Vi åker längs bitar av Sumit Road med hisnande upp- och nerförsbackar och smala, kurvig väg men med otrolig utsikt. Har en trevlig kväll med middag i Akaroa.

Morgonbestyr

Vaknade till en solig morgon. Nu har vi bara ett par dagar kvar att spendera med vår campervan. Planerna börjar på vad vi ska se och göra börjar ta slut. Vi har bokat plats för de sista två nätterna då det, framför allt sista natten, känns bra att veta att vi kan husera nära Christchurch eftersom bilen ska lämnas in där städad och klar klockan tio på förmiddagen. Idag ska vi ta oss ut på udden utanför Christchurch till Akaroa.

Vi åt frukost i godan ro. Det enda som störde var nog när jag skulle rosta bröd i det allmänna köket. Det stod ett par barn i typ tolvårsåldern och skulle rosta sina sex mackor till familjen. Helt ok. Men, så började det. Under tiden brödskivorna var i rosten drogs spaken upp och bröden skulle kontrolleras ett flertal gånger. Nähä, lite til behövs, och lite till… När så alla mackor till slut var rostade kom pappan och undrade hur det gick. Då var de första skivorna på väg i rosten igen för att värmas. Tack och lov såg pappan att det var kö så till slut fick mina mackor en omgång i rosten även de. jag hade liksom väntat så länge att det inte var nån idé att gå innan det blev min tur. dessutom var det lite fascinerande att se hur den stackars brödrosten fick jobba. 🙂

Efter vår frukost, som förmodligen gick fortare att äta än att vänta på brödrosten, packades bilen och gjordes i ordning för avfärd.

Bron som vi passerade i utkanten av Christchurch.

Summit Road

I guideboken stod om en fin färd till Okains Bay. Där det även ska finnas ett litet fint museum. Det var inte så långt till Okains Bay så vi funderade på hur vi skulle fördriva tiden mellan utcheckningen klockan tio och första incheckning klockan två på nästa camping. Men, vi hade inte behövt oroa oss för det direkt. Det finns så klart en fin turistväg även där så den tog vi.

Bitar av vägen har blivit förstörd och går inte att köra men den bit vi körde med vår trötta bil räckte fint. Tror att det är den värsta väg vi varit med om i Nya Zeeland. bitvis var u-kurvorna som velodromer med stup långt ner på sidan. Utan barriärer och endast några decimeter utanför vägbanan. Samtidigt som det lutade brant upp eller ner. Hittade en websida som heter dangerousroads.org där summit road finns med.

Okain´s Bay

Efter många hissnande utsikter och mycket upp och ner och kringelikrokar kom vi fram till Okains Bay, fortfarande med hjärtat i halsgropen och funderingar på hur det ska gå att ta sig upp för den sista nedförsbacken igen.

Kurvigt! Notera hur vägen ser ut framåt.

Museumet var stängt och vi fattade nog inte riktigt vad vi gjorde där egentligen. Hela lilla ”byn” åkte vi igenom på typ en halv minut och sedan var det inget mer än en camping längst ut. Nähä, det var bara att vända och ge sig på den där uppförförsbacken. På lägsta växel och väldigt långsamt tuggade vi oss uppför. Till slut var vi uppe (Phu!) och bestämde oss för att ta den lite enklare vägen till Akaroa. Den var likväl ganska kurvig och backig den med!

Akaroa

Akaroa är en söt liten stad vid vattnet. Alla husen ser ut som de är från sekelskiftet och väldigt välvårdade med prunkande trädgårdar. Vi hittade en geocache men som de orutinerade cachare vi är så låg pennan kvar i bilen. Den får vi ta ikväll när vi ska käka middag.

Campingen, Akaroa TOP 10 Holiday Park, låg uppför en, naturligtvis, brant backe. Vi fick ett trevligt mottagande och en plats med den absolut bästa utsikten hittills. Vädret gjorde sitt till och vi satt och mös gott under eftermiddagen samtidigt som tvättmaskin och torktumlare gjorde sitt.

God lunch med kallt vitt lokalproducerat vin till bästa utsikten!

Kvällspromenad och middag

Framåt kvällen blev det middagsdags. Det finns en genväg genom skogen ner till Akaroa och det kändes bra att gå i hyfsad tid så det inte blev helt mörkt på tillbakavägen.

Genvägen genom skogen. Ganska brant faktiskt!

Vi fastnade på första bästa ställe, Madeira Hotel. Dagens tips var Fish´n Chips så det blev det. Alltid gott, men bättre tartarsås har jag ätit!

När vi ätit klart fortsatte vi längs gatan. Nu hade vi även en penna med oss och loggade cachen vi hittade tidigare på dagen. Kvällen var ljum och solen sken så vi gick vidare längs stranden och satte oss på en uteservering. Det var fortfarande varmt och gott i solen så det fick bli ytterligare öl innan solen gick ner.

Vägen upp genom skogen till bilen var brant och kändes ganska lång efter en god middag och ett par öl. Men till slut var vi uppe och kunde njuta av stadens ljus nedanför nu när mörkret lagt sig. Sen blev det gäsp och ”Nä, du Lundström, det är ju en dag i morgon också”.