… vaknar vi av den numera väl(ö)kända messengersignalen för samtal via internet. Dottern som befinner sig på rundresa i världen och just nu befinner sig i Guatemala ringer och berättar att hon är ganska sjuk i vattkoppor. Hon har dessutom sedan någon vecka tillbaka haft kontakt med sjukvården på ett allmänt sjukhus i Guatemala där hon efter en del tester och vätskedropp konstaterats ha urinvägsinfektion som dragit sig upp mot njurarna, ögoninflammation och varit ordentligt uttorkad.

Hela tiden med prickar på kroppen och feber som hon påtalat båda delarna gång på gång. Till slut efter att ha kommit till en hudläkare kunde även vattkoppor läggas till listan. Mamma sjuksköterskan inser att dottern är riktigt risig och bestämmer att det bara är att packa ryggsäcken och åka. Biljetter till Guatemala bokas medan ryggsäcken packas och vid 05:30 sitter vi i bilen på väg mot Arlanda. Lasse är nyopererad och dessutom ska båten i sjön på lördagen så det blir jag, Maria, som åker själv. Lååångt utanför min bekvämlighetszon kan jag berätta!

Guatemala

Sent på kvällen efter flera mellanlandningar, landar jag äntligen i Guatemala City där jag blir mött av dotterns tidigare resesällskap. Han ordnar en taxi som kör till Antigua som stannar vid hotellet där dottern isolerat sig eftersom vattkoppor sprids via luften. Efter att ha sagt tack och hej till resesällskapet och stoppat i dottern ordentligt med Paracetamol somnade vi båda två i vårt lilla hotellrum. Efter ett par dagar flyttade vi till ett lite större rum vilket behövdes när dottern var isolerad.

Leta affär

Morgonen efter var det mer Paracetamol som var första prioritet och därefter hämta ut Quetzales och sedan hitta en affär. Både dottern och resesällskapet sa att nån affär fanns det inte direkt vad de visste, mest små kiosker som ”hål i väggen”. Men det var ju bara att fråga sig fram så hittade jag snart La Bodegona. Där fanns allt vi kunde tänkas behöva och lite till.

Efter en stund lade jag märke till att det satt saker fasttejpade på varorna. Ingenting som hörde ihop utan det var helt slumpmässiga konstiga saker, en plastmugg på toapappret, en penna på mjölken eller tvättmedel på ketchupen och så vidare. Fick senare veta av dottern att det till och med finns en Facebook grupp som heter ”Shit taped together at La Bodegona”.

Tillfrisknande

De första dagarna gick mest åt till att försöka få dottern lite piggare. Full dos Paracetamol och lite energi i form av mjuk mat typ makaroner med tomatsås som kokades i det gemensamma köket på hotellet eller smoothies som köptes på den närliggande juicebaren Amanecer. En hel del tid gick även åt till att kontakta försäkringsbolaget där jag med min knaggliga engelska skulle försöka ta reda på hur de kunde hjälpa till.

Gemensamt kök på hotellet. Det fanns tillräckligt med utrustning för att laga enkel mat men inte mer.

Dottern var tvungen att hålla sig inne tills kopporna läkt förutom när vi åkte till läkaren i en liten mopedbil typ tuktuk som var det billigaste sättet att ta sig fram längre sträckor. Inte så värst bekvämt där den skuttade fram i ganska bra fart över kullerstensgatorna men billigt. Sjukhuset var det privata sjukhus som försäkringsbolaget hade samarbete med, Hermano Pedro.

Mopedbil på väg till läkarbesök på privatsjukhuset Hermano Pedro.

Antigua

När jag tröttnade på att sitta inne med en sjukling gick jag ut på en promenad i stan. Det blev några vändor varje dag. Antigua är en fin liten stad. Jag var dock glad över att dottern laddat ner offlinekartor över staden på min telefon eftersom det inte direkt fanns några kännetecken när man tittade in på gatorna. Inga skyltar som stack ut från fasaderna vid affärerna inte heller ställningar med varor utanför som det brukar vara.

Under mina promenader runt i staden kom jag ofta till ett litet fint torg där det alltid fanns folk som skötte om växterna och höll rent på gatorna. En av dagarna var det marknad med lokala produkter och hantverk. Det var bara synd att dottern behövde hålla sig på rummet så jag fick uppleva det själv.

Middag

Efter några dagar hade dottern piggat på sig och skickar iväg mig ganska långt för att handla middag, nån typ av brödrulle med grönsaker, bönröra och kall sås. Hon skrev upp i min mobil vad jag skulle säga eftersom de bara pratade spanska i den lilla butiken. Många tillfällen att utmana sin komfortzon under den här resan, måste jag säga. Maten intog vi sedan på hotellets takterass med fantastisk utsikt över Antigua med omnejd. Antigua ligger liksom mitt emellan flera vulkaner.

Avslut och hemresa

Till sist efter fem dagar sa doktorn att hon höll på att friskna till igen, febern var borta, kopporna minskade för var dag och hon kunde äntligen svälja utan smärta av koppor i mun och svalg. Det var nu dags att åka hem igen. På eftermiddagen gick vi dock en sväng till La Paca, en stor marknad där det var trångt mellan stånden som sålde allt mellan himmel och jord. På kvällen lyxade vi till oss och åt på restaurang. Till middagen drack vi Hibiskusjuice, har fortfarande inte bestämt mig för om det var gott eller bara underligt.