Vi upplever en fantastisk soluppgång. Maria testar på att köra vänstertrafik medan Lasse tränar på att inte ha kontroll.
Naturens magiska skådespel
Soluppgången på denna magiska plats lär vara riktigt spektakulärt. Eftersom molnen ska hålla sig borta även under förmiddagen ställde vi klockan för att hinna bort till toaletten som ligger en bit bort samt koka en mugg kaffe var innan de första solstrålarna vågar sig fram. Det var rätt länge sedan, måste jag erkänna, som vi satt och väntade på en soluppgång. Men det var det värt. Jösses, vilket skådespel! Det tog typ en och en halv minut från det att man såg första strålarna till dess att hela solskivan var uppe över horisonten. Alldeles orangefärgad himmel åt ena hållet och de snötäckta bergstopparna, som fick ett rent magiskt ljus, åt andra hållet.
På väg tillbaka efter morgonbestyren. Vår bil står mellan
de vita så den syns inte. Den är lite pluttig.
Kaffe i väntan på morgonens första strålar.
Sämre utsikt har man ju haft.
Vi packade sedan snabbt ihop oss och for iväg. Vi stod på en freecamping för sex fordon, på en infartsparkering för tåget mellan Christchurch och Picton. Det är gratis men kräver att man är iväg senast klockan sju. Vi som fortfarande vaknar tidigt har inga problem med det. 😊
Nybörjare i vänstertrafik
Vår tanke med den tidiga starten var att ta oss till en rastplats och äta frukost där. Istället blev det så att vi stannade till vid en rastplats för toabesök och for vidare med mig som förare. Det är första gången jag kört vänstertrafik mer än på en parkering. Det gick bra och jag fick snabbt koll på var jag hade bilen som är större än något jag kört förr. Så här tidigt var det lite trafik på vägarna.
Vi beslöt att fara vidare och käka McDonalds frukost i den lilla staden Pegasus. Där finns det helt okej men lite klent kaffe. Det fanns ett litet dagsfärskt nyhetspapper ”Coffee News” man kunde ta och läsa till frukosten. Kan säga att jag blev lätt förvånad när jag läste om Gekås i Ullared! Sverige gör sig påmint både här och där. Medan vi åt tittade vi på kartan och hittade en väg lite inåt i landet vilken vi inte åkte förra gången. Det skulle vara en scenic route med vidunderlig utsikt.
Tredje stycket i mitten, Gekås. Bladet utgivet på morgonen
och vi kom vid halv nio.
På en del ställen längs vägen satt dessa metallnät för att förhindra stenar att rulla nerför berget mot trafiken.
Bob´s bridge
Men först till den stora attraktionen i Pegasus, Bob’s bridge. Bob är den som gjorde Pegasus till ett namn på kartan. Han byggde sex tusen nya bostäder, mestadels enplansvillor, runt sjön Pegasus. Vi funderar på om sjön också är tillverkad eller om den fanns från början. Alla gator och hus ser läskigt välplanerade ut. Och så så där gulligt att man undrar om det är på riktigt. Jag tänker på den där filmen med Jim Carrey, The Truman show. Där han är aktör utan att veta om det i en dokusåpa som var på dygnet om.
Bob´s bridge!
Pegasus, en liten perfekt stad.
Vi gick en promenad runt den lilla sjön som hade små perfekta sandstränder runt om där det går utmärkt att bada under sommarens soliga dagar. Och naturligtvis hade någon delat med sig av en geocache i denna lilla perfekta stad. Cachen hittades och loggades kvickt innan vi snabbt tog oss tillbaka till bilen eftersom det börjat regna.
Geocachare om har intagit stealthmood. Syns knappt eller hur?
Scenic Route 72
Vi for sedan vidare längs Scenic Route 72. Lasse var glad över att ha tagit tillbaka kontrollen i förarsätet och körde glatt i småregn och blåst. Det är nyttigt att sitta bredvid ibland och träna på tilliten och att inte ha full koll. Dock medgav han att det egentligen gick rätt bra men att det var svårt att sitta bredvid när man inte ser något och som sagt, inte har kontroll.
Kanske inte är så konstigt att det känns läskigt att sitta bredvid. Vägarna är smala och kurviga. I denna kurva
är det 25 km/t som gäller för att köra säkert.
Vacker utsikt vart man än tittar. Kanske tur att Lasse vill köra.
Just idag var det nog lite bortkastat att åka scenic route 72 eftersom sikten var begränsad till närområdet då regn och dis försämrade sikten ordentligt. Lite finns ändå att reflektera över. Varför älskar Kiwisarna att klippa stora höga häckar fyrkantiga block, till exempel. Och varför, varför, varför gillar de inte att ha bilens lyktor på under dagtid på bilarna?? Vi sitter och svär gång efter annan för att det dyker upp bilar som man har otroligt svårt att se innan de är helt nära. Det borde vara självklart för alla att synas i trafiken för sin egen skull! En sista reflektion för idag är att det är ganska kul att möta andra gröna Jucy-bilar. Alla vinkar glatt och frenetiskt till varandra som om vi känner varandra! Jättekul, ju!
Överallt fyrkantigt trimmade häckar som är 5, 6 meter höga.
Disigt idag!
Framme i Geraldine
Idag blev det en camping med elsladd och dusch på Top 10 Holiday Park i Geraldine. Vi tänkte äta ute på restaurang idag då det fanns en lokal pub, Q Foods, som låg straxt bredvid. Men när vi trotsat regnet och kommit dit så skulle de stänga ganska snart så det fick bli en TakeAway-pizza. En pizza med kyckling teriyaki blev det. Annorlunda men fantastiskt gott!
När vi ätit kröp vi ner i sängen, det var ganska rått och fuktigt efter allt regnande. Förhoppningsvis blir det torkväder i morgon!
Ett svar till ”Spektakulärt skådespel, tappad kontroll och en god pizza”
Härligt att vädret blivit bättre! Känns definitivt mer magiskt med lite sol och fina soluppgångar på en (mestadels) klar himmel. Verkar otroligt härligt att bara ”glids runt” utan allt för mycket planer.