Vi besöker Ilha Grande, en otroligt vacker plats på jorden med en delvis dyster historia. Fixar en typisk semesterdag på vårt eget vis.

Mot Ilha Grande

Idag vaknade vi senare än vanligt kändes det som. Åt frukost och checkade ut. Vid halv nio satt vi i bussen på väg mot hamnen varifrån båten mot Ilha Grande skulle gå. Det var betydligt svalare idag, bara dryga 20 grader. Dessutom låg regnet i luften. Det var med andra ord ett rejält väderomslag som skett.

Vi for iväg längs kusten på kurviga vägar och knappa två timmar senare var vi framme vid den till synes lilla staden Angra dos Reis. Nu regnade det faktisk och vi klev ner i den speedboat som skulle ta oss ut till Ilha Grande.

Idag var det riktigt tråkigt väder i Angra Dos Reis

Ilha Grande

Jämfört med resorna vi gjorde på Galapagos var detta som att fara fram på ett slätt salsgolv så efter en bekväm resa på dryga halvtimmen klev vi upp på Ilha Grande.

Det var blött och regnigt och vi vandrade upp genom den lilla byn på sandiga, kladdiga vägar till ett mysigt litet hostel som skulle bli vårt hem de närmaste två dagarna.

Receptionen på det hostel som ska bli vårt hem de närmaste dagarna

Det hade blivit lunchdags så vi slängde bara av oss packningarna och gav oss ner till stranden för att äta lunch. Tidvattnet var på väg upp och stranden var bitvis i det närmaste borta. Här, liksom i Paraty, verkar man ha byggt riktigt nära stranden. Jag undrar i mitt stilla sinne hur det är när det stormar och är lågtryck. Jag hoppas vi slipper uppleva det dock.

Det såg inte jättelockande att välja strandborden i högvattnet och regnet

Framme vid den utvalda restaurangen beställde vi mat och satte oss att vänta. Man får absolut inte ha bråttom i Brasilien om man ska äta men vem har brådis? Vi har ju semester! Till sist dök maten upp och det var mat i massor som vanligt. Proppmätta tog vi oss tillbaks mot byn längs ännu mindre stränder. Tidvattnet var visserligen på tillbakagång men fortfarande högre än när vi kom.

En kort rundtur

Celine bjöd oss nu på en rundtur i den lilla byn. Några hade redan givit upp i regnet men vi andra höll humöret uppe och följde med runt.

Ön har en intressant historia. Sedan en längre tid är den skyddad från exploatering. Att få rätt att bo här eller driva verksamhet kräver tillstånd och att få det omgärdas av liknande regler man har på Galapagos. Det innebär att man bör vara uppväxt på ön i princip för att få den möjligheten.

En fågel vilade på ett palmblad.

Ön var under många tidiga år karantänstation för anländande från Europa. Det var när gula febern härjade som värst. Under merparten av 1900-talet var fanns ett fängelse på ön och det satt även politiska fångar här. Fängelsetiden gjorde dock att brottsligheten fick fäste och enligt guiden lever den kvar alltjämt. Hon sa att mycket fortfarande styrs från den favela man kan nå om man fortsatte någon halvtimme upp och förbi vårt hostel. Vi bestämde oss för att undvika den vägen. 

Nu var det dags, för de som ville, att träffa det företag som ordnade våra utflykter här. Det som erbjöds var utflykter till andra stränder på ön och det var inget som direkt lockade oss. Vi beslöt oss därför att att utforska närområdet på egen hand istället.

Kvällen avslutades med middag på en restaurang nere vid stranden i byn. Vi var fortfarande mätta efter lunchen och delade därför på en spagetti med tomatsås.

Ilha Grande i egen regi

Idag var det sovmorgon på riktigt! Inga bestämda tider att ta hänsyn till. Vi vaknade ändå tidigt och åt en riktigt god frukost innan vi gav oss iväg på upptäcktsfärd. Vi tog oss först ner till byn. Vädret var regnfritt och temperaturen var behagliga 23 grader gissningsvis.

Vi fortsatte sedan längs kusten på en kort promenad till den svarta stranden. Här råkade det finnas en Earthcache som vi loggade. Kul med lite kunskaper om varför stranden såg ut som den gör och om sandens kornstorlekar och annat.

Från stranden gick en kort promenadslingan på dryga kilometern upp i regnskogen. En lagom utmaning en dag som denna. Första stoppet var nere vid stranden och den karantänsstation som senare blev fängelse. Det såg inte jättemysigt att sitta fängslad där precis.

Det såg inte jättetrevligt ut här inne

Längst upp innan vägen vände nedåt igen fanns lämningarna av en gammal akvedukt. Det kändes lite märkligt att stöta på den måste jag säga.

Ett oväntat fynd mitt ute i skogen på berget

På vägen ner passerade vi ett par ställen som var utsatta som utsiktsplatser på vår karta. Alla kanske inte helt levde upp till den utmärkelsen i vår värld men med lite fantasi kunde man väl kalla dem så kanske.

Den här platsen tyckte vi faktiskt kunde kallas för en utsiktsplats.

Avslappnad eftermiddag

Nu hade vi nått det satta minikravet för att vara berättigad till barhäng vid stranden. Vi tog oss därför bort mot en strandbar vi gick förbi igår. De hade då ett gäng ölflaskor uppställda på ett bord som vi tyckte såg spännande ut.

Väl framme hittade vi ett par reskamrater som vi slog oss ner hos. Ytterligare en stund senare dök ännu ett par ur ressällskapet upp och vi fick på så sätt en riktigt trevlig eftermiddag med drinkar, öl och glada skratt.

Middagen intogs på en restaurang en liten bit från stranden. Idag hade vi hoppat över lunchen på det sätt som vi normalt brukar när vi semestrar själva. Därför kunde vi njuta av en riktigt god tortellini med svampsås.

Nöjda vandrade vi hemåt. Totalt sett blev detta en semesterdag som på många sätt påminner om vårt sätt att semestra.