Norrland 2026
Vi har pratat länge om att vi måste se även de norra delarna av vårt land. Det var nära att vi gjorde slag i det under pandemiåret 2020. Men vi blev osäkra på hur det skulle funka att resa i våra grannländer och därför blev det inget. Men skam den som ger sig! I år bestämde vi oss för att nu får det vara dags! Det blev en fantastiskt vecka i en för oss ny men fantastiskt del av Sverige!
På den här sidan berättar vi om våra upplevelser och intryck.
Vår resa runt Norrland (resan blev ca 180 mil)
Häng med oss på vår tur i Norrland!
-
Träkyrkor, myggor och ett världsarv
Vi lämnar Kilpisjärvi och styr söderut mot Pajala. Besöker lite norrländska orter man känner igen från geografilektionerna, ser på fina träkyrkor och ett världsarv.
Nu var det dags att styra söderut på riktigt. Vi vaknade tidigt och käkade frukost. Sedan städade vi ur stugan, packade in pryttlarna i bilen och begav oss söderut mot Pajala. Vi hade den här gången utmanat oss lite extra genom att boka ett boende i form av ett rum hemma hos en privatperson. Det kändes klart annorlunda men man ska utmana sina tveksamheter är lite av vår filosofi.
Vi hade bestämt oss för att lämna Finland så snart som möjligt. Inte för att det är ett dåligt land utan snarare för att det var Norrland resan handlade om. Enklast var därför att fortsätta ner mot Karesuando och där korsa älven in till Sverige. En sak som för övrigt slagit mig många gånger under den här veckan är alla ortsnamn som jag absolut känt till namnet men nu också kan placera på kartan och dessutom sätta ett ”ansikte” till. Alla svenskar borde göra den här resan.
Den här raksträckan var lång. Och det fanns flera.
Fortfarande många renar betande på och längs vägen.
En annan känsla är att mellan olika resmål i Norrland är det oftast runt tio mil. Konstigt hur ofta det stämmer. Sträckan Kilpisjärvi -> Karesuando var dryga 11 mil vilket är nära nog. Det var elva mil av mer eller mindre rak väg i vacker fjällnatur med älven på höger sida och Sverige oftast inom synhåll. Solen sken och livet lekte. En och annan ren störde framfarten visserligen men vi hade nu lärt oss att se dem på långt håll. De raka vägarna och breda vägkanterna bidrar.
Karesuando
Så var vi framme vid gränsövergången vid Karesuando. Vi korsade älven och utan krusiduller var vi i Sverige igen. Ingen bevakning över huvud taget. Men, detta är ju en övergång mellan två Schengenländer och dessutom nordiska sådana.
Välkommen till Sverige!
Dagens första fina träkyrka.
Karesuando är Sveriges nordligaste tätort. Vi hade inte jättemycket planerat för Karesuando egentligen men kyrkan borde man se förstod vi. Vi gjorde därför ett snabbstopp vid kyrkan och sträckte på benen lite. Detta blev dagens första fina träkyrka.
Här vill man ha butiker med rejält sortiment.
Vittangi
Härifrån kan man välja att köra rakt mot Pajala längs Torne älv. Men vi hade nosat upp lite udda stopp i trakten och styrde istället därför mot Vittangi en bit inåt landet istället. Dit var det… ni gissade rätt, drygt tio mil. Vädret var fortfarande vackert, vägen fjällik och vägarna lika raka. Spotify spelade perfekt road trip musik och humöret var på topp.
Så var vi plötsligt framme i Vittangi. Även här var det kyrkan som var sevärdheten enligt våra källor. Det blev vår andra träkyrka för dagen men personligen tycker jag nog den i Karesuando var finare.
Dagens andra träkyrka.
Efter kyrkobesöket och loggningen av den närliggande geocachen tyckte vi nog att vi borde få hela upplevelsen av Vittangi. Vi fortsatte därför genom byn och stannade till vid Suupalo Hembygdsområde för att slåss med massa mygg, logga en cache och titta på en massa fina historiska byggnader.
Många gamla fina träbyggnader.
Här var det tyst, stilla och myggrikt.
Innan vi lämnade Vittango gjorde vi ett sista stopp. Det var en omväg mot Svappavaara på ett par mil men Suptallen vill man ju bara se. Här stannade körkarlarna till för en rast och en sup och det sägs att dåtidens hästar blev så vana att de automatiskt stannade när de nådde tallen. Idag har man gjort en fin rastplats på stället.
Suptallen i Vittangi
Mot Pajala
Nu kände vi oss nöjda med Vittangi och satte därför kosan mot Pajala. Det är en resa på… som sagt var, dryga tio mil, eller elva om man ska vara petig. Avstånden i Norrland är inte svåra. Nu kändes det som vi lämnade fjällen bakom oss för mer klassisk skog helt enkelt.
Första stället vi svängde av på var vid Masugnsbyn. Det var lite på vinst och förlust. Vi hade ingen aning men namnet lät ju kul. Efter att kollat med Chatte så förstod vi att man nog inte stannar till för all action men att det ändå finns något värt att stanna till för. Vi valde området med den gamla masugnen. Ett bra tillfälle för lite lunch och kanske också turistande. Vädret hade dock vid det här laget blivit rätt trist och regnet mer eller mindre hällde ner. Det fick därför bli bilturistande istället.
Masugnsbyns stolthet!
En av byggnaderna runt masugnen.
Efter Masugnsbyn fortsatte vi söderut och hamnade i Junosuando. Vid avtagsvägen in till byn utlovades en kyrka och sådana hade vi kommit att vara på jakt efter idag så vi svängde av och kastade en blick på den innan vi for vidare.
Den tredje träkyrkan för dagen.
Nästa ställe vi passerade var Lovikka. Namnet tror jag alla känner till men att det var en by hade jag personligen inte en aning om. Och att de en gång huserat världens största lovikkavante här, med plats i Guinness rekordbok, var också okänt för mig. Vanten hade dock förtvinat bort i solens sken och idag finns endast ställningen kvar. Men, en stor vante var det nog en gång i tiden.
I den här vinkeln funderar man lite på vad de gjort här.
Det har varit en stor vante, så mycket är då säkert.
Ett världarv
Sista stoppet innan Pajala var vid ett av Sveriges förmodligen minst kända världsarv, Struves meridianbåge. Struves meridianbåge var ett projekt som under första delen av 1800-talet syftade till att fastställa jordens form och storlek. I Sverige ligger fyra av de mätpunkter man återfunnit och som blev världsarv 2005.
Men, ett världsarv måste man ju besöka..typ.. Vi hade först helt glömt bort planen att göra det så vi fick vända tillbaks några kilometer efter att passerat det.
Vid parkeringen fick vi smaka på de norrländska myggen igen eller kanske var det snarare de som smakade på oss. Efter massor av fäktande och svärande hade vi fått på myggmedel och begav oss upp för backen. Nästa gång drar vi på myggmedel innan vi tar oss in i en skog tror jag.
Ett rätt oansenligt världsarv.
Upp till världsarvet var det en en kortare prommis på typ 500 meter. Det var väl inte precis stigningen på ett fjäll men uppåt gick det.
Själva världsarvet var väl inte ett under av upplevelse i sig men utsikten härifrån var minst sagt anslående. Vi tog lite bilder, njöt av utsikten och loggade geocachen innan vi tog oss ner till bilen igen.
Utsikten var det åtminstone inget fel på.
Man såg riktigt långt.
Pajala
Nu var det bara en kort bit in till Pajala. Pajala är väl en typiskt norrländsk ort känns det som. Med sina knappt 2000 invånare så ger den ett stillsamt intryck när vi körde in. Mest känt är väl Pajala för de kvinnobussar kommunen sponsrade på 80-talet och som väckte stor uppmärksamhet långt utanför Sverige. Man bussade hit kvinnor för att försöka komma till rätta med obalansen mellan antalet män och kvinnor i kommunen.
Vi styrde mot vårt bokade boende och knackade försiktigt på. Det var ett helt vanligt hus i ett villakvarter som alla andra utan skyltar eller något. En dam öppnade och såg tveksam ut vilket förstärkte känslan att vi kommit fel. Men det var helt rätt och vi blev insläppta och visade in i ett mysigt sovrum. I övrigt skulle vi dela toa, dusch och kök med husets invånare. Detta var en helt typ av nytt boende för oss men en del av den här resan har fått udda boende som signum så varför inte?
En sak som både förvånade och försvårade var att damen enbart pratade franska. Det är ett språk som ingen av oss behärskar så det blev till att plocka fram google översätt och hoppas att den var tillräckligt duktig på att översätta åt oss. Det gick nog tillräckligt bra och vi blev bjudna på gott kaffe.
Kväll i Pajala
Middagen hade vi tänkt äta på en restaurang men vi hade missat att det var söndag och då var allt mer eller mindre stängt i Pajala. Det är också lite ovant. Vi hittade dock en öppen pizzeria som lagade utmärkt pizza. Som någon skrivit i recensionen; ”Pajalas bästa Pizza”. Jag läste det med en ironiskt ton, det var ju inte precis jättemånga pizzerior här, men samtidigt var det inte fel; pizzorna var goda. På vägen tillbaks gick vi en sväng runt stan, kikade på ännu en träkyrka och loggade en geocache.
Dagens sista träkyrka såg vi i Pajala
Kvällen ägnades sedan åt att fixa till hemsidan så att den här resan skulle få en egen sida. Vi hann även komma ikapp med lite skrivande om själva resan. Vi avslutade dagen rätt tidigt. Imorgon planerar vi på att återvända till Luleå för en sista kväll innan vi tar flyget hem.
-
Ett ödsligt museum, en vacker fors och en östlig punkt
Vi tar oss ner mot Luleå med en massa kul, en del annorlunda och några fantastiskt natursköna stopp längs vägen.
Så har ännu en ny dag startat i norr. Precis när jag vaknat och tvättat av mig kom en ny gäst som försökte få vår fransktalande värdinna att förstå att han hade betalat för ett rum kommande natt men inte skulle komma eftersom han skulle till Norge. Istället ville han komma på onsdag. Hmmm, inte lätt att förstå varandra där. Vår värdinna Michelle bad mig om hjälp att tolka från mannens finskengelska via Google translator till franska, haha ,det var en upplevelse det! Jag fick en stor kram av Michelle som tack för hjälpen.
Vår värdinna Michelle hade kokat kaffe och rostat ljust bröd till frukost åt oss. Hon frågade igår om vi ville ha rostbröd eller bakverk. Vi sa rostbröd. Så nu har vi två skivor vitt rostbröd med drottningsylt till frukost. Hon hade även ställt fram varsin bit buttekaka och en liten kanelbulle var. En hel massa snabb energi och inte direkt vår vanliga frukost. Men vi vaknade till ordentligt!
Sista skymten av Pajala
Fem älvars museum
Sedan bar det av. Vårt första planerade stopp låg ett par mil från Pajala i byn Ohtanajärvi. Fem älvars museum. Ett märkligt ställe där det byggts upp mitt i skogen. Det man vet är att det startades 2012 men när det bommades igen är inte känt. Vi insåg att vi nog skulle få slåss med de norrländska myggorna igen och stannade till för att stryka på myggmedel.
En liten, liten skylt visade vägen rätt in i skogen till en liten, liten väg. Nästan bara ett par hjulspår med lårhögt gräs i mitten. Efter några hundra meter kom vi till en liten glänta.
Den lilla gläntan i skogen där det kanske
en gång varit parkeringsplats
Vackert i sin ödslighet ändå!
Runt om fanns flera gamla hus. Mjölnarbostad och kvarn, skogshuggarstugan och stall. Allt var öppet och bara att kliva på. I ett av husen stod en skyltdocka klädd som skogshuggare, gissa om jag höll på att hoppa högt! Det här var ett riktigt roligt stopp, som en tidskapsel där tiden stått still.
Interiören i husen var förvånansvärt välbehållen
Utsidorna på husen var det sämre med
Cache och kyrkor
Nästa stopp blev Korpilombolo. För mig mer ett uttryck än en faktisk plats. Vi stannade till vid kyrkan, tog en cache och drog vidare genom stan.
Vi for åter förbi Polcirkeln ungefär vid Överkalix och sedan vidare till Övertorneå där vi sedan stannade till för att äta lunch och ta en cache.
Ytterligare en av Norrlands alla träkyrkor
Så var vi straxt nedanför polcirkeln igen
Kukkolaforsen
Chatte sa att vi var tvungna att stanna vid Kukkolaforsen så det gjorde vi så klart. Och visst var det rätt tänkt! Många vackra byggnader, Finlands längsta fors och så klart en cache eller två.
Finlands motsvarighet till den svenska sidan
Sikfångare
Dessutom sken solen från en blå himmel och det var varmt! Vad kan man mer begära liksom. Det var rätt kul att se den finska motsvarigheten på andra sidan forsen. I Kukkolaforsen har man alltid fångat massor av sik och gör så fortfarande. Man står vid kanten och fångar fiskarna med håv. På en dag går det att få uppemot tusen sikar i håven!
Det var otroligt vackert!
I ett av husen var det om ett lite museum
Dagens porträtt, istället för selfies av Selfiekungarna
Dagens mission
En bit av vår mission att vara, på fastlandsplatsen, längst ut i alla väderstreck i Sverige har vi redan klarat av i och med Treriksröset. Nu ska vi även bocka av platsen längst i öster. Den ligger på en udde utanför Haparanda. Själva platsen var väl inget speciellt, men nu har vi varit där!
Svenska fastlandspunkten som ligger längst österut
Vi åkte förbi Nederkalix och gjorde sen ett snabbt stopp i Månsbodarna, som tillhör Kalix kommun. Vi måste ju få till minst en cache i varje kommun när vi ändå åker förbi. Månsbodarna är platsen där Sverige släppte Finland för länge sedan. Själva överenskommelsen skrevs där.
Månsbodarna, inget som ser något ut för världen
Sedan var vi färdiga med turistandet för dagen. Vi åkte till Luleå och tog in på stadshotellet. Kvällen tillbringades med bad, provsmakning av lokala ölsorter samt en god pubmiddag på Bishop arms. Tack och lov har hotellet samarbete med puben så vi kunde gå inomhus dit för nu vräkte regnet ner igen!
-
En större stad, en hemresa och en sammanfattning
Vår Norrlandstripp avslutas med en vandring runt Luleå innan vi styr mot flygplatsen och vänder åter mot Stockholm. Vi sammanfattar även våra intryck av denna fantastiska Norrlandsvecka.
Vi vaknade till strålande sol vilket för oss var en ovanlig känsla denna vecka. Övriga Sverige har haft strålande sol och värmebölja men vi är inte bittra… Okej då, lite bittra kanske. Åt en supergod frukost till strålande utsikt över vattnet utanför. Luleå ligger verkligen vackert inbäddad i en vik som mynnar ut i Bottenviken. Jag har varit här förr men det var riktigt, riktigt länge sedan i ett helt annat liv och då var det oftast om vintrarna jag var här.
Promenad i Luleå
Efter frukosten checkade vi ut och lämnade prylarna i bilen. Vi hade ett eftermiddagsflyg bokat och därför några timmar kvar att spendera i Luleå. Vi hade inga särskilda planer utan ville mest upptäcka staden från fots. Det tycker vi är det bästa sättet att upptäcka omgivningarna.
Luleå domkyrka. Nu under renovering. Jag uppskattar för övrig kyrkan sätt att skoja till saker lite.
Ett bra sätt att hitta sånt som är värt att se är att öppna geochachingappen och leta upp ställen där man placerat geocacher. De kommer ofta föra en till platser värda att se, ofta kopplat till nån liten kort historia om platsen. Så gjorde vi därför idag också.
Inne i kyrkan. Ingen renovering på gång här inte.
En av de platser vi inte sett utan geocaching.
Vi vandrade runt i stadskärnan och längs strandpromenader som tog oss bort mot Gültzauudden. Timmarna förflöt snabbt i solskenet och plötsligt var det dags att återvända till bilen. Stannade till och tankade innan vi körde den korta sträckan ut till flyget.
En av de vackra strandpromenader staden bjuder på.
Alla som åker från Flygplatsen in till Luleå känner nog igen den här bron.
Hemåt igen
Ingen jättelång kö till säkerhetskontrollen (det var vi två där) så även om vi båda blev topsade så var vi snabbt igenom. En sedvanlig flygplatsöl senare klev vi ombord planet till Arlanda. Och eftersom vi bara reste med handbagage var vi snabbt igenom flygplatsen och tog oss vidare till tågstationen. Det är verkligen supersmidigt att kunna ta tåget direkt från Arlanda upp till Hedemora igen. Faktum är att det inte är mycket mer än max 30 minuters skillnad mot om vi istället skulle tagit oss ut till en bilparkering och kört hem till Rindö istället. Men förmodligen hade vi väl tagit flygbussen istället och då tror jag vi varit hemma senare än vad vi gjorde idag.
Sista delen av vår resa. Snart kommer tåget mot Hedemora.
Sammanfattningsvis om vår Norrlandsresa
Vi har pratat om att göra den här trippen jättelänge och vi ångrar inte att den blev av. Vi är verkligen inga vintermänniskor så för oss var tiden med midnattssol ett självklart val när det gällde tidpunkt.
Boenden
Vi valde med flit att boka boenden efter hand. Vi hade aldrig problem att hitta något som passade och vi skulle inte göra det annorlunda idag. Det enda vi hade bokat innan var två nätter i Kilpisjärvi. Det var också den enda platsen vi var säkra till att vi skulle besöka. Även om vi hade en lös plan att följa den vägsträcka som verkligen blev av så avvek vi också ett antal gånger. Och det är inte lika säkert att vi kunnat göra det med förbokade boenden.
Jag tror dessutom boendena blev bättre och mer oväntade på det här sättet. Våra mest minnesvärda boenden var nog ”iglon” i Jokkmokk (där vi verkligen fick se midnattsolen), hotellet vid i Björkliden vid Lapporten (den middagen och den utsikten!) samt ”glashuset” i Narvik. De kommer jag minnas länge med värme och jag är säker på att några av dessa hade vi garanterat inte bokat i förväg.
Vår rutt
Vår rutt var löst planerad innan. Vi hade kollat på platser vi ville se samt även tagit hjälp av lite AI-stöd. I stort följde vi planen men det blev också lite omvägar när vi googlade fram något som verkade spännade. Vi hade en hel vecka vilket gav goda möjligheter till att ta det lugnt och göra avstickare. Hela trippen blev runt 180 mil vilket inte är så farligt på norrlandsvägar med obefintlig trafik. Men jag skulle inte velat haft kortare tid. Längre då? Ja, kanske kunde några dagar till gjort att vi kunnat svänga söderut mot Kalix och se lite fler ställen där också. Men upplägget som vi nu gjorde var också bra.
Saker vi velat ändra på
Vi funderade länge och väl kring detta. Att få med förbättringar är en viktig del av en utvärdering men faktum är att vi inte direkt kommer på något. Visst, lite bättre väder hade ju varit trevligt men väldigt svårt att påverka. Där får man bara gilla läget och inte sura. Men annars… nä, vi hade det toppen helt enkelt!
Till sist
Är vi klara med Norrland nu? Det tror jag inte men som vanligt finns det så mycket i världen att se. Men på vår lista står definitivt ishotellet och vi skulle också vilja åka Hurtigrutten och se Nordkap. Allt ligger ju inte i Norrland men jag tror vi kommer att kombinera det.
