Vi gör ett återbesök på stranden i Moeraki och tittar på stora runda stenklot. En botanisk trädgård, den i Dunedin, till hinner vi också med innan vi stannar för en natt med fricamping.
Återbesök på stenstranden
Mycket märkligt men när vi vaknade i morse, i vanlig tid ska tilläggas, så hade alla bilar utan en redan dragit. Vi var absolut sist iväg vid kvart i tio. Nåja, vår dag började bra med solsken och en god frukost till en, återigen, fantastiskt utsikt.
Ganska tomt på parkeringen och klockan är bara runt halv nio.
Moeraki Boulder Beach
Det var en kort bilresa till vårt första stopp för dagen. Moeraki Boulder Beach. Vi följde skyltarna till parkeringen och fick en trevlig promenad längs stranden innan vi kom till de stora runda stenarna.
Ett kärt återseende för den som gillar stenar och fascineras av naturens under!
De bildades för miljontals år sedan. Kalkrikt vatten bildade tillsammans med sand cement som la sig runt snäckskal och småstenar. Vartefter vattnet strömmade omkring byggdes de på till stora runda klot. Vartefter landhöjningen har skett ligger de i sanden och jorden längs strandkanten. Nu kommer det fram stenar ur jorden i strandbanken allteftersom erosionen fortskrider.
En del klot går isär vartefter vatten tränger in i dem.
Kloten kommer fram ur strandbanken. Undrar hur många
fler som gömmer sig.
Vi gick en lång stund och funderade på om stenarna minskat i storlek eller om vi i våra hjärnor gjort dem större än de var när vi såg dem 2012. När vi tittade på kort så konstaterade vi att de faktiskt var lägre. Oklart om det beror på att tidvattnet drar med sig sand till och från stranden i olika faser men det är i alla fall vår teori.
När vi jämförde bilden från 2012 så vi att stenarna absolut var lägre nu.
Selfiekungarna i farten
Dunedin
Vårt nästa stopp blev Dunedin. En stad som vi upplevde att vi stressade igenom sist. Nu har vi tid att göra det lite noggrannare. På väg in mot Dunedin är det en lång nerförsbacke med utsikt över staden. Mäktigt!
Botaniska trädgården
Precis nedanför den långa backen ligger Dunedins botaniska trädgård. Vi har i och för sig sett många botaniska trädgårdar nu men det är trevligt att se den lokala faunan. Här i Nya Zeeland har de dessutom så otroligt välordnade och tillgängliga parker. Och det är så härligt att titta på all vårens färgprakt, man får liksom ny energi.
Ganska backig trädgård men otroligt fint överallt.
Det bästa, tycker jag, var Rododendronparken. Det blommar just nu i all sköns färger. Från djupaste rött till gula och vitt. Och de är stora! Stora som träd med tjocka stammar och en del var nog uppåt fem meter höga. Ja, en del var ju som dem hemma förstås. Så vackert.
Färgprakt!
En del hade nästan blommat över men likväl var det vackert!
Bjuder på en extra bild av selfiekungarna idag.
Tror nästan jag måste ha en massa rhododendron
hemma i trädgården.
De hade också en avdelning för barrträd. Från små krypenar till gigantiska ceder- och redwoodträd.
Härliga fluffiga enar som ser ut att spöka, eller hur?
Vi passade även på att logga ett par cacher i parken när vi ändå gick förbi. Faktum var att det redan sedan tidigare fanns en glad gubbe (loggad cache) på kartan!
St Paul´s Cathedral
Utforskandet av Dunedin fortsatte sedan inne i själva stan. St Paul’s Cathedral är en stor, vacker byggnad som ligger på en höjd ovanför busstorget. Den är lite märklig för själva koret är modernt byggt med släta vita väggar och en stor moden orgel medan resten är gammalt och byggt i samma stil som stora katedraler brukar. Den byggdes runt 1915 men koret färdigställdes aldrig då utan byggdes till först 1971.
St Paul´s Cathedral. Till ytan lik ganska många andra katedraler.
Det som också skilde mot de katedraler jag tidigare varit i var ett av de stora mosaikfönstren där själva St Paul står omgiven av pingviner, delfiner, kiwifåglar och andra specifika djur från Nya Zeeland.
Notera de för oss annorlunda djur som de omger sig med.
Vi skandinaver gör oss påminda lite varstans.
Till och med i katedralen.
Järnvägsstationen
Järnvägsstationen var också värt ett besök enligt flera av våra källor. Det var ett stort vackert hus med en välskött liten park utanför. Inuti var golvet av vacker mosaik och även ett par av fönstren var också av mosaik. På övervåningen fanns ett galleri där olika lokala konstnärer ställt ut sina alster. Som vanligt var det inte alla jag förstod men de allra flesta var fina på alla möjliga och omöjliga sätt. Kul att ha sett i alla fall!
Järnvägsstationen i Dunedin, kunde lika gärna varit ett slott!
När parkeringstiden började närma sig sitt slut återvända vi mot parkeringen som för övrigt var en grusplan och ganska trång. Trors att den låg mitt i city.
Dags för fricamping!
Som nattparkering tänkte vi prova på fricamping vid en strand. Om det fanns några platser kvar, vill säga, eftersom klockan började bli en del. Det hade vi ju inte behövt oroa oss för eftersom vi var först! Lite info från appen vi bokar med finns här. Det var en bit terräng mellan parkeringen och stranden så ingen direktutsikt mot havet denna gång. Men det var bara typ tjugo meter ner till stranden via en liten stig så det var helt okej.
Efter att ha värmt soppa till middag gick vi en promenad på stranden. Lasse var glad åt att ha mössan som vi införskaffat på shopen vid Moeraki Boulder Beach, det blåste rätt ordentligt nämligen. För några dagar så var det visst sjölejon som var här med årets ungar. Men dem såg vi inte till idag. Det enda levande på stranden var så vitt vi kunde se en person som satt för sig själv och spelade gitarr.
Strandpromenad på den tomma stranden i Ocean View Reserve.
På väg tillbaka letade vi en god stund efter en geocache som skulle vara gömd bland Flaxbuskarna. Flaxbuskar är stora bladiga saker. Blomstänglarna ser ut so enorma (tre, fyra meter) gladioler, i alla fall nu innan de slagit ut. Tillslut hittade Lasse burken och skrev i loggboken och därefter var det hem till bilen för att göra natt. Under tiden vi varit på promenad har det kommit fler bilar så nu är det nog en hälften av platserna upptagna.
