Vi far vidare söderut och kikar på strålande utsikt och pingviner i massor (vi lovar!). Konstaterar att sol är betydligt bättre än regn!
I dag var det riktigt kallt ute när vi vaknade. Gissningsvis 5-7 grader eller så. Vi körde den vanliga morgonrutinen och kom iväg som brukligt någon gång efter nio.
Det är lått att missa den här typen av saker som står mitt framför näsan. Trädet stod väl 25 m. från oss men jag såg det först nu…
Väl ute på vägen började det rätt snart klarna upp ordentligt och livet blev åter lite lättare.
Ett skoträd??
Maria kikade efter sevärdheter och inte långt från Geraldine ligger Temuka där sevärdheter som nämndes var The shoe tree. Det lät ju bara så dumt att vi måste stanna till. Sevärdheten låg en kort bit utanför stan och var just det; ett träd med massor av uppspikade skor. Varför kan jag tycka är en högst relevant fråga faktiskt. Jag har googlat högst sporadiskt men hjälp oss finna historien bakom. Det är fritt att kommentera 😉.
Vad är meningen med dessa skor?
Timaru
Nu var vädret riktigt fint och nästa stad vi kom till var Timaru. Vi bestämde oss för att kika på den botaniska trädgården. På Nya Zeeland har de verkligen otroligt många sådana och vi gillar ju natur så varför inte.
Det är en perfekt årstid att besöka parker i det här landet nu.
Inga grusade vägar i den här parken, enbart gräs.
Det var en väldigt trevlig plats med massor av växter, träd, dammar och fåglar. Det vi gillade var att man inte hade några gångar egentligen. Man fick istället vandra runt på gräsmattan! Vi spenderade en god stund i solen och stillheten som parken gav innan vi åkte vidare.
Där sitter jag under korkeken och funderar
Alla parker här verkar ha en sektion med ”Rock garden”
Oamaru
Vi for nu vidare söderut mot nästa större stad. Oamaru är en, med Nya Zeeländska mått, en rätt stor stad med runt 14 000 invånare ungefär 12 mil norr om Dunedin. Det är bara fem mil mellan Timaru och Oamaru så resan gick rätt fort.
Utsikt med extra allt
Oamaru är hem för en pingvinkoloni. Vi vet sedan förra besöket på Nya Zeeland att pingviner är ute till havs om dagarna och kommer in till land först om kvällen så förhoppningar att se några var lågt ställda. Trots det ville vi ändå titta men först tog vi oss mot en utkiksplats.
Vi följde anvisningarna i GPS:en och kom till några minst sagt extrema uppförsbackar som verkligen satte vår bilmotor på prov. Upp kom vi dock och vilken utsikt det var!! Helt otrolig vy över närområdet. Färgen på havet liknade inget jag sett tidigare. Vi stod bara och gapade innan vi plockade fram lunch som intogs på ett picnic bord med sagolik utsikt Ska man gnälla (men det ska man absolut inte) blåste det lite svalt kanske.
Här var det en otrolig utsikt och jättefin vy att inta lunchen till.
Pingviner, vi känner oss säkra 🙂
På en av de kraftigt inzoomade bilderna Maria tog över hamnen nedanför såg det ut ett gäng pingviner låg och solade på en pir. Det måste såklart undersökas och vi hade ju ändå bestämt oss för att ta oss dit.
Sagt och gjort, nerför berget for vi och parkerade sen nere i hamnen. Och där, ute på en avstängd pir såg det onekligen ut som ett gäng pingviner låg tillsammans med andra fåglar. Det var långt ifrån oss men vi bestämde att de inzoomade bilderna ändå visade pingviner.
Såna skyltar har vi inte jättemånga av hemma
Pingviner, check!
När vi vandrade tillbaks till bilen fick vi syn på några typiska ”turisthus”. Vi gick dit och där var ju pingvinkolonin. Man hade byggt upp en hel verksamhet kring detta och själva kolonin var människokonstruerad med lådor i området som pingvinerna bodde i. Där fanns uppbyggda läktare med finare platser och ”normala” sådana. Totalt fotoförbud och grindar med mera . Hela upplägget kändes inte lockande alls i mina ögon. Jag kanske missförstod saker men blev i vilket fall inte sugen att stanna och se mer.
På väg söderut
Nu var besöket i Oamaru över. Vi satte oss i bilen och planerade resten av dagen. Det var nu tidigt eftermiddag och fint väder. Därför bestämde vi att inte åka så jättemycket mer. En dryg timme söderut ligger Moeraki som vi gärna vill besöka på nytt. För att få ett tidigt avslut och njuta av kvällen så bokade vi därför en plats på campingen i Moeraki by.
Nu är vi parkerade för kvällen
Det är väl det här som kallas havsglimt.
Det visade sig vara ett riktigt fint ställe. En bit ner och genom vegetationen skymtade havet i all sin prakt. Vi njöt i solen och hade det bra.
Kvällsaktiviteter
Till middag var valen få om man ville äta i byn. Vi valde den enda restaurang som fanns och smakade några hantverksöl samt delade på en pizza med extra allt. Det funkade bra och vi blev mätta så det räcker.
På hemvägen gick vi en promenad i syfte att logga några av stadens burkar. Vi började med en adventurecache som gav oss en hel del historia om platsen på köpet. Den tog oss också högst upp till en utsiktsplats med historisk betydelse utöver att erbjuda en milsvid utsikt.
Rätt mäktigt skådespel från utsiktsplatsen idag
Nu kände vi oss nöjda och dagen började ta slut. Vi tog oss ner och kom fram till bilen innan det mörknar helt. Men det var med max 20 minuters marginal skulle jag säga. Det blir mörkt fort här.
En flagga designad av Hundertwasser vi såg på vägen tillbaks. Kunskap vi fått tidigare på resan.
