Jorden runt på 90 dagar
Det är väl inte så att vi direkt följde Philias Foggs fotspår eller ens upplevde tillnärmelsevis samma äventyr han fick. Men för oss blev det bli ett storslaget äventyr. Att ta oss runt Jorden på 90 dagar med platser som Galapágos, Påskön, Fiji, Nya Zeeland och Bali på listan!
Nu är vi hemma igen!
Jorden runt på 90 dagar, eller 92 om man räknar från dörren hemma tills vi låser upp samma dörr på Rindö igen. Hur många gånger har vi inte pratat, längtat oss bort, drömt om och funderat på hur det skulle vara att åka på en längre resa och uppleva några av de platser vi drömt om sedan barnsben?
Sommaren 2022 satt vi en av de där ljusa varma kvällarna det inte var så gott om då och konstaterade att vi firar 30-årig bröllopsdag den 18 september 2023. När vi firade silverbröllop, dvs 25 år som gifta, var vi i Fáskrúðsfjörður på Island. Vad skulle vi hitta på när det är dags för Pärlbröllop? Vi hade länge velat åka till Sydamerika och gå upp till Machu Picchu. När vi ändå var i krokarna kanske också passa på att åka till en av de mest avlägsna öarna, Påskön med dess stora stenhuvuden. Under hösten kom sedan en dröm om att åka på långresa när vi ändå var iväg till andra sidan jorden. Och till vår stora glädje, och jag måste även säga förvåning, fick vi båda ok från våra arbetsgivare att ta tjänstledigt i tio, tolv veckor med start i början av september.
Planeringen kunde börja och resan infriade verkligen våra önskningar! Vi hoppas på en ny chans senare i livet men läs gärna om hur vi upplevde det här äventyret!
Vår jordenruntresa!
Häng med oss på vårt livs äventyr!
-
Ny båtresa, en blöt vandring och en solnedgång
Vi far vidare mot nya äventyr på ön Isabela, vandrar upp till en vulkan och möter nya fantastiska djur.
Så var det dags att lämna Floreana för denna gång och det är nog högst troligt att det blir även sista gången. För även om detta är ett fantastiskt äventyr på en fantastisk plats så har jag svårt att se att vi kommer tillbaka. Det finns ju så många fler fantastiska platser på vår jord!
Frukost intogs på samma plats som igår. Idag var kaffet starkt och gott precis som det ska vara. Igår var det lite svagt så vår guide bad dem styrka till det lite. Det finns för övrigt flera kaffeplantager på ön och varje familj gör sin egen rostning.
Det var en gråmulen och lite regnig morgon men varm! Inte som de kalla stänka av regn man får i ansiktet på väg till jobbet en torsdagsmorgon hemma i Sverige! Guiden påminde oss om att på vägen till båten kolla in posttunnan om det fanns någon post vi kunde ta med oss och lämna personligen till adressaten vilket det enligt traditionen ska göras. Vi hittade dock inga från Sverige så vi lät breven ligga kvar till någon annan kurir.
I en sån här posttunna la man brev som skulle mot fastlandet. Skulle någon åt samma håll som adressaten togs brevet med
och lämnades personligen.
Alldeles invid hamnen fanns flera vattenleguaner.
Tror det här är en av mina favoritbilder. Mamman blev irriterad och sa ifrån.
Och i somras var det stor rabalder med valrossen Freya
i södra Sverige…Isla Isabela
Båtresan till Isabela blev inte lika skakig och ”bumpig” som sist. Blåsten kom in snett från aktern vilket gjorde att båten rullade ganska fint. Idag var dock alla förberedda så ingen blev sjösjuk. Till sist fick vi land i sikte och klev iland på ön Isabella som är klart störst bland Galápagosöarna med sina 300 kilometer på längden och 100 kilometers bredd. Isabela har formen av en sjöhäst om man har lite fantasi.
Vi bor på Hotel Iguana denna gång. Jag var tvungen att testa vatten trycket på en gång eftersom det på Floreana varit lite sporadiskt med det. Där var det typ 28 tunna strålar som gick åt varsitt håll från duschhuvudet. Det var dessutom lite tveksamma eldragningar för att vara badrum så sträckte man upp händerna mot duschhuvudet pirrade det i fingrarna.
Flamingos och Sköldpaddor
Efter att ha installerat oss lite snabbt var vi i lobbyn igen för att åka och titta på flamingosar och ett rescue center för sköldpaddor av en annan sort än de i Santa Cruz. Flamingos är coola djur! De står på samma ben i ett par timmar innan de byter. När det sover gör de det men ena hjärnhalvan i taget. Först vänster i några sekunder så växlar de till höger hjärnhalva.
Vi kom sedan lagom till de stora sköldpaddorna för att se ett par av dem ha ”Happy hour” som guiden kallar det. Det såg tungt och bökigt ut med det där stora, tunga skalet!
På Isabela finns sköldpaddor som kallas ”Sadleback” då de har högre skal som en hästsadel. Benen är också lite kortare.
Inte bara sköldpaddor på Isabela! Här fanns även
vildhöns som denna färgglada tupp.
Den här uråldriga skönheten var en bra bit över hundra år. Den hade nummer fyra på ryggen och var en av de
första sköldpaddorna på centret. han är far till många av de småsköldpaddorna!Sierra Negra
Eftermiddagens aktivitet var en fyra kilometer lång vandring upp till Sierra Negra, den största vulkanen på ön. Så här års kan det vara ganska regnigt till och från och idag var det dessutom ganska tät dimma. Efter en lerig vandring upp till toppen, en stigning i höjd på ca 180 meter, konstaterade vi att vi inte såg något alls. Bara en tät vit mur av dimma. Haha, en liten besvikelse efter den lilla promenaden!
På väg upp mot toppen av vulkanen Sierra Negra.
Ja, utsikten på toppen var som sagt lite av en besvikelse!
Vi fick dock en liten föreläsning av guiden så lite nytt lärande att stoppa in i hjärnan blev det i alla fall. Och dessutom fick vi faktiskt en hastig skymt av den lilla knallröda ”Vermilion Flycatcher” som finns just i det här området och det är ju inte alla förunnat!
Lyckades i alla fall få en bild av den lilla röda fågeln
innan den flög iväg.
Inte bara underliga djur som döljer sig i dimman!
När vi åter kom till hotellet fick vi noggranna tillsägelser om att skrubba av skorna under vattenkranen som fanns utanför. inga leriga skor får tas vidare till någon av de andra öarna. Detta för att undvika risken att föra floran vidare. Efter en välbehövlig dusch för att även få bort lerstänken från benen möttes gruppen upp på en bar på stranden för en drink i solnedgången. Middagen intogs på en grillrestaurang som bjöd på minst sagt ordentliga portioner och dessutom en liten passionsfruktstårta till efterrätt. Sedan var denna dag till ända och det var två trötta Rindöbor som tumlade i säng och somnade på stört!
-
Snorkling, Pingviner och historier från förr
Vi snorklar och simmar runt mitt ibland Galápagos häftiga djurliv. Tar en tur upp till höglandet och hälsar på öns jättesköldpaddor samt tittar på piratgrottor och hör historier från forna dagar.
Idag fick vi lite av en sovmorgon kändes det som. Frukost serverades vi åttatiden men vi skulle se till att vara klara för en promenad längs strandkanten och vidare till ett annan strand som erbjöd bra snorkling. Frukosten intogs på en ny restaurang och var riktigt god. Det var därför ett glatt gäng som tog sig ner på emot stranden.
Pingviner
Vi stannade först till vid den strand de kallar Playa Negra och kikade där på en del sjölejon som vilade och hade det bra. En del ungar fanns det också. De verkade betydligt mer spralliga och lekfulla.
Black beach. Vårt rum ligger i byggnaden som syns i fjärran.
De kan verkligen konsten att se helt avslappnade ut.
Plötsligt ropade guiden till och pekade ut tre Galápagospingviner som susade fram i vattnet. De är verkligen supersnabba. Oj, vad vi önskade att de hellre borde stannat till på stranden och hälsat på oss. Men de höll sig på behörigt avstånd, så det var bara att vandra vidare. Galápagospingvinen är den näst minsta pingvinarten och är starkt hotad. Ett problem är den ökande havstemperaturen.
Titta! Där är en pingvin, vi lovar!
Det fanns många strandfynd att kika på.
Snorkling
Vi följde stranden längs en promenadväg och hamnade till sist vid en rätt stenig strand. Nu var det dags för snorkling! Vi hoppade i det relativt kalla havet (gissar på runt 22) och började spana. Först såg man inte mycket men snart dök det upp fiskar i olika färger och storlek. Lite längre ut vilade havssköldpaddor på botten och några blev nyfikna och kom simmande emot oss. Ett par av dem var riktigt stora. Det är verkligen en märklig känsla att simma så nära dessa häftiga djur.
Det var här utanför vi snorklade.
Det är svårt att se sig mätt på detta.
Efter nån dryg timme i detta paradis tog vi oss upp och då dök plötsligt Galapagospingvinerna upp igen. Guiden trodde det var samma som vi sett tidigare. Det är bara ett fåtal av dem som håller till vid Floreana. De jagade mat alldeles vid stranden och en av dem dök förbi precis framför en person som snorklade invid kanten.
En av de invasiva arter man försöker bekämpa. Den är är ett problem för fågellivet.
Allt är så färgglatt på Galápagos
Jättesköldpaddor på höglandet
Vi gick sedan tillbaks och åt lunch innan eftermiddagens aktivitet startade. Vi satte oss i en buss och körde upp mot höglandet och klev av där vägen slutade. Precis som på Santa Cruz var det fuktigt och grönt där uppe. Stor skillnad mot hur det ser ut vid stranden.
Vi följde en kort stig och kikade först på de sköldpaddor man snart ska släppa ut i det fria. Ännu bodde de i större inhägnader och fick mat regelbundet. Tanken är dock att de snart ska släppas fria.
Här är de några av de sköldpaddor som snart släpps helt fria på ön.
Pirattgrottor och historier från förr
Efter att sett sköldpaddorna vandrade vidare och fick höra om familjen Wittmer, en tysk familj som var bland de första att permanent flytta till Floreana. Nere vid bryggan finns en minnesbyst av Heinz Wittmer till minne av hans arbete med att utveckla ön till ett samhälle på 30-talet. Maurice berättade att några barn och barnbarn fortfarande bor kvar. Damen som driver strandbaren, Ingrid, och hennes mamma på 90 år som fortfarande är ute och arbetar på lantgården som ligger alldeles där vi var just nu.
Vi fick nu se lite gamla piratgrottor som huggits ut ur lavatunnlarna som fanns här. Maurice visade också den ”grotta” Heinz bodde i de första åren innan de färdigställt ett hus på gården. Känslan jag fick att de var riktiga hårdingar förr. Att ta sig hit ut ifrån ett slitet Tyskland i mellankrigstiden och bo med familjen i en liten grotta kräver en del i min värld.
Lite Påskökänsla med ska föreställa Heintz förstod vi det som.
Här sades Heinz bott med familj i ett par år innan huset stod klart. Den är inte djupare än man kan se.
Det som Maurice inte berättade något om kom snarare fram i efterhand när jag googlade efter lite fakta att klä inlägget med. Det handlar om vad man kallar ”The Galápagos affair” och om folk som förvann mystiskt. Läs mer i länken. Jag förstår dock varför vi aldrig fick det berättats för oss. Dels blir ju saker hörsägen och dels finns ju släktingar ännu kvar på ön.
Kvällsaktiviteter
Efter det var promenaden slut och vi tog oss ner bryggan där vi också insåg att öns enda geocache fanns placerad. På så vis kunde vi sätta Galápagos och Ecaudor på kartan. Sedan tog vi oss till strandbaren för lite gott innan det blev dags för middag på ännu en ny restaurang. Ännu en riktigt god fiskmiddag.
Det är med en sån utsikt man gärna njuter av semestern vid en strandbar.
Fastän dagarna kanske inte är fysiskt särskilt långa så känns de riktigt långa. Det är säkert alla intryck som gör det. Det var därför riktigt trötta Lundströmare som efter middagen vandrade direkt i mörkret mot vårt rum vid strandbaren. Imorgon lämnar vi Floreana för en ny ö. Spännande!
-
Födelsedag, bad och en ruff båtresa
Jag firar en klart annorlunda och häftig födelsedag på Galapagos. Vi klarar även en ruff båtresa till ön Floreana utan att bli sjösjuka och ser fantastiska djur på nära håll.
Vi skulle vara färdigpackade redan till frukost idag då vi direkt skulle iväg på en båttur till andra sidan bukten. Ingen rast ingen ro! 🙂 Där skulle det visst finnas en lång lagun med namnet Las Greitas, typ fem meter bred och trettio meter lång som var trevlig att snorkla i.
Las Greitas och ”German beach”
Från hamnen kan man åka taxibåtar över bukten då det annars skulle vara alltför långt och omständligt att ta sig dit. Det gick smidigt och blev en kort trevlig tur.
På vår väg mot lagunen gick vi förbi en liten, liten sjö. Mer typ en pöl faktiskt. I den fanns en otrolig mängd fåglar. Olika hägrar, pelikaner, oyster catcher och små finkar. Häftigt att se alla dessa fåglar i naturen och dessutom på samma ställe. Vi blev även visade på flera sorter av lavaödlor. Tyvärr var de väl inte lika praktfulla som vid parningen då de, framför allt hanarna, kan ha många olika färger för att locka till sig honorna. Dock har honorna fortfarande röda fläckar under hakan vilket skiljer dem från de grå hanarna.
Lavaödla. Att det är en hona ser man på de röda hakfläckarna.
Många fåglar samlade, hägrar, pelikaner, och flera vadarfåglar.
Lagunen var vacker med sina branta sidor och inte helt lätt att ta sig ner i på de hala lavastenarna. Men i kom vi och det var härligt svalt efter den ganska varma promenaden dit. Fiskarna höll sig nog undan alla människor för vi såg endast ett par stycken.
Lagunen med skönt svalt vatten men inte så många fiskar.
Efter någon timme gick vi tillbaka och pausade då på German beach. En härlig vit sandstrand där människor samsas med leguaner, pelikaner och mängder av andra fåglar. Nu har jag redan badat två gånger mer i dag än jag gjort på hela sommaren hemma i Sverige!
En häger som står vid poolkanten inne
på hotellområdet vid stranden.
En av Darwins många finkar?
På något sätt hade vår guide Maurice koll på att jag fyllde år och bjöd till kvällen in alla att fira min födelsedag tillsammans på Black Beach Bar på ön Floreana dit vi skulle ta oss efter lunch. Galet!
Lunchtider
Vi tog oss sedan tillbaka samma väg som vi kommit, promenad till kajen och taxibåt över bukten. Där splittrades gruppen för att äta lunch och ta något kallt att dricka. Vi hängde på Jen och Lloyd, ett syskonpar från Cardiff som var ute på en sexveckors resa i Sydamerika. Hittade både något kallt att dricka och en hyfsat god lunch. Här har de en lunchdeal som innebär någon form av soppa, en huvudrätt och ett glas god juice för ungefär 5 USD. Juicen smakar olika vart man än kommer och beror på vilken frukt man har till hands eftersom den pressas på plats. Men gott har det varit hittills!
Åter på väg till hotellet gick vi förbi kajen där fiskebåtarna kommer in. Den användes nu till att rensa och kränga fisk efter morgonens fisketurer. Konstaterade att alla har vi våra måsar! Bara det att här var måsarna pelikaner och sjölejon som tiggde bitar av nyfångad fisk ända fram under rensningsborden. I luften kretsade säkert femton stora Fregattfåglar. Och de ÄR stora, med ett vingspann på ungefär två meter!
Fregattfåglar som väntar på godsaker
De är stora, upp till 100 cm i vingbredd.
Även pelikanerna väntade på att nån skulle tappa en godbit.
En ruff båtresa
Klockan två avgick speedbåten till Floreana. Resan över var ganska guppig, lindrigt sagt. Med ett sjösjukepiller, trots att ingen av oss någonsin blivit sjösjuk, i kroppen mådde så vi toppen. Men det var andra som blev ordentligt sjuka och hade det tufft i den ruffa sjögången. Jag slumrade till och fick en skön tupplur och vaknade av att motorerna stängdes av. När vi gick i land väntade en välkomstkommité bestående av en hel mängd sjölejon samt ett gäng marina leguaner.
Välkomstkommitén på Floreana.
Alla var inte lika sugna på att vänta på oss i blåsten!
Vattenleguaner fanns i drivor!
Middag med födelsedagsfirande
Vi fick skjuts med lokalbussen till de olika gesthouse vi blivit tilldelade. Black Beach lodge skulle bli vårt hem för de kommande dagarna. Det ligger precis lagom bra till för kvällssamlingen vid Black Beach Bar. Och så gick det till även nu. Vi blev bjudna av företaget vi åker med, G Adventures, på valfri födelsedagsdrink i baren, vi valde varsin Mojito som smakade kanon idag!
Födelsedagsdrink på gång att ordnas av bartendern Ingrid.
De företag som anordnar liknande resor försöker sprida sina gracer och resurser över de lokala bolagen och restaurangerna för att underlätta för de familjer som bor här ekonomiskt. G Adventures gör detta genom att frukost intas på en restaurang, lunch på en annan och middag på en tredje osv. Olika restauranger men samma mat, fisk eller kyckling, lagad på samma sätt men presenterad lite olika.
Vår middag för kvällen blev alltså sedvanlig soppa, med Wahoo, ris och kokta grönsaker till huvudrätt. Fisken serveras stekt i tunna skivor och det är svårt att se vad som är fisk och vad som är kyckling! Ingen sås eller så till endast husets starka sås som det oftast räcker med ett par droppar av.
De andra vid bordet beställde även in en flaska lokalproducerat vin gjort på apelsiner 1939 och lagrat sedan dess. Det smakade som sött efterrättsvin, typ portvin eller nåt. Sedan kom ägarinnan själv med en födelsedagskaka med Happy Birhtday-ljus på. Man blir allt lite varm i själen ändå! Tack för hälsningar hemifrån också. Så här firad var det länge sedan jag blev.
Födelsedagsmiddag!
Godaste födelsedagskakan!
3 svar till ”Födelsedag, bad och en ruff båtresa”
-
Grattis ännu en gång! Låter som en riktigt häftig födelsedag! Dock skulle jag ändra vem som lagt in inlägget, då det ju inte är Lasse som fyller år 12e september och inlägget är skrivet i jag-form. 😇
Ser fram emot bilder som sagt! Och att få prata lite ett slag när ni är tillbaka i verkligheten!
-
Grattis i efterskott, Maria😃🥂🦭
-
Kul att läsa det ni lägger upp. Fyller Stockholms höst med mycket glädje för oss som är kvar. Plötsligt kommer en kollega och säger ”Nu är Maria i Galapagos”. Ja, vi är många som följer med spänning.
Kan inte föreställa mig hur stora fåglarna måste ha varit. Häftigt!
Stort grattis igen. Ta hand om er!
-
-
Sköldpaddor, Leguaner och Sjölejon
Vi upplever ännu en lång resdag men belönas med ett besök på en av världens mest unika platser. Det blir sköldpaddor, leguaner, hägrar, sjölejon och mycket annat redan första dagen på Galápagos.
Idag var det verkligen uppe med tuppen som gällde. Klockan ringde straxt efter tre men då var vi förstås redan vakna. Vi är fortfarande delvis kvar i Europatid. Både jag och Maria tycks ha extra svårt att resa västerut, trots att det vanliga är precis tvärtom.
Vi packade det sista och checkade ut straxt innan fyra då restaurangen öppnade enbart för oss. En halvtimme senare satt vi i bussen på väg till flygplatsen. Den här gången tog vi ”genvägen” nerför berget. Det var en väg som chauffören från flygplatsen ta men som då var avstängd. Det var en spännande nerfart som påminde mycket om våra äventyr i Madeira, Nya Zeeland, och Island.
Flygplatsen
Vi nådde smidigt fram till flygplatsen och började med att skanna allt bagage. De vill så långt det är möjligt se till att inget främmande biomaterial når Galápagos. Det var en smidig process och under tiden hade vår guide fixat incheckning och de inresekort vi behövde vid landningen. Det var bara att lägga väskorna på bandet och passera säkerhetskontrollen så var vi inne i avgångshallen.
Flyget gick i tid mer eller mindre och mellanlandade först i Guayaquil där många klev av. Efter tankning och byte av passagerare satte vi kurs mot Galápagos och knappt två timmar senare landade vi på ön Baltra, en liten ö som ligger precis norr om ön Santa Cruz, där den absoluta merparten av befolkningen på Galápagos bor.
Galápagos!!
Att ta sig igenom kontrollerna gick smidigt. Först en inrresekontroll där man kollade att vi hade inresetillstånd och dessutom fick betala parkavgiften på 100 USD. Sedan en extra kontroll av handbagaget så att man inte fått med sig frukt eller liknande. Hämta väskan som redan stod i ankomsthallen och sedan var vi på Galápagos!
Första synen av Galápagos
Den här bilden är vi nog först med att ta… eller inte
Utanför mötte vår turguide, Maurice upp och vi tog tillsammans en av bussarna ner till hamnen mot sundet mellan Baltra och Santa Cruz. Maurice berättade att de som väljer att åka kryssningsbåt mellan öarna kliver på dessa här.
Sundet mellan Baltra och Santa Cruz
Långt där nere fiskar en pelikan. Vi skulle se fler senare…
Vi fortsatte med en mindre båt tvärsöver och satte oss sedan i den buss som skulle ta oss de dryga fyra milen tvärs över ön.
Santa Cruz
Under hela den här tiden hade vi redan hunnit ser massor av djur och växter. Leguaner som slöade i solen, Pelikaner som fiskade och andra fåglar vi inte sett förut. Det som kändes udda var att de liksom befann sig mitt hos oss. En klart ovan känsla.
Där vi hittills varit såg det ut som öken mer eller mindre. Torrt och stenigt med till synes död vegetation. Maurice berättade dock att träden bara vilade till dess den ”varma årstiden” infanns sig. Då vaknade det till liv igen.
När vi kom till öns högland förändrade ön utseende. Här kommer det ofta lite regn även under den varma årstiden vilket gör att allt var grönt. Hör fick vi också se de första jättesköldpaddorna. De fanns överallt längs vägen och mitt i bland de som bor här.
Puerto Ayora
Till sist kom vi fram till Puerto Ayora som är huvudorten på Galápagos. Här bor runt 30 000 personer. Vi körde en kort sväng genom staden där Maurice pekade ut platser att känna till innan vi checkade in på vårt hotel, Isla Azul, ett helt ok litet trevligt hotell nära stadens huvudgata.
Vi gick sedan tillsammans och åt en dagens lunch på en av alla de restauranger som finns. Det var riktigt gott! Vi fick också se de första sjölejonen. De låg till synes helt oberörda mitt inne i stan och solade. En annan värld onekligen!
Första intrycket är verkligen ovant.
En pelikan på stadspromenad
Leguanerna fanns över allt vilade mest.
Krabbor fanns i alla slags färger
Charles Darwin Center
På eftermiddagen besökte vi forskningsstationen Charles Darwin Center. Maurice guidade oss först runt längs en utställning som visade hur man arbetar med att bevara Galápagos och bekämpa invasiva växter och djur och hur dessa påverkat fauna och djurliv. Men vi fick även lära oss om de djur och växter som omgav oss i överflöd var vi än såg.
Den här kaktusarten är endemisk för Galapagosöarna
Leguaner av ala de slag var man än såg
Vi fick även höra berättelsen om ”Lonesome George”, det sista levande exemplaret av Pinta Isand turtoise och den symbol han fick bli för arbetet med att bevara och återställa djur och växter på Galápagos. Lonesome George dog 2012 och finns bevarad på centret.
Många sköldpaddor är det.
De yngre sköldpaddorna har fortfarande ”ringar” på skalet.
Väl framme vid centret fick vi titta på de sköldpaddor de föder upp här. Det föder upp tre olika arter som är hotade idag och man inser vilket jätteprojekt det är när man betänker att de först ska kläckas och sedan hållas kvar i fem år innan de släpps ut i det fria.
Här är de fullvuxna sköldpaddorna.
De ser verkligen ut som urtidsdjur på nåt vis
Hela visningen avslutades med en utställning och ett besök hos Lonesome George där han står och övervakar hela detta jätteprojekt som återställningen av Galápagos innebär.
Lonesome George, den sista av sin sort.
Kvällsäventyr
Vi var riktigt möra efter alla intryck vid det här laget. Men vi tog oss tillbaks till hotellet, duschade och försökte skriva klart gårdagens händelser innan det var dags för middag. Vi åt tillsammans på ett av de ställen längs det gata Maurice kallar ”Food street”. Jag åt räkor o kokosnötsås och Maria åt stekt ris och räkor. Det smakade riktigt gott.
Kvällen avslutades sedan på en bar där vi testade varsin öl från det lokala bryggeriet. Även dessa var goda men nu var det dags att avsluta den här kvällen. Imorgon väntar nya fantastiska äventyr!
-
Jetlag, stadspromenad och välkomstmöte
Vi går en stadspromenad i Quito och ser att staden inte enbart bjuder på trevligheter. Träffar också vårt resesällskap för nästa spännande vecka.
Vaknade tidigt vid typ kl 03 Quitotid. Eftersom det var svårt att somna om låg vi mest och slöade och väntade på att frukosten skulle öppna. Framåt femtiden gav Lasse upp och satte sig och skrev gårdagens inlägg istället. Jag tog en dusch och lyckades somna en stund till.
Frukosten var alldeles utmärkt. Man kunde både få omelett, majsplättar, curryris och kycklinggryta. Kanon god apelsinjuice och en inte lika god juice på Guava, men nu har vi smakat i alla fall! En massa god frukt fanns också, Meloner, ananas, papaya och ännu lite fler sorter. Garanterat mätt blev man!
På promenad i Quito
Dagens plan var att ta oss ut på en egen rundtur på stan. Vi frågade på hotellet om det var några ställen vi skulle undvika men det verkade det inte vara direkt. Däremot sa de att vi inte skulle stanna och köpa saker från gatuförsäljarna och att hålla koll på våra saker för att undvika att bli bestulna. De kör tydligen med någon teknik att spilla kladd på en för att sedan komma med papper och hjälpa till att torka upp samtidigt som de tar ens tillhörigheter.
Utsikt från hotellrummet. Det är dit ut vi snart ska bege oss!
När vi kom ut såg vi mängder av cyklister och vägarna verkade vara avspärrade till stora gatan. Cyklisterna hade vi sett redan vid frukosten och funderat över. Dock hade ingen nummerlapp så vi kom fram till att det nog bara var för skojs skull de cyklade. Allt från familjer med mindre barn till träningsklädda snabbcyklister och även flera grupper som åkte inlines. Kan tycka att det var en otrolig bedrift att cykla runt i den här staden för den är sannerligen inte plan. Jösses, vilka backar det finns!
Såna här små försäljningskurer målade med fina grafittikonstverk fanns längs alla gator. Det såldes allt från kläder till juice och tobak.
Avspärrningarna ledde rakt igenom den närmaste Parque El Ejido. Där verkade det vara någon typ av helgmarknad på gång. Många stånd med mat och dryck, en hel del hantverk, målningar, flaskskepp och annat som hör marknader till. En orkester spelade trummor och sjöng. Det var ordentligt med liv och rörelse redan innan kl 10. Vi gick ett varv och konstaterade att det nog hade varit bra med kepsarna och lite solsmörja i nacken. Quito ligger ju precis på ekvatorn så solen står högt hela dagen. Så det blev att gå tillbaka och hämta dem vilket vi senare tyckte var ett smart drag. Det hade varit jobbigt utan nåt solskydd för ögonen.
Gissa parken…
Den här orkestern spelade för fullt och med stor inlevelse. Både på scen och som här i själva ingången till El Ejido parken.
Gamla stan
Vår vandring fortsatte förbi ytterligare en park, uppför flera långa backar till ett torg med en käck staty som såg ut att dra ut i strid. Det visade sig vara Simón Bolívar som befriade Ecuador från den spanska kolonialmakten. Han fick sedermera ett eget monument på i parken La Alameda på 1930-talet. Här kom även en hel grupp med småtjejer på inlines farande, kanske ännu mera än att cykla i de branta backarna!
Simón Bolivár i egen hög person.
Helt enkelt en gatuvy. Gammalt och nytt om vart annat.
Basílica del Voto Nacional är en av de största nygotiska ”templen” i Amerika. Det ligger in den gamla delen av Quito och jag måste säga att det var en riktigt storslagen historia! Nu gick vi aldrig in eftersom vi ska på en stadsrundtur när vi kommit tillbaka efter en avstickare till Galápagos och det känns ju som att basilikan borde vara en del av den.
Här är den, basilikan. Sedd ur ett lite annorlunda
och intressant perspektiv.
Det röda till höger är offentliga toaletter som inte kändes lockande även behovet pockade på…
På vägen tillbaka får vi plötsligt en massa ”fågelskit” på ryggarna och straxt kom ett par ”snälla” farbröder och ville hjälpa till att torka. Tur att vi varit förberedda på att det skulle kunna hända, annars hade vi kanske tagit emot deras hjälp. Dessvärre luktade det riktigt illa av det de sprutat på våra kläder så det blev till att tvätta. Hoppas de hinner torka tills vi ska åka i morgon bitti.
Välkomstmöte
Klockan 17 var det välkomstmöte för G Adventure´s Galapagos Hopping Tour. Där blev vi snabbt nedtagna på jorden och insåg att vi tillhör de minst beresta i gänget. Vi är 11 stycken av ganska blandad ålder och av olika nationaliteter. Den äldsta är en kvinna runt 65 som varit ute och rest runt under det senaste året. Men vi kommer ikapp, vi är ju bara i början av vår resa! Efter mötet tog några av oss en öl i hotellbaren och de övriga gick till sitt. Det blir en tidig morgon med frukost klockan 04…
På väg i natten mot Achiote för lite ecuadoriansk middag.
Vi fortsatte tillsammans med ett par andra till till Achiote, en ecuadoriansk restaurang, som låg 10 minuters promenad från hotellet. Där fick vi äntligen prova lite mat som vi testat hemma. Friterade empanadas med räkfyllning, jättegott! Jag testade även den där potatissoppan som Lasse lagat som första utmaningsförsök. Den smakade ungefär som jag minns den hemma. Förutom att de hade hackat ner koriander i tomattoppingen. Hur de tänkte där vet jag inte riktigt…
Trötta och nöjda återvände vi sedan till hotellet. I morgon blir det Galápagos!
Ett svar till ”Jetlag, stadspromenad och välkomstmöte”
-
Bra start iallafall (utöver kladdet ni blev nedstänkta av…) och ska bli spännande att se bilder på både Quito och Galapagos senare!
-
2 svar till ”Ny båtresa, en blöt vandring och en solnedgång”
Åh, dessa ljuva ”suicide showers” som vi kallade dem när jag bodde i Latinamerika. Ofta brukar det vara att själva duschhuvudet värmer upp vattnet med el istället för att ha en varmvattenberedare, därför får man lite stötar om man nuddar munstycket. Bara att vänja sig vid tyvärr! Jag fann även att kallare vatten = bättre tryck, då duschmunstycket då inte behövde jobba lika hårt för att värma upp vattnet som kommer ut, kan vara värt ett försök om ni stöter på flera liknande prylar.
Bra tips! Ska tänka på att hålla tassarna borta i fortsättningen. 🤗