Jorden runt på 90 dagar

Vi åker båt till barfotaön Gili Air där vi får ett fantastiskt välkomnande på hotell Pinkcoco – for cool adults only. Njuter av en eftermiddag med lugn och varm atmosfär.

Utcheckning och en stark frukostbox

I dag blev det en riktigt tidig morgon. Vi ska iväg mot Gili Air en av de små öarna ligger ovanför själva ön Bali dit vi bokade speedboat till igår. Det mesta var packat redan igår kväll så det var bara det sista som skulle ner. Klockan halv sju stod vi utcheckade och klara i receptionen.

Vi hade bett om ett par frukostboxar eftersom vi skulle åka innan frukosten har öppnat.  Helt okej frukost ändå måste man ju säga. En liten låda med trekantsbröd och ananasmarmelad, två kokta ägg, ketchup och starka chilisåsen, och en liten låda med skuren frukt. Det enda jag undrar är om starka såsen och ketchupen var tänkta till det kokta ägget eller marmeladsmörgåsen.

Båttur med Golden Queen

Precis klockan sju rullar bilen in som ska köra oss till hamnen. Vi bokade ju en kombobiljett med transport och båtresa. Det blev en annan båt än vi beställt men vi var förvarnade så det var okej. De tog väl hand om oss och vi fick boardingkort att hänga om halsen och föstes vidare ner mot piren.

Det blev en kort väntan innan en guldmålad båt kom glidande. Det var Golden Queen, den vi ska åka med. Förutom att det luktade bensin blev det en helt okej båttur. Det var ganska gott om plats till första stoppet vid Gili Trawangan. Det kom ombord fler personer än vad som klev av. Det kändes som om det var samma sak på Gili Air färre som klev av än som klev på. Vi hoppas att det blir bättre på vägen tillbaka och att den båt vi bokat går som det är planerat.

Hästtaxi

Innan vi klev om bord fick vi betala nån sorts hamnavgift på 10 000 IDR och det skulle vi visst göra även när vi kom i land. När allt sånt var avklarat så stod kom föraren till en hästtaxi och frågade om vi skulle ha skjuts. Vi velade en stund eftersom vi tänk att vi skulle gå men det var enormt varmt så vi tog hästtaxin. Kan säga att det var ett bra val! Kärran efter den lilla starka hästen studsade fram i sanden. Vi insåg att det skulle ha varit en bra bit att gå och tyckte åter att det vi gjort ett bra val som tog hästtaxin.

Hästtaxi!

Pinkcoco-for cool adults only

Framme vid Pinkcoco som vårt hotell heter så fick vi varsin välkomstdrink. Iste har väl aldrig smakat så gott. De kom även och duschade rosenvatten i ansiktet och gav oss varsin kyld handduk att fräsch upp oss med. Så skönt i värmen! Vi fick även varsitt litet rosa armband med pärlor. Trots att vi var tidiga var rummet klart med en liten personlig hälsning och allt. Rummet är fint och de flesta detaljer går i olika nyanser av rosa, eller nästan skärt. Paraplyet, vattenflaskan, handdukarna, överkast och kuddar…

Vi bytte snabbt om och tog oss till poolen. Även här var det mesta i rosa, solstolar och dekorationer i trädgården. Till och med en palmstam är målad i rosa med vita prickar. Vid poolen finns en Honesty Bar med dricka och snacks. Bara att förse sig själv och skriva upp på en lista. Det här livet verkar enkelt och gemytligt, vi kommer nog att trivas fint!

Gemytligt avslut på dagen

Eftermiddagen tillbringade vi med poolhäng, läste, badade och mös! Mot slutet av eftermiddagen mullrade det i fjärran och vi flyttade till vår soffa under taket på vår utanför. Det kom ett riktigt åskväder och även en ordentlig regnskur så där som det kan göra i varma länder. Den gick dock snabbt över.

Framåt kvällningen när vi började bli hungriga gick vi till hotellets restaurang. De kom fram med en bricka med olika bröd och ett par röror som start. Sedan valde vi varsin Nasi Goreng, det är alltid gott!

Redan hälsar de flesta av personalen oss med namn och alla är så otroligt vänliga och vill hjälpa till så vi får en fantastisk vistelse här på Pincoco. Så här långt är jag säker på att detta kommer bli minnesvärda dagar på Gili Air!

Kväll utanför rummet

Vi köper båtbiljetter för vår resa till Gili Air, besöker till Monkey Forest och ser massor med apor. Tar farväl av Ubud med en god middag på stan.

Detta är vår sista hela dag i Ubud. Vi hade en dag full av intryck med oss i bagaget från igår så idag ville vi ta det lite lugnare. Men två saker ville vi få klara. Dels var det att få klart med biljetter och transport till och ifrån Gili Air och dels var det att besöka Monkey Forest som ligger alldeles i närheten av hotellet. Vi har ju redan sett massor av apor runt hotellet men det är i Monkey Forest de bor.

Båtbiljetter till Gili Air

Vi åt frukost och gav oss först iväg mot den turistbyrå vi besökte under vår första dag här. Efter lite vånda valde vi den båt som de normalt rekommenderar men som just nu, då det är lågsäsong, många gånger ställt in turerna pga av ”tekniskt fel”. Den gick på morgonen, vilket vi ville, och när de ställde in brukar de boka om till en annan bra får som dessutom vår resebokare hemifrån hade goda erfarenheter av. Vi chansade på att de skulle bli bra. I deras pris ingick dessutom skjuts till och från båda våra hotell vilket kändes skönt. Bära ryggsäckar i den här värmen från en central avlastningsplats i Sanur på tillbakaresan lockade inte precis.

Monkey Forest

Nöjda med det vandrade vi tillbaks till hotellet och förberedde oss för besök i Monkey Forest. Man ska ju inte läsa för mycket men jag brukar ha svårt för att låta bli. I recensionerna över Monkey Forest står det mycket om apor som snodde allt de kom åt och att man kunde bli biten och allt möjligt. Vi packade lätt utan extra pengar och onödiga saker och jag tänkte nog att biten blir man om man klantar sig i sånt fall.

Promenaden gick åt andra hållet när vi kom ut på gatan från hotellet och är lite kortare än upp till centrum. Vi betalade inträdet (knappt 50 kr per person) och klev in.

Man undrar lite ibland när man betraktar motiven på statyerna.

Det var apor överallt. De sprang på gångvägarna och satt på statyer och hängde uppe i träden i närheten av gångstråken. Stora och små. Kort sagt fanns det massor att titta på. De apor som lever här är Makaker och det fanns 1260 st vid senast räkningen för några år sedan. Det trivs nog rätt bra här kändes det som. Gott om mat som nog gör att det hela är en rätt bekväm tillvaro kan jag tänka mig.

I parken fanns även tre tempel. Man fick såklart inte komma in eftersom de är heliga och är öppna enbart för de som vill be. Men se dem utifrån gick ju bra.

Här fanns även en begravningsplats. Här begravs människor först tillfälligt under en tid. Sedan grävs de upp och man genomför en ceremoniell masskremering av alla kroppar. På den här platsen var det var femte år som kremeringen gjordes om jag förstod informationen rätt.

Ombokade

Under tiden vi kikade på aporna fick vi bokningsbekräftelsen från båtfirman och även info att det hade ställt in avgången pga ”Emergency service” (eller hur…) men att vi skulle få åka med Golden Queen istället. Inga överraskningar där och den båten skulle var okej som vi förstod det.

Eftermiddag och kväll

Det var varmt även idag så när vi var klara med besöket här bestämde vi att det var nog med turistande. Trots att det bara var tidig eftermiddag drog vi oss tillbaka till hotellet och tog det lugnt med bad , bloggande och uteplatshäng på rummet. Jag har upplevt jobbigare eftermiddagar.

Den här gången gick vi ut och letade restaurang för middagen. Vi gick inte långt men känslan är att många restauranger ändå serverar liknande mat. När vi brukar äta är klockan vanligtvis någonstans mellan fem och sex och då är det tomt på de flesta ställen. De flesta tror jag tänker som oss och tenderar att i första hand välja ställen där det redan finns folk. När vi normalt kommer funkar inte den taktiken så vi valde ett på måfå.

I väntan på middagen.

Det var helt ok mat och när vi suttit ett tag fylldes det på mer och mer här medans närliggande restauranger var rätt tomma. Antingen hade vi tur med vårt val eller så var det faktum att vi satt där som gjorde att folk droppade in. I sånt fall är den första kunden man lockar in den absolut viktigaste om konkurrensen är tuff. Men det gissar jag att man redan vet i den där branschen.

Efter middagen drog vi oss tillbaks och njöt av den sista kvällen i Ubud. Innan vi gick och la oss packade vi det mesta inför morgondagens resa. Vi ska ändå upp tidigt imorgon och det är skönt att vara förberedd.

Vårt hotell i kvällsskrud. Vid poolbaren spelas det musik och dricks drinkar.

Hur var det med aporna då? Snodde de alla saker och var allmänt farliga? Nej, inte alls! De var verkligen nära men höll sig på sin kant. Jag såg inget som liknade det som recensioner skrivit om, trots att allt som står på internet som bekant är helt sant, eller hur?

Kanske är inte allt som står på internet sant då?

Privat rundtur på Bali med vattenfall, dansshow med mytiska väsen, provsmakning av Luwakkaffe och mycket mer än så.

Privat rundtur

Vid klockan halv nio var vi packade och klara inför en rundtur till några turistfällor. Ställen, turistställen ska det vara så klart! Vi har en egen guide som ska ta oss till, jaa, i alla fall ett vattenfall och ett stort tempel som man bara inte får missa när man är här. Guiden är en trevlig prick som heter Puta. Han hjälpte oss med vårt säkerhetsskåp, som inte fungerade, på hotellrummet.

Eftersom Putu var ledig erbjöd han oss en rundtur i egen bil för 500.000 IDR. Det är strax under 350 kronor. Antar att han tog i lite men vi var nöjda. Vi skulle ses i lobbyn kl 8:30 och det gjorde vi punktligt.

Måste erkänna att vi inte hade så bra koll på vart han tänkte köra oss. Men vi hängde på. Körtekniken i det här landet med hur många scootrar som helst och även ganska många bilar är imponerande. Alla hjälper till. Ser någon i bilen framför någon som går över gatan eller något annat som gör att man behöver stanna sträcker hen ut armen genom fönstret. På vägen hit undrade vi över varför föraren blinkade hela tiden. Det hörs ju liksom på tickande. Nu kom jag underfund med att varningsblinkers sattes på om bilen ska rakt fram i nån korsning eller om det är något hinder på vägen förstås.

The Barong and Keris dance i Gianyar

Vid vårt första stopp för dagen vilket var i Gianyar, hade vi typ en halvtimme tillgodo innan nån slags dansshow skulle börja. Det var ett fint ställe som nästan såg ut som de tempel vi sett på nätet. När det blev dags betalade vi våra 300.000 IDR och gick in. Det visade sig vara en teater med balinesisk dans. Teatern, The Barong and Keris dance, berättade en legend om hur det goda, Barongen, besegrar det onda, Rangda med hjälp av sina vänner. Allt ackompanjerat av musiker med trummor och flöjter, ganska entonigt.

Tack och lov fick man ett papper med en kort beskrivning av varje akt så man kunde hänga med. Jag tycker tycker det påminner mycket om de kinesiska teatrarna med drakar och sånt. Ett vackert skådespel med långsamma dansrörelser. Efter en timme sittande på bambustolar med runda pinnar i både rygg och sits så var det dock ganska skönt att resa sig!

Vattenfall i Tegenungan Village

Vår guide väntade utanför själva teatern och tog oss sedan vidare till ett vattenfall i Tegenungan Village. Det var ett litet fint vattenfall med en hel turistindustri uppbyggd runtomkring. Det fanns både barer och restauranger i mängder. De hade byggt upp olika platser som exempelvis fågelbon där man kunde sitta och bli fotograferad med vattenfallet bakom. Mycket var ju gjort i metall och bara trappräckena var så varma att man knappt kunde ta i dem. Jag kan bara tänka på hur varmt det var för dem som försökte sätta sig och bli fotograferade i dessa fågelbon!

Ja, här är det, vattenfallet…

Naturligtvis fanns det även turistshoppar med allehanda t-shirts, souvenirer och andra bra att ha saker. Vi tyckte det var hur mycket folk som helst men guiden som var luttrad bara ryckte på axlarna och berättade att under högsäsong kan det passera en miljon människor per dag. Hmm, låter mycket i mina öron men vad vet jag.

Pura Tirta Empul i Tampaksiring

Efter vattenfallet i Tegenungan Village åkte vi vidare mot Balis största vattentempel där det finns heliga vattenkällor. De är hinduer här och enligt Putu går det åt mycket tid till olika ceremonier och till att be. Varje morgon ställs gåvor ut till gudarna i form av små flätade korgar med blommor och ris. De lägger ut fina blommor på trappsteg och trottoarer. Alla statyer får kläder, typ saronger, och blommor bakom öronen eller på huvudet. Just nu är det tre dagar kvar till någon ceremoni som hålls vid fullmåne och alla förbereder sig extra inför denna. Guiden har till exempel en liten bit av ett risstrå bakom örat men många har istället små blommor, även detta för att förbereda inför fullmåneceremonin.

Tempelområdet

Innan vi klev in på tempelområdet fick vi hjälp att ta på varsin sarong för att täcka benen. Damernas knöts lite enkelt på sidan medans herrarnas skulle veckas framtill och sedan knytas.

Putu berättade att det fanns speciella ställen att be på, dit fick vi inte gå. Det finns även ställen för att äta och sova en stund för att vila upp sig eftersom det tar flera timmar av bön under ceremonierna.

Här på tempelområdet fanns också Balis mest kända källor med heligt vatten. Man klär sig i speciella saronger, kliver i och låter vattnet skölja över huvudet samtidigt som man ber om att till exempel få bättre sömn. Det lär hjälpa mot en massa andra saker också. Det var en lång kö av människor som väntade på att kliva i vattnet. Det lär också vara extra verkningsfullt nu när det närmar sig fullmåne. Eftersom det var så lång kö lät vi bli att kliva i vattnet denna gång. Putu lovade dock att han kunde ta med oss en annan gång när det var mindre folk…

Alla byggnader är otroligt rikt ornamenterade. Bitvis så behövs ett flertal träsnidare som arbetar i åratal för att få till alla detaljer. Överallt står det statyer med de mest fantasifulla utseenden. Statyer finns förövrigt precis överallt. Från små husvarianter på en halvmeter till stora statygrupper som säker är åtminstone fem meter höga. Tydligen har de flesta ingen speciell betydelse utan det handlar mest om att det ska vara vackert.

Lunch och Luwakkaffe

Efter tempelbesöket stannade vi till för att äta lunch. De har väldigt god Nasi Goreng här. Det fungerar ungefär som vår pyttipanna. Det finns en bas men sedan kryddar man och lägger i lite av varje i det stekta riset. Gott och smakrikt är det hur som helst!

Nästa stopp låg endast en kort bit från lunchrestaurangen. Det var en kaffeodling som också hade flera inhemska trädsorter som vi kunde titta på. Det roligaste trädet var kakao. Jag hade ingen aning om att blomklasarna satt direkt på stammen eller på de tjocka grenarna. Det såg märkligt ut med den stora kakaofrukten som hänger direkt på stammen.

På området finns många individer av Luwak. Det är ett djur som äter kaffebönsfrukterna. Själva kaffebönan går dock rakt igenom kroppen och kommer ut i andra änden. De kaffebönor som passerat hela systemet lär bli ett fantastiskt gott och exklusivt kaffe när bönorna tvättats och rostats. De visade oss också hur hela kaffetillverkningsprocessen ser ut

Det hela avslutades med en bricka där vi fick provsmaka ett antal teer och kaffesorter. Det exklusiva Luwakkaffet fick vi dock betala 50.000 IDR för om vi ville smaka. Det är ju bara typ trettiofem kronor så det gjorde vi såklart. Jag tyckte det smakade bittrare och surare än det kaffe vi är vana vid. Vet inte om jag tycker det var så fantastiskt gott direkt. Men kul att ha smakat!

Risterasserna i Tegalialang

Nu var det bara risterasserna kvar att besöka. Och visst var det vackert och annorlunda men fasligt vilken turistindustri det blivit. Liksom vid vattenfallet fanns det olika platser där man kunde ta kort och betala en slant i donation. Det fanns också flera Balinesiska ”risfältsarbetare” i klassiska hattar och med riskorgar på en bambukäpp som låter sig fotograferas mot betalning. Inga stora pengar men ändå.

Risterasserna ligger i branta backar. Vilket jobb att så och skörda!

Det var många och höga trappsteg ner och dessvärre lika många och höga trappsteg upp igen. Det här lär kännas i morgon!

Både rundturen och dagen började närma sig sitt slut och det som återstod var bara att ta sig tillbaka till hotellet i Balinesisk rusningstrafik.

Kvällshäng efter en händelserik dag

Väl tillbaka på hotellet beslöt vi oss för att ta ett långt dopp i poolen. Det har varit uppåt trettiofem grader i dag så det behövs nåt för att svalka av kroppen. Vi klunkade friskt i oss av vattnet i kylskåpet och tog även varsin Resorb, vätskeersättning. Det har gått åt lite vätska och salt i form av svett idag.

Vårt eget risfält på hotellet

Resten av kvällen satt vi och gjorde nästan ingenting, ja, mer än att prata och ha det ganska bra. Vi flyttade in utemöblerna från vår utanför eftersom det plötsligt kom en hel massa moskiter efter att mörkret föll. Det var första gången vi såg såg och kände av dem. Hoppas att inte hotellets personal saknar möblerna innan vi flyttat tillbaks dem igen!