Vi passerar bergen och hamnar på västkusten. Ser på vattenfall, börjar avverka Glacier Highway och hamnar på en mysig camping.
När vi vaknade idag var det molnigt och det blåste en hel del från sjön. Långt ifrån orkanvindarna på Nordön men i de värsta byarna skakade bilen till en del. Inget regn dock
Vi käkade frukost och gjorde iordning oss för resa norrut mot starten av vägsträckan Glacier Highway som går längs västkusten från Haast och nästan hela vägen upp till Greymouth. Idag var klockan straxt innan tio när vi kom iväg. De flesta campingar vi bott på vill att man är iväg senast tio så det var eoner av tid till godo.
På väg mot Glacier Highway
Vägen gick först längs Lake Hawea. Det blåste motvind och var rätt kurvigt när vägen slingrade sig runt den branta sjökanten. Det hade nu börjat småregna så vi var rätt osugna på att stanna och turista kan man säga.
På väg norrut längs Lake Hawea
Vi lämnade sjön och styrde sedan rakt västerut mot Lake Wanaka istället och samtidigt klarnade det upp lite. Sedan rundade vi sjön och körde upp mot Haast pass. Vägen dit var riktigt brant men kändes ändå inte så illa. Kanske börjar man vänja sig. Det kanske också hjälpte att det var rätt lite trafik, vad vet jag. Vi mötte en del bilar på väg ner dock.
Till slut var vi uppe vid bron ”Gateway to Haast” allra högst upp. Det är svårt att skildra omgivningen på bild men har ni vägarna förbi, glöm inte att stanna till här!
Efter bron var det nerför igen. Vi stannade till vid vattenfallet Thunder Creeks falls för en titt. Visst var det fint men vi har nog blivit lite blasé vid det här laget. Så är det kanske när man varit vid Iguassufallen till exempel.
Och här var ju selfiekingarna bara tvungna att slå till såklart.
Färden gick vidare och till slut var vi nere vid Haast i närheten av västkusten och det var dags att tanka innan vi for vidare norrut. Här börjar också Glacier Highway.
Glacier Highway
När vi kört en kort sträcka efter kusten stannade vi till vid en rastplats man döpt till Ship Creek Walks. Den låg alldeles vid stranden och där fanns en kort promenadslinga på ungefär en kilometer till en närliggande liten sjö. Vi åt lunch och gick slingan genom tät Nya Zeelandsskog och kom fram till den lilla sjön.
Loggade en geocache som låg där och tog oss sedan tillbaks via stranden. Naturen bjuder verkligen på mysiga upplevelser i det här landet.
Färden gick vidare norrut och vi gjorde ett kort stopp till vid Knights point innan vi lämnade kusten för ett parti med mer kurvor och backar tills vi var framme i Fox Glacier. Där stannade vi på vår förra resa men jag kände bara vagt igen mig måste jag säga. Det är ett väldigt litet ställe så det är konstigt att jag inte minns det bättre.
Var man än stannar är det galet vackert. Här vid Knights point.
Kväll och val av campingplats
Klockan var nu runt halv fyra så det var dags att bestämma var vi skulle stanna för natten. Vi bestämde oss för att bara köra till nästa prick på kartan, som var Franz Josef Glacier och bokade en plats på Rainforest Retreat.
Vi tittade på några av de andra i området men då de saknade onlinebokning gick de bort. Kanske är det bara jag men jag vill gärna veta att jag har en plats och onlinebokning är ju det överlägset bästa sättet för oss utlänningar att boka. Ett andra alternativ hade väl varit whatsapp möjligen så att man kan ”ringa” till en mer vettig kostnad. Det hade man anammat i alla sydamerikanska länder vi besökte och funkade verkligen jättebra. Mitt abonnemang vill ha 16 kr/minut att ringa lokalsamtal här så det går ju bort.
Det återstod bara tre mil på rejält kurviga upp och nedförsbackar innan vi var framme i Franz Josef Glacier. Det är ett något större ställe än Fox Glacier men inte jättemycket. Vi kompletterade frukosten i en närliggande butik och tog oss sedan till campingen. Där fick vi en mysig parkeringsficka omgiven av regnskog.
Alla platser såg ut ungefär som vår. Regnskog och höga berg runt om. Helt ok om du frågar mig.
Återstoden av kvällen tog vi det lugnt och bloggade lite samt lagade egen campingmat. En del kvällar är lugnare än andra.











