Vi låter vädret styra vårt turistande och hamnar i Hokitika och tittar på en massa pannkaksklippor. Tar en del geocacher och kikar in i en grotta.
Vädergudarna bestämmer
Dagen började med regn. Varmt men ett ordentligt fint strilande regn. Jaja, vädret kan man knappast göra något åt. Vi beslöt oss därför att idag fick vädret styra vårt turistande. Vi körde ut från regnskogscampingen och fortsatte längs SH6. Det där med scenic route spelar ingen roll idag. Man ser väl inte längre bort än närmaste fält, typ femhundra meter eller så. Därefter är det disigt och dimmigt. Lasse tyckte dock att det gick bra att köra trots vädret.
Disigt idag!
Hokitika
Eftersom vi beslöt att vädret fick bestämma och det inte direkt lockade till de vandringsleder vi annars hade tänkt så fortsatte vi utan stopp till den lilla staden Hokitika. Den ville vi besöka trots vädret då den ska vara västkustens vackraste stad enligt guideboken. Dessutom skulle det finnas lite cacher att logga när vi ändå var där. Precis när vi kör in i den sista rondellen och skulle parkera slutade det att regna, vädrets makter kanske är med oss trots allt för det måste väl betyda att vi tänkt rätt. Vi hade dessutom lyckats parkera mitt emellan två av de sevärdheter Google tyckte vi skulle se så det var ju smidigt!
Klockan som finns i alla guideböcker.
Den andra sevärdheten som finns med i guideböckerna.
Själva peket skulle absolut platsa fint i facebookgruppen ”Lokaltidningsbesvikelser”!
Enligt våra källor så har man inte varit i Hokitaki innan man fotat en solnedgång genom den drivvedskonst med stadens namn som finns vid havets början. Idag var det väl inte direkt solnedgång, eller ens sol för en delen, men en ganska maffigt vädervy som syns genom bokstäverna. Jag tycker nog att vi kan säga att vi har varit där ändå.😊.
Inte solnedgång men mäktigt på sitt sätt!
Drivvedskonst på stranden.
Under guldrushens dagar förliste ungefär ett skepp var tionde vecka utanför Hokitikas kust. Ser man på den
här bilden tycker jag att det är lått att förstå.
Lite cachande
Det fanns flera cacher i närheten och den första låg på vägen ner mot havet. På båda sidor av den lilla gatan var husväggarna dekorerade med konstverk. Härligt med så lättillgänglig konst som det finns här överallt. Kan det vara så att det finns en massa konst i vår närhet hemma också. Bara det att vi blivit hemmablinda och inte riktigt ser det på samma sätt som när vi är i nya miljöer? Hoppas att även invånarna i staden uppskattar dem här i alla fall. Cachen hittades och loggades förövrigt snabbt innan vi fortsatte ner mot stranden.
Den här filuren fångade mitt hjärta, visst är han go´!
Konst lättillgängligt för alla
Brandbilskonst. De har även moderna varianter av brandbilar.
Längs stranden finns flera skulpturer som någon vänlig själ gjort en adventurecache av. Det är kul med lite historia på köpet när man cachar. Konstverken såg vi och en strandpromenad som, för oss, gick lite fram och tillbaka också.
Vissa skulpturer förstår man mindre än andra
Utkiksplats eller konstverk, det är frågan
Efter lite komplimenterande handling satte vi oss i bilen lagom till att det började regna igen. Vi beslöt oss för att hoppa över det där med turistandet för det regnade alldeles väldigt mycket. Men vi stannade dock till på en rastplats och käkade lite lunch som vi inhandlat tidigare. Och just där råkade det ju ligga en cache…
Campervansreflektion
Det är ju fantastiskt många campervans och husbilar på vägarna här. Många kiwis har egna bilar och sen är det ju alla turister, och de kiwis som inte har egna, som hyr sina. Alla bilar har så klart sin egen layout, Jucy har gröna, Apollo vita med orange logga och så vidare. De som har coolast campervans är nog Escape. Deras bilar är alla målade som konstverk med motiv av allt från fåglar till får och hav. Jättefina! Det man kan hoppas är att man får säga till om något motiv på bilen är lite för provokativt för en själv för alla var inte fåglar och natur. En sak är så kul med de här Jucybilarna som vi har är att alla man möter i andra Jucybilar vinkar glatt och frenetiskt. Haha, det är precis som om vi kände varandra. 😀 Kul, ju!
Greymouth
Vi hade tänkt att stanna till även i Greymouth men det såg inte mycket ut för världen och dessutom hade det börjat regna riktigt ordentligt igen. Vi bilturistade bara då vi åkte igenom. Vädret styr…
Pannkaksklipporna
Pannkaksklipporna vill vi verkligen se. Förra gången såg vi några ”egna” pannkaksklippor och struntade i att besöka dem där de finns som mest, hur vi tänkte då vet jag inte. Därför bokade vi in oss på Punakaiki Beach Camp där det är gångavstånd, runt en kilometer, till pannkaksklipporna. Då skulle vi kunna titta på dem under morgondagen om inte annat. Men, när vi närmade oss campingen slutade det att regna. Så vi packade en ryggsäck med regnjackor (för säkerhets skull) och begav oss till de berömda klipporna.
Cachande igen
Naturligtvis fanns även här ett par cacher varav an adventurecache som ledde oss runt pannkaksklipporna och fick oss att kika lite noggrannare på alla skyltar för att kunna svara på frågorna.
Med nicket väl synlig plus att vi var på rätt ställe blev loggen godkänd på den virtuella cache som även den fanns här.
Pannkakorna
Pannkaksklipporna är lite mystiska. De kalas så för att de ser ut som man travat en massa nystekta pannkakor i en hög. Man vet processen om hur de bildades men varför det blev så är fortfarande en gåta. Naturen är fantastisk!
Pannkakstrappa
Nya Zeelands variant på Påsköns Moai?
Pannkakshög
Det fanns även flera blåshål som bildats i klipporna. När tidvattnet trycks in i håligheterna trycks vattnet upp och sprutar ut som i huvudet på en val. Vi var väl inte riktigt där i tid för att se de värsta men lite av fenomenet fick vi trots allt uppleva.
Punakaiki Cavern
På vägen tillbaka till campingen stannade vi till för att gå igenom den 150 meter långa grotta som fanns i närheten. Men när vi kommit in en bit blev det allt för trångt för en med klaustrofobi. Vi vände och tog oss tillbaka samma väg som vi kommit.
Grottforskare innan det blev för trångt
Middag ute eller i bilen?
Precis vid infarten till campingen låg ett hotell, Punakaiki Rocks Hotel & Garden Bar. Vi stannade till för att se vad de hade att erbjuda till middag men eftersom vi inte riktigt kunde bestämma oss så tog vi varsin öl så länge. Här serveras de i ”handle” om man vill ha en stor, vad den lilla heter har jag ingen aning om. Hotellets bakgård fungerade bra för att avnjuta våra handle i solens sken innan det blev dags för middag.
Maken ser allt ut att ha det ganska bra ändå!
Vi bestämde oss trots allt för att kolla in den lilla grillkiosk på campingen där de enligt damen i receptionen sålde västkustens bästa Whitebaits. Det ordet har vi sett på skyltar förut och jag har alltid trott att de säljer agn till fiske, typ såna där vita mjölmaskar. Men när jag frågade vad det egentligen är så berättade kocken att det är en sorts fiskpannkaka. Sen visade han en plastburk med pannkakssmet som det låg mängder av småfisk i, ungefär som våra småspigg i storlek. Näej, det blev ingen Whitebaits för oss ändå. Vi gick till bilen och tog en macka istället.
Medans vi käkade och tog kväll började det åter att regna. Jag tror bestämt att vädergudarna visade vad vi skulle kika på idag.
