Vi far runt på små krokiga, backiga vägar av varierande kvalitet på vår väg mot Far North och Cape Reinga Lighthouse och avslutar dagen på en naturskön camping.

God morgon världen!

Vi vaknade på morgonen till det dova bruset från Haruru Falls. Det är så här det ska vara, vaknar av sig själv till naturens ljud istället för till väckarklockan. Lite kylslagen morgon dock så för första gången på flera veckor åkte det på ett par långa byxor. Jag har varje år lite svårt för det efter att hela sommaren, och nu ännu längre, ha gått i shorts eller kjol. Det känns instängt och konstigt runt knäna. Men idag var det svalt så det var inte mycket att välja på.

Efter frukost tog vi ännu en dust med kylskåpet. Det luktar lite mindre så det kanske går att få ordning på det trots allt.

Morgonbestyr i form av ihoppackning av sängen och städning av kylskåp. Snart redo för avfärd!

Waitangi

Idag har vi planerat åka absolut längst upp i norr till en fyr, Cape Reinga Lighthouse, men dessförinnan till Waitangi vilket inte ligger långt från nattens camping. Waitangi är en viktig plats i Nya Zeelands historia. År 1840 när det kommit en massa nybyggare från Europa till Nya Zeeland samlades runt fyrtio maoriledare och de engelska nybyggarna för att komma överens om ett fördrag där alla parter blev nöjda och maorierna kände sig rättvist och bra behandlade. Maorierna gick med på att bli en engelsk koloni mot att de fick rätt till en del land och vara med i beslut som gäller dem. Än idag firas Waitangidagen i februari varje år och så sent som 1975 rättades en del saker till i enlighet med fördraget från 1840.  

Just idag verkade det vara någon sorts event med mängder av bilar, både parkerade och körandes, på den redan smala vägen. Vi tog oss igenom området med nöd och näppe och beslöt oss för att vi sett nog.

Vägen upp mot Far North

Vi fortsatte således vägen framåt och åkte sakta vidare en god stund på en riktigt kringelikrokig grusväg. Så småningom kom vi dock ut på asfalterade och lite större vägar igen. Vid lunchtid stannade vi till vid havet nere vid en brygga där det satt en hel del personer och fiskade. Det verkar som det var dagens familjenöje för det var barn, vuxna och äldre om vart annat. Efter en välbehövlig lunchmacka åkte vi vidare.

Måsarna har oftast knallröda fötter och näbbar. Inte som hemma mer i orange.

Det började dyka upp orangea skyltar som tyckte att man skulle svänga av mot höger istället för att fortsätta på SH1. Vi förstod inte varför vi skulle åka av då det inte framgick av skyltarna så vi körde vidare. Plötsligt när det stod att SH1 var avstängd om en mil framåt förstod vi varför vi skulle svängt av för ganska länge sedan. Hmm, det blev till att vända. En trevlig kiwi stannade till och undrade om vi hade problem. Han visade hur vi skulle åka för att komma ut till SH1 efter avstängningen. Ta höger vid affären, sedan till höger och sedan höger igen, sen kommer ni ut på SH1. Det lät ju enkelt! Sagt och gjort. Höger vid affären ledde oss in på ganska små vägar med ganska dålig vägbeläggning. Men till slut kom vi fram till SH1 igen och kunde fortsätta i lite snabbare tempo.

Cape Reinga

I natt ska vi sova på en fricamping med bara enkla toaletter och utan ström och sånt. Men den ska ligga fantastiskt vackert nere vid havet så det kommer bli toppen! Det var ännu ganska tidigt på dagen så vi beslöt att ta oss ända längst norrut till fyren vid Cape Reinga. När SH1 slutade i en rondell fortsatte vi ännu lite längre framåt. Från parkeringen och längs stigen ner till fyren var utsikten alldeles vidunderlig. Tillbaka längs kusten söderut syns 90 Miles Beach med sina stora sanddyner, konstigt att se ökensand här. Rakt ut över vattnet bryter vågor åt alla håll och kanter vilket beror på att Tasmanska havet och Indiska oceanen möts precis här. Och tittar man norrut syns fyren.

Promenaden ner till fyren gick lätt värre var det när vi skulle upp igen. En lång seg backe kan man säga. Cape Reinga Lighthouse, som är den sista bemannade fyren på Nya Zeeland, togs i bruk 1941 då den ersatte den tidigare fyren som varit igång sedan 1879. Den gamla fyren låg dock på en intilliggande ö, Motuoapo Island.

Kapowairua Campsite på Spirits Bay

När vi sett oss mätta och pustat oss uppför backen satte vi oss i bilen för de sista milen till campingen. Vägarna blev sämre och sämre och slutade med en och en halv mil på grusväg som var så gropig att brännarlocken till spisen hoppade loss.  På campingen var det förutom vi endast en bil med ett tält utanför. Bilen parkerade vi på gräset bakom lite buskar eftersom det börjar friska på med vindar och det är ju skönt med något som läar lite.

Grusvägar är inte alltid att rekommendera…

Innan mörkret föll hann vi med en promenad på stranden. Det är så vackert! Vi förstår varför Sagan om Ringen spelades in på Nya Zeeland för naturen här är verkligen trolsk och magisk. Till middag värmde vi lite tomatsoppa. Ytterligare ett par bilar har kommit. Den ena har hängt upp någon sorts kombinera hängmatta och tält mellan bilen och ett träd. Märklig anordning. Kan inte vara lätt att sova två i den, särskilt inte om man behöver ta sig ut under natten.

När vi checkade vädret framöver så ska det visst blåsa en del i natt och i morgon. Det blåste redan på kvällen så det ven om biltaket och bilen gungade som om vi varit i vår gamla båt.