Syd- och Central-Amerika 2025
Vår resa jorden runt gav oss verkligen blodad tand! Allt sedan dess har vi längtat till nästa äventyr. Nu är det äntligen dags! Häng med oss när vi åter beger oss över Atlanten för en månads spännande upplevelser!
Nu är det nära!!
Det var i slutet av förra året vi inte kunde hålla oss längre. Längtan hade varit stor och minnena från vår jordenrunt resa hängde fortfarande i. Vi ville ut igen!
Vi kontaktade samma researrangör som hjälpte förra gången utan att kolla med flera. Det hade funkat så bra så varför ändra ett vinnande koncept liksom? Det blev en hel del bollande fram och tillbaks innan vi mejslat ut en, i vårt tycke, fantasktisk resa!
Så; häng med oss till Peru, Guatemala, Belize och Mexiko!
Kartan är påfylld med en vit rutt vår nya resa!
Häng med oss på ett nytt äventyr!
-
Långresa, värme och ett avslut
Vi gör en heldagsresa från Caye Caulker i Belize till Playa del Carmen i Mexiko. Geocachar i trettiofyra graders värme och säger hej då till våra gruppkamrater.
Resdag igen
Igår köpte vi ett par extra Fry jacks med äggröra, bacon och ost för att slippa springa runt och leta frukost på morgonen. Det bästa med det här hotellrummet är den enorma smegkopian i form av ett stort klarrött kylskåp. Våra små flaskor med vatten hade gott om utrymme kan man säga. Därför var det ju enkelt att handla frukost och lägga i kylskåpet, plats fanns det gott om! Det smakade bra även idag men den färska nygräddade varianten såklart är bäst. Klockan sju skulle vi vara på kajen för att checka in bagaget inför dagens första etapp av en lång resa till Mexiko och Playa del Carmen.
Seg väntan på att båten ska gå
Det blev en lugn överfart idag också, om än lite väl blåsigt. Det var en ganska liten och snabb halvöppen båt den här gången. Vi hade dock tur och kom att sitta under taket. Väl i Belize City igen drogs packningen på en stor kärra bort till bussen och lastades in i bagageutrymmet. Den andra delen av resan delades upp av ett stopp för toabesök innan vi nådde slutet av Belize. Vi betalade en liten avgift för att få vår utresestämpel och var sedan igenom passkontrollen och befann oss i gränslandet mellan Belize och Mexiko. Det tog en god stund innan hela gruppen var igenom kontrollen men sedan gick vi raskt bort till nästa buss för en kort tur till den Mexikanska kontrollen. Där fick vi lasta ur alla väskor, fylla i ett inreseformulär och gå igenom både säkerhetskontroll och passkontroll innan vi fick den Mexikanska stämpeln i passet.
Mexiko
Sista etappen åkte vi buss i sådär fyra timmar med en lunchpaus någonstans efter någon timme sådär. Vädret var faktiskt helt okej, ganska ljummet men ordentligt blåsigt. Hade det varit ännu varmare hade vi nog badat i Lagunen där matstället låg, i väntan på maten. Idag var det bara någon enstaka som badade men jag kan förstå om det under högsäsong är fullt! Fantastiskt vatten och en stor brygganläggning med tak.
Lagunen vid lunchplatsen
Bada fötterna var ju skönt ändå!
Dyrt och ganska lite mat för pengarna, inte helt nöjd!
Framme till slut!
Till slut, vid åttatiden på kvällen kom vi fram till Playa del Carmen i kvällsmörkret. Bussen stannade precis på en cykelbana och lastade ur alla saker. Det höll på att gå illa ett par gånger men slutade väl ändå. Hotellet, Hacienda Maria Bonita, var en färgglad historia i betong. Till och med sängstommarna var gjorda i betong.
Hacienda Maria Bonita
En hög med packning mitt på cykelbanan
När vi inkvarterat oss tog vi en tur på stan. Det var en stad med puls kan man säga! Visserligen fredagskväll men ändå. Hur mycket turister som helst och överallt. Precis bredvid hotellet var det någon typ av nattklubb, Coco Bongo, med show där kön var ofantligt lång. Så många turistshoppar och ställen som sålde badkläder och t-shirts och annat man inte behöver. Ett ställe, säkert sjuttiofem kvadratmeter stort, var fyllt med kylskåpsmagneter. Hur kan den affären gå runt liksom?
Muralmålningar finns det såklart här också
Så otroligt välgjorda!
När vi gått gatorna fram och tillbaka en stund drog vi oss tillbaka för natten. Vi har ju en ledig dag i morgon också innan det blir dags för avslutningsmiddag. På väg in kom en liten filur ut från buskarna och traskade raskt in i gången på hotellet. Det visade sig vara en tvättbjörn. De finns tydligen överallt.
Hotellets insida är lika färgglad den!
Många fina utsmyckningar som gjorde sig bäst i mörkerskrud!
Racoon! Tyvärr lite suddig bild men tvättbjörnen ville liksom inte stå still så länge som behövdes i mörkret.
Geocachingdag
Okej, nu fattar jag varför kön var så lång till nattklubben igår. De hade fullt ös till klockan tre på morgonen. Basen gick trots betongväggarna in i rummet så allt tycktes vibrera. Haha, tror det finns en del människor i närheten som har lite svårare att ta sig upp ur sängen än vi idag!
På det här hotellet ingick frukosten. Till den fick man gå ett kvarter till ett annat hotell och där högst upp på taket fanns en liten frukostrestaurang. Jättetrevligt. Man fick en meny och beställde en rätt, typ omelett eller french toast. Kaffe och juice fick man dock så mycket man ville ha. Tallrikarna kom in snyggt upplagda på ett aptitligt sätt. Riktigt trevligt att få frukost på det viset. Men, fortfarande är det ju bara kaffeblask! Det är nog fortfarande det enda jag riktigt saknar, en kopp ordentligt vanligt svenskt mörkrostat bryggkaffe.
Efter frukosten gav vi oss direkt iväg för att leta cacher och sätta Mexiko på geocachingkartan. Det visade sig inte vara helt enkelt för de som fanns nära var placerade så det kändes som man gick in på tomterna hos folk. Men vi hittade i alla fall en där man skulle till en bar och fråga någon i personalen efter cachen. Den visade sig ligga bakom bardisken.
Träning i värmen?
Så där, med första cachen signerad fortsatte vi mot en idrottsplats som denna varma (typ trettiofyra grader) soliga lördag hade många som sprang omkring och tränade på olika sätt. De kan inte ha varit i publiken på Coco Bongo igår, inte! Cachen hittade vi efter en liten stund och även den signerades och lades till listan på hittade cacher.
Idrottsplats i 34 gradig värme och stekande sol, hur jag lyckades få bilden helt folktom är oförklarligt!
Strandpromenad
Nu var det så varmt så vi tog oss tillbaka och bytte om innan vi tog en promenad längs stranden. Det fanns hur många ställen som helst som erbjöd solstolar, mat och dryck eller massage. Enligt Pamela är denna bit av stranden inte den bästa. Alltid proppfullt av folk. Men nu hade vi ingen intention att bada så det fick väl gå bra. Långt borta i vad som kändes som änden fanns en pier. Självklart fanns det även en cache där vi skulle fota oss och gps:en under ett monument.
Dagens selfiekungar tillika cachekrav 🙂
Vi var ganska möra vid det här laget. Både av värmen och alla ljud. Allt sorl som blandades med hög musik av olika slag från alla barer och restauranger. Därför bestämde vi oss för att gå till Waldmart och handla lite dricka. Kan tänka oss att det är ganska dyrt på det lyxhotell vi ska till i Tulum så det är bra att ha lite eget på rummet! På vägen dit stannade vi på den Canadensiska sportbaren där vi tidigare tog en cache för att ta en öl eller två.
Ganska nöjd med tillvaron ändå. Och, ja, är det någon gång man ska prova att dricka SOL är det väl i Mexiko!
Medan vi satt där insåg vi att det fylldes på alldeles väldigt med folk. Alla verkade ha bokat bord. Det visade sig vara en ishockeymatch mellan Montreal Canadiens och Colorado på gång vilket självklart visades på stora tv-skärmar. Märklig känsla, vi är i Mexiko, det är trettiofyra grader varmt, ishockey på tv och det pratas franska runt om!
El Hongo
Avslutningsmiddagen på kvällen skulle intas på restaurang El Hongo som även den ingår i Planterra projekten. Området El Hongo ligger i är mer av det riktiga Playa del Carmen, på andra sidan motorvägen, dit turisterna inte kommer så ofta. Området har tidigare varit ganska nerskräpat och ungdomarna hade inte mycket framtidstro. Projektet med restaurangen syftar till att lära unga mellan nio och femton år att laga mat men även få kännedom om olika uttryckssätt genom konsten. De gör små souvenirer som säljs på restaurangen och som enligt deras tro ska ge lycka och välgång om den hänger i hemmet. Ungdomarna får även lära sig ta hand om miljön i deras område vilket har förbättrat nerskräpningen avsevärt under åren. Nu finns fina muralmålningar istället för gamla trasiga kylskåp och tvättmaskiner. Sammantaget ger detta ungdomarna en tro på framtiden, de ser att det går att göra något av sitt liv.
El Hongo som betyder svampen har blivit projektets symbol
Resturanginteriör, vart man än ser så finns det konst av olika slag
Till och med på toa!
En av muralmålningarna i området.
Mycket bättre än gammal köksutrustning!
Här innanför är det tillverkas det pinjatas!!
Mer konst utanför dörren
Hej då
Kvällen avslutades utanför hotellet med att alla sa hej då och lycklig resa vart man än skulle vidare i världen. Så var gruppresan slut, vi själva fortsätter i morgon till Tulum för några dagar med sol, bad och lyx! Innan vi tog natt på riktigt gick vi ett varv på den julmarknad som var under uppbyggnad tidigare idag. Inte utan att det börjar kännas som lite jul. Not! Julmarknader hade mängder av mat och små stånd med allt möjligt men inget av det som utmärker julen hos oss. Ingen glögg, inget glitter, inga småtomtar… Men lite mysigt var det allt!
Marknadsstånd i långa rader
Jo, men visst, en tomte var det ju i alla fall!
-
Ett Lyxhotell, slöa dagar och fina solnedgångar.
Jag sammanfattar vår tid i Tulum på lyxhotell med egen cenote. Vi upplever stillsamma dagar och fina solnedgångar.
Vår resa börjar närma sig sitt slut. Men ännu återstår några avslutande dagar som vi tänkt tillbringa mer eller mindre i varsin solstol. I fyra nätter ska vi bo på finhotell i Tulum utan att ha något som helst planerat. Hotellet är av de finare slaget och har nog en prislapp som vi inte brukar välja då vi kanske är lite för snåla för det. Jag tror Lizzie (vår resebokare) vet det, men att vi kommer gilla det och därför stoppar in det som en del av bokningen. Vi har bara tittat på totalpriset för dessa långresor och det gör att vi får prova på saker vi nog aldrig skulle boka själva vilket ger en extra dimension.
Mot Tulum
Tulum ligger någon timmes resa söderut från Playa Del Carmen och ska vara ett lite lugnare ställe. För att ta sig dit tog vi igår hjälp av guiden Pamela. Hon tyckte vi skulle ta en lokalbus ner till Tulum och sen en taxi till själva hotellet. Det kändes som en lagom resa och vi bokade därför biljetter hos ADO. 136 pesos per person var ett helt okej pris kan jag tycka.
Vi åt frukost och gav oss iväg mot bussterminalen. Väl framme var det väl inte helt klart hur saker fungerade. Det gjordes en massa högtalarutrop på spanska som var svåra att både höra och förstå. Den som uppfinner ett högtalarsystem som fungerar i den här typen av miljöer är värd ett nobelpris om du frågar mig. Maria var framme några gånger vid insläppet men fick bara en harang på spanska som svar. Till slut kunde man möjligen urskilja att utropet kanske möjligen nämnde Tulum och några minuter senare blev vi insläppta till ytan där bussarna avgick ifrån.
Vi hoppade ombord på en relativt bekväm buss och en timme senare klev vi av i Tulum. Vi hade fått hjälp med förbeställning av en taxi och tog oss till stället vi skulle möta den. Överallt var det poliser och militär som for runt och precis där vi skulle möta taxin hade man satt upp någon typ av polisbevakning. Kanske inte den bästa platsen att mötas på men taxin kom och vi hoppade snabbt in. Chauffören förklarade att mängden poliser berodde på att det var någon typ av val i Mexico den dagen.
Ett Lyxhotell
Efter en kort taxitur var vi framme vid hotellet. Vi blev incheckade och fick en visning av hotellets faciliteter medans vi gick mot rummet. Hotellet ligger lummigt inbäddat i en djungelliknande miljö. Deras stolthet och centrala punkt är en cenote omgiven med solstolar och ett restaurang- och barområde. Det såg supermysigt ut. Hotellområdet kändes väldigt stort och vi följde smala grusade gångar genom djungeln. Utspridda låg hotellbyggnader bestående av tvåvåningsstugor med fyra rum i varje stuga. Vårt rum låg i bakkanten av komplexet, på övre våningen med utsikt över ett grönt djungelområde så långt man kunde se. Det passade oss helt perfekt!
Första vyn från rummet. Djungel så långt man se.
Kvällsvy över cenoten och poolområdet
Själva rummet var superfint. Ett stort rum med alla moderniteter man kunde önska. Snyggt och mysigt inrett. Jag kände direkt att här kommer jag att trivas alldeles utmärkt.
Här kommer vi trivas!
Slöa dagar
Dagarna här förflöt i lugnt tempo. Vi började dagarna med att käka frukost, lite senare än vi gjort under tidigare delen av semestern. Frukosten var förköpt och i den ingick två rätter var ur menyn, förrätt och huvudrätt, samt kaffe och juice. Vi gjorde som vi brukar genom att dela på allt och på så sätt få fyra mindre rätter i stället.
Den första av våra frukosträtter.
Omelett med fried beans.
Molletes, jättegott!
Vi fastnade snabbt för färsk frukt, chiapudding (en supergod variant med kokosmjölk och jordnötssmör), omelett samt molletes. Molletes var en ny bekantskap för oss men blev snabbt en favorit. Allt som serverades var snyggt upplagt på ett sätt som gjorde en riktigt glad.
Cenote
Efter frukosten tog vi oss till cenoten och slog oss ner i varsin solstol med lagom skugga. Även här blev man väl omhändertagen. Vi drack drinkar och blev serverade frukt och glassar som delades ut av personalen med jämna mellanrum.
Lata dagar i solstolen.
Drinkar hör till dagar som dessa.
Passade även på att skriva ikapp i bloggen. Cenotens vatten var riktigt svalkande och man fick dela vattnet med fiskar av olika storlek som simmade omkring. Överlag var det förvånansvärt lite folk. Känslan var att hotellet var långt ifrån fullbelagt. Runt cenoten brukade uppskattningsvis 10-20 personer befinna sig som mest.
Solnedgångar
Framemot eftermiddagens slut drog vi oss tillbaks till rummet och njöt av solnedgången ifrån balkongen. Vi bodde som sagt var i bortkanten av hotellområdet och här var det riktigt tyst och stilla. Det var mest naturen som hördes. Den enda gång det lät lite mer var väl när det var strömavbrott och hotellets reservkraftverk gick igång. Samt lite mer ljud när de närliggande strandbarerna spelade musik på kvällarna.
Solnedgångarna var fantastiska!
Man kunde inte se sig mätt
Vi höll oss mest på hotellet men gick ändå en sväng till en närliggande butik då och då. Det känns som man håller på bygger en hel del i området. Jag undrar hur det kommer se ut här om några år.
Just nu är det mindre turistiga fortfarande till stor del kvar. Små butiker och enkla restauranger finns fortfarande insprängda emellan större hotell och strandbarer.
Ute på promenad i området.
Fortfarande lite smått och ”rufft”, men hur länge till? Notera också hur många som tittar på när en arbetar.
Middagarna åt vi på hotellet. Någon gång i restaurangen men oftast var vi bekväma och använde vi oss av room service. Maten var alltid god och fint upplagd.
God mat och fantastisk vy.
Det blev fyra riktigt avslappnande dagar där vi även passade på att minnas lite av allt vi varit med om under den här månaden. Det kändes rätt avlägset men ändå nära på samma gång att tänka tillbaks på den första tiden i Peru. Så mycket har ändå hänt sedan dess.
Selfiekungarna slår till igen!
Hemresa
Till sist infann sig ändå dagen vi inte riktigt sett fram emot. Det var dags att göra den avslutande resan hem till Sverige. Vi checkade ut från hotellet och tog den förbeställda taxin till flygplatsen i Cancún. Det var en skakig två timmar lång resa med en vinglig taxi som kändes allt annat än säker. Vi undrar om chauffören var riktigt frisk egentligen men till slut var vi framme och kunde koppla av.
Flygplatsen i Cancún
Incheckningen gick smidigt men det var kanske tur att det stod personal och kollade på medans vi scannade passen i automaten. Han såg att vi hade utresekort liggande i passen. Om man reser in i Mexiko via en landgräns får man ett pappersformulär att fylla i. Tar man flyget hit görs det online. Han sa då att det pappret måste lämnas i en incheckningsdisk. Vi gick dit men först måste det stämplas. Vi tog oss då till stämplingsmannen som kikade på det och stämplade det.
Jag tror det det handlar om är att om man stannar mer än 7 dagar i Mexiko måste man betala en avgift. Ofta ingår den i flygbiljetten men kommer man landvägen får man betala den själv. Vi betalade aldrig något eftersom det var exakt sju dagar vi tänkte vara i Mexiko. Jag tror det vad var kollen gick ut på och att vi annars vackert fått betala. Grejen var bara att hade inte han stått där så hade vi aldrig visat upp något kort och då vet jag inte om vi fått komma tillbaks till Mexiko i framtiden.
Vi gick igenom säkerhetskontrollen och hamnade direkt i avgångshallen. Det var ännu en märklig sak med Mexiko. De hade ingen passkontroll vid utresan. Jag kan inte komma på något land jag rest i där de inte kollar passet när man lämnar landet. Man kanske delegerat det till flygbolagen men klart annorlunda var det i vilket fall. Inte heller fick vi visa upp några bevis på att vi betalt turistskatten man ska betala då man besöker just den här delen av Mexiko.
Nästan hemma
Hemresan till Amsterdam gick fint och vi landade på tid på en riktigt dimmig flygplats. Dimman orsakade problem för flygen med förseningar rakt igenom. Vårt plan till Stockholm blev 2,5 timmar sent men tillslut kunde vi kliva av på ett grått och dystert Arlanda. En flygbuss och en SL-buss senare klev vi på färjan mot Rindö, hemma efter en fantastisk resa och redan längtande efter nästa äventyr. En månad går både fort och långsamt på samma gång.
