Vi snorklar och simmar runt mitt ibland Galápagos häftiga djurliv. Tar en tur upp till höglandet och hälsar på öns jättesköldpaddor samt tittar på piratgrottor och hör historier från forna dagar.
Idag fick vi lite av en sovmorgon kändes det som. Frukost serverades vi åttatiden men vi skulle se till att vara klara för en promenad längs strandkanten och vidare till ett annan strand som erbjöd bra snorkling. Frukosten intogs på en ny restaurang och var riktigt god. Det var därför ett glatt gäng som tog sig ner på emot stranden.
Pingviner
Vi stannade först till vid den strand de kallar Playa Negra och kikade där på en del sjölejon som vilade och hade det bra. En del ungar fanns det också. De verkade betydligt mer spralliga och lekfulla.
Black beach. Vårt rum ligger i byggnaden som syns i fjärran.
De kan verkligen konsten att se helt avslappnade ut.
Plötsligt ropade guiden till och pekade ut tre Galápagospingviner som susade fram i vattnet. De är verkligen supersnabba. Oj, vad vi önskade att de hellre borde stannat till på stranden och hälsat på oss. Men de höll sig på behörigt avstånd, så det var bara att vandra vidare. Galápagospingvinen är den näst minsta pingvinarten och är starkt hotad. Ett problem är den ökande havstemperaturen.
Titta! Där är en pingvin, vi lovar!
Det fanns många strandfynd att kika på.
Snorkling
Vi följde stranden längs en promenadväg och hamnade till sist vid en rätt stenig strand. Nu var det dags för snorkling! Vi hoppade i det relativt kalla havet (gissar på runt 22) och började spana. Först såg man inte mycket men snart dök det upp fiskar i olika färger och storlek. Lite längre ut vilade havssköldpaddor på botten och några blev nyfikna och kom simmande emot oss. Ett par av dem var riktigt stora. Det är verkligen en märklig känsla att simma så nära dessa häftiga djur.
Det var här utanför vi snorklade.
Det är svårt att se sig mätt på detta.
Efter nån dryg timme i detta paradis tog vi oss upp och då dök plötsligt Galapagospingvinerna upp igen. Guiden trodde det var samma som vi sett tidigare. Det är bara ett fåtal av dem som håller till vid Floreana. De jagade mat alldeles vid stranden och en av dem dök förbi precis framför en person som snorklade invid kanten.
En av de invasiva arter man försöker bekämpa. Den är är ett problem för fågellivet.
Allt är så färgglatt på Galápagos
Jättesköldpaddor på höglandet
Vi gick sedan tillbaks och åt lunch innan eftermiddagens aktivitet startade. Vi satte oss i en buss och körde upp mot höglandet och klev av där vägen slutade. Precis som på Santa Cruz var det fuktigt och grönt där uppe. Stor skillnad mot hur det ser ut vid stranden.
Vi följde en kort stig och kikade först på de sköldpaddor man snart ska släppa ut i det fria. Ännu bodde de i större inhägnader och fick mat regelbundet. Tanken är dock att de snart ska släppas fria.
Här är de några av de sköldpaddor som snart släpps helt fria på ön.
Pirattgrottor och historier från förr
Efter att sett sköldpaddorna vandrade vidare och fick höra om familjen Wittmer, en tysk familj som var bland de första att permanent flytta till Floreana. Nere vid bryggan finns en minnesbyst av Heinz Wittmer till minne av hans arbete med att utveckla ön till ett samhälle på 30-talet. Maurice berättade att några barn och barnbarn fortfarande bor kvar. Damen som driver strandbaren, Ingrid, och hennes mamma på 90 år som fortfarande är ute och arbetar på lantgården som ligger alldeles där vi var just nu.
Vi fick nu se lite gamla piratgrottor som huggits ut ur lavatunnlarna som fanns här. Maurice visade också den ”grotta” Heinz bodde i de första åren innan de färdigställt ett hus på gården. Känslan jag fick att de var riktiga hårdingar förr. Att ta sig hit ut ifrån ett slitet Tyskland i mellankrigstiden och bo med familjen i en liten grotta kräver en del i min värld.
Lite Påskökänsla med ska föreställa Heintz förstod vi det som.
Här sades Heinz bott med familj i ett par år innan huset stod klart. Den är inte djupare än man kan se.
Det som Maurice inte berättade något om kom snarare fram i efterhand när jag googlade efter lite fakta att klä inlägget med. Det handlar om vad man kallar ”The Galápagos affair” och om folk som förvann mystiskt. Läs mer i länken. Jag förstår dock varför vi aldrig fick det berättats för oss. Dels blir ju saker hörsägen och dels finns ju släktingar ännu kvar på ön.
Kvällsaktiviteter
Efter det var promenaden slut och vi tog oss ner bryggan där vi också insåg att öns enda geocache fanns placerad. På så vis kunde vi sätta Galápagos och Ecaudor på kartan. Sedan tog vi oss till strandbaren för lite gott innan det blev dags för middag på ännu en ny restaurang. Ännu en riktigt god fiskmiddag.
Det är med en sån utsikt man gärna njuter av semestern vid en strandbar.
Fastän dagarna kanske inte är fysiskt särskilt långa så känns de riktigt långa. Det är säkert alla intryck som gör det. Det var därför riktigt trötta Lundströmare som efter middagen vandrade direkt i mörkret mot vårt rum vid strandbaren. Imorgon lämnar vi Floreana för en ny ö. Spännande!
