Vi gör vår sista hela campingdag. Besöker hamnstaden Lyttelton och är på väg att hamna på ett nytt äventyr. Campar och städar ur bilen inför återlämnandet.
Idag vaknade vi till kombinationen strålande sol och fantastisk utsikt. Det är en kombination som jag gillar skarpt om jag ska vara ärlig. Med humöret på topp käkade vi frukost och gjorde bilen klar för avfärd.
Den utsikten till frukost fungerar nästan jämt.
Mot Christchurch
Vi var båda överens om att vi fått nog med spänning för ett tag. Därför valde vi att skippa Summit road och istället köra Highway 75 tillbaks till Christchurch.
När man hör ordet Highway tror jag att de flesta framför sig en bred och rak väg, gärna flerfilig, där man kan susa fram i nästan obegränsad hastighet. Så funkar det inte på Nya Zeeland även om det absolut finns kortare vägsträckor, särskilt runt större städer, som lever upp till den standarden. De flesta vägar är betydligt smalare och kurvigare än vad åtminstone jag ser framför mig när någon säger ”Highway”. De har dock oftast både mittstreck och kantstreck så i detta fall var det ju ett kliv framåt.
Promenad till sjön
Vi tog oss över bergen en lättare väg i vilket fall och kom tillbaks på de lite slätare vägarna mot Christchurch. Gjorde ett kort stopp och gick en kort promenad ner mot sjön. Det var riktigt varmt idag och trots att platsen vi kom till var lite tråkig med öppen yta och mer sumpmark ner mot sjön var det ändå vackert. Det är så det alltid känns när man är här på nåt vis, oavsett var så är det alltid vackert!
Vi loggade en cache som låg här och körde vidare in mot Christchurch. Planen var att ta oss igenom staden och köra till hamnstaden Lyttelton som ligger bara någon mil bort. Vi trasslade oss igenom trafiken. Det var lite ovant med så många bilar och massor med vägar på samma ställe. Vägen gick vidare till en tunnel som tog oss genom ett berg. Också lite ovant. Alla vägar vi kört här går över bergen och inte igenom dem.
Lyttelton
På andra sidan tunneln låg Lyttelton. Det började lite dåligt, för när vi följde skyltarna mot informationskiosken hamnade vi plötsligt på en smal väg upp på berget. Det kändes inte alls bra eftersom det i allmänhet är svårt att vända på Nya Zeeländska bergsvägar när man väl startat färden. Men straxt utanför staden fanns en utkiksplats där vi kunde vända. Stannade till där och passade på att käka lunchmackan och logga cachen som såklart låg här.
Vilken tur att denna utsiktsplats dök upp innan vi hann komma för långt upp på berget.
Därefter åkte vi tillbaks till Lyttelton och parkerade. Informationskiosken låg precis i hörnan på vägen vi svängde upp på skulle det visa sig. Vi var bara lite blinda.
Vi gick en sväng runt staden. Det gick ganska fort, den är inte stor. Vi såg större gapande luckor i stadsbebyggelsen som minde om att man ännu inte hunnit återbygga allt som förstördes i den stora jordbävningen 2011. Lyttleton låg i epicentrum och blev hårt drabbat.
Sista campingnatten
När vi kände att vi turistat färdigt satte vi oss i bilen och körde tillbaks till Christchurch. Vi hade bokat en campingplats så nära hyrbilsfirman som möjligt för att göra det enkelt imorgon. Vi letade upp campingen och checkade in men körde sedan till en mack för att fylla på gasol (den ska vara full när man returnerar bilen). Macken kunde dock inte fylla på tuben mer så det lilla vi gjort av med fick vara ok.
Tillbaks till campingplatsen och parkeringen för sista gången. Vi det lugnt i solen en sista eftermiddag innan det var dags att slita ut alla saker för en genomgång och packning i ryggsäckar igen. Kändes lite ovant men bekant på nåt vis. Bilen fick sig också en genomgång med rengöring och tvätt. Min känsla var att de får tillbaks en betydligt renare bil än de lämnade till oss. Kylskåpet har fortfarande en svag doft av dålighet men det är milsvid skillnad från de första dagarna.
Städning och rengöring av bil
Det tog en stund att gå igenom allt och eftermiddagen hann bli till tidig kväll innan vi var klara. Vi gjorde det riktigt enkelt för oss genom att kliva bort till den Big Burger som låg utanför grindarna och åt en ”festmåltid”.
Inte mycket dag återstod nu utan vi bestämde att det fick bli en tidig kväll helt enkelt. Kröp till kojs och somnade hyggligt tidigt. Under eftermiddagen och kvällen hade campingen fyllts på rätt bra och det kändes nästan som den var mer eller mindre full. Det var en klart ovan känsla från de tomma campingar vi hittills sett.








