Jag sammanfattar två dagar på ön där allt går i långsam takt. Vi tar det lugnt och åker ut till barriärrevet för att snorkla.

En dag i lugnets tecken

Idag hade vi en helt olpanerad dag framför oss. Vi bestämde oss för att inte göra något annat än att slappa helt enkelt. Caye Caulker inbjuder till det liksom. Deras motto är helt enkelt ”Go slow!” och det var vår intention att leva efter det idag.

Vi började med att köpa något att äta. En kort bit från hotellet ligger en liten kiosk som säljer fyllda Fry jacks till en billig peng. Fylld fry Jack med ägg, ost och skinka blev perfekt.

Uppallningen känns inte helt säker kan jag tycka.

Tvättbestyr

Vi tänkte också passa på att tvätta en sista gång innan vi åker hem. På vår jorden runt resa tvättade vi själva för det mesta men vi har insett att det inte kostar speciellt mycket att lämna bort det och slippa göra jobbet. Den här gången kostade vår korg med tvätt 75 kronor och då levererades den till hotellet. Ett enkelt val om du frågar mig.

Sagt och gjort. Vi lämnade in tvätten och tog sedan en promenad längs ön. Den är liten men vi höll oss ändå på norra delen. Vi gick på vägar vi inte gått förut och hittade den hamn som tar emot alla varor. Massor med prylar, mat och öl stod överallt. Vi hittade även öns elkraftverk i hamnen. Det visade sig att elen kommer från fyra stycken dieselkraftverk som stod och mullrade.

Öl och blogg

Nu hade vi varit tillräckligt duktiga. Vi gick och hämtade datorn och gick och satte oss på baren Sip ’n dip, alldeles i närheten av The Split, sundet mot den norra delen av Caye Caulker. På vägen dit gick vi förbi stället som har den snorkeltur vi ska göra i morgon. Vi betalade och provade ut simfenor innan vi fortsatte mot baren. Där tillbringade vi eftermiddagen i sällskap med några öl och resebloggande. Man kan ha det sämre.

Solnedgång och stingrockor

En helt ok solnedgång trots allt.

När solnedgången närmade sig tog vi oss till Iguana Beach. Vi hade förstått att vi missade en fantastisk solnedgång i går och även om det inte såg ut att bli så fint idag ville vi ändå se stället. Det var fullt med folk och alldeles vid stranden simmade massor av stingrockor omkring där folk vadade. Tydligen dyker de upp varje kväll eftersom man brukar mata dem då. Maria vadade ner i vattnet och vadade runt medans stingrockorna strök sig förbi hennes ben. De var alldeles mjuka enligt hennes utsago, men svansen var sträv.

Vi vandrade tillbaks till hotellet och tog det lugnt innan det var dags för middag. Pamela gick först igenom vad som skulle hända i morgon. Sedan skingrades gänget och gick ut och åt på egna håll. Vi hängde med Pamela till hennes favoritrestaurang för Languster. Den låg precis i hörnet vid hotellet. Vi åt varsin jättegod grillad fisk.

Sedan var den här dagen mer eller mindre slut. Vi tyckte allt att vi hade följt öns motto till punkt och pricka idag. Skönt med sådana dagar också.

Snorkla med hajar

Dagen efter var det dags för snorkling. Företaget G Adventures samarbetar med här heter Ragga Sail Adventures och vi träffades utanför deras kontor vid stranden för en kort genomgång innan vi klev ut på bryggan och ner i båten. Mystic Rose, som den hette, var en katamaran där de flesta fick sitta på däcket i fören. Vi satte oss på plats och gav oss iväg mot barriärrevet.

Vädret var lugnt med lite blåst och relativt små vågor. Vi styrde norr ut och ut på öppet vatten. Det finns inte jättemycket öar precis.

På väg ut mot barriärrevet

Vi skulle snorkla på tre olika ställen längs barriärrevet idag. De hoppades kunna visa oss en Manatee om möjligt. De håller ibland till vid några kända platser och man brukar åka i förväg med speed boats och spana. Vi passerad dock båda de ”hot spots” man kände till utan att vi såg något.

På väg ut på haver

Vattnet på insidan av revet är inte djupt. Runt 6 meter och helt kristallklart. Det kändes märkligt att se botten hela vägen ut på havet.

Vi fortsatte ut och förbi ett annat snorklingsställe. Vi undrade nästan om det skulle bli nån snorkling alls idag men färden gick vidare. I horisonten tornade molnen upp sig och plötslig blev det riktigt svalt samtidigt som regnet vräkte ner. Rejält blöta stuvade vi undan all packning varför det inte blev mycket fotograferat idag.

När vi kom fram till det sista snorklingsstället tittade solen fram och kallfronten drog undan på några sekunder.

Äntligen snorkling

Vi var nu inne i naturreservatet Hol Chan Marine reserve. Återigen fick vi varsitt band som fästes runt handleden. Den här resan har vi haft massor av olika entrearmband. De gillar sånt i de här länderna tror jag.

Vi delade upp oss i grupper om ca sex personer och gav oss iväg mot själva barriärrevet. Som namnet antyder är detta ett rev som sträckte sig parallellt längs kusten så långt man kunde se. Eftersom detta är ett naturreservat måste man åtföljas av en utbildad guide vilket bara var bra. Han var otroligt kunnig och såg fiskar och annat långt innan jag gjorde det. Det var fullt med fiskar av alla de slag. En och annan sköldpadda simmade runt också. Det var fint men jag minns fortfarande med värme lagunen utanför vårt hotell på Fiji. Nog var det ändå snäppet bättre.

Fullt med hajar

Vi klev upp i båten och styrde sakta tillbaks mot Cay Caulker. Vi stannade nu till vid ett av de ställen vi åkte förbi på vägen ut. Här var det dags att snorkla med hajar. Det fanns massor av dem. Mest sköterskehaj, nurse shark, men även andra sorter. Hajarna låg antingen och vilade på botten eller så jagade de fisk. Från många av båtarna slängde man ut mat och då var det full aktivitet i hajstimmet. Det var en rätt spännande upplevelse.

Det sista stället vi stannade till vid låg ännu en bit närmre hemmahamnen. Det ligger utanför naturreservatet så här kunde man simma utan guide. De hade utlovats sköldpappor i massor men det såg vi inte mycket av. Några enstaka fiskar och en haj var allt jag såg. Tur att vi redan sett en hel del dock.

Hemresa med Karribisk vibe

Nu var snorklingen slut och vi styrde tillbaks mot Caye Caulker. Vinden hade nästan helt mojnat och vi hissade ändå segel, mest för känslans skull tänker jag. Vi gled fram i maklig takt och hade det utmärkt. Guiderna serverade rom punch i massor och reggaemusiken flödade ur högtalarna. En riktigt karibisk vibe på nåt vis.

Så var vi i hamn igen.

Till sist var vi dock framme och vi sa hejdå till guiderna. Det hade varit en toppendag. Vi hade några minuter på oss till att spana på solnedgången vid Iguana beach. Vi hann och även om själva solnedgången inte var så fin var det ändå trevlig. Även jag tog mig ner i vattnet och doppade fötterna bland stingrockorna som simmade runt i jakt efter mat.

Mätta och nöjda som vi var hoppade vi över middagen och drog oss tillbaks rätt tidigt. I morgon är det en lång resdag då vi lämnar Belize och tar oss till Mexico, vårt sista land denna resa.

Inte längtar vi hem just nu precis.