Idag var det dags för en kombinerad buss- och båttur. Vi skulle till Milford Sound och en tur genom fjorden ut till Tasmanska havet. De vi träffat har pratat om Milford Sound med värme i blicken så förväntningarna var nog rätt högt ställda.

Vi vaknade med ännu en solkskensdag i sikte. Här regnar det drygt 200 dagar om året så lite tur har vi nog haft. I Milford Sound är siffran drygt 260 dagar och ett normalår får man runt 7 meter (!!) regn, vilket är världsrekord när det gäller platser i havsnivå. Något år nyligen hade man mätt upp dubbelt så mycket där; 14 meter regn på ett år! Jag säger då det, måste vara en särdeles speciell plats som kompenserar på många andra sätt med tanke på alla turister som trots allt far dit.

Bussresan

Turister i yster dans och vi var några av dom :).

Vi hade valt kombon buss/båt för att kunna njuta av vägen upp mot Milford Sound. Kurvigt var väl bara förnamnet, särskilt mot slutet av resan. Skönt att slippa köra tyckte vi nog trots allt. Och vi bjöds på en hel del detaljer under resan som gått oss förbi annars.

En spegelsjö man bara ser på vykort

Ett par stopp på platser som alla turistbussar stannade hann vi med också. Jag minns särskilt Mirror Lakes med sina vackra reflektioner, den stora grässlätten som uppstod efter en stor brand och när vi stannade till vid ån med det kristallklara vattnet och fick umgås med de Nya Zeeländska papegojorna som kallas Kea. De var inte särskilt skygga precis.

Kea-fåglarna på det här stoppet var inte blyga

Millford sound

När vi tagit oss ner på andra sidan av passet var det dags att stiga ombord på båten. Vädret höll vad det lovade och vi hade en toppentur längs fjorden. Det är svårt att få fram på kort hur maffig fjorden var. På båda sidor reser sig klipporna 1500 meter rätt upp ur havet. Vattenfallen som störtar ner mot fjorden är flera hundra meter höga att jämföra med Niagarafallets i sammanhanget blygsamma 55 meter. Trots att man är på plats är det svårt att greppa perspektiven.

Mitre Peak, ett berg som återfinns i massor av guideböcker och bilder från Nya Zeeland

Lite djur fick vi chans att se också. Först dök det upp delfiner, som vi väl sett förut i och för sig. Men det är ändå minnesvärt. På vägen in såg vi sälar som solade på berget men det vi verkligen ville se var ju pingviner! Dessa har man ju liksom aldrig haft chansen att se i frihet förr. Det såg länge ut som vi skulle bli utan men plötsligt dök en enda pingvin upp på sidan av båten, sedan såg vi två till. Riktigt skoj att sett dem och inte ens guiden som var ombord hann med där, så många ombord missade dem nog.

Perspektiven är svåra att förstå trots att man inser att båten nedanför är hyggligt stor.

Nöjda med båtturen packade vi in oss i bussen igen och for tillbaks samma väg och kom tillbaks till Te Anau lagom för middag, lite inköp för morgondagens resa till Dunedin och den sista kvällssolen.

Vi har varit mycket nöjda med dagarna i Te Anau och vårt äventyr börja så sakta se ett slut. Men ännu återstår en del som vi också avser att njuta till fullo av.