Syd- och Central-Amerika 2025
Vår resa jorden runt gav oss verkligen blodad tand! Allt sedan dess har vi längtat till nästa äventyr. Nu är det äntligen dags! Häng med oss när vi åter beger oss över Atlanten för en månads spännande upplevelser!
Nu är det nära!!
Det var i slutet av förra året vi inte kunde hålla oss längre. Längtan hade varit stor och minnena från vår jordenrunt resa hängde fortfarande i. Vi ville ut igen!
Vi kontaktade samma researrangör som hjälpte förra gången utan att kolla med flera. Det hade funkat så bra så varför ändra ett vinnande koncept liksom? Det blev en hel del bollande fram och tillbaks innan vi mejslat ut en, i vårt tycke, fantasktisk resa!
Så; häng med oss till Peru, Guatemala, Belize och Mexiko!
Kartan är påfylld med en vit rutt vår nya resa!
Häng med oss på ett nytt äventyr!
-
En Mayastad, en överraskning och en magisk solnedgång
Vi gör ett besök i Tikal, Mayastaden med alla tempel hittar något överraskande på balkongen och går på rundtur på ön Petén i Flores.
Tidig morgon
Busstransporten till Tikal avgick redan klockan halv sju. Men det var ingen fara. Vi är fortfarande
morgonpigga. Frukosten förbeställde vi redan igår och efter ungefär en timmes resa stannade vi för att
äta på en restaurang som låg precis vid vägen. Efter ytterligare en timmes busstur var vi framme vid
nationalparken Tikal.Tikal
Tikal är typ Guatemalas pyramider. Något som man bör se när man är här. Staden Tikal är gammal, ännu
äldre än Inkastaden Macchu Picchu. Arkeologerna tror att Tikal befolkades av Maya redan på
niohundratalet före Kristus. Med tanke hur långt vi nordbor hade kommit i utvecklingen då är det helt
fantastiskt. Nationalparken består av femhundrasjuttiofem kvadratkilometer mark med ett rikt djurliv
och frodig, artrik växtlighet. Själva staden Tikal som är belägen mitt i all frodighet utgör sexton
kvadratkilometer bara den och består av över tre tusen byggnader. Mayakulturen hade sin storhetstid i Tikal på sjuhundratalet efter Kristus då också de flesta byggnader uppfördes. Staden hade då runt hundratusen
invånare.
Men redan ett hundratal år senare började förfallet. Man tror att Tikal’s fall var naturligt och
helt enkelt berodde på att staden blev överbefolkad. Resurserna tog slut och befolkningen svalt. Staden
förföll och blev under århundradenas gång ett med naturen. Inte förrän nittonhundra fyrtioåtta
återupptäcktes Tikal som då var gömt under metervis med jord och växtlighet. Under femtio- och
sextiotalet grävdes staden ut till viss del och rekonstruerades. Nittonhundra sjuttionio utsågs Tikal
till ett av UNESCO’s världsarv. Måste bli det tredje världsarvet denna resa om jag inte räknar fel.
Första anblicken av Tikal
Nu börjar det bli imponerande,
54 meter hög!
Ett av templen vid stora torget
Dagens selfie, lite varmt och svettigt
Stora torget sett från ovan
Ett av templets gästrum
Denna tur hade vi en fantastiskt kunnig guide som själv deltagit i utgrävningarna sedan trettio år tillbaka.
Utgrävningarna fortsätter än idag men inte med samma intensitet. Vi fick först en genomgång av vad vi skulle få titta på via en gigantisk modell över stadsområdet. Sedan började vandringen.
Mayapictogram
Ytterligare tempel från ovan
Utsikt från tempel 4
Djurliv
Utanför stället där vi fick biljettarmband stod en vildkalkon och visade upp sig. Jag tyckte den var märkligt lik en påfågel med korta stjärtfjädrar.
Efter en stund får vi se några apor i träden, Hauler’s monkey’s. När de skränar brukar det bli väderombyte berättade guiden. Idag är det uppåt trettio grader och här i djungeln ganska hög luftfuktighet. Svetten rinner! Det är så man hoppas att aporna skäller så vi kan få lite svalare. Vi hade turen att se även spindelapor och faktiskt en Tucan. En svart ganska stor fågel som ser ut att ha en banan i näbben. För några dagar sedan hade det dykt upp en Jaguar mitt på det stora torget mellan ruinerna! Den hade man ju velat se.
En av tempelbyggnaderna var femtiofyra meter hög! I flera av dem kunde man gå upp via trappor där till
en avsats med otrolig utsikt. Mayafolket var duktiga på att räkna ut saker och ting. Till exempel är det
exakta beräkningar hur solen träffar tempelbyggnaderna vid vissa givna tidpunkter på året. Exempelvis
sommar- och vintersolstånden, då visste de när det var dags att så sina grödor och när det var dags för
regnsäsong.En liten överraskning
När vi kom tillbaka till hotellet väntade en liten överraskning när vi skulle gå ut på balkongen. En liten och smal men ganska lång ormrackare slingrade omkring. Den blev blick stilla när den upptäckte oss och låg med huvudet upprätt och höll dunderkoll på var vi var.
Smal men lång!
Man vet ju inte om det var någon giftig variant så jag gick ner till receptionen och bad om assistans. Mannen i receptionen kom med upp direkt och gjorde ett första försök att få fatt i den men ormen var rätt slingrig. En andra man med en käpp kom och efter några idoga försök fick det fatt i ormen under huvudet på den och bar ut den ur rummet. Puh, den hade jag inte velat ha i rummet även om den var liten.
Två hjältar!
En liten slingrande rackare
Nåja, vi skulle ju tvätta lite också. Alla smutsiga kläder samlades ihop och vi gick ner för att möta de andra
i lobbyn. De skulle äta lunch men vi var inte hungriga utan ville bara ha kyrkan utpekad. Den ska
tydligen var något alldeles extra. Jag passade på att fråga mannen i receptionen vart de gjorde av ormen. Tydligen hade den blivit slängd i havet utanför, simmat ut en bit och sedan vänt inåt land igen. Denna gång mot växtligheten bredvid istället.Promenad på ön Petén
Vi lämnade in kläderna till tvätt och de skulle vara klara klockan sex. När vi öppnade geocachingappen så såg vi att det fanns en adventurecache som kunde guida oss med några stopp runt på den lilla ön. Det blev ju alldeles lysande. Det verkar som ön just nu är lite mindre än vanligt. Hela den yttre gaturingen ligger under åtminstone två decimeter vatten.
Första delsteget på geocachen var här
Utsikt från kyrkan
En av platserna på cachen visade sig var just kyrkan. Tyvärr för oss så var det bröllop på gång och när vi kom knäböjde brudparet precis vid altaret så vi såg aldrig kyrkan inifrån. Vi mötte några av de
andra i vår grupp utanför som berättade att de sett hela följet med brudtärnor och allt precis när de gick
in. Det hade tydligen varit nåt att se det.Det sista delsteget låg lite längre ner på väg mot hotellet, perfekt! Nu var vi sugna på något kallt att dricka och klev in på restaurangen Nativo och beställde varsin Gallo. Precis när vi fått in vår beställning pep det till på Whatsup. Ett meddelande från Pamela som talade om att hon bokad bord för middag på… Nativo. Haha, vi lyckas ofta pricka in samma som de väljer till kvällen. Vi satt och njöt av kvällen och blev åskådare till en av de mest fantastiska solnedgångar vi sett på länge.
Härlig utsikt!
Naturens skådespel, magiskt!
Straxt efter sex hämtade vi våra numera rena kläder gick hem och duschade för att gå tillbaka till Nativo för middag. God mat fick vi och trevligt sällskap hade vi innan vi gick till hotellet igen.
-
En lång resdag, ett djungelhotell och en flod
Jag sammanfattar de två första dagarna av vår gruppresa. Vi åker till Rio Dulce och bor på ett djungelhotell. Tillbringar sedan en dag på floden Rio Dulce, äter gott och far vidare mot Flores.
Mot Rio Dulce
Idag ringde klockan straxt efter tre. Kl 4.15 skulle vi bege oss mot Rio Dulce, en resa på drygt 30 mil. Problemet är dock, enligt guiden, att trafiken i Guatemala är milt uttryckt, hektiskt. Åker man fel tid fastnar man rejält. Hon utryckte det helt enkelt som ”ni kommer inte gilla mig då”.
Sagt och gjort. Straxt efter fyra klev vi ut till bussen. Vi började med att lyfta upp all packning på taket. Chauffören lindade sedan en press runt alltihop och spände fast hela paketet.
Det var fortfarande mörkt när vi rullade ut ur stan. Det var sagt att vi skulle göra ett kort stopp för kaffe efter ett par timmar men alla slumrade gott så vi skippade det. Istället stannade vi till ungefär halvvägs och käkade frukost. Maria och jag delade på en yoghurt fylld med frukt och annat samt ett par mackor med avokado och ägg. Och kaffe förstås.
Frukoststopp. Utsikten funkar.
Sedan gick färden vidare mot Rio Dulce. Guatemala är ett vackert land med höga berg och gott om träd och grönska. Vi njöt av utsikten medan vi susade fram. Den hektiska trafiken hade vi inte sett mycket av.
När vi närmade oss Rio Dulce började det torna upp mörka moln i horisonten. Vi gjorde ett kort stopp inne i staden Rio Dulce för att ta ut pengar och springa in på en supermercado. Vi passade på att köpa en otestad öl för vår New Brew Thursday.
Äntligen framme!
När vi klev ur bussen vid hotellet var klockan straxt efter två och det hade det börjat ösregna. Det flytande solskenet rasade formligen över oss. Vi lastade av prylarna och gick en kort promenad över spångar och hängbroar genom en deltaliknande skog. Det fanns skyltar som varande för alligatorer så det gällde att passa sig så man inte halkade i regnet. Sedan var vi framme.
Flytande solsken i massor.
Hotellet låg precis vid sjöstranden, mitt inne i den lummiga grönskan. Längs spången vi gått , samt andra, stod små hus på pålar. Det var där vi skulle bo. Klart annorlunda, men mysigt. Som att bo mitt i ett floddelta, fast det var väl vad vi gjorde.
Vi pustade ut i rummet ett slag, testade vår New Brew (vi tycker att vår egna Red Ale är bättre dock) och skrev lite till bloggen.
Därefter satte vi oss i receptionen ett tag och pratade med några av de andra ur resesällskapet.
Receptionen sedd från bryggorna.
Framåt sjutiden åt vi en gemensam middag. Därefter var vi så trötta att vi drog oss tillbaks. Jag försökte avsluta inlägget jag höll på med men fick ge upp. Imorgon kommer det, jag lovar.
Ny dag, nytt äventyr
Idag var det väckning en betydligt humanare tid. Vi skulle vara utcheckade med väskorna i receptionen klockan 9.15. Med tanke på när vi normalt vaknar gav det oss gott om tid att packa käka frukost och publicera inlägget som inte blev klart igår.
Vid utsatt tid klev vi ner till bryggan och satte kurs ut på sjön. Río Dulce heter floden som rinner förbi här. Just på den här platsen vidgar sig floden och bildar Guatemalas största sjö, Lago de Izabal.
Tanken var att vi skulle åka med båten hela vägen ut till havet och staden Livingston. Jag har rätt bra lokalsinne och blev därför förvånad när vi svängde, i mitt tycke, åt motsatt håll. Men efter en kort stund fick det sin förklaring. Längre in mot inlandet finns ett gammalt fort, Castillo Felipe de san Lara. Det är ett litet fort, beläget på den västra udden av utloppet från Lago de Izabal. Runt om fortet ligger ett mysigt parkområde.
Ett fint litet fort.
Vi kikade på fortet från sjön och satte sedan fart åt rätt håll. Skönt, det var inte mig det var fel på.
Ett missöde
När vi kört i någon kvart eller så anade vi problem. Motorerna på båten verkade inte gå som de skulle. Till slut stannade de helt och vi flöt stilla fram på floden. Det löste sig dock. Efter en stund dök två nya båtar upp och vi kunde fara vidare med en av dem istället.
Efter en stund svängde vi runt en liten ”ö” för fågelskådning. Det var väl ingen ö direkt, bara en klunga med mangrove träd som välte ur det grunda vattnet. Allt vi såg var skarv men det brukar finnas fler arter.
De har skarv även här.
Spegellagunen
Nästa stopp längs vägen var i en liten lagun. Här ifrån kunde man komma ännu längre in i Mangroveträsket med vår båt och vi följde en smal fåra längre och längre in tills vi kom fram till en lagun som guiden kallade spegellagunen eller Laguna de los Espejos. Hon berättade att det kan vara helt spegelblankt här och att det blir väldig fina bilder när träden speglas i vattenytan. Idag krusades dock vattnet av en lätt bris men tystnaden och lugnet var ändå ett minne att ta med sig.
Fina blommor på väg mot spegellagunen.
Vackert och stillsamt här, trots den lilla brisen.
Efter det stoppet gick färden vidare mot havet. Floden blev smalare och flodbankarna högre. På flera ställen bestod flodkanten av vertikala klippor av kalksten. Vi såg allt fler och fler hägrar, ju närmre vi kom havet.
Ut mot flodfåran igen.
Kalkstensklippor.
Runt en flodkrök dök plötsligt Karibiska havet upp. I mynningen ligger också staden Livingston. Vi såg den bara från sjön dock. Den såg ut som en typisk stad i Guatemala. Enligt guiden är många av de som bor här riktigt fattiga och tillämpar därför rätt ”aggressiv” försäljningstaktik. Det gör att man inte längre går i land här på guideturer i området.
Staden Livingston från sjön.
Så var vi framme vid Karibiska havet.
Restaurang El Manglar
Vi vände nu tillbaks nära till den lagun vi såg på utvägen. Här skulle vi äta lunch.
Restaurante El Manglar är ännu ett ställe som sponsras av G Adventures genom Planeterra. Här driver ett drygt tiotal kvinnor en restaurang för turister. Man håller på att sakta försöka utvidga verksamheten med boende och massage mm. Människorna här lever i huvudsak på fiske men för att skydda området från utfiske får man inte fiska alla månader om året. Med hjälp av sin restaurang kan man då få ytterligare inkomst till familjen som gör att man klarar sig bättre och kanske har råd att skicka sina barn till skolan. Som de berättade; skolan är visserligen gratis men skoluniformer, skolmaterial och transport är det inte. Något att tänka på onekligen.
Det första vi gjorde var att laga vår egen cheviche. Vi åt aldrig någon i Peru, trots att det är deras nationalrätt, men nu var det dags.
Matlagning
Här gör man en liten special genom att använda kokosmjölk. De visade oss först hur den görs. Torka riven kokos, tillsätt vatten, knåda och sila.
De hade dukat upp varsina matlagningsstationer åt oss. De som inte ville ha marinerad fisk fick plátanos istället.
Andra gången denna resa med mig i ett förkläde.
En matlagningsstation. I skålen marineras Marias plátanos,
jag hade rå fisk i min.Att laga detta var inte så svårt. Skär fisken i mindre ätstora bitar och lägg i limemarinad. Finhacka lök, habaneros och koriander. Efter en stund, häll av limemarinaden och blanda fisk med resten. Häll på kokosmjölk. Klart! Det smakade inte alls dumt men jag kan förstå att man kan känna tveksamhet till att äta fisk som enbart är marinerad på detta vis.
Sedan var det dags för lunch. Vi hade fått välja bland olika rätter redan igår och den havssborrefillet, Filete de Róbula som både jag och Maria valt smakade toppen.
Efter den goda lunchen sa vi hejdå och klev åter ner i båten för en 40 minuters tur tillbaks till hotellet.
Mot Flores
Nu var det dags att fara tillbaks mot hotellet för att plocka upp väskorna och fara vidare mot staden Flores. Den här gången slapp vi gå på spängerna. Istället blev vi skjutsade med båt till staden Rio Dulce där bussen väntade.
Nu vidtog en fyra timmar lång bussresa. Jag ägnade början av den att skriva ner detta. När jag höll på med det klonkade det plötsligt till längre bak i bussen och började skramla lite. Chauffören stannade till och spände fast vårt bagage lite bättre. Tydligen hade ett av banden släppt. Allt låg dock kvar på taket.
På väg mot Flores.
När vi kom fram Till Flores var det mörkt och man såg inte så mycket. Staden ligger nära en sjö och vi skulle bo i den äldre delen av staden som ligger på en liten ö. Väl framme lastade vi av allt och checkade in på Hotellet.
Vi var alla rätt trötta och efter en god middag på en närliggande restaurang bestående av hamburgare (det fungerar alltid) så drog vi oss tillbaks och somnade gott trots allt liv som hördes utanför. Det var fredag och stan var på partymood, helt klart.
Utsikt från restaurangen. På sjön flyter partyflottar förbi.
-
Utsikt, nedförsbackar och tillit
En dag fylld av nya upplevelser! Vi kör fyrhjuling för första både gången både över kullersten i staden och upp i bergen. Och Lasse tränar tillit.
En skön mellandag
Efter gårdagens slit med matlagning och marknader så tog vi det lugnt idag. Vi började med att traska
över torget igen allt ligger liksom alltid på andra sidan stan oavsett var vi bor. Men det är ju nyttigt med
promenader. Frukosten vi tänkte oss var en Smoothie bowl från Amanecer. Den juicebar som låg
bredvid hotellet jag bodde förra gången jag var i Antigua. Goda smoothies gör de, om man inte väljer de gröna som dessutom smakar lite jordigt. Då kan man bli lite risig i kistan! Smoothie bowlen var dock inte grön och den smakade alldeles utmärkt. På torget köpte vi oss varsin kaffe som kom i fina pappersmuggar med julmotiv. Hmm, kan säga att julen känns ganska långt borta nu!
Härligt budskap så här mitt i veckan!
Vad ska vi göra imorgon då?
Vi fick ett tips av tjejen från North Carolina på en app där man kan hitta en massa saker att göra, VIATOR. När vi kikade lite närmare på vad som fanns att erbjuda för morgondagen hittade vi en tur upp i bergen med fyrhjuling. Det lät ju skoj då ingen av oss kört fyrhjuling förr. Sagt och gjort. Vi gick till Simoon Rentals and Tours kontor och köpte en guidad tur. Tur att sonen var hemma och kunde hjälpa till med att fotografera av våra körkort, annars hade det inte blivit nån tur på fyrhjuling.
Hann med lite av varje innan kvällen, här på ABC Roof top bar. Det är inte varje dag man har
både vulkaner och historiska ruiner som utsikt!Kvällen avslutades på El Bosque, ölträdgården. Där gick det ju även att låna brädspel eller trädgårdsspel som Boule. Vi hittade ett fantastiskt roligt spel som heter DOS som gick att spela på två. Det är typ som UNO Det gäller att bli av med korten på hand först annars får motståndaren de poäng du själv har kvar på hand. Först till tvåhundrapoäng vinner. Det var ett riktigt skojigt spel det!
En del av barerna i El Bosque i dagsljus
Tyckte skyltarna var så söta!
Nu är det utskåpning på gång 😀
Visst nämnde jag att DOS var riktigt kul?
Äventyr på fyrhjuling
Morgonen därefter började hyfsat tidigt. Vi skulle, som vanligt, vara på andra sidan stan klockan kvart i
nio på samma ställe där vi bokade fyrhjulingsäventyret igår. Vi hade köpt frukost redan häromdagen och
det räckte till idag också. Avokadomacka och ananas är inte fy skam. Det enda som behövdes kompletteras var kaffe. Vi köpte varsin Americano på vägen. Åh, vad jag saknar kaffe! Vanligt hederligt mörkrostat
perculatorkaffe. Americano som verkar vara det som serveras här är ju sååå klent! Och en espresso blir ju
så lite.
Uppställningsplats för många fyrhjulingar!
Utsikt från en tillitsfull passagerare
I god tid fick vi prova ut hjälmar. Det är inte alltid lätt för min del som har storlek femtiofyra. Alla
vuxenhjälmar gick att skaka alldeles runt på huvudet. Den minsta de hade ramlade ner över ögonen trots att jag drog åt hakremmen. Men, men man kan inte få allt. Tur att jag har glasögon som stannar upp hjälmen lite. När alla var på plats tog vi rygg på Oscar som dagens guide hette. Han visade oss uppställningsplatsen för alla fyrhjulingar, eller ATV som man säger här. Själva var vi tvungna att slå upp vad det betydde. Efter en säkerhets- och funktionsgenomgång satt vi upp. Den första vi hade ville inte starta, batteriet var slut. Den andra gick dock igång som den skulle.
Förväntansfulla Lundströms på väg mot nya äventyr!
Träna tillit
Idag är det jag som kör och Lasse som är passagerare och tränar tillit. Vi började med att köra karavan genom stan. Vi var de enda i gruppen som inte hade kört förut och jag antar att det var därför vi fick åka först i ledet, så Oscar kunde ha lite koll på oss. Det var skoj men det tog en liten stund innan jag fick kläm på hur mycket gas som behövdes och hur mycket kraft som krävdes för att svänga.
Cerro de la Cruz
Vi tog oss på kullerstensgator upp till den där utsiktsplatsen med ett stort kors, den vi sett nerifrån
stan, Cerro de la Cruz. Man har en magnifik utsikt över nästan hela Antigua, som förresten är uppsatt på
UNESCOs världsarvslista. I bakgrunden syns den stora vatten vulkanen, Volcán de agua. För
lokalbefolkningen heter vulkanen Hunapú som betyder ”platsen för blommor”. År 1541 hade Hunapú ett
utbrott som orsakade ett stort lerskred vilket jämnade Antigua, som var Guatemalas dåvarande
huvudstad och låg vid vulkanens fot, med marken. Därefter flyttades Antigua till nuvarande plats. Dessvärre var det två stora jordbävningar år 1773 vilket förstörde stora delar av staden. Då beslöts att flytta
huvudstaden till en säkrare plats till det som numera är Guatemala City. Spännande historia!
Själva korset som syns ända nerifrån centrum av staden Antigua
Dagens bild av selfiekungarna
Hobbitenango
Vi satt upp på våra ATV igen och fortsatte uppåt bergen mot Hobbitenango. Det är en aktivitetspark med
minigolf i branta sluttningar, lianer och gungor. Och så klart bodar som säljer souvenirer, flera barer och
någon restaurang. Allt i Sagan om Ringen stil. Det fanns runda dörrar på husen och sluttningarna var
trolska. Tyvärr var vädret inte till vår fördel och dimman låg ganska tät over den annars maffiga utsikten
över den branta sluttningen. Sista biten upp fick vi skjuts av en bil och det var bra för det var brant,
kullersten, trångt och dessutom halt eftersom det börjat regna.
Ganska brant och trångt på kullerstensbelagda vägar.
Dimman bidrog till den trolska stämningen
De gillar att göra i ordning platser där det ska bli fina turistfotografier här. Det märkte vi ju redan på blomfestivalen. Vi ägnade nästan en timme åt att vandra runt på små mysiga stigar som ledde till utsiktsplatser, som idag bara visade dimma, och till platser där det var meningen att vi skulle ta kort.
Fru Lundström i Hobbitenango, ganska nöjd vädret till trots
Och Herr Lundström var även han i Hobbitenango
El Mano Gigante, en riktig turistattraktion, Ännu bättre när det är klart väder och man har bättre utsikt
Mysiga stigar fanns det gott om.
Just denna ledde till några picnicbord.
Ännu mera små gångvägar i trolsk miljö
Chokladfabrik
Tillit
Den branta vägen ner till fyrhjulingarna blev lite extra spännande då det kom en mötande bil som var tvungen att backa. På vägen tillbaka till Antigua hade det slutat regna vilket kändes skönt för nu skulle vi köra nedför… Lasse bestämde sig för att fortsätta träna tillit och låta mig köra vidare. Nu var det nog lite svårare med den biten för ett antal gånger tyckte han det gick för fort eller att jag kom för nära ATV’n framför.
Innan vi åkte ner sa guiden att vi skulle använda båda bromsarna och endast pumpbromsa för annars skulle bromsarna skära. Motorbromsen skulle slå till om man använde ungefär fem procent gas. Hmmm, det där var inte lätt med gamla 47:an. Den var lite gammal och trött och det var svårt att hitta lagom gas så att det bromsade. Halvvägs ner stannade vi till och guiden kikade på bromsarna. Alla hade dock klarat första biten galant och vi kunde fortsätta.
Chokladtillverkning
Karavanen fortsatte mot nästa mål som var en chokladfabrik där de främst producerade handgjorda
chokladkakor med smaktillsatser gjorda för varm choklad. Det enda som är tillsatt förutom kakaobönan (kakaobönor är ganska bittra råa) och socker är smaktillsatser som exempelvis apelsin, mint eller kardemumma. Man häller på varmt vatten och vispar ordentligt. Chokladen blir riktigt god även utan mjölk vilket jag aldrig brukar tycka annars. Vi fick se hela processen från rostning till malning och därefter skalning. Vi fick även prova att skala själva. Skalen ramlade lätt bort men det var lätt att krossa hela kakaobönan till smulor. Efter några försök gick det bättre.
Chokladkaketillverkning. Allt görs för hand.
Malning av kakaobönor mals traditionellt med en sån här stenkavel till en pasta, därefter tillsätts socker.
Provsmakning av vin
Nere i deras butik fortsatte rundturen med att vi fick provsmaka deras olika viner och någon rom eller två. Det kändes ju lite konstigt att bjuda på alkohol när vi skulle köra vidare sedan. Nåja, Lasse blev glad för han fick några extra klunkar av det goda vinet.
När man häller ur flaskorna är det meningen att det ska se ut som
den lilla dockan bär flaskan på ryggen på traditionellt sätt.Egentligen var turen slut nu och vi skulle tillbaka till uppställningsplatsen igen. Men om vi ville kunde
guiden ta oss till en restaurang för lunch. Alla hängde på vidare till den restaurang som serverade lokal mat. Vi fick smakprov på dagens rätter innan vi bestämde oss för Estofado. Det är en mild kycklinggryta där köttet är kokt i många timmar och sedan draget isär. Serverat med ris och en majonässallad bestående av morot potatis och gröna bönor. Det var gott men vår Pepián var godare!Efter en god lunch var det i alla fall fall dags att avsluta turen för idag. Måste säga nog ge en eloge till
Lasse som ändå klarade att sitta bak utan att säga för mycket. Det känns ändå bra att ha någon som
säger till om det är något även om jag hade koll. En vacker dag missar man kanske något och då är det ju
dumt om den bredvid, eller bak, hade uppmärksammat det och inte sagt till.När vi återvände mot hotellet genom stan så konstaterade vi att det varit en kul dag. Köra ATV gav
mersmak, kanske vi behöver en egen?? Ingen vet…Välkomstmöte
På hotellet hade det kommit upp en lapp från G Adventures om kvällens begivenhet, Välkomstmötet
inför gruppresan Mayan encounter som startar i morgon. Klockan arton satt vi i hotellets förgård. Vår
guide för kommande vecka gav oss en massa information och vi presenterade oss för varandra. Vi är sexton personer i varierande åldrar.
Nu är det dags!
De flesta denna gång verkar vara från Storbritannien, nån från Australien, några från USA, en från Tyskland och sen vi då. Guiden Pamela är från Costa Rica men har guidat för G Adventures i nio år så just nu verkar hon mest bo i sin kappsäck.
Efter mötet hängde vi med till den lokalautentiska restaurang som Pamela tittat ut. Och ja, genom stan igen, till La Casa de la Sopas. Den vi provat första kvällen vi var här. Jag var lite bekymrad eftersom linssoppan inte hade smakat något alls och det inte var mycket som gick att göra utan koriander och selleri. Men jag blev glatt överraskad av min tomatsoppa som faktiskt var riktigt god.
En full dag med mycket intryck I morgon ska vi vara utcheckade och klara klockan kvart över fyra. Gäsp
och god natt! -
Cooking Class, Nagelfix och en belöning
Vi lär oss laga mat från Guatemala i en klart oväntad aktivitet. Fixar naglar och insuper en välförtjänad belöning.
Idag ska vi testa något som jag inte trodde jag skulle göra. Vi ska gå på cooking class och lära oss laga typisk mat man lagar i Guatemala. Det är saker som man inte är beredd på som är det som brukar vara de roligaste.
Vi åt frukost på rummet idag. Vi hade införskaffat lite frukt, yoghurt och annat på La Bodegona. När vi kom ut till receptionen blev vi stoppade av receptionisten med ett ”momento, por favor”. Sedan dök den engelsktalande damen upp och berättade att vi idag skulle flytta till det hotell vi från början var inbokade på. Skönt, då verkar allt ha löst sig i alla fall. Vi sa att vi var på väg ut men det var ingen fara. Hade vi vetat hade det ju varit lätt att packa klart och ställa ut packningen innan vi gick men nu blev det tajt.
Cooking Class och marknadsbsök
Att gå på cooking class var en av de tips vi fått av dotterns kompis, Pampa. Han hade givit oss ett förslag på en av de många kurser som finns och vi bokade den redan igår när vi satt och tog en öl på Exit Inns takbar. Den cooking class han rekommenderade visste han hade bra råvaror och att den var uppskattad av tidigare deltagare, han kände dessutom kocken.
Vi bokade den fulla upplevelsen vilket innebar att vår guide Dario hämtade oss vid hotellet och även tog oss med till Antiguas stora marknad innan själva matlagningen tog vid.
Centralmarknaden i Antigua
Marknaden var verkligen en speciell upplevelse. Den ligger precis väster om de centrala delarna av Antigua. Följ 3a Calle Poniente så långt västerut du kan så är man plötsligt i ett vimmel av försäljare som bjuder ut allt du kan tänka dig och lite till. Det var precis hur stort som helst och så snart vi kom in under tak var vi helt vilse. Hade vi inte haft vår guide med hade vi nog fortfarande vandrat runt emellan alla stånd och ivriga försäljare.
Här såldes det grönsaker och frukt
Grönsaker och frukter av alla de slag.
Det fanns någon slags ordning i kaoset. De olika typerna av varor var i princip grupperade så ville man ha tag i en grönsak fanns de samlade på ett ställe och så vidare. Men jag såg framför allt grönsaker och frukter utspridda lite var som helst där vi tog oss fram.
Köpa kläder kanske?
Man behöver många olika kryddor här. De små chilisarna i mitten lär vara de allra starkaste, och det vill inte säga lite det.
Enligt guiden är Antiguas marknad den största i närområdet. Han bodde i en närliggande liten stad men kom ändå hit och gjorde sina veckoinköp. Generellt sätt gör de allra flesta dina inköp runt omkring här. Man går runt till de olika stånden och handlar det man behöver. Det gäller verkligen allt, inklusive kläder, köksredskap eller vad du kan tänkas behöva. Och allt utom kött, fisk och kyckling och liknande är föremål för prutande. För oss nordbor med begränsat tålamod och tid för handling känns det så komplicerat och tidsödande.
Inköp av matvaror för att användas av oss lite senare.
Vi spenderade nån timme här och gick runt och fascinerades över alla saker som fanns medan guiden pekade ut olika frukter och kryddor samt köpte lite saker som vi behövde till maten vi skulle laga. Det såg så lätt ut för honom att komma överens om ett pris så kanske är det jag som gör det mer komplicerad än det verkligen är.
Cooking Class
Till sist var vi klara. Vi gick ut på gatan och tog en Tuk Tuk till den närliggande byn Jocotenango. Den sitter i princip ihop med Antigua. En skumpig resa över kullerstenarna minst sagt men kul att uppleva.
Väl framme fick vi våra förkläden och gick upp på taket där vi fick en välkomstdrink och mötte den enda andra deltagaren, en kvinna från North Carolina. Tre deltagare och en instruktör kändes perfekt. Guiden berättade att de har haft upp till femton personer. Vi kände att vi haft tur, igen!
Förberett för matlagning.
Vi skulle laga tre rätter och lite tillbehör. Det mesta var förutbestämt men vi fick komma överens om en av tre huvudrätter. Efter att fått de beskrivna kom vi överens om Pepián, en typisk köttgryta från Guatemala, baserad på kyckling. Att receptet saknade både koriander och selleri var väl ett plus. Kanske hade man utlämnat just koriander eftersom Maria skrivit i anmälan att det inte var något för henne.
Matlagning
Vi blev serverade varsitt glas vin innan vi satte igång. Sedan vidtog, en för mig, lite förvirrande matlagning. Hemma hos hos är det definitivt Maria som är den som kan det där med att laga mat på ett effektivt sätt.
Här får vi instruktioner
Hackande, stekande och planerande funkar inte riktigt så bra för mig. Vi prenumererar på färdigplanerade matkassar när vi är hemma och för mig tar det generellt sätt nära dubbelt så lång tid som receptet anger emedan Maria gör det på kortare tid än angivet.
Skala och hacka. Kommer aldrig bli bra på det.
Här gör jag förrätt. Majsmjöl, vatten olja och salt. Rulla in i blad och kör i ugn. Serveras med potatis och tomatsallad, mosad avokado och stark sås med koriander, för den som vill. Jättegott!
Därför var det skönt att ha en instruktör som ledde jobbet. Han delade ut hanterbara uppgifter såsom: hacka den här löken fint, mosa dessa Plántanos eller mal den här blandningen till ett fint mjöl.
Vi hackade, knådade, stekte, blandade och mixade enligt löpande instruktioner och överinseende. Till sist var det dags för provsmakning. Allt smakade toppen! Vi smakade två olika varianten av Pepián på restaurang under vår tid i Antigua men den vi själva gjort var i vårt tycke klart godast, inte bara för att vi lagade den själva.
Allt detta har vi lagat! Rullarna i mitten är de som jag höll på att fixa på en av de tidigare bilderna.
Hotellbyte
Tillbaks till Antigua gick via en bekvämare taxi. När vi kom tillbaks till hotellet packade vi ihop prylarna och blev skjutsade till hotellet vi först försökte checka in på.
Nagelfix
När det var avklarat tyckte vi att vi var värda en belöning. Vi vandrade ut i Antigua för att leta upp ett lämpligt ställe att inkasserad den på. Vi hade siktat in oss på det andra tipset på ett ställe som det serveras hantverksöl på; Antigua Brewing Company. Det ligger mitt i Antigua och erbjuder en trevlig takbar med fin utsikt.
På vägen dit ville Maria boka tid på ett nagelfixarställe hon fått tips av i receptionen. Det visade sig att de hade tid direkt så vi fick vänta några timmar (!) på vår belöning. Vem kunde tro att det tog så lång tid att få detta gjort på rätt sätt. Timlönen var för övrigt inte den högsta i min värld.
I väntan på belöning medan Maria fixar naglar.
Belöning till sist!
Men till sist kunde vi ändå komma upp på takbaren för vår belöning. Dock var vi lite besvikna. De öl som tillverkades här smakade överlag sämre än de vi drack igår. Synd, barens läge var ju utmärkt. Vi njöt ändå av kvällen och stannade så pass länge att vi kunde dela på en portion av enchiladas. Mer än så orkade vi verkligen inte efter den lunchen.
Utsikten från takbaren behöver inte skämmas för sig
Äntligen belöning!
Nöjda och trötta vandrade vi sakta tillbaks mot hotellet. Inte heller idag var det svårt att somna trots att huvudet var fullt av minnen av dagens händelser. Det är skönt med semester och att kunna byta fördomar mot erfarenheter. Hade du frågat mig innan om jag skulle gå på cooking class hade jag nog bara med ett överseende sagt till dig; ”… eller hur!”. Men nu kan det hända att svaret blir ett annat.
-
Antigua, fotspår och avtryck
En heldag i Antigua i dotterns gamla fotspår, människor som gjort avtryck förr och möten med de som gör avtryck nu.
Sovmorgon
Oj, vad vi sov idag! Gott och länge. Masade upp oss ur sängen först strax före nio. Då började vi fundera hur det egentligen blivit med hotellbokningen. Någonstans måste det ju blivit lite knasigt. Vi tog med oss
både vouchern för våra pre nights och den för när vi hakar på G Adventure. Då ska vi sova i Antigua en
natt i deras regi nämligen.Tjejen i receptionen kan inte engelska alls, överhuvudtaget. Igår när jag hade en fråga om internet svarade hon med en lång kanonad av snabb spanska fast jag frågade på engelska. När jag informerade om att jag inte pratar spanska fick jag bara en lång kulspruteharang på spanska igen. Så när nu Lasse började fråga och visa vouchern gick hon direkt och hämtade en medarbetare som kunde engelska. Då gick det lättare att förstå varandra. Men något fel verkar det ha blivit för de har missat en natt i bokningen. Vi ska få veta om några timmar hur det ser ut.
En stund på morgonen ägnades åt att skriva på datorn. Internet var rackligt även här men fungerade oftast hyfsat i lobbyn.
Till dess bestämde vi oss för att ge oss ut i stan igen. Mycket folk idag även om det var fler igår men
det var väl för att det var lördag.Uppdragsuppfyllande
Dottern bodde i Antigua under sex, sju månader 2018. att vi är här beror delvis på att vi ville se lite av hennes Antigua. Vi har dessutom lovat att utföra ett uppdrag å hennes vägnar.
Jag var ju faktiskt här en sväng i maj 2018 när hon insjuknat ordentligt i vattkoppor. Det blev ett riktigt äventyr det för fru Lundström.
Exit Inn
Hur som helst, sagt och gjort. Vi började med uppdraget som var att gå till en bar, Exit Inn, och köpa en shot till Bobby.
Här är dotterns egna ord om vem Bobby var; ”Bobby ägde en liten bar dit jag ofta gick då han alltid mötte mig med ett varmt leende, en puss på kinden och en matchande Gallo och Jäger till sin egen. Vi kedjerökte cigaretter och pratade om livet under en tid när just livet var ganska jäkla tufft. Han var en person som fortfarande skrev till mig flera år efter jag åkt därifrån, oftast mest för att skicka bilder han hittat på internet som han tyckte var roliga, men nog främst för att jag skulle veta att han tänkte på mig.
Vid mitt återbesök till Antigua var han den enda utöver Pampa (dotterns vän vi träffade igår) som sken upp som en sol och tog emot mig med öppna armar och verkligen hade saknat mig. En så otroligt varm själ, absolut med sitt eget mörker, som dog alldeles, alldeles för ung.”
Exit Inn, mysig atmosfär. Vi valde dock att sätta
oss på taket istället för här nere.
Mer Exit Interiör
Sämre dagar har man haft. Utsikt över flera vulkaner samtidigt!
Exit Inn hittade vi lätt med hjälp av Google Maps. Vi klev in i en mysig enkel bar och
beställde varsin Gallo. En av de lageröl som storproduceras i Guatemala. Helt ok lageröl helt enkelt. Vi
fick bara med oss flaskan kom vi på efter en stund när vi hade satt oss på takterassen. Tror inte en ens att vi fick nån fråga om glas.Avklarande av uppdrag
När vi suttit en stund på taket och njutit både av utsikten och att vara på vift gick jag ner för att utföra vårt uppdrag. Jag berättade att dottern bott i Antigua för några år sedan och nu bett oss köpa en shot Bobby. Bartendern tittade lite förvånat men hällde upp en shot av hans favoritwhiskey i ett glas och ställde upp på Bobbys altare utan vidare krusiduller. Dottern kände genast igen henne och när jag visade en bild kände hon även bartendern absolut igen dottern också och sände en hälsning tillbaka.
Mission complete, en shot för Bobby!
Café No Se
Vårt nästa mål för att känna av dotterns gamla fotspår var Café No Se, den Mezcalbar, där hon jobbade. Mezcal är Guatemalas tequila som ska drickas ren och inte alls är lik den Tequila man dricker med en citronklyfta i nypan och en hög med salt i tumvecket. Mezcal ska drickas rent och smuttas på sådär som man gör med Whiskey. Det är också lite likt whiskey i smaken, tyckte jag.
Café No Se. I Antigua är alla fasader släta, inga skyltar som hänger ut eller något som man direkt kan ha som riktmärke
om man kikar in på en gata och undrar om det var där man skulle svänga.Vi provade en yngre variant och en lite äldre som lagrats på fat ett tag. Bartendern På Café No Se hade bara varit här i ett par år men var en skön lirare. Lite hippiestuk sådär. Han berättade att han var konstnär och målade egentligen. Han kom in i baren för ett par år sedan och hängde en del med ägaren som lät honom hänga upp några alster i lokalen och dessutom gav honom jobb. Sedan dess har han hängt kvar.
Bland annat dessa tavlor hade bartendern målat.
Mezcalprovning
Det verkar vara lite så här i Antigua, en plats där det är lätt att mellanlanda när inget (eller kanske allt) drar i en och sedan blir man liksom bara kvar.
Middagsdags
Nu började det bli dags för lite mat. Bartendern tipsade om Toku Baru som låg strax bredvid. Stora
portioner till bra pris. Det stämde i alla fall in på det vi beställde in en chicken korma och en tandoori.
Gott och ordentligt mätta blev vi. Testade även Hibiskus juice som jag har varit ganska skeptisk till och inte vetat vad jag tycker egentligen, sådär lite svårt att bestämma mig för om det är gott eller inte. Men det var
faktiskt gott! Så nu vet jag det framöver.Kvällen avslutades på Antigua Cerveza El bosque Entrance som bara låg ett kvarter från hotellet. Ett kanonmysigt ställe där de serveras lokal öl som är toppengod.
Baren är stor med många tappar! Den godaste ölen, i mitt tycke, var stouten Cuchrucho.
Gott! Men ingen stout…
Det är som en stor lummig park med enkla picnicbord. I ett par stora eldstäder brann det trevliga brasor som det runt om satt en massa människor och njöt av kvällen. Man kunde låna både brädspel och andra spel typ boule om andan föll på. Hur trevligt som helst, det borde någon ta efter där hemma. Jag skulle i alla fall titta förbi då och då.
Här kan man hänga länge!
