Jorden runt på 90 dagar

Vi tittar på glaskonst och besöker Napiers vackra centrum i Art Decostil. Besöker staden med det nordiskt klingande namnet Dannevirke och lär oss varför den heter så.

Pigga och utvilade vaknade vi till en mer eller mindre helt stilla dag. Kändes lite ovant men trevligt. Regnet låg dock i luften. Men låt oss bli av med en sak i taget.

Glaskonst i trädgården

Efter frukosten var vi redo att bege oss av. Maria hade hittat reklam för en trädgård fylld med glaskonst som låg straxt utanför Taupo som lät som ett spännande stopp. Vi började med att tanka dock. Det är otroligt vad bilen har dragit i blåsten. Minst en och en halv liter milen uppskattar jag det till. Hoppas det blir bättre när det slutar blåsa.

Till Lava glass, som stället hette, var det inte mer än tio minuter. Vi klev ur och köpte en biljett till trädgården. Man kunde se glashyttan också men vi kände att vi sett några sådana förut.

Det var otroligt fint i trädgården och vilka alster de skapat! Svampar, blommor, spiraler, jättelika klot och träd.

Det första som mötte oss var denna regnbåge

Vi gick länge och tittade på allt de ställt ut. Det började regna men vi lånade paraplyer och fortsatte kika runt. Det enda som nog var lite synd var väl att vi tror det varit ännu vackrare med sol som belyst glaset.

Efter trädgårdsbesöket tittade vi i butiken på allt som kunde köpas. Ville man kunde man beställa och få glaset hemskeppat med garanti att det var helt när man fick det. Det hjälpte inte. Även om det fanns ett visst habegär så var priserna sådana att det var hyggligt lätt att stå emot faktiskt.

Art Deco i Napier

När vi tittat färdigt satte vi oss i bilen och for vidare. Planen vi gjort upp var att besöka staden Napier på östkusten. Den ligger i en av de delar vi aldrig besökte förra gången och låg dryg 10 mil bort.

Att köra bil idag var så mycket enklare. Den susade fram kändes det som. Rakt och fint utan tvära kast. Eftersom vägarna är lite speciella på Nya Zeeland tog det ändå nästan två timmar att ta sig dit. Vi fulparkerade åter på en PAK’nSAVE och gav oss in mot centrum för att turista.

Den här trevliga parken var det första vi träffade på.

Staden totalförstördes i en jordbävning 1931 och när man byggde upp den på nytt bestämde man sig för att bygga om den helt i modern stil. Högsta mode då var Art Deco och därför har staden verkligen ett eget och rätt charmigt utseende. Man har bevarat byggnaderna väl så allt ser nytt ut, fast i Art Deccostil. Vi tillbringade en bra stund med att gå runt och turista i de centrala delarna innan det kändes färdigt.

På väg igen

Bilen styrdes nu bort från Napier och vidare sydväst förbi Napiers vidsträckta vindlar längs väg 2 mot Wellington. Vi hade siktat in oss på en campingplats i den nordisk klingande staden Dannevirke som tyvärr sakande onlinebokning. Den låg med nya Nya Zeeländskt mått knappt två timmars resa från Napier (dvs ca tio mil).

Precis som på alla andra campingar vi besökt så fanns det plats åt oss även här. Innan vi reste fick vi höra att vårt sätt att resa med spontanbokningar skulle vara nästan omöjligt men än så länge gläder vi oss åt att man tycks haft helt fel. Antagligen ser det dock annorlunda ut om sommaren misstänker vi.

Den här campingen låg mysigt nedanför själva staden. Väldigt tyst och stilla och inget brus från trafiken. Anläggningen är lätt bedagad med lite tråkiga duschrum och toaletter.

När vi kommit på plats och ställt upp allt och börjat fundera på morgondagen insåg vi att vi tycks ha räknat fel på en dag. Planen var i morse att ta oss så pass långt att det skulle gå att nå Wellington i någorlunda vettigt tid. Men nu insåg vi att vi ju inte behöver vara där förrän i övermorgon. Då blev det plötsligt väldigt lugnt ju.

Stad med Nordiska influenser

Idag bestämde vi oss därför för att äta ute. Vi promenerade upp mot centrum och passerade först en liten park med fågeluppfödning gissar vi. Det fanns papegojor och annat i öppna burar som totalt var stort som ett växthus. Det fanns även en damm med änder och gäss samt en hage men hjortar som stirrade misstänksamt på oss.

Centrum låg någon dryg kilometer bort och vi såg fler tecken på att det fanns nån anledning till det nordiskt klingande namnet. Vi passerade Viking Lodge, på stadshuset stod en viking och gatukorsningarna var prydda med vikingasköldar. En snabb googling på Dannevirke gav vid handen att det var många skandinaver som först kom hit (långt efter Maorifolket såklart) och då grundade staden. Enligt Wikipedia har staden drygt 5 000 invånare och vi fascinerades över hur mycket av affärer och service som fanns här jämfört med hemma. Massor med affärer at olika slag, flera banker, poliser och till och med en domstol. Vaxholm där vi bor har betydlig större befolkning men saknar det mesta av detta.

Det mesta i restaurangväg var stängt så vi valde Jessica’s kitchen, ett takeawayställe som serverade hamburgare och liknande. Vi har för övrigt sett många ställen som helt enkelt varit stängda på vår resa. Det är lite så man funderar på hur hårt pandemin drabbade Nya Zeeland. De hade ju några av de allra tuffaste karantänsreglerna. Jag vet ju inte om det är orsaken såklart men många stängda butiker har vi sett i städer vi besökt.

Turistinformationen i stadshuset i Dannevirke. Kändes märkligt

Godnatt!

Vi tog oss sedan tillbaks till campingplatsen och hittade även en liten stig genom skogen förbi dammen och fåglarna.

Detta är så mycket Nya Zeeland för mig. Alla dessa vackra promenadvägar!

Allt var tyst och stilla när vi kom fram så det återstod inte så mycket mer än att krypa in i bilen och ta det lugnt innan det var dags att sova. Det blev ännu en fin semesterdag med lite oväntade och oplanerade saker. Att vädret nu är bättre gör inget. Nu väntar vi bara på solen och värmen också.

Vi far söderut i rejäl blåst och kämpar med vinglande bil. Besöker intressant konstcenter och får en spännande dag.

Morgonfunderingar

Vi vaknade riktigt tidigt idag. Det hade blåst och regnat rejält hela natten och vi velade lite hur vi skulle göra. Vi kunde antingen ligga kvar och chansa på bättre väder i morgon eller trotsa vädrets makter och ta oss söderut. Med tanke på hur vinden slet i bilen, trots att vi stod still i lä bakom täta buskar så kändes det lite olustigt att bege sig ut på de kurviga, branta och öppna vägarna. Vinden blåste från öster och det var precis längs den kusten färden skulle gå. Kraftig sidvind kändes långt ifrån optimalt.

På väg söderut

Efter lite velande bestämde vi oss för att fara så snart det blev ljust nog. Lite var väl också frågan vad som skulle hända med grusvägen vi hade att börja med om det regnade mer samt det faktum att vi hade minst 120 mil att avverka tills på torsdag för att hinna med båten vi bokat. Det var dessutom inte omöjligt att vi skulle bli kvar i två dygn om vi väntade och så mysigt var det ju inte här.

Sagt och gjort. Vid halv sju gav vi oss iväg som de näst sista gästerna på den här campingen. Kvar var bara paret med den underliga hängmattan och jag undrar verkligen hur mysig de haft det i natt. Tror nog att nya gäster kommer utebli idag.

Grusvägen genom skogen gick bättre idag tyckte jag. Inte alls lika skumpigt. Kanske påverkade regnandet på nåt vis men vi var ute på asfalten innan vi visste ordet av.

Vinglig resa på smala vägar

Precis som vi misstänkt var det ingen höjdare att köra vår lilla campervan idag. Vinden tog ett rejält tag i vår relativt höga sida och att bilen är så smal försämrade köregenskaperna ännu mer. Så snart det blev minsta öppning i landskapet (typ hela tiden med andra ord). Så trycktes vi ut mot mitten av de smala bergsvägarna. Vi var glada att vi var ute tidigt och att det var väldigt lite trafik.

Jag hade hoppats att det skulle bli lite lättare när vi lämnade den smala norra delen av ön och fick lite mer land emellan oss och havet men eftersom 1:an var stängd fick vi köra väg 10 istället och den tar svängen längs östkusten tyvärr. Det spelade nog inte så stor roll ändå, varenda öppet fält ställde till det.

Det blev en lång och rätt ansträngande resa som enbart underlättades av den glesa trafiken (vem är så dum att man ger sig ut i det här vädret 🤡).

Hundertwasser

Nåt ville vi göra idag, trots det tråkiga vädret. En av de broschyrer vi plockade på oss för några dagar sedan i Whangārei talade om ”Hundertwasser art centre”. Vi blev riktigt fascinerade av hans hus i Wien när vi var där och blev direkt sugna på att kika på det. Nu kändes det som ett bra tillfälle.

Kawakawa

Först tänkte vi dock stanna till i Kawakawa för lite ytterligare Hundertwasserfeeling. Dels ska här finnas en allmän toalett som var det sista han designade och dels Hundertwasser memorial park.

Hundertwasser memorial park var tyvärr stängd idag.

Vi stannade till i regnet och hittade lätt fram till parken och byggnaden som var uppförd i hans stil. Tyvärr var den stängd trots att den borde varit öppen. Vi gick ett varv runt och kikade innan vi tittade på toaletten. Den påminde väldigt mycket om den vi såg i huset i Wien och liknar ju egentligen inget annat man sett. Inte en rät linje och hela tiden något nytt att titta på.

Whangārei

När vi sett oss mätta fortsatte vi söder ut till Whangārei. Vi fulparkerade på det närliggande PAK’nSAVE (vi ska handla sen, vi lovar…) och tog oss in i huset. Först gick vi upp på taket där det fanns en trädgård helt i hans stil och tanke om harmoni med naturen.

Vi fick också veta av guiden att här finns inte mindre än fem exemplar av vad som kallas världens mest ensamma träd, Three Kings Kaikomako. Ursprungligen hittade man ett enda kvarvarande honexemplar men man har lyckats klona det och på så sätt få fram fler.

Three Kings Kaikomako, ett ganska oansenligt träd än så länge.

Efter takbesöket tittade vi på utställningen. Där fanns dels olika konstverk och modeller av byggnader han designat och dels en hel del om hans liv. Han spenderade en stor del av sitt liv I Nya Zeeland och bodde I närheten av Kawakawa. 

Camping och ännu mer blåst

När vi kände oss mätta återvände vi till bilen efter lite inköp på affären (vi sa ju det). Det blåste fortfarande och det började bli dags att hitta en sovplats. Vi bestämde oss för att testa en camping i Orewa vilket är nära den plats vi sov vid första natten. Det var ett par timmars körning till men då hade vi kommit en god bit söderut vilket var bra om vädret skulle hålla I sig.

Det gick ändå hyggligt att ta sig fram i blåsten men det tog på krafterna att kämpa med att hålla bilen på vägen. Till slut var vi framme och jag tror vi tänkt lite fel när vi bokat en plats så nära stranden det gick. I och för sig var det väl en marginell skillnad längre in eftersom campingen som mest hade kanske 50 meter till stranden.

Stranden här låg i rakt ostlig riktning med hela havet utanför. Nu vet jag vad stormpiskat hav betyder. Så långt man såg var vattnet skummande vitt. Inte en enda blå nyans, enbart vitt. Väderprognosen i morse hade pratat minskande fram på dagen, vilket bidrog till att vi åkte men jag upplevde det snarare som att det blåste värre nu. Och att det ökade ju senare det blev. Det var ändå skönt att vi stod med framdelen rätt mot vinden. Hela bilen skakade rejält ändå.

Vi lagade mat I campingens kök (kikärtsgryta med ris) innan vi tog en tidig kväll. Det har varit en lång och bitvis ansträngande dag, samtidigt som den varit spännande och intressant. Jag hade inte velat missa den.

Vi far runt på små krokiga, backiga vägar av varierande kvalitet på vår väg mot Far North och Cape Reinga Lighthouse och avslutar dagen på en naturskön camping.

God morgon världen!

Vi vaknade på morgonen till det dova bruset från Haruru Falls. Det är så här det ska vara, vaknar av sig själv till naturens ljud istället för till väckarklockan. Lite kylslagen morgon dock så för första gången på flera veckor åkte det på ett par långa byxor. Jag har varje år lite svårt för det efter att hela sommaren, och nu ännu längre, ha gått i shorts eller kjol. Det känns instängt och konstigt runt knäna. Men idag var det svalt så det var inte mycket att välja på.

Efter frukost tog vi ännu en dust med kylskåpet. Det luktar lite mindre så det kanske går att få ordning på det trots allt.

Morgonbestyr i form av ihoppackning av sängen och städning av kylskåp. Snart redo för avfärd!

Waitangi

Idag har vi planerat åka absolut längst upp i norr till en fyr, Cape Reinga Lighthouse, men dessförinnan till Waitangi vilket inte ligger långt från nattens camping. Waitangi är en viktig plats i Nya Zeelands historia. År 1840 när det kommit en massa nybyggare från Europa till Nya Zeeland samlades runt fyrtio maoriledare och de engelska nybyggarna för att komma överens om ett fördrag där alla parter blev nöjda och maorierna kände sig rättvist och bra behandlade. Maorierna gick med på att bli en engelsk koloni mot att de fick rätt till en del land och vara med i beslut som gäller dem. Än idag firas Waitangidagen i februari varje år och så sent som 1975 rättades en del saker till i enlighet med fördraget från 1840.  

Just idag verkade det vara någon sorts event med mängder av bilar, både parkerade och körandes, på den redan smala vägen. Vi tog oss igenom området med nöd och näppe och beslöt oss för att vi sett nog.

Vägen upp mot Far North

Vi fortsatte således vägen framåt och åkte sakta vidare en god stund på en riktigt kringelikrokig grusväg. Så småningom kom vi dock ut på asfalterade och lite större vägar igen. Vid lunchtid stannade vi till vid havet nere vid en brygga där det satt en hel del personer och fiskade. Det verkar som det var dagens familjenöje för det var barn, vuxna och äldre om vart annat. Efter en välbehövlig lunchmacka åkte vi vidare.

Måsarna har oftast knallröda fötter och näbbar. Inte som hemma mer i orange.

Det började dyka upp orangea skyltar som tyckte att man skulle svänga av mot höger istället för att fortsätta på SH1. Vi förstod inte varför vi skulle åka av då det inte framgick av skyltarna så vi körde vidare. Plötsligt när det stod att SH1 var avstängd om en mil framåt förstod vi varför vi skulle svängt av för ganska länge sedan. Hmm, det blev till att vända. En trevlig kiwi stannade till och undrade om vi hade problem. Han visade hur vi skulle åka för att komma ut till SH1 efter avstängningen. Ta höger vid affären, sedan till höger och sedan höger igen, sen kommer ni ut på SH1. Det lät ju enkelt! Sagt och gjort. Höger vid affären ledde oss in på ganska små vägar med ganska dålig vägbeläggning. Men till slut kom vi fram till SH1 igen och kunde fortsätta i lite snabbare tempo.

Cape Reinga

I natt ska vi sova på en fricamping med bara enkla toaletter och utan ström och sånt. Men den ska ligga fantastiskt vackert nere vid havet så det kommer bli toppen! Det var ännu ganska tidigt på dagen så vi beslöt att ta oss ända längst norrut till fyren vid Cape Reinga. När SH1 slutade i en rondell fortsatte vi ännu lite längre framåt. Från parkeringen och längs stigen ner till fyren var utsikten alldeles vidunderlig. Tillbaka längs kusten söderut syns 90 Miles Beach med sina stora sanddyner, konstigt att se ökensand här. Rakt ut över vattnet bryter vågor åt alla håll och kanter vilket beror på att Tasmanska havet och Indiska oceanen möts precis här. Och tittar man norrut syns fyren.

Promenaden ner till fyren gick lätt värre var det när vi skulle upp igen. En lång seg backe kan man säga. Cape Reinga Lighthouse, som är den sista bemannade fyren på Nya Zeeland, togs i bruk 1941 då den ersatte den tidigare fyren som varit igång sedan 1879. Den gamla fyren låg dock på en intilliggande ö, Motuoapo Island.

Kapowairua Campsite på Spirits Bay

När vi sett oss mätta och pustat oss uppför backen satte vi oss i bilen för de sista milen till campingen. Vägarna blev sämre och sämre och slutade med en och en halv mil på grusväg som var så gropig att brännarlocken till spisen hoppade loss.  På campingen var det förutom vi endast en bil med ett tält utanför. Bilen parkerade vi på gräset bakom lite buskar eftersom det börjar friska på med vindar och det är ju skönt med något som läar lite.

Grusvägar är inte alltid att rekommendera…

Innan mörkret föll hann vi med en promenad på stranden. Det är så vackert! Vi förstår varför Sagan om Ringen spelades in på Nya Zeeland för naturen här är verkligen trolsk och magisk. Till middag värmde vi lite tomatsoppa. Ytterligare ett par bilar har kommit. Den ena har hängt upp någon sorts kombinera hängmatta och tält mellan bilen och ett träd. Märklig anordning. Kan inte vara lätt att sova två i den, särskilt inte om man behöver ta sig ut under natten.

När vi checkade vädret framöver så ska det visst blåsa en del i natt och i morgon. Det blåste redan på kvällen så det ven om biltaket och bilen gungade som om vi varit i vår gamla båt.