Vi hittar lite oväntat Nya Zeelands enda Timmermuseum och badar varma bad uppvärmda från termiska källor.
Blåsig natt!
Oj, oj, oj vad det har blåst i natt! Det skulle vara som värst runt midnatt och därefter minska men det blåser fortfarande så bilen gungar och det är svårt att gå rakt ute. På morgonpromenaden till toa såg jag några tokstollar som kitesurfade på de upprörda vågorna. Galet, det såg helt livsfarligt ut!
Kitesurfare i stormvindar på morgonkvisten.
Jag är glad att vi åtminstone hade en bil att sova i.
När vi kollade lite närmare på vindstyrkan det senaste dygnet konstaterade vi att det i natt blåst orkan i byarna, trettiosex sekundmeter! Jag har aldrig varit ute i sådan blåst och jag måste ju säga att det är bättre inomhus. Förhoppningsvis ska det klinga av någon gång på förmiddagen och i morgon ska det inte blåsa nåt speciellt alls. Nya Zeeland bjuder då verkligen på alla moder naturs sidor! Den här natten lär vi båda minnas länge framöver även om vi sov ganska bra trots allt.
Orewa Beach Camping
Vi gav oss iväg vid tiotiden som vanligt. Den här campingen, Orewa Beach, hade en av de bästa utsikterna hittills men överallt sitter det lappar med pekpinnar. Duscha bara i fem minuter, barn måste ha en vuxen med sig, mat som det inte står namn och datum på slängs omedelbart… ja, listan kan göras lång. Dessutom var det en surgubbe i receptionen. Han drog inte på munnen en enda gång. Annars har vi alltid blivit väldigt väl bemötta och glatt emottagna. Mottagandet och alla lappar med pekpinnar gjorde att helhetsintrycket blev klart försämrat. Men vad vet jag, surgubben kanske bara hade en dålig dag och lapparna kanske sitter uppe på förekommen anledning.
Kortare bilresa idag kanske
Idag har vi bestämt oss för att åka så långt det känns bra. Gårdagen blev ju rätt jobbig för Lasse som behövde parera en svajig bil hela dagen. Och det är faktiskt ganska ansträngande att sitta bredvid och inte ha kontroll alls. Dessutom har jag aldrig gillat blåst. Jag tycker man känner sig så liten då.
The New Zealand Timber Museum
Framåt lunchtid kunde vi med lite god vilja anse att vindbyarna inte var riktigt lika kraftiga som tidigare. Vi började hålla utkik efter en rastplats för att sträcka på kroppen lite. Geocaching kan vara bra i såna fall. Många gånger finns det en cache utlagd just på rastplatserna. En cache verkade bra placerad och vi körde av och parkerade. Eh, här ligger visst ett Timmermuseum också. När cachens loggbok var signerad beslöt vi oss för att ta en titt i muséet när vi nu var här.
Det finns en liten kyrka som fortfarande användes ibland, en skolsal och ett gammalt fängelse. Allt hitflyttat från byarna omkring, som på Skansen. Fängelsecellen är original från 1915 och fanns då bakom Putarurus polisstation. Den var i bruk ända fram till 1964. Skolbyggnaden är från slutet av 1800-talet och användes som skola ända till 2003 då skolan i Arapuni-Puketurua stängdes. Fascinerande att de gamla byggnaderna faktiskt användes till relativt nyligen.
Kyrkan. Enkel men vacker.
Självklart fanns också en hel massa motorsågar, stora timmersågar och allehanda stora maskiner som användes vid skogsavverkning och tillverkning av plankor. Det fanns ett helt litet hus bara för yxor och den mängd medaljer som vunnits i huggartävlingar. Tror man var tvungen att vara tuffare förr!
En bråkdel av de motorsågar som fanns på muséet. En del var tvåmansvarianter med handtag i båda ändar.
Det fanns även flera större och även riktigt stora maskiner.
Det blev ett litet kul stopp med ett oväntat museum. Det är ju det här som är det bästa. Att kunna ha möjlighet att ta dagen som den kommer och ta vara på det oväntade!
Varma bad
Innan vi fortsatte vår resa bokande vi in oss på campingen Taupo DeBretts. Vägen dit gick utan missöden och blåsten minskar allt eftersom.
Längs vägarna finns det måååånga vägarbeten. Mindre och större. Här är ett av de mer omfattande.
Många vackra vyer möts man också av längs vägarna.
När vi närmade oss Taupo började det dyka upp ångpelare här och var i omgivningen. Det visade sig vara termiska källor. Liksom på Island leds de mineralrika varma källorna till bassänger som används för välgörande bad. Vid campingen fanns en av de goa varma källorna som blivit bassäng. Härligt för stela vindpinade muskler. Vi började med en privat liten pool som var strax över trettioåtta grader. Åh, så gott det var! Vi fortsatte sedan till de andra utomhusbassängerna som också var varma och goa.
Inget vidare smickrande bild men bjuder på den ändå.
I den privata bassängen.
Alla bassänger var uppvärmda av de termiska källorna
och straxt över 38 grader.
Kvällen avslutade vi med middag som lagades i det gemensamma köket. Bilen stod stilla utan att gunga då blåsten har äntligen gett sig.
