Vi åker mot Iguassufallen men resan tar en oväntad vändning redan vid flygplatsen. Får en extra lång resdag med lite oväntad bloggtid och reflekterar över vår tid i Buenos Aires.

På väg mot flygplatsen

Idag var det åter igen uppe med tuppen som gällde. Klockan fyra var det frukost, eller snarare frukostpaket bestående av några frukter och söta bröd (vad är det med argentinare och deras fäbless för sötsaker till frukost??). Klockan fem gick sedan bussen mot flygplatsen och planet mot Iguassu. Vi skulle denna gång flyga inrikes och satte därför kurs mot en med central flygplats, Jorge Newberry Airpark.

På väg mot flygplatsen. Morgontrötta men förväntansfulla!

När busschauffören skulle svänga ut på motorvägen mot flygplatsen kom första överraskningen i form av en avspärrning och polisbilar som inte ville släppa fram oss. Det visade då sig att det var maratonlopp i stan idag och att en del av sträckan gick just där. Det blev en lång omväg innan vi hittat en väg runt och blev avsläppta vid flygplatsen. Nu började det bli brådis för att hinna med flyget.

Nu väntade nästa lilla överraskning. Vi ställde oss i incheckningskön men blev lite fundersamma när de första i vår grupp klev fram, hade en diskussion och fick kliva ur utan boardingkort. Det fortsatte tills vår CEO, Celine kom fram och bad oss kliva ur kön och vänta. Hon såg lätt stressad ut.

Det skulle visa sig att hon hade anledning till det. Vårt flyg gick nämligen från en helt annan flygplats och det fanns ingen chans att hinna med det. Hur det hade gått till förtäljer inte historien men vi var på fel plats i vilket fall. Vi fortsatte vänta medans Celine gick iväg för att försöka lösa den uppkomna situationen. Efter någon knapp timme var hon tillbaks och meddelade att hon fixat nya biljetter till oss.. till klockan 18:50. Jaha, där rök den dagens planerade aktiviteter då. Istället skulle vi återvända till hotellet och få tillbaks våra rum samt tillbringa en dag till i Buenos Aires, en stad vi kände oss klara redan.

En bonusdag i Buenos Aires

Inte mycket att göra något åt, det var bara att hänga på. Maratonloppet hade nu passerat motorvägen som åter var öppen. Det gick fortare att ta sig tillbaks in i staden. Den sista biten fram mot hotellet var nu avspärrad istället så vi blev avsläppta och fick löpa gatlopp tvärs över gatan som maratonlöparna sprang på.

Här gällde det att vänta ut en lucka och sedan springa så fort man kunde.

Väl framme fick vi i alla fall äta frukost. Inte precis vår bästa frukost under resan. Det kändes tur att vi inte bott här under hela vår tid i staden.

Vi hade ingen lust att ge oss ut på stan och vandra i de kvarter vi gått i ett antal dagar. Därför blev det hotellrummet och fixa lite bloggar samt vila inför en lång kväll på resa.

Ett andra försök

I god tid runt tre satte vi oss på bussen och for ut mot den stora flygplats vi anlände på ifrån Quito. Här kunde vi checka in och ta oss ut i en nästan öde avgångshall med dryga tre timmars marginal. Alla var dock lättade att vi var på väg. Väntan tillbringade vi med lite sista bloggande och testande av några Argentinska ölsorter.

För att få till detta gissar jag att G Adventures fått panikköpa samtliga biljetter som fanns tillgängliga. Vi hade tur och fick ett par biljetter allra längst fram i Premium economy. Stora stolar och gott om plats gjorde att resan gick lätt och straxt innan nio landade vi i ett varmt och fuktigt Iguassi.

Efter att tagit oss igenom kontrollerna blev vi uppmötta av vår lokala guide som skötte alla arangemang medans vi var här. Vi satte oss först i Argentinska bussar och blev körda mot gränsen till Brasilien. Straxt innan bytte vi buss och passerade gränsen i den. Sån är tydligen uppgörelsen här. Alla ska väl ha sin bit av kakan, tänker jag.

Till sist var vi framme vid hotellet. Klockan var vid pass tio och det hade varit en lång dag. Några ville äta men vi stöp i säng. Dagen efter hade man lyckats trycka in båda dagarnas program vilket gjorde att det väntade en fullmatad dag som till råga såg ut att bli runt 40 grader varm. Vila var det som gällde.

Reflektioner om Buenos Aires

Vi tyckte om att vara i Buenos Aires. För oss räckte dock tiden vi var här men vi är nog inga tvättäkta storstadsmänniskor precis. Det är en riktigt stor stad med stora kontraster vad vi kunde se. Moderna hus blandade med rena ruckel och även i de centrala delarna vi höll oss i var det slående hur olika bara närliggande gator kunde te sig. Man gick på en tillsynes modern affärsgata och svänger man in på en sidogata så känns det plötsligt som man är i en helt annan stad. Här ligger skräp på gatan och husen står fallfärdiga. Riktigt underligt.

Det finns massor med kultur att se och besöka och vi uppskattade de platser som visades upp på stadsrundturen. Utom möjligen fotbollsstadion, men det är ju vi.

Just nu med inflationen som råder är det billigt att äta och vara i Argentina för utlänningar. Vi växlade inga pengar utan höll oss till kort. Med Visa och Mastercard får man en ”turistkurs” som är långt bättre än den officiella kursen. Som vi förstått det är svartväxling det som ger bäst kurs men att det inte skiljer jättemycket. Man tar då risken att sitta kvar med en massa pesos som man får växla tillbaks till usel kurs dessutom. Ska man ändå göra det fick vi höra att nya, fina hundradollarssedlar ger bäst kurs. Ett märkligt land på det viset tycker jag. Vi använde våra Visakort till 99% av inköpen. De ger den speciella turistkursen direkt. Med Mastercard debiteras man först den officiella kursen för att efter en tid krediteras mellanskillnaden mot turistkursen de infört. Det tog nästan en vecka för mig att få krediteringen.

Så, åk hit om ni har möjlighet!