Idag tar vi oss med allmänna färdmedel ut till den lilla paradisön Caye Caulker där vi får en lektion i Creol av traktens ungdomar.

Chicken bus

Vi startade dagen som vanligt med frukost. Idag var det lite extra viktigt eftersom det kommer dröja innan vi kan få i oss något. Idag ska vi nämligen åka ”kommunalt” med det man här, och även i Guatemala, kallar Chicken bus. Den verkar liksom stanna på några givna platser men även lite här och där längs vägen om det behövs. Bussen skulle gå nedifrån vägskälet klockan tio minuter över åtta. Men eftersom bussen kan komma lite tidigare än det är sagt, eller lite senare, så vandrade vi ner längs vägen med allt bagage redan vid kvart i åtta.

Kan säga att jag är väldigt glad över att vi reser förhållandevis lätt med bara en ryggsäck som går som handbagage. Flera hade stora resväskor, en handbagageväska och sin lilla ryggsäck för dagsturer plus en liten handväska. Mycket att hålla reda på! Men flera av våra kamrater reste med bara en liten handbagageryggsäck precis som vi.

På väg ner för uppfarten till hotellet för att vänta på Chicken bus. Fler som reser lätt.

Bussen dök upp några minuter försenad. Vi stuvade in packningen i bagageutrymmet. Förutom att stötdämparna kändes lite utslitna och AC:n kanske inte var på topp var det en helt okej resa på ungefär två och en halv timme till Belize City.

Mörkläggning

När vi närmade oss Belize City kom Pamela (vår guide) och sa att bussen lovat att köra oss hela vägen till hamnen där taxibåten skulle gå. Men, med ett krav. Alla gardiner skulle dras för fönstren så att det inte syntes att det var turister på bussen för då skulle vi kunna bli rånade. Det kändes ju tryggt…

Men kanske ändå tryggare än om vi skulle vandrat genom stan själva med packning och allt. Nåväl, vi kom lyckligt fram och lämnade packningen i incheckningen för bagage. Det skulle packas på båtarna av personalen.

Taxibåt på Karibiska havet

Vi hade typ en halvtimme innan vi behövde ställa oss i kön till båten så vi passade på att köpa en kaffe och macka. Det satt fint! Medan vi stod i kön gick en kvinna fram och tillbaka bredvid, hög som ett hus, med en räddningsväst om halsen och smilade fånigt åt alla med skägg, Lasse inräknad. Lite obekvämt ändå!

Båtresan blev lugn och fin. Dottern hade dock otur när hon åkte över för ett antal år sedan då vädret nog var lite ruffare än idag. Folk hängde då längs relingen för att göra sig av med sjösjukan och det var en allt annat än behaglig resa över Karibiska havet.

Lugnt och fint!

Det var en färgglad ö som mötte oss i trettiogradig värme. De låga husen här är knallrosa, knallgula, limegröna eller i andra glada, knalliga färger. Det finns nästan bara golfbilar och cyklar som åker på de vita sandgatorna. Caye Caulker har ungefär tvåtusen fast boende och ön är knappt lika stor som Rindö. På sextiotalet kom en stor kategori 5 orkan som delade ön på två. Gapet kallas numera för The Split och det går en liten färja mellan öarna.

Talar för sig själv, va?!

Vi blev snabbt inkvarterade på vårat hotell, Enjoy hotel. Det är helt ok men känns lite rackligt och pekpinneaktigt. Toalettdörren går inte att stänga till exempel och det finns tvål- och schampodispensrar i duschen som inte är påfyllda. Istället fick man var sin åtta milliliters engångsförpackning med duschgel och en med schampo… Och lappar, lappar och lappar. Värre än i folks tvättstugor! Ja, så där snabb incheckning var det väl inte heller egentligen eftersom vi fick en lång harang om vad det kostade om något gick sönder eller om det saknades en handduk et cetera.

Banana bike

Det var ett par timmar innan vi skulle på en cykeltur med banana bikes. När Pamela förklarade vad det var lät det som någon typ av cykel med pedaler och man måste trampa bakåt för att bromsa. Hmm, låter ju som en vanlig cykel i min värld. Vi tog en promenad längs huvudgatan som endast är belagd av vit sand. De bilar som åker på gatorna är enstaka små lastbilar för leveranser till affärsverksamheterna annars är det elbilar av golfbilsmodell, de fungerar även som taxi på ön. De där man har när man spelar golf alltså. I sakta mak tog vi oss mot stället där vi skulle träffas för cykelturen via en trevlig bar med utsikt över det turkosblå Karibiska havet.

Klockan tre hade alla samlats och ungdomarna från The Ocean Academy, den enda high school som finns på ön, tog emot oss. De berättade lite om projektet Bike for purpose, som projektet med Planeterra heter, syftar till att träna på att guida, ge service och även till att knyta kontakter inför framtiden.

The Ocean Academy startade 2008 och hade då trettiofem elever. Nu har det ökat till etthundratjugofem. Andelen unga som går ut skolan har ökat nu eftersom de inte längre behöver åka till fastlandet för att gå high school. Tidigare stod valet mellan att lämna ön, vilket inte alltid var ekonomiskt görbart, eller att sluta skolan och arbeta med turismen på något sätt. G Adventures var med och sponsrade Bike for purpose med cyklar och annat som behövdes.

Cyklarna var förresten mycket riktigt vanliga cyklar men utan stänkskärmar, vilket var lite konstigt med tanke på alla vattenpölar efter regnskurarna som verkar komma dagligen här. Så folk åkte omkring på cyklarna och hade vita prickar på rumporna.

Banana bikes på rad

Guidad cykeltur

Guidningen runt ön började med en cykeltur bort till The Ocean Academy där vi bjöds in i ett av klassrummen för en lektion i Creol. Ganska likt engelskan men exempelvis ändras ”mother” till ”mada”. Det låter som de pratar slang hela tiden.

Upp på cyklarna och så iväg igen. Denna gång stannade vi till vid en stor fotbollsplan som tydligen fått stora sjunkhål efter den där orkanen på sextiotalet. Sjunkhålen täpptes till med skräp och sand, men det kom en ny orkan och det hela upprepade sig. Numera används planen flitigt ovan mark av ungdomarna i trakten till både fotboll och annan sport. Under marken är det ett stort grottsystem med ingång en bra bit ifrån själva planen.

Sista anhalt för dagen var ett mangroveträsk med olika sorters mangroveträd som vi fick lära oss att skilja på. Längst ut på trägången vid vattnet matades enorma fiskar, Tarpoons. Fascinerande att se dem så nära för de var stora meterlånga saker. Det var också här som ingången till grottsystemet under fotbollsplanen var. Sen var turen slut. Vi tackade ungdomarna och lämnade sen tillbaka cyklarna.

Tarpoons är stora fiskar!

Tap room

På vägen mot hotellet stannade vi till på Caye Caulkers eget bryggeri, Caribbean Fusion Brewing Company, som hade ett Tap room. Idag var det endast en mexikansk lager och en kokosnöts porter som fanns på tapp. Vi valde en av varje och de var inte så dumma någon av dem. Stout och porter här känns lättare över lag än de gör hemmavid. Inte lika kraftiga och smakrika liksom.

Bryggtankar

Middagen idag intog vi tillsammans med övriga i gruppen på Swings, ett ganska högljutt ställe men med god mat. Sedan blev det drinkdags tvärs över gatan. Trevligt men högljutt även där. I pausen mellan middag och drink försökte vi leta upp en cache men det gick inget vidare så det glömmer vi!