Vi far vidare mot nya äventyr på ön Isabela, vandrar upp till en vulkan och möter nya fantastiska djur.

Så var det dags att lämna Floreana för denna gång och det är nog högst troligt att det blir även sista gången. För även om detta är ett fantastiskt äventyr på en fantastisk plats så har jag svårt att se att vi kommer tillbaka. Det finns ju så många fler fantastiska platser på vår jord!

Frukost intogs på samma plats som igår. Idag var kaffet starkt och gott precis som det ska vara. Igår var det lite svagt så vår guide bad dem styrka till det lite. Det finns för övrigt flera kaffeplantager på ön och varje familj gör sin egen rostning.

Det var en gråmulen och lite regnig morgon men varm! Inte som de kalla stänka av regn man får i ansiktet på väg till jobbet en torsdagsmorgon hemma i Sverige! Guiden påminde oss om att på vägen till båten kolla in posttunnan om det fanns någon post vi kunde ta med oss och lämna personligen till adressaten vilket det enligt traditionen ska göras. Vi hittade dock inga från Sverige så vi lät breven ligga kvar till någon annan kurir.

Isla Isabela

Båtresan till Isabela blev inte lika skakig och ”bumpig” som sist. Blåsten kom in snett från aktern vilket gjorde att båten rullade ganska fint. Idag var dock alla förberedda så ingen blev sjösjuk. Till sist fick vi land i sikte och klev iland på ön Isabella som är klart störst bland Galápagosöarna med sina 300 kilometer på längden och 100 kilometers bredd. Isabela har formen av en sjöhäst om man har lite fantasi.

Vi bor på Hotel Iguana denna gång. Jag var tvungen att testa vatten trycket på en gång eftersom det på Floreana varit lite sporadiskt med det. Där var det typ 28 tunna strålar som gick åt varsitt håll från duschhuvudet. Det var dessutom lite tveksamma eldragningar för att vara badrum så sträckte man upp händerna mot duschhuvudet pirrade det i fingrarna.

Flamingos och Sköldpaddor

Efter att ha installerat oss lite snabbt var vi i lobbyn igen för att åka och titta på flamingosar och ett rescue center för sköldpaddor av en annan sort än de i Santa Cruz. Flamingos är coola djur! De står på samma ben i ett par timmar innan de byter. När det sover gör de det men ena hjärnhalvan i taget. Först vänster i några sekunder så växlar de till höger hjärnhalva.

Vi kom sedan lagom till de stora sköldpaddorna för att se ett par av dem ha ”Happy hour” som guiden kallar det. Det såg tungt och bökigt ut med det där stora, tunga skalet!

Den här uråldriga skönheten var en bra bit över hundra år. Den hade nummer fyra på ryggen och var en av de
första sköldpaddorna på centret. han är far till många av de småsköldpaddorna!

Sierra Negra

Eftermiddagens aktivitet var en fyra kilometer lång vandring upp till Sierra Negra, den största vulkanen på ön. Så här års kan det vara ganska regnigt till och från och idag var det dessutom ganska tät dimma. Efter en lerig vandring upp till toppen, en stigning i höjd på ca 180 meter, konstaterade vi att vi inte såg något alls. Bara en tät vit mur av dimma. Haha, en liten besvikelse efter den lilla promenaden!

Vi fick dock en liten föreläsning av guiden så lite nytt lärande att stoppa in i hjärnan blev det i alla fall. Och dessutom fick vi faktiskt en hastig skymt av den lilla knallröda ”Vermilion Flycatcher” som finns just i det här området och det är ju inte alla förunnat!

När vi åter kom till hotellet fick vi noggranna tillsägelser om att skrubba av skorna under vattenkranen som fanns utanför. inga leriga skor får tas vidare till någon av de andra öarna. Detta för att undvika risken att föra floran vidare. Efter en välbehövlig dusch för att även få bort lerstänken från benen möttes gruppen upp på en bar på stranden för en drink i solnedgången. Middagen intogs på en grillrestaurang som bjöd på minst sagt ordentliga portioner och dessutom en liten passionsfruktstårta till efterrätt. Sedan var denna dag till ända och det var två trötta Rindöbor som tumlade i säng och somnade på stört!