Nya Zeeland 2012

Idag var det dags för en kombinerad buss- och båttur. Vi skulle till Milford Sound och en tur genom fjorden ut till Tasmanska havet. De vi träffat har pratat om Milford Sound med värme i blicken så förväntningarna var nog rätt högt ställda.

Vi vaknade med ännu en solkskensdag i sikte. Här regnar det drygt 200 dagar om året så lite tur har vi nog haft. I Milford Sound är siffran drygt 260 dagar och ett normalår får man runt 7 meter (!!) regn, vilket är världsrekord när det gäller platser i havsnivå. Något år nyligen hade man mätt upp dubbelt så mycket där; 14 meter regn på ett år! Jag säger då det, måste vara en särdeles speciell plats som kompenserar på många andra sätt med tanke på alla turister som trots allt far dit.

Bussresan

Turister i yster dans och vi var några av dom :).

Vi hade valt kombon buss/båt för att kunna njuta av vägen upp mot Milford Sound. Kurvigt var väl bara förnamnet, särskilt mot slutet av resan. Skönt att slippa köra tyckte vi nog trots allt. Och vi bjöds på en hel del detaljer under resan som gått oss förbi annars.

En spegelsjö man bara ser på vykort

Ett par stopp på platser som alla turistbussar stannade hann vi med också. Jag minns särskilt Mirror Lakes med sina vackra reflektioner, den stora grässlätten som uppstod efter en stor brand och när vi stannade till vid ån med det kristallklara vattnet och fick umgås med de Nya Zeeländska papegojorna som kallas Kea. De var inte särskilt skygga precis.

Kea-fåglarna på det här stoppet var inte blyga

Millford sound

När vi tagit oss ner på andra sidan av passet var det dags att stiga ombord på båten. Vädret höll vad det lovade och vi hade en toppentur längs fjorden. Det är svårt att få fram på kort hur maffig fjorden var. På båda sidor reser sig klipporna 1500 meter rätt upp ur havet. Vattenfallen som störtar ner mot fjorden är flera hundra meter höga att jämföra med Niagarafallets i sammanhanget blygsamma 55 meter. Trots att man är på plats är det svårt att greppa perspektiven.

Mitre Peak, ett berg som återfinns i massor av guideböcker och bilder från Nya Zeeland

Lite djur fick vi chans att se också. Först dök det upp delfiner, som vi väl sett förut i och för sig. Men det är ändå minnesvärt. På vägen in såg vi sälar som solade på berget men det vi verkligen ville se var ju pingviner! Dessa har man ju liksom aldrig haft chansen att se i frihet förr. Det såg länge ut som vi skulle bli utan men plötsligt dök en enda pingvin upp på sidan av båten, sedan såg vi två till. Riktigt skoj att sett dem och inte ens guiden som var ombord hann med där, så många ombord missade dem nog.

Perspektiven är svåra att förstå trots att man inser att båten nedanför är hyggligt stor.

Nöjda med båtturen packade vi in oss i bussen igen och for tillbaks samma väg och kom tillbaks till Te Anau lagom för middag, lite inköp för morgondagens resa till Dunedin och den sista kvällssolen.

Vi har varit mycket nöjda med dagarna i Te Anau och vårt äventyr börja så sakta se ett slut. Men ännu återstår en del som vi också avser att njuta till fullo av.

Vi berättar om vår resa mellan Queenstown och Dunedin längs South scenic route denna regniga och blåsiga dag. Besöker Gemstone beach och Waipapa Lighthouse.

Klockan ringde redan 06.45, en snooze och sedan in i duschen. Idag ska vi till Dunedin (uttalas ”Danijdin” av ortsborna). Vi har tänkt åka South scenic route, en turistväg som mestadels går längs kusten från Queenstown till Dunedin. Många fina utsiktsplatser under vägen och många platser att få se till exempel sjölejon och pingviner och även en mängd historiska platser.

Vädret idag var nog bäst för bilkörning. Turistandet blev en blåsig och ganska regnig historia!

Gemstone Beach

Gem stone beach

Vi kom iväg tidigt och hann stanna till och leta burk på fina platser innan det började bli sämre väder. Ett av stoppen idag var på Gem stone beach där man tidigare hittat både guld och halvädelstenar på stranden.

Waipapa Lighthouse

Blåsigt vid Waipapa Lighthouse idag. 

När vi kom mot kusten svängde vi av för att titta på en fyr, Waipapa lighthouse, som började byggas efter att ett stort passagerarfartyg förliste 1881. Vid det tillfället omkom 131 människor, en katastrof! Bitar av vraket går att se än idag. Fyren står kvar och är idag moderniserad och lyser än idag för att hindra fler fartyg att förlisa. Sjölejon och sälar brukar soliga dagar ligga på stranden nedanför och njuta av värmen men idag föredrog de nog värmen till havs.

Fullt med cyklister rusade förbi oss

Vi har även lyckats få se en cyklistskock som kom mot oss på vägen. Det verkade vara ett ganska stort lopp eftersom en helikopter och ett flertal sändningsbilar för tv och radio kom samtidigt med cyklisterna. Vi såg även ett av vardagsbestyren på Nya Zeeland med sina 35 miljoner får. En fårskock som skulle flyttas från en hage på ena sidan vägen till en hage på den andra sidan. Med hjälp av ett par hundar och en fyrhjuling såg det ut att gå galant.

Flytt av får.

En kul sak med burkletningen är att det tar oss till oväntade platser. Och vi får se en del oväntade saker … och djur…

En större fågel som dök upp vid ett av stoppen

Till hotellet hittade vi galant trots att Dunedin är en ganska stor stad. Frusna och lite trötta beslöt vi oss för att en middag på hotellet skulle sitta fint. Nu är vi mätta, belåtna och mycket, varmare efter ett bad (det gäller att passa på när det finns badkar med propp!). I morgon ställer vi ingen klocka!

Vår sista hela dag på Nya Zeeland blev en riktigt skön dag med hela 27 grader på termometern. Återigen stod den i skarp kontrast med gårdagens blåst och regn. I dag skulle vi göra den avslutande bilturen upp till Christchurch.

Dunedin

Men innan det var vi nästan tvungna att kika på Dunedin också. Vi gick därför en kort promenad i centrum, tog några kort och några cacher samt avslutade med en tur i ytterkanterna på jakt efter några av de äldre burkarna med.

Dunedins centrum

Sen bar det av norrut längs finfina vägar. Onödigt fina skulle nog den genomsnittlige Nya Zeeländaren säga. Eller så börjar man vänja sig så här lagom mot slutet. Det var till och med så man blev tvungen att sakta ner då och då.

Shag Point en försommardag

Vårt första stopp gjorde vid Shag Point, ett ställe där man kunde spana efter sälar och pingviner. Som vanligt en väldigt vacker plats som gjorde sig bra i försommarvärmen. Vi njöt och spanade. En hel del sälar fick vi se men pingvinerna uteblev. De kommer in på kvällen och då var vi redan långt härifrån. Otur.

Sälar vid Shag Point

Moeraki beach

Nästa stopp blev vid Moeraki beach där man kunde beskåda märkliga och nästan helt runda stenar som låg på stranden. De har bildats, likt pärlor under miljontals år på havsbotten innan de hamnat på land. En märklig syn att se dessa gigantiska spelkulor ligga utdrällda på stranden. Vi gick runt en god stund och fotade innan det hela avslutades med en milkshake med havsutsikt.

Stenklot på Moeraki beach

När vi kom tillbaks i bilen insåg vi att vi dragit benen efter oss länge idag. GPS:en sa att ankomsten var beräknad till sju så det var bara att inse att det var direkt till Christchurch som gällde. Vi for vidare norrut och lyckades för första gången komma fram före GPS:ens tid. Inte utan att man började känna sig rutinerad nu.

Christchurch

Väl framme checkade vi in och begav oss ut på stan. Vi siktade in oss mot centrum och blev bedrövade över den syn som mötte oss. Jordbävningen för snart två år sedan har verkligen gått hårt åt staden. Överallt stod rivningsfärdiga hus med staket runt om, öppna ytor där man hunnit röja och ett och annat nybyggt hus. Hela centrum verkade avstängt från det håll vi kom. Det kändes dystert på nåt vis och även svårt för oss att greppa hur mycket skada en jordbävning kan ställa till med.

Vy in mot det avstängda centrum. Notera hur glashuset lutar i förhållande till huset bakom.

Efter en avslutande middag tog vi oss tillbaks till hotellet. I morgon återstår packning, lämna tillbaks monstret och påbörjan av en lång resa tvärs över jorden igen.