe så det är konstigt att jag inte minns det bättre.

Var man än stannar är det galet vackert. Här vid Knights point.

Kväll och val av campingplats

Klockan var nu runt halv fyra så det var dags att bestämma var vi skulle stanna för natten. Vi bestämde oss för att bara köra till nästa prick på kartan, som var Franz Josef Glacier och bokade en plats på Rainforest Retreat.

Vi tittade på några av de andra i området men då de saknade onlinebokning gick de bort. Kanske är det bara jag men jag vill gärna veta att jag har en plats och onlinebokning är ju det överlägset bästa sättet för oss utlänningar att boka. Ett andra alternativ hade väl varit whatsapp möjligen så att man kan ”ringa” till en mer vettig kostnad. Det hade man anammat i alla sydamerikanska länder vi besökte och funkade verkligen jättebra. Mitt abonnemang vill ha 16 kr/minut att ringa lokalsamtal här så det går ju bort.

Det återstod bara tre mil på rejält kurviga upp och nedförsbackar innan vi var framme i Franz Josef Glacier. Det är ett något större ställe än Fox Glacier men inte jättemycket. Vi kompletterade frukosten i en närliggande butik och tog oss sedan till campingen. Där fick vi en mysig parkeringsficka omgiven av regnskog.

Alla platser såg ut ungefär som vår. Regnskog och höga berg runt om. Helt ok om du frågar mig.

Återstoden av kvällen tog vi det lugnt och bloggade lite samt lagade egen campingmat. En del kvällar är lugnare än andra.

Vi låter vädret styra vårt turistande och hamnar i Hokitika och tittar på en massa pannkaksklippor. Tar en del geocacher och kikar in i en grotta.

Vädergudarna bestämmer

Dagen började med regn. Varmt men ett ordentligt fint strilande regn. Jaja, vädret kan man knappast göra något åt. Vi beslöt oss därför att idag fick vädret styra vårt turistande. Vi körde ut från regnskogscampingen och fortsatte längs SH6. Det där med scenic route spelar ingen roll idag. Man ser väl inte längre bort än närmaste fält, typ femhundra meter eller så. Därefter är det disigt och dimmigt. Lasse tyckte dock att det gick bra att köra trots vädret.

Disigt idag!

Hokitika

Eftersom vi beslöt att vädret fick bestämma och det inte direkt lockade till de vandringsleder vi annars hade tänkt så fortsatte vi utan stopp till den lilla staden Hokitika. Den ville vi besöka trots vädret då den ska vara västkustens vackraste stad enligt guideboken. Dessutom skulle det finnas lite cacher att logga när vi ändå var där. Precis när vi kör in i den sista rondellen och skulle parkera slutade det att regna, vädrets makter kanske är med oss trots allt för det måste väl betyda att vi tänkt rätt. Vi hade dessutom lyckats parkera mitt emellan två av de sevärdheter Google tyckte vi skulle se så det var ju smidigt!

Enligt våra källor så har man inte varit i Hokitaki innan man fotat en solnedgång genom den drivvedskonst med stadens namn som finns vid havets början. Idag var det väl inte direkt solnedgång, eller ens sol för en delen, men en ganska maffigt vädervy som syns genom bokstäverna. Jag tycker nog att vi kan säga att vi har varit där ändå.😊.

Inte solnedgång men mäktigt på sitt sätt!

Lite cachande

Det fanns flera cacher i närheten och den första låg på vägen ner mot havet. På båda sidor av den lilla gatan var husväggarna dekorerade med konstverk. Härligt med så lättillgänglig konst som det finns här överallt. Kan det vara så att det finns en massa konst i vår närhet hemma också. Bara det att vi blivit hemmablinda och inte riktigt ser det på samma sätt som när vi är i nya miljöer? Hoppas att även invånarna i staden uppskattar dem här i alla fall. Cachen hittades och loggades förövrigt snabbt innan vi fortsatte ner mot stranden.

Längs stranden finns flera skulpturer som någon vänlig själ gjort en adventurecache av. Det är kul med lite historia på köpet när man cachar. Konstverken såg vi och en strandpromenad som, för oss, gick lite fram och tillbaka också.

Efter lite komplimenterande handling satte vi oss i bilen lagom till att det började regna igen. Vi beslöt oss för att hoppa över det där med turistandet för det regnade alldeles väldigt mycket. Men vi stannade dock till på en rastplats och käkade lite lunch som vi inhandlat tidigare. Och just där råkade det ju ligga en cache…

Campervansreflektion

Det är ju fantastiskt många campervans och husbilar på vägarna här. Många kiwis har egna bilar och sen är det ju alla turister, och de kiwis som inte har egna, som hyr sina. Alla bilar har så klart sin egen layout, Jucy har gröna, Apollo vita med orange logga och så vidare. De som har coolast campervans är nog Escape. Deras bilar är alla målade som konstverk med motiv av allt från fåglar till får och hav. Jättefina! Det man kan hoppas är att man får säga till om något motiv på bilen är lite för provokativt för en själv för alla var inte fåglar och natur. En sak är så kul med de här Jucybilarna som vi har är att alla man möter i andra Jucybilar vinkar glatt och frenetiskt. Haha, det är precis som om vi kände varandra. 😀 Kul, ju!

Greymouth

Vi hade tänkt att stanna till även i Greymouth men det såg inte mycket ut för världen och dessutom hade det börjat regna riktigt ordentligt igen. Vi bilturistade bara då vi åkte igenom. Vädret styr…

Pannkaksklipporna

Pannkaksklipporna vill vi verkligen se. Förra gången såg vi några ”egna” pannkaksklippor och struntade i att besöka dem där de finns som mest, hur vi tänkte då vet jag inte. Därför bokade vi in oss på Punakaiki Beach Camp där det är gångavstånd, runt en kilometer, till pannkaksklipporna. Då skulle vi kunna titta på dem under morgondagen om inte annat. Men, när vi närmade oss campingen slutade det att regna. Så vi packade en ryggsäck med regnjackor (för säkerhets skull) och begav oss till de berömda klipporna.

Cachande igen

Naturligtvis fanns även här ett par cacher varav an adventurecache som ledde oss runt pannkaksklipporna och fick oss att kika lite noggrannare på alla skyltar för att kunna svara på frågorna.

Pannkakorna

Pannkaksklipporna är lite mystiska. De kalas så för att de ser ut som man travat en massa nystekta pannkakor i en hög. Man vet processen om hur de bildades men varför det blev så är fortfarande en gåta. Naturen är fantastisk!

Pannkakshög

Det fanns även flera blåshål som bildats i klipporna. När tidvattnet trycks in i håligheterna trycks vattnet upp och sprutar ut som i huvudet på en val. Vi var väl inte riktigt där i tid för att se de värsta men lite av fenomenet fick vi trots allt uppleva.

Punakaiki Cavern

På vägen tillbaka till campingen stannade vi till för att gå igenom den 150 meter långa grotta som fanns i närheten. Men när vi kommit in en bit blev det allt för trångt för en med klaustrofobi. Vi vände och tog oss tillbaka samma väg som vi kommit.

Grottforskare innan det blev för trångt

Middag ute eller i bilen?

Precis vid infarten till campingen låg ett hotell, Punakaiki Rocks Hotel & Garden Bar. Vi stannade till för att se vad de hade att erbjuda till middag men eftersom vi inte riktigt kunde bestämma oss så tog vi varsin öl så länge. Här serveras de i ”handle” om man vill ha en stor, vad den lilla heter har jag ingen aning om. Hotellets bakgård fungerade bra för att avnjuta våra handle i solens sken innan det blev dags för middag.

Maken ser allt ut att ha det ganska bra ändå!

Vi bestämde oss trots allt för att kolla in den lilla grillkiosk på campingen där de enligt damen i receptionen sålde västkustens bästa Whitebaits. Det ordet har vi sett på skyltar förut och jag har alltid trott att de säljer agn till fiske, typ såna där vita mjölmaskar. Men när jag frågade vad det egentligen är så berättade kocken att det är en sorts fiskpannkaka. Sen visade han en plastburk med pannkakssmet som det låg mängder av småfisk i, ungefär som våra småspigg i storlek. Näej, det blev ingen Whitebaits för oss ändå. Vi gick till bilen och tog en macka istället.

Medans vi käkade och tog kväll började det åter att regna. Jag tror bestämt att vädergudarna visade vad vi skulle kika på idag.