Vi far söderut i rejäl blåst och kämpar med vinglande bil. Besöker intressant konstcenter och får en spännande dag.
Morgonfunderingar
Vi vaknade riktigt tidigt idag. Det hade blåst och regnat rejält hela natten och vi velade lite hur vi skulle göra. Vi kunde antingen ligga kvar och chansa på bättre väder i morgon eller trotsa vädrets makter och ta oss söderut. Med tanke på hur vinden slet i bilen, trots att vi stod still i lä bakom täta buskar så kändes det lite olustigt att bege sig ut på de kurviga, branta och öppna vägarna. Vinden blåste från öster och det var precis längs den kusten färden skulle gå. Kraftig sidvind kändes långt ifrån optimalt.
På väg söderut
Efter lite velande bestämde vi oss för att fara så snart det blev ljust nog. Lite var väl också frågan vad som skulle hända med grusvägen vi hade att börja med om det regnade mer samt det faktum att vi hade minst 120 mil att avverka tills på torsdag för att hinna med båten vi bokat. Det var dessutom inte omöjligt att vi skulle bli kvar i två dygn om vi väntade och så mysigt var det ju inte här.
Sagt och gjort. Vid halv sju gav vi oss iväg som de näst sista gästerna på den här campingen. Kvar var bara paret med den underliga hängmattan och jag undrar verkligen hur mysig de haft det i natt. Tror nog att nya gäster kommer utebli idag.
Grusvägen genom skogen gick bättre idag tyckte jag. Inte alls lika skumpigt. Kanske påverkade regnandet på nåt vis men vi var ute på asfalten innan vi visste ordet av.
Vinglig resa på smala vägar
Precis som vi misstänkt var det ingen höjdare att köra vår lilla campervan idag. Vinden tog ett rejält tag i vår relativt höga sida och att bilen är så smal försämrade köregenskaperna ännu mer. Så snart det blev minsta öppning i landskapet (typ hela tiden med andra ord). Så trycktes vi ut mot mitten av de smala bergsvägarna. Vi var glada att vi var ute tidigt och att det var väldigt lite trafik.
Svårt att fånga blåst på bild men här en bild från en rastplats
Naturens krafter är ändå rätt mäktiga.
Jag hade hoppats att det skulle bli lite lättare när vi lämnade den smala norra delen av ön och fick lite mer land emellan oss och havet men eftersom 1:an var stängd fick vi köra väg 10 istället och den tar svängen längs östkusten tyvärr. Det spelade nog inte så stor roll ändå, varenda öppet fält ställde till det.
Det blev en lång och rätt ansträngande resa som enbart underlättades av den glesa trafiken (vem är så dum att man ger sig ut i det här vädret 🤡).
Hundertwasser
Nåt ville vi göra idag, trots det tråkiga vädret. En av de broschyrer vi plockade på oss för några dagar sedan i Whangārei talade om ”Hundertwasser art centre”. Vi blev riktigt fascinerade av hans hus i Wien när vi var där och blev direkt sugna på att kika på det. Nu kändes det som ett bra tillfälle.
Kawakawa
Först tänkte vi dock stanna till i Kawakawa för lite ytterligare Hundertwasserfeeling. Dels ska här finnas en allmän toalett som var det sista han designade och dels Hundertwasser memorial park.
Hundertwasser memorial park var tyvärr stängd idag.
Vi stannade till i regnet och hittade lätt fram till parken och byggnaden som var uppförd i hans stil. Tyvärr var den stängd trots att den borde varit öppen. Vi gick ett varv runt och kikade innan vi tittade på toaletten. Den påminde väldigt mycket om den vi såg i huset i Wien och liknar ju egentligen inget annat man sett. Inte en rät linje och hela tiden något nytt att titta på.
Ingången till en annorlunda toalett
Så kan man också konstruera ett fönster
Whangārei
När vi sett oss mätta fortsatte vi söder ut till Whangārei. Vi fulparkerade på det närliggande PAK’nSAVE (vi ska handla sen, vi lovar…) och tog oss in i huset. Först gick vi upp på taket där det fanns en trädgård helt i hans stil och tanke om harmoni med naturen.
Högst upp med utsikt över hamnen.
En trädgård på taket borde alla ha!
Vi fick också veta av guiden att här finns inte mindre än fem exemplar av vad som kallas världens mest ensamma träd, Three Kings Kaikomako. Ursprungligen hittade man ett enda kvarvarande honexemplar men man har lyckats klona det och på så sätt få fram fler.
Three Kings Kaikomako, ett ganska oansenligt träd än så länge.
Efter takbesöket tittade vi på utställningen. Där fanns dels olika konstverk och modeller av byggnader han designat och dels en hel del om hans liv. Han spenderade en stor del av sitt liv I Nya Zeeland och bodde I närheten av Kawakawa.
De hade toaletter även här
Något skvallrar om att jag gärna vill tro det är vår.
Camping och ännu mer blåst
När vi kände oss mätta återvände vi till bilen efter lite inköp på affären (vi sa ju det). Det blåste fortfarande och det började bli dags att hitta en sovplats. Vi bestämde oss för att testa en camping i Orewa vilket är nära den plats vi sov vid första natten. Det var ett par timmars körning till men då hade vi kommit en god bit söderut vilket var bra om vädret skulle hålla I sig.
Det gick ändå hyggligt att ta sig fram i blåsten men det tog på krafterna att kämpa med att hålla bilen på vägen. Till slut var vi framme och jag tror vi tänkt lite fel när vi bokat en plats så nära stranden det gick. I och för sig var det väl en marginell skillnad längre in eftersom campingen som mest hade kanske 50 meter till stranden.
Stranden här låg i rakt ostlig riktning med hela havet utanför. Nu vet jag vad stormpiskat hav betyder. Så långt man såg var vattnet skummande vitt. Inte en enda blå nyans, enbart vitt. Väderprognosen i morse hade pratat minskande fram på dagen, vilket bidrog till att vi åkte men jag upplevde det snarare som att det blåste värre nu. Och att det ökade ju senare det blev. Det var ändå skönt att vi stod med framdelen rätt mot vinden. Hela bilen skakade rejält ändå.
Vi lagade mat I campingens kök (kikärtsgryta med ris) innan vi tog en tidig kväll. Det har varit en lång och bitvis ansträngande dag, samtidigt som den varit spännande och intressant. Jag hade inte velat missa den.
