Jorden runt på 90 dagar

Vi sammanfattar de två sista semesterdagarna. Solar och äter favoritmat samt inser att resan är över för denna gång. Återvänder till ett vintersverige med massor av minnen.

En sista dag på Bali

Morgonen efter att Happy Trails hört av sig till hotellet fick vi en fin frukost utan bekymmer. Det kom tre personer bärande på brickor med frukost bort till vårat rum. Jag tror att de beställer och hämtar maten på den lilla restaurangen tvärs över gatan.

Den här sista dagen på Bali använde vi till en ny stranddag. Idag med lite mer solskydd i form av både kläder, kepsar och solkräm. Våra kroppar har bitvis blivit sådär härligt julskinkerosa lagom till hemfärd. Vi fick hur som helst en återigen härlig dag vid slutet av stranden. God mat, deras Nasi Goreng är riktigt, riktigt god.

Samma fiskare såg vi varje dag. Hög- eller låg-vatten spelade ingen roll.

Så här sista dagen bestämde vi oss för att även äta middag på väg till hotellet så vi packade ihop oss så vi lagom skulle hinna hem innan mörkret föll.

Turistinköp

Det fanns ett par saker vi skulle hinna med på vägen till hotellet. Något måste vi ju köpa med hem. Hittills har det bara blivit varsin t-shirt och mössa från Nya Zeeland och ett par örhängen från Quito. Vi är inte mycket av shoppingälskare direkt och den här gången hade vi ju dessutom lite platsbrist att skylla på. Nu blev det några mobiler vi ska försöka få ner i ryggsäckarna utan att de går sönder. En med Frangipani, eller tempelblommor som de också heter, de finns överallt här omkring. I mobilen är de lite hållbarare variant i trä. De andra är såna där med bamburör som klingeliklongar i vinden och de kan nog reta gallfeber på en och annan i omgivningen med sitt klongande i sommar.

När de var inhandlade satte vi oss på en av restaurangerna vi gått förbi varje dag här i Sanur. Och gissa maten… Haha, rätt gissat, Nasi goreng, såklart! På restaurangen blev vi kvar till det blivit mörkt, tittade på folkvimlet på gatan utanför och försökte dröja oss kvar så länge som möjligt i nuet nu när verkligheten kommer närmare.

Dags att fara hemåt

Utcheckningen var mitt på dagen och vi hade bokat transport till klockan tretton. Förmiddagen gick åt till att packa allt för långflygningen hem och skriva lite på bloggen.

Packade och klara så slutför vi några inlägg till bloggen innan vi ska lämna ifrån oss rummet.

När klockan var vid halv tolvtiden gick vi ut för att äta lunch, det kommer ju bli lite stökigt med maten ett tag framåt. Det fick lov att bli en sista Nasi Goreng på en av de små närliggande restaurangerna. Garanterat att vi kommer sakna matpriserna på Bali. Nasi Goreng och varsin öl kostade nämligen 80 kronor för oss båda. Får man ens en hamburgare på McDonalds för det?

Väntan på taxin. En av de sista bilderna från Bali, åtminstone denna gång.

Hejdå Bali!

Vi kom tidigt till flygplatsen men vi tyckte det gick lika bra att vänta där. Man är ju liksom redan på väg på något sätt. Incheckningsbagaget gick raka vägen till Arlanda och behövde inte hämtas i Doha för ny incheckning, skönt! Flygningen gick bra, maten var helt okej och mellanlandningen i Doha gick smidigt. Doha var för övrigt en förvånansvärt stor flygplats med massor av plan som startade och landade hela tiden, trots att det var mitt i natten.

När vi började inflygningen mot Arlanda och kaptenen talade om att det för närvarande var minus sjutton grader på Arlanda dök funderingar på att köpa en sista minuten flygning iväg igen. Usch, det suger att komma till ett vintrigt, iskallt Sverige! Det var tur att vi köpte mössor i Nya Zeeland för det var rejält kallt de korta väntetiderna på flygbuss och mellan bussarna vidare mot Vaxholm. På Rindö väntade sonen med bilskjuts hem.

Medan vi tog i tu med tre månaders posthögar, duschade och försökte sova någon timme lagade Johan lunch. Nu gäller det att landa i verkligheten igen. Imorgon börjar vi jobba igen!

Direkt in på vardagsbestyr i form av postsortering.

Vi latar oss och har några sköna dagar på stranden. Funderar även på framtida resor och om det skulle passa oss att ha en plåtis.

Frukosttrassel

Hade ju beställt frukost till klockan åtta så då satt vi utanför på vår lilla altan och väntade. Sömnen är sådär. Jag vaknar vid tvåtiden och har svårt att somna om. Slumrar till en stund igen framåt morgonkvisten. När jag vid kvart över åtta ville få bekräftat att frukosten var på väg såg de ut som frågetecken och hänvisade till restaurangen på andra sidan gatan. Men efter att ha visat vouchern ännu en gång och chefen tillfrågats så kom en liten frukost. Jättegoda bananpannkakor, lite äggröra och en rostad macka. Fungerar fint! Hoppas att det inte blir mer trassel nu.

Vad ska vi hitta på i Sanur

Vi har lite svårt att komma på något att göra här i Sanur. När vi var i Ubud så åkte vi ju på rundtur så det behöver vi ju inte göra en gång till direkt, åka båt och snorkla någonstans, hmmm känns som vi har gjort det med. När jag frågade en av dem som jobbar här vad man kan göra i Sanur tänkte han en stund och svarade sedan ”ingenting, nä, det finns inget att göra här”. Hahaha, jodå det tror jag nog att det finns egentligen. Han föreslog visserligen ett par heldagsutflykter med soluppgång, snorkling och tempel men det lockade som sagt inte. Nu tror jag mest att det handlar om oss och att vi mentalt håller på att ställa om till att hoppa in i ekorrhjulet igen. Det lockar inte heller direkt!

Vi bestämde oss helt enkelt för att försöka ta oss ner mot stranden och gå åt andra hållet mot igår kväll. Det är varmt som tusan och riktigt fuktigt vilket om möjligt gör att man svettas ännu mer.

Fasta priser för samma saker

På vägen hittade vi ett litet köpcentrum där de sålde samma saker som finns i alla stånd på gatorna, klockspel, saronger, bikinis, souvenirer av allehanda slag, men till fasta priser. Känns bra för såna som oss som har svårt för prutningen. Här kanske det blir några inköp sedan. Vi gick in i den lite större mataffären också. Vi brukar fastna i de där affärerna som har vardagssaker. Det är kul att kolla på kryddor och köksredskap och sånt. Faktum är att vi hittade några dricksglas som är precis det vi letat efter hemma men inte hittat. Och det till en kostnad av det facila priset tjugofem kronor för fyra stycken. Nu återstår att hålla tummarna för att det kommer hem hela!

Efter våra inköp gick vi vidare mot stranden. Det finns små smala gator här och där med ”beach access”. Idag tog vi en annan av dessa vägar ner. Ända från huvudvägen och hela vägen ner till stranden, det vill säga ungefär trehundra meter, stod det scootrar parkerade på båda sidor. När vi kom närmare insåg vi att det måste vara nån ceremoni på gång. Alla var finklädda med saronger och fina blusar.  Däremot kom vi aldrig på vad för ceremoni det rörde sig om.

Många scootrar är det

En trevlig plats på stranden

Längst bort i ena änden av stranden hittade vi ett litet lagom avslappnat ställe med några få solstolar och lite låga enkla fåtöljer och soffor. Vi slog oss ner och blev sittande där till sena eftermiddagen och det var dags att gå tillbaka. Lagom avslappnat, lagom vind som gjorde värmen hanterbar, lagom mycket folk för att man inte ska känna sig malplacerad, lite musik i bakgrunden, ja, ni förstår. God mat hade de också insåg vi när det blev en sen lunch. Lasse tog husets kycklingwrap och jag en sallad med oliver och grillad tonfisk.

Kvällsfunderingar

Vi gick tillbaka till hotellet med en intention att duscha och sedan gå och käka middag men vi fastnade på vår altan med en bira. Sjutton vad det kan vara skönt att inte göra något alls! Vi har som sagt mentalt börjat förbereda oss för hemfärd och det innebär även att summera intrycken och tänka framåt. Som vi skrev tidigare har inte reslusten minskat direkt. Snarare tvärtom. Det finns så många ställen att se kvar.

Efter resan med campervan så väcktes åter våra tankar på en egen liten campervan, eller plåtis som de kallas i Sverige. Vi har bestämt oss för att börja med att gå på mässa i mars så får vi se om det känns lika lockande då. Vi gillar konceptet. Att man har huset med sig med sig och kan laga egen mat om man vill. Vi kände aldrig att bilen var för liten trots att vi då varit på resande fot i mer än sex veckor hänvisade till varandra. Det känns också som ett bekvämt sätt när vi ska ta oss runt i Europa istället för att hyra bil och ta in på hotell. Men vi får se. Vi måste låta det svalna lite och sen om det känns aktuellt så tar vi tag i plåtisfrågan. Det är inte bråttom.

Frukosttrassel igen

Nästa morgon vaknade vi åter tidigt. Den här gången kom de med frukost i tid men med en kopp kaffe och ett glas juice. Igår beställde jag för två… Nu var chefen tvungen att tillfrågas igen för att vi ville ha varsin kopp kaffe och varsin juice. Till slut kom ett glas juice till men kaffe var tur att jag sparat sedan Nya Zeeland. Man vet ju aldrig om det behövs någon gång och kaffe vill man ju inte vara utan. Nu skrev vi ett mail till Happy trails som bokat Balidelen och frågade om det blivit något missförstånd med frukosten. Nåja, mätta blev vi och en god fruktskål fick vi också idag.

Samma strandställe som igår

Vi bestämde redan igår att. Vi skulle hyra ett par solstolar på det stället vi satt igår och tillbringa dagen på stranden. Sagt och gjort. Vi packade ihop oss och gick sedan ner mot stranden. Den lilla vägen med alla scootrar låg idag öde. I alla fall på scootrar. Det måste ha varit något stort som hände igår.

När vi satt oss i solstolarna och började rota i väskorna insåg vi att glömt solkrämen på hotellet. Så det var tur att solen gömt sig bakom moln idag! Hela dagen satt vi i skuggan under parasollet och läste, softade och bara tog det lugnt. Till lunch blev det klassikern Nasi Goreng. Alltid lika gott! Tur att ingen av oss tröttnar så lätt när det gäller mat. Vi kan äta samma sak flera dagar i rad utan att det gör något.

Här nere finns ingen täckning för internet så hade ingen tillgång till mobilerna och sociala medier, ganska skönt faktiskt. Men man märker att vanan finns där. Handen sträckte sig automatiskt efter mobilen för något man skulle kolla upp och det ganska ofta!

Tillbaka på hotellet

Så fort vi satte fötterna innanför dörren till gården på hotellet kom en av de anställda farande och bad om nyckeln så han kunde städa rummet. De hade fått samtal från Happy trials och ville rätta till alla missförstånd. När vi åter fick internet såg vi även svar från dem angående morgonens mail. Skönt att saker går att lösa så enkelt. Ibland blir det missar men det är ju okej så länge de kan rättas till! De hade glömt att säga till om att nyckeln skulle lämnas in på morgonen när man går ut  för att de skulle kunna städa. Igår hade ingen städat så jag var och frågade om det inte ingick men det skulle det absolut och de bad om ursäkt för att det inte blivit gjort. Men de glömde visst att säga till om nyckeln… Nåja, vi provbadade i poolen så länge.

Poolen, och Lasse, inbäddad i grönskan

Framåt kvällen var vi fortfarande mätta så vi fastnade på altanen idag också. Salta kex och bira är inget att förakta till middag! 🤗

När vi skulle krypa i säng konstaterade vi att solen tar ordentligt även om det är molnigt! Vi har klarat oss från solsveda i tre månader men så här de sista dagarna så slår det till! Hoppas att aftersun med aloe vera som vi fick på köpet när vi köpte solkräm med faktor femtio i Quito fungerar!

Jag sammanfattar två dagar i ett inlägg. Vi tillbringar våra sista dagar på Gili Air och återvänder till Bali. Åker till Sanur och checkar in på vårt sista hotell för denna resa.

Sista hela dagen på Gili Air

Vi har fortfarande svårt att semestersova. Normalt är vi numera båda klarvakna vid sextiden och ligger och drar oss till åttatiden då det är dags att äta frukost. Maria blir lite rastlös och går gärna ut till poolen och läser samt kikar på medans hotellet sakta vaknar ur sin nattslummer.

Godmorgon!!

Om konsten att ta det lugnt

Det här var vår sista hela dag på Gili Air och planen var att bara ta det lugnt och njuta av semestern. Så efter en utmärkt god frukost parkerade vi oss vid poolen och vilade endast med avbrott från en simtur och kanske ett släpande bort till baren för en kall dryck. Vi jobbade inte ihjäl oss helt enkelt och så här emot slutet av den här tiden på Gili Air började vi nog faktiskt hitta förmågan att bara ta de lugnt. Vi låg mest still och läste eller bara njöt av stunden helt enkelt. Det tar en stund att komma dit men till sist så.

Eftermiddagshäng

Framemot sen eftermiddag drog vi oss tillbaka till rummet för en sista eftermiddagsdrink på vår lilla uteplats. Lyssnade på musik och pratade innan det var dags för middag. Det märks så smått att vi börjar närma oss vägs ände för den här fantastiska resan, åtminstone i huvudet. Samtalen rör sig mer i riktningen om snö hemma, arbete och funderingar om vad som varit bäst, mest spännande upplevelserna och kanske var vi åker nästa gång.

Middag med solnedgång

Vi åt en långsam middag som började med att vi delade på en flaska bubbel i väntan på solnedgången. Även idag var det molnigt i horisonten men likväl ett fantastiskt skådespel.  Middagen var lika god som vanligt och vi fick extra uppmärksamhet från personalen som beklagade att det var vår sista kväll. Det här hotellet är verkligen något extra!

Sedan återstod inte mycket mer än att dra oss tillbaks till rummet och uteplatsen för en sista kvällssamvaro. Vår sista dag på Gili Air var nu slut.

Försökte fånga blixtarna i molnet men det var ju svårt. Häftigt skådespel i vilket fall.

Resdag till Sanur

Vi vaknade ungefär som vanligt och packade ihop sakerna innan det var dags för frukost. Sista frukosten innebar att vi valde det som varit godast vid de tidigare frukostarna. Vi fick lika mycket uppmärksamhet idag och Maria fick en kram av den servitris som mest serverat oss under dessa dagar. Hon har varit här typ lika länge som oss. Hon berättade att de flesta som arbetar här bor på Lombok och att de hyr en gemensam bostad på ön under den tid de arbetar här på Gili Air. Man arbetar normalt sex dagar per vecka och är ledig en dag. Idag skulle hon tillbaks hem.

Ett avsked

Efter frukosten återstod inte mycket mer än att checka ut och tacka för fantastisk service. Det har helt klart varit det bästa hotellet vi stannat på hittills utav de 25 vi besökt så långt under den här resan. Jämförelsen är kanske lite orättvis i det avseendet att här hade vi bara tänkt att ta det lugnt och vila men det slog tex vårt hotell på paradisön på Fiji, trots att rum och läge egentligen var bättre där. Men service och bemötande vinner alltid i mina ögon och här har de verkligen förstått det.

Vi förstod också att vi kanske hade lite tur med vädret. Varje dag har riktigt mörka moln legat över Lombok och i fjärran mot Bali. Men vi har inte fått något regn mer än en kort skur första dagen vi anlände. Vi visste innan att regnsäsongen normalt har börjat vid den här tiden och att kraftiga men kortare regnskurar var att vänta. Men vi har haft tur. Personalen berättade att på Lombok regnar det varje dag nu, något som pågår till runt jul innan det vänder. Lombok är inte alls långt bort, enbart någon mil eller så…

Båtresan till Bali

Till hamnen tog vi en hästtaxi. Att gå dryga kilometern med två ryggsäckar var kändes inte det minsta lockande. Vi checkade in och satte oss att vänta. Liksom förra gången hade deras egna båt ”tekniska problem” och vi blev ombokade till samma bolag vi åkte med förra gången.

Den här chauffören tog en annan väg och vi passade på att lära os mer om Gili Air.

Det var en annan guldig båt än den vi åkte ut med men det funkade helt ok. Dock verkade inte luftkonditioneringen fungera så när det var för mycket vågor och de därför stängde förluckan blev det varmt, riktigt varmt!

Dryga två timmar senare klev vi dock iland på Bali och fick tröska oss igenom en kompakt massa av hugade chaufförer som mer än gärna körde oss vart vi ville. Vi tog oss istället till båtbolagets kontor och hoppade in i den transport som ingick i biljetten.

När den här statyn dök upp var det inte långt kvar.

Vårt sista hotell

Efter en knapp timme i den Balinesiska trafiken var vi framme vid vårt nya hotell i Sanur. Detta blir vårt tjugosjätte hotell denna resa och även vårat sista. Känns lite konstigt att nästa gång vi checkar ut återstår bara en resa till flygplatsen och därefter en långflygning innan vi kliver av på ett snöigt Arlanda och en verklighet ingen av oss direkt längtar till. Men allt har ju ett slut och det är bara att börja planera för något nytt helt enkelt!

Vi checkade in och försökte sedan förklara att frukost visst ingick i vår bokning. Han kollade med sin chef och det skulle lösa sig. Vi beställde frukost till kl åtta. Den skulle serveras på rummet som vi förstod det.

Själva hotellet ligger på ett relativt lugnt ställe i Sanur. Små smala gator och några hundra meter, fågelvägen, ner till stranden. Helt ok rum med kyl vilket alltid är bra och en uteplats men känslan är att det kan bli en del mygg här. Vi får se.

Sanur

Vi gjorde oss hemmastadda innan vi gav oss ut på tur i Sanur. Vi vandrade de små gatorna innan vi kom ut på en större huvudgata. Känslan är att det är lite lugnare än i Ubud vilket var tvärtemot vad jag hade gissat. Med tanke på att detta ligger närmre flygplatsen trodde jag att det skulle vara mer liv här men så var det inte. Däremot känns det som att Sanur är lite modernare på något sätt.

Priserna är också lägre, mindre än halva priset för mat och runt hälften för dricka. Ännu en sak som förvånar. Vi vandrade vidare ner mot stranden och då steg såklart priserna lite. Man får ju betala för miljön också såklart. Dessutom pryddes strandpromenaden av lyxigare hotell och det brukar innebära att allt runt omkring slinker med i prisökningen.

Strandpromenaden längs stranden i Sanur

Stranden såg dock rätt trist ut. Det var lågvatten och man såg att det var grunt riktigt långt ut och fullt med koraller. Faktiskt rätt likt stranden vi nyss kom ifrån.

När vi gått en stund gjorde sig mat- och öl-tarmen hörd. Vi slog oss ner vid en strandservering för en kall bärs och en god Nasi Goreng (varför ändra ett vinnande koncept?)

Mat och öl är aldrig fel. Lägg till utsikt och världens bästa fru så har du en riktig vinnare!

På vägen hem slank vi in i en butik för att fylla upp kylskåpet innan vi tog oss tillbaks till hotellet. Som vi misstänkt var det en del mygg men vi satt ute ett tag innan kvällen avslutades inomhus istället. Nu återstår, vad vi tror, ett par lugna dagar i Sanur innan hemresan är ofrånkomlig.

En riktigt varm tur längs sandiga vägar runt hela Gili Air, en eftermiddags poolhäng och en magisk middag på Aladdins matta.

Värme och poolhäng

Vilka dagar vi har här! Galet varmt, mysigt poolområde och en skön atmosfär. All personal som arbetar på hotellet är så vänlig och vill verkligen att gästerna ska ha en magisk semester. Kan liksom inte bli annat än bra då.

Nervarvning

Gårdagen är inte mycket att skriva om egentligen. Vi försöker varva ner och smälta alla intryck från de sista månaderna. Lasse har lättare för att sitta still än jag. Jag blir liksom lite stressad av att bara sitta still. Måste upp och göra något med jämna mellanrum. Konstigt egentligen för i Dalarna har jag inget problem att bara sitta och läsa hela dagen. Kanske för att det är lugnt där och jag vet det redan från början och går in i något sorts ”helgmood”. Här har jag såklart mer att titta på och det är saker som händer runt om varför det kanske inte blir lika lugnt i huvudet, kanske, jag vet inte.

Bra start på dagen

Starten på dagen här är härlig. Jag brukar vakna tidigare än Lasse, oftast innan klockan sex, och gå ut och sätta mig vid poolen. Lasse ligger gärna och dra sig länge, i alla fall till klockan åtta eller så, men jag blir oftast rastlös av att ligga kvar i sängen. På hotellområdet håller de på att städa och fixa i ordning inför dagen i maklig takt medans gästerna så sakta vaknar. Det är på något sätt så rofyllt innan alla är på gång, även om det är lugnt då också. Ibland kommer någon gäst och simmar ett par varv i poolen eller sätter sig en stund.

När Lasse vaknat och är sugen på frukost så tar vi oss till restaurangen. Det är ingen bufféfrukost utan man får beställa från en meny med alla möjliga godsaker, både varmt och kallt och allt som en valig frukostbuffé innehåller. De kommer med kaffe och färskpressad juice efter smak tillsammans med en bricka marmelad, några småbröd och en energishot med ananas och ingefära så det går ju ingen nöd på en medan man väntar på den frukost man beställt. Allt är upplagt vackert och med omsorg.

De flesta sitter länge och njuter av frukosten tillsammans med utsikten över vattnet. Att alla blir serverade vid bordet skapar lugn och ro även här. Ingen stress för att springa fram och tillbaka och hämta saker på buffébordet. Sätta sig och komma på ”ja, just det, salt ska jag ha också” och när man satt sig måste man ha lite mera juice och så vidare. Sådan är i alla fall jag.

Så fridfullt och vackert

Gili Air runt

Hur som helst så bestämde vi idag att det var dags att gå ett varv runt denna lilla ö. Den är ungefär fem kilometer i omkrets så det är som en vanlig promenad. Efter den som vanligt fantastiska frukosten fyllde vi så vattenflaskorna, satte på oss kepsarna och gick iväg. Det var ganska varmt redan trots att klockan bara var runt tio på förmiddagen.

Hotellvariationer

Hotellen runt ön verkar vara av väldigt olika kvalitet och skick. Undrar om pandemitiden gjorde så många hotell gick omkull här. Flera byggnader såg bara övergivna ut med flagnande färg och växter som håller på att ta över. Men det var också många som höll på att nybyggas så kanske att allt håller på att återhämta sig.

Största delen av vägen runt var av ganska lös sand så det var som att gå på stranden. Faktiskt ganska tröttande för fötter och knän som använder massa små muskler att parera och hålla balansen med, muskler som annars inte används så ofta. Det var otroligt varmt och vi gick sakta. Har tänkt på att i alla länder där det är så här varmt så går människorna sakta. Det går inte att stressa och springa i denna värme för då får man rent fysiskt värmeslag.

Halvvägs

Halvvägs runt ön började vi närma oss piren där vi kom med båten för några dagar sedan. Där tätnade även bebyggelsen och det blev fler turistbutiker som sålde saronger, pärlhalsband och små träsniderier. Vi passade på att ta en paus och något att dricka. Kan säga att det går att vrida ur kläderna och det droppar om håret. Allt vatten vi satt i oss och lite till har nog läckt ut genom alla porer på huden. Tror aldrig att jag svettats så här mycket!

Aladdins flygande matta

Vid femtiden på kvällen gick vi ner på stranden där Aladddins magiska flygande matta landat. En, givetvis, rosavit matta var utlagd i sanden med levande ljus och blommor runt omkring. Två små bord på mitten av mattan var dukade för middag och ett par kuddar att vila ryggen mot låg också där. Till arrangemanget ingår en flaska bubbel med tilltugg, romantiska dekorationer på stranden och fantastisk personal som hela tiden håller koll så en har det bra.

Sånt här borde man, vi i alla fall, göra oftare. Bryta vardagen och lyxa till det. Det behöver ju inte vara på stranden just på Gili Air utan tror att det går att fixa lite romantisk lyx även därhemma med enkla medel. Vi satt länge och såg solen gå ner och tidvattnet sakta dras in mot stranden. När vattnet var en sådär femtio centimeter från mattan kände vi oss färdiga.

Vi tog ett kvällsdopp i poolen som de ställt ut levande ljus runt om. Det gör de ju varje kväll och den som vill får bada hela natten bara man visar respekt mot övrigt gäster.

Vi har vår första lata dag på hotellet och funderar över svårigheten att bara ta det lugnt. Ser en vacker solnedgång och äter god middag.

Idag vaknade vi återigen tidigt. Det har varit svårt att anpassa sig till den ändå ynka tidsskillnaden på tre timmar. Men är det vårt största problem så kan jag inte tycka synd om oss heller om jag ska vara ärlig.

Frukost och förmiddag

Vi gjorde oss iordning för en dag vid poolen. Det är en lagom komplicerad uppgift som handlar om att samla ihop några handdukar och klä sig lämpligt för den värme, pool och sol som man kan drabbas av. Sedan letade vi upp en skön poolsäng och slog oss ner. Maria tog ett morgondopp innan vi gick och åt frukost.

Morgonbild av poolen. En lång och härlig dag väntar på oss.

Frukosten var inkluderad i priset och vi hade lite huvudbry innan vi kom fram till vad som egentligen ingick men i princip var det samma upplägg som på Fiji där man valde en lagad rätt och sedan kompletterade med tillbehör. Här beställde man tillbehören, på Fiji stod de framme.

Frukosten var toppen och mätta och nöjda vandrade vi tillbaks till vårt påfrestande poolhäng.

Selfiekingarna har precis käkat frukost och ser fram emot en lat dag i solen.

Att bara ta det lugnt, går det?

Att bara sitta still och inte göra något är faktiskt lite av en konst för oss. Jag tror att lite kan det bero på att vi varit i farten med ovanligheter så länge nu att det känns märkligt att inte göra någonting alls.

Poolvy från badperspektiv. Är vi i paradiset?

Det var nog den känsla vi hade även på Fiji men efter några dagar gick det över. Man behöver dock den här tiden också och jag är glad att vi har med den ibland upplevelserna.  Men faktum är att det inte är helt lätt att bara sitta still. Maria var tvungen att gå och göra små ”ärenden” regelbundet och jag hämtade datorn för att komma ikapp med bloggandet.

Vi brukar säga att vi alltid finner de unika bildperspektiven som ingen tagit förr. Vi har nog sällan rätt dock.

Hotellmys

En annan mysig sak med det här hotellet är att personalen ständigt kommer runt med små ”treats”. Det kan vara en frusen bit vattenmelon, en uppiggande shot, en smoothie eller kanske en bit friterad banan. Samtidigt passar de på att på att byta några ord och kolla att allt är bra. En verklig stämningshöjare.

Fotmassage och vacker solnedgång

Maria bokade en fotmassage under eftermiddagen och jag fortsatte skriva och sortera bilder. Hon kom tillbaks från massagen utvilad och med pirrande fötter. Vi badade och tog det lugnt.

Huset i änden såg ut att vara det pampigaste rummet man kunde bo i här.

Idag såg det ut som det skulle kunna bli en vacker solnedgång så straxt efter fem packade vi ihop oss och gjorde oss i ordning för bar och middags-häng vid stranden. Vi satte oss på terrassen och tog varsin drink medans solen sakta sjönk mot horisonten. Tyvärr skymdes den av ett moln precis på slutet men det var ändå så vackert.

Att en av dagens största besvikelser var solen försvann i molnen istället för att gå ner i horisonten säger väl något om hur illa vi har det just nu. Läste för övrigt om snökanoner hemmavid men såg samtidigt otroligt vackra bilder av norrsken i Hedemora som gjorde mig avundsjuk på att jag inte var där. Det finns alltid fler sidor av mynten. Det viktigaste är att bejaka det man har för stunden tänker jag. Då blir det bäst!

Blir det så här är det ändå inte mycket att förfasas över.

Middag och avslut på dagen

Vi åt middag i form av en god soppa och fortsatte mysa ett tag innan det var dags att dra sig tillbaks mot rummet. Poolen var mysigt iordningställd för kvällsdopp med levande ljus som enda ljuskälla. Det får vi kanske testa en annan kväll.

Poolen såg inbjudande ut med levande ljus och mysbelysning.

Vi satt en stund utanför rummet men rätt snart gick ögonen i kors och vi gick och la oss istället. Klockan var väl vid niotiden typ men det är ju ett ansträngande liv vi har just nu så det är väl inte så konstigt. Det blir nya tag imorgon.