Nya Zeeland 2012
En resa vi pratat länge blev av till sist! I knappt tre veckor reste vi runt med bil i Nya Zeeland. Från Auckland i norr till Te Anau/Dunedin i söder. Det blev verkligen en spännande resa med massor av intryck och upplevelser. Läs om den här!
På den här sidan ska vi berätta om våra upplevelser och dela med oss av intryck och foton. Den 13 oktober far vi för att åter trampa svensk jord den 3 november. Vi flyger ut till Auckland för att sedan ta oss runt landet med egen hyrbil. För att göra det lite enklare har vi förbokat hotell och en del andra evenemang längs vägen. Det finns så mycket att se och gjorde att vi kände att vi riskerade drunkna om vi inte gjorde på det viset. För oss är det första gången vi är ute lite längre på helt egen hand vilket gör att lite ”hålla handen” kändes bra. Trots det hade vi ändå gott om tid att göra saker längs vägen. Mycket egen tid återstod.
Vår resa genom Nya Zeeland (255 mil)
Häng med oss på vårt stora äventyr!
-
Berg, kurvor och pannkakor
Vi åker längs Sydöns västkust mellan Nelson och Fort Glacier. En otroligt vacker väg med massor av hänförande natur.
Så vaknade vi upp till ännu en vacker dag. Idag väntade en av våra längre planerade bilturer på drygt 50 mil längs sydöns västkust. Vi hade planerat att ge oss iväg lite tidigare men det tycks vara svårt att göra så. Därför dröjde det till straxt innan tio innan monstret styrdes ut på vägarna igen.
Många berg här..
Pannkaksklippor och mäktig natur
Garmin skötte sig hyggligt idag och skulle nog valt den lämpligaste vägen. Men vi hade ett mål för dagen och som låg närmre kusten på State Highway 6. Pannkaksklipporna i Paparoa National Park handlade det om.
Vågorna rullar in på den öde stranden, mäktigt
Vägen söderut bjöd verkligen på mäktiga vyer, smala vägar med löjligt höga hastighetsgränser, tät skog, enfiliga och smala broar, upp- och nerförsbackar som trotsade sunt förnuft och gav många minnen för livet.
Bilarna som kom upp längs vägen var som små prickar härifrån
Att undvika turistfällorna
Det fanns många stopp att välja på och vi valde det som guideboken (och GPS:en med geocacher) föreslog. En relativt omärkt parkeringsplats och en stig genom skogen som bjöd på 15 minuters naturupplevelse. Det innebär att vi skippade turistfällan med kiosker och stora skyltar den här gången.
Promenaden ner till stranden bjöd på vårljud med fågelsång av annorlunda slag. Vackert och annorlunda.
Detta mötte oss efter den korta promenaden genom regnskogen
Nere vid stranden möttes vi av en mäktig syn av mullrande vågor, vassa klippor och vattenkaskader som uppstod när havsvattnet trycktes upp genom det porösa berget likt gejsar. Vi tog oss ner på stranden och utforskade området med grottor, stenar och vattenfall innan det blev dags att ta sig tillbaks till bilen för en kortare lunch och vidare färd.
Vattenfall nere på stranden tv om bilden ovan. Någonstans i grönskan till höger påstås det ligga en geocache, vi är skeptiska.. ;).
Vägen söderut bjöd på en alltigenom minnesvärd resa med massor av intryck. Men ibland kom man ändå på sig med att tänka tankar som ”jaha, ännu en dalgång och ännu en fantastisk vy”. Men så blir det väl kanske.
Till slut var vi framme vid Fox Glacier och kunde nöjda med ännu en trevlig dag på Nya Zeeland. En bra vana kan jag tycka. Vi hoppas att det fortsätter.
-
Glaciär
Besvikelse byts mot glädje! Vi får besöka en glaciär och uppleva ett häftigt äventyr innan vi far vidare söderut mot Wanaka.
Vädersabotage
Idag vaknade vi till hällande ösregn. Vi ska, om vädret tillåter, åka helikopter till Fox Glacier och sedan vandra på glaciären ett par timmar innan färden går åter mot lägre marker. Men idag ser det tveksamt ut. Efter en rejäl frukost med vita bönor i tomatsås, hashbrown, bacon och äggröra checkade vi ut och gick förväntansfulla till de som anordnar Heli-haiken.
Som väntat, men ändå med besvikelse hör vi att helikopterturen är inställd på grund av väderförhållandena. Efter en del funderande och tittande i guideboken om vad vi skulle kunna göra istället på vägen till Wanaka (där vi ska sova i natt), vilket var en ganska tom yta i boken, beslutar vi oss för att boka om till en senare tur och hoppas på att vädret blir bättre. Det kan slå om fort här.
Här varnar man gångtrafikanterna för cyklister.
Väderomslag och besök på glaciär!
De tre timmarna vi fick extra i Fox Glacier tillbringade vi med att leta burkar och ta en promenad (i kombination) genom skogen till en liten sjö.
Ljuset i glaciärens grottor var riktigt häftigt
När vi kommer tillbaka väntar vi på nytt spända på att guiderna ska lyssna på vädret och bestämma om det blir någon tur eller om vi snopna ska på åka helikopter någon annan gång. Men… Yes! Vädret har bättrat sig, det är ganska soligt och inte så blåsigt längre.
Vi packar in oss i bussen Charlie och åker till helikopterplattan. Där får vi först låna ett par kängor som passar till att fästa ”isspikar” under. Helikoptern tar sex passagerare i taget upp mot glaciären. Det är härligt med helikopter eftersom man ser så bra. Under oss ser skogen och glaciären ganska puttiga ut. När vi kommer närmre inser vi att de små svarta prickarna faktiskt är människor som väntar på oss. Glaciären är stor, mycket större än den ser ut! Eftersom det är mulet idag har vi förmånen att få se isen och snön bilda klarblåa fält, hål, sprickor och grottor. Mäktigt!
Nöjda glaciärbesökare.
Mot Wanaka
När vi återkommer till bilen äter vi ett par mackor och kör iväg genom ”Gate of Haast” på samma kringelikrokiga vägar med höga backar och branta nerfarter som vi börjat bli vana med. Resan tog nästan fyra timmar innan vi var framme Wanaka och checkade in på en mysig, familjär lodge trötta med mycket nöjda med dagen.
Egentligen är det svårt att se sig mätt.
-
Ner mot Queenstown
Vi reser över bergen mellan Wanaka och Queenstown, geocachar och får hissnande naturupplevelser.
Efter att ha somnat riktigt tidigt efter den långa och intensiva gårdagen vaknade vi också tidigt och smög ner till frukosten som lagades medans vi väntade. Ägg Benedict smakade inte alls fel. Efter det checkade vi ut och gick en promenad i Wanaka. Lite blåsigt men som vanligt vackert. Det är inte svårt att bli bortskämd med sånt här.
Vy över Wanaka, vår lodge ligger i mitten (med bilar framför)
Berg och geocaching
Idag hade vi en kort resa att göra. GPS:en sa positivt att det bara skulle ta 50 minuter att ta sig till Queenstown. Visst, skyltarna skrek ut det vanliga glada och positiva 100 km men verkligheten sa att det var dumt att prova den farten om man skulle komma fram. Brant och kurvigt är väl två bra ord som rätt bra sammanfattar vägen mellan Wanaka och Queenstown. Andra ord är väl strålande vyer och utsiktsplatser som slår det mesta.
Vägstopp med burkletning
Var är hotellet?
Men tid hade vi och ner kom vi efter ett gäng foto- och burkstopp tagit oss ner för den sista serpentinvägen nådde vi Queenstown och då vidtog den hittills knepigaste jakten efter hotellet. Jag menar, med tre GPS:er och en adress, hur svårt kan det vara? Riktigt svårt skulle det visa sig. Men, till sist, efter att sett en god bit av omgivningarna valde vi rätt adress och nådde fram till hotellkomplexet. Där blev det ytterligare några varv runt området innan vi kunde kliva in i rätt reception, få en nyckel och baxa in bilen i parkeringsgaraget. Puh! Det var dagens utmaning.
En vy alldeles innan sista ”backen” ner mot Queenstown
Idag hade vi bestämt träff med några andra geocachare och det var skoj att träffa dem igen på denna sida av jorden. Det blev en väldigt trevlig kväll med god mat och utbyten av minnen.
-
Efter regn kommer sol!
Denna förtjusande regndag skulle vi ut på en ”epic hike” med våra andra geocachande vänner. Med ryggsäckarna packade med fleecetröja och lunchmatsäck gav vi oss iväg.
Epic hike
Vi tog oss med bil (som passagerare då monsterbilen inte fick åka på oasfalterade vägar enligt kontraktet) bort till början av Routeburn Track.
Hela vägen till toppen hade vi inga ambitioner på att ta oss denna dag utan vi bestämde oss för att ta oss till delsteg tre. Det såg ganska nära ut vid en anblick på GPS:en. Efter en timme var vi blöta inpå bara skinnet och regnet bara fortsatte ösa ner. Vi fick se ett antal större och mindre vattenfall och forsar. Här på Nya Zeeland har de fina grusade stigar i skogen som nog kräver en hel del underhåll men de gör samtidigt naturen lätt tillgänglig för många.
Trots regn lyckas det här landet erbjuda fängslande natur .
Efter att ha tagit en cacheburk ungefär en kilometer från delsteg tre gav vi upp. Åt vår medhavda matsäck och vände sen kosan mot parkeringen igen. Enligt GPS:en hade vi då inte kommit mer än ett par kilometer, fågelvägen. I verkligheten hade vi gått 5,5 kilometer och 300 meter uppåt, i hällregn. Kan säga att det var ganska skönt att ta på en någorlunda torr fleecetröja istället för den dyngsura t-shirt som gick att vrida vatten ur… Endast fötterna i våra nyinköpta, fantastiskt sköna, vandrarkängor i gore-tex var torra, trots att vattenpölarna var många.
Man har gjort det lättgånget för sina besökare här i Nya Zeeland
När vi kommit åter till hotellet började minsann solen titta fram igen och straxt lös kvällssolen fint över bergen.
Härifrån var det skaplig utsikt över Queenstown
Middag och show
Efter en skön dusch och upphängning av blöta saker var det dags att ta bilen till vår middagsrestaurang. Skyline ligger högt uppe på Bob´s peak. För att ta sig dit tog vi en linbana med kabinkorgar, Skyline Gondola, som stiger med 450 meter på 730 meter. Väl på toppen väntade en Haka-show med maoriska sånger och danser och därefter middag med utsikt över Queenstown. Mätta och belåtna tog vi sen skylinen ner till bilen igen. Queenstown uppifrån, i nattmörkret, var en maffig syn.
Haka-show
Ni kan tro att man sov gott efter över en mils vandring i regn och en god middag på det. Och solen tittade ju fram till slut den med!
-
Överraskningar
Vi åker mellan Queenstown och Te Anau och upptäcker ständigt hur Nya Zeeland bjuder på överraskningar på de mest oväntade ställen. Passar på att leta upp en och annan burk längs vägen.
Idag var det dags att ta farväl av Queenstown. Förmiddagen spenderade vi dock med våra cachevänner innan det åter blev dags att gå skilda vägar. Vi tackar alla för en minnesvärd helg och vem vet om vi inte ses igen på en annan plats i en annan tid. Kanske om nåt år eller så.
Sommarväder
Denna söndag bjöd på det vackraste väder Nya Zeeland hittills bjudit på. Det innebar vindstilla sommarlikt väder med 20 grader i luften. Kontrasterna mot vädret under gårdagens vandring var avsevärda om man säger så. Vi styrde åter ut monstret på vägarna för att bege oss mot Te Anau. Te Anau ligger i sydvästra delarna på Sydön och här ligger den stora Nationalparken Fiordland som är en del av UNESCO:s Världsarv. Finns chans för naturupplevelser med andra ord. Men först hade vi dryga två timmars biltur framför oss, enligt Garmin då. Vi har lärt oss att Garmin är väl optimistisk för folk som turistar här
Överraskningar
En överraskande vacker rastplats
En av de saker som är så fascinerande med det här landet är att överallt man stannar blir det en stor upplevelse. Den mest anonyma rastplats kan få en att förundras utöver det vanliga. Vi gillar att ta det lite lugnt på de kurviga vägarna och det innebär väl lite lägre hastigheter än vad den genomsnittlige Nya Zeeländska bilföraren uppskattar om man uttrycker sig milt. Eftersom vägarna är smalare förväntas man lämna plats åt de som har mer brådis än man själv har. En bra princip som vi uppskattar och förmodligen minskar olyckor och frustration. Det var när vi släppte förbi ett gäng vi stannade till vid denna rastplats som oansenligt bara låg där.
Kingston Flyer
Kingston flyer
Straxt efter såg vi något som puffade rök på ett märkligt sätt. När vi närmade oss såg vi var det var; ett alldeles äkta och blänkande ånglok! Det visade sig vara Kingston Flyer, med rötter från guldrushen, som precis skulle lämna stationen.
Wilderness scientific reserve. Här fanns hundraåriga buskar kallade Bogpines. Men ingen cache.
Så fortsatte resan denna dag med nya upplevelser varje gång vi stannade till. Vi följde GPS och burkutläggare och gjorde massor av mindre stopp längs vägen helt enkelt. Kändes allmänt gott att bara ta det lugnt och insupa natur och intryck i sommarvärmen.
Jodå, klart det skulle finnas en burk här såklart
Te Anau
Till sist var vi dock framme vid det hotell som ska bli vårt hem de närmaste tre dagarna. Det låg fint alldeles vid Te Anau Lake och efter att Maria smörat till sig ett bättre rum så hade vi dessutom en alldeles utmärkt vy över sjön och de omgivande bergen från vårt hotellfönster. Som grädde på moset fanns här också tillgång till tvättmaskin vilket gjorde att vi slapp den handtvätt vi med mindre glädje sett fram emot.
Bloggning till halvskaplig utsikt
Under kvällen åt vi gott, njöt av livet, kikade på foton samt bloggade. Man kunde haft det sämre…
Lämna ett svar