Vi upplever en fullmatad utflyktsdag och besöker ett av världens sju naturliga underverk. Avslutar kvällen med en härlig grillkväll.

Efter gårdagens misslyckade start på den här gruppresan skulle det nu bli en fullmatad dag. Vi skulle trycka in två dagars program på en enda dag men det låter kanske värre än det är då båda dagarna vid Iguassufallen normalt avklaras på vardera dryga halvdagar. Det gällde dock att hänga på låsen på för att hinna med.

Den Argentinska parken

Vi skulle starta på den Argentinska sidan. Parken där öppnade kl 8 och lokalguiden ville ha oss som första besökare i parken. Därför var det en tidig väckning som gällde. Snabb frukost och sedan iväg på den knappa timslånga resan över gränsen och in mot parken. Det hade redan börjat bli rejält varmt och luftfuktigheten var minst sagt hög. Idag kan det bli svettigt.

Vi var inte först men nästan. Fick stränga order att så snart vi blev insläppta skynda oss att följa efter vår guide och inte stanna och kika.

I väntan på tåget

Det klarnade sedan varför detta var viktigt. För att ta sig till attraktionerna skulle vi åka ett litet tåg. Detta gick var 30:e minut och man förlorar en hel del värdefull tid om man missar det första tåget. Det gick också att gå men verkade vara rätt långt. Det visade sig att vi precis hunnit i tid och med de sista biljetterna i sista vagnen kunde vi kliva in i tåget som tog oss upp till parkens huvudattraktion; det högsta fallet, kallat Devils throat.

På väg mot Devils throat

Vi tog oss fram i maklig takt genom djungeln och klev av i vad som kändes mitt i ingenting. Vid det här laget var det riktigt varmt och soligt. Guiden visade oss mot en stig och gav oss order att gå direkt till slutet och inte stanna längs vägen. Vitsen är att man då kommer fram till det mest storslagna först av alla och slipper vänta på fototillfällen. Sedan tittar man mer noggrant på omgivningarna på tillbakavägen istället.

Vi gjorde som han sa och vandrade iväg över en stålbro som gick över vattendrag och små öar. Det kändes lugnt och stilla med vatten som flöt stillsamt fram. När vi började närma oss slutet ökade dock bakgrundsljudet markant och även vattnet rörde sig fortare.

Devils Throat

Så såg vi slutet av promenaden. Bron slutade i en större plattform precis vid övre kanten av ett riktigt maffigt vattenfall. Det var som en stor gryta med ena sidan öppen där vattnet föll från alla sidor. Det är svårt att beskriva och bilderna gör inte platsen helt rättvisa heller. Det måste ses på riktigt, tror jag, för att man ska förstå.

Vi stod och bara stirrade till en början innan vi vaknade till sans och tog fram kameran samt bara njöt av att vara där. Det var svårt att se sig mätt men till sist blev vi tvungna att ta oss därifrån. Vi gick tillbaks och tog några bilder längs vägen men det var svårt att hitta något spännande efter att sett själva fallet.

Japp, selfiekungarna var där!

Näsbjörnar

Väl framme vid tågstationen fick vi syn på, vad vi tror är, Sydamerikanska näsbjörnar. De påminner lite om tvättbjörnar men är nåt helt annat. Nyfikna var de åtminstone och närgångna. De var framme och nosade på väskorna förmodligen i jakt på nåt smaskigt.

Några av dessa nyfikna krabater var framme och hälsade på oss.

Längs den övre cirkeln

Vi tog nu tåget tillbaks i den riktning vi kom men klev av vid mellanstationen som vi tidigare hoppade över på uppvägen. Här skulle vissa åka en extra båttur och ta sig i närheten av fallen från nedsidan. Men först gick vi alla en stig genom skogen kallad övre cirkeln.

Stigen var lättgången och bjöd på fantastiska vyer över de olika fallen. Det är svårt att beskriva med ord vad vi fick se och bilderna gör dem inte helt rättvisa.

Vi såg även en hel del olika djur. Fåglar, apor, en del ödlor samt fjärilar i massor. Det fanns mycket att se denna varma och fuktiga dag helt enkelt.

När vi gått ringen till slutet hamnade vi vid ett litet restaurangområde. Merparten av gruppen hade anmält sig till en båttur nedanför fallet för att komma riktigt nära men vi hade valt att hoppa över detta. Ett alternativ var att gå den nedre ringen men vi tyckte den såg rätt tråkig ut på kartan då den gick mest i regnskogen. Det var dessutom supervarmt så när alternativet var glass och några kalla var valet i slutändan både lätt och logiskt.

En glass och ett par öl senare kändes det lättare att uthärda värmen

Efter två timmar kom gruppen tillbaks och vi packade in oss i bussen för att återvända till Brasilien och besöka deras park. Vi behövde vara där innan fyra då de stängde för nya besökare. Vi hann med en knapp timmes marginal.

Den Brasilianska sidan

Här kunde man köra fram med den egna turistbussen hela vägen fram till den rundslinga vi skulle gå. Vi klev av och möttes av en minst sagt storslagen bild av samma fall vi besökte i förmiddags. Från Brasilien ser man fallen mer på avstånd men det blir då också ett helhetsintryck på ett annat vis. I den Argentinska delen kommer man nära men det gör det istället svårare att förstå helheten.

Vi vandrade längs stigen och stannade till på de utsiktsplatser man gjort och bara njöt av åsynen. Stigen tog oss allt längre ner mot botten och mot slutet kom vi fram till en plattform halvvägs nedanför Devils throat. Här kom man riktigt nära, så nära att man blev rätt fuktig av vattendimman som stänkte från fallet.

Vi stannade en stund innan vi tog hissen upp till toppen och bussen som väntade på oss. Därefter var utflykterna klara och det var ett par trötta, svettiga men nöjda Lundströmare som klev in på hotellrummet och den väntande duschen. Sällan har en dusch känt så skön!

Vilken park är bäst?

Jag funderade på den frågan men landar i vad lokalguiden sa; det går inte riktigt att välja. Skulle man tvingas välja kommer man dessvärre gå härifrån halvbesviken över att ha missat den andra parken. Båda sidorna har sin charm och jag tycker nog guden beskrev det klockrent när han sa att i Brasilen kan du se fallen som på film medans du i Argentina är del av filmen. Så; kommer ni hit; se för sjutton till att besöka båda parkerna!

Kvällsaktiviteter

Dagen var dock inte slut med detta. I kväll var vi inbjudna på grillkväll hos de som driver den lokala firma som G Adventures använder sig av för alla aktiviteter i området. De anordnar grillkvällar, mot betalning förstås, när minst två grupper från G Adventuers är här samtidigt vilket var fallet nu. Sagt och gjort blev vi upplockade och körda hem till en av ägarna. På uppfarten stod ett stort bord uppdukat och grillen hade varit igång i tre timmar redan för att köttet skulle få steka precis så sakta som de tyckte man skulle göra.

Kvällens grillmästare visar upp maten

Vi blev först bjudna på äkta Brasiliansk Caipirinha med Cachaça och allt. Här kände jag att jag hade stora kunskapsluckor som nu täpptes till.

Sedan bjöds vi på en helt fantastisk grillbuffé med extra allt! Köttet var verkligen helt fantastiskt och alla tillbehör smakade super, inklusive den grillade ananas kryddad med kanel och något mer, som de insisterade att man skulle komplettera framför allt nötköttet med.

Allt fick inte riktigt plats för en fin uppläggnning 🙂

Kvällsöverraskning

När vi i princip ätit färdigt röjde man bort en del av borden och nu dök en överraskning i form av Sambadansare upp. De såg precis ut som man tänker sig en karnevalsdag i Rio utan att ha varit där. De bjöd alla upp till dans men fördomarna om stela nordbor gjorde sig rättvisa vad gäller vår insats i dansandet i alla fall. Tur var väl att vi var de enda nordborna på plats, även om alla inte dansade kanske.

Festen fortsatte med dans och bad i familjens pool. Vi började känna att dagen tagit ut sin rätt och åkte därför tillbaks till hotellet med den första bussen.

Allt som allt har detta varit en toppendag, även om jag nog helst sett att vi gjort hälften igår istället för att som det kändes nu, stressa igenom två dagars program på en enda dag. För; man är ju inte femtiofem år längre om man säger så.